Hästliv - "Är världens snällaste häst"
FEB
07
2021

"Är världens snällaste häst"

God morgon!

Det är söndag, vi överlevde veckan med många minusgrader och inget vatten frös i ledningarna. :-) Här ute på landet är man verkligen glad för det lilla, även om vattnet väldigt sällan fryser. (Och när det gör det så är det oftast mitt fel, haha)

I dag tänkte jag bolla en sak med er. Handen på hjärtat nu! Är er häst verkligen "världens snällaste"? För jag älskar hästar, jag gör verkligen det. Mina hästar lite mer än alla andra hästar i världen. Men jag kan inte riktigt påstå att vi här hemma kan säga att de är "världens snällaste".

De är otroligt välhanterade, där är jag säker på min sak! Tror att det är grunden som militärdotter och uppvuxen med jakthundar som gjort det. Ber man hunden vänta så väntar den. Ber man hästen stå still så ska den stå still. Regler finns där regler behövs och obegränsad kärlek delas ut. 

När jag lämnat mina hästar på seminstationen eller ska till veterinären på koll, då är jag alltid den som säger "passa dig när du leder henne", "akta dig när du böjer bak, hon kan sparka", "är hon dräktig vid kontrollen kommer hon hugga den som håller i". 
Jag har tidigare berättat om min olycka och någonstans tror jag att det är därför jag ständigt påminner veterinärer och personer i min närhet om att detta är hästar. 

Under alla år och hälsokontroller har Cajza aldrig sparkat en veterinär. Hon har gett vår älskade hovslagare Maria en flygtur en gång vid skoning bak. En gång är en gång. Efter det vidtog vi åtgärder vid skoningen. Nu har det inte värre än att jag efter detta stod och höll i henne med en slicksten vid skoning bak.

Här har vi en snäll häst, för Chippen är det och vi älskar henne så. Men jag hanterar henne helst själv, speciellt vid urlastning för då går det undan...

Under våra år på gården har det nästan blivit komiskt, och vi fnittrar lite åt det. När det kommit en ny häst är det ofta Per som ställer frågan till mig: "Och den här är väl världens snällaste?".
De är ju snälla, men vi möter hästar i en situation som de inte är vana vid, så även om de inte har något ont uppsåt så kan en spark delas ut, en stegring ske eller ett hugg komma.

Och vet ni vad? Jag dömer dem inte för det!

Tänk att stå stilla stilla i en box och sen få komma ut. Jisses vad det spritter i kroppen, självklart kommer man vilja "bralla". När vi ska rengöra det där såret på insida bakben så måste hästen få protestera, för det svider ju! Jag förstår det helt och hållet!

Vi får aldrig glömma att ingen häst föds ond. De är för varmhjärtade och goda djur för det. Men de är även hästar, ett djur med flyktbeteende, och jag har sedan länge slagit av förtroendet för människan när hon säger att man inte behöver tänka sig för i hanteringen av hennes häst. :-)

_ _ _ _ _ _ _ _

Om vi ser till uppdateringen byggmässigt här på gården så har Länsstyrelsen i fredags fått samtliga dokument de behöver. Vi hade en markentrepenör ute för planering av grävning och inför markplattan i går lördag. Det rullar på!
 

Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av Stall Steninge By (@stallsteningeby)


I morse när jag släppte ut hästarna var det en härlig färg på himlen, bådar gott inför dagen!


(Och ja, de hästar som kan tända till lite vid intag, eller de som står i sjukrutor har alltid grimmor på hos oss. Övriga hästar är utan.)


Elwira somnade gott medan jag skottade skrittmaskinen under lördagen :-) 


Ha en härlig söndag!

Mvh Annelie 


Läst 26640 ggr




Fler inlägg

JUN
08
2021



Där går hon... Längst till vänster i bild promenerar vår älskade Cortzana "Cajza" ut på sommarbetet tillsammans med polarna Chippen och Warona. Det finns ingen anledning att vänta på att Cajza ska sätta juver och släppa sina bäckenband. Det finns nämligen ingen liten kommande stjärna i magen som vill komma ut...

Jag har innerst inne känt det på mig. Dock har jag blundat för verkligheten. Det har varit så mycket med stallbygge och alla kundhästar. Jag har låtit min magkänsla stillas, inte velat se vad jag anade. Dock trodde jag inte att det var tomt i magen. Cajza ser HÖGdräktig ut. Jag trodde snarare att den lille parveln dött i magen. 

Men det hade hen inte. Någonstans på vägen har vi tappat den lilla grodan som skulle växa till sig och bli en ny stjärna. Vi gjorde dräktighetskontroller under förra säsongen och allt har hela tiden sett superfint ut. Men icke. 
Cajza är min Akilleshäl. Hon är mitt hjärtas häst, den som får mig att känna så mycket, får mig att vilja så mycket och den hästen som fått alla mina drömmar att slå in. Så ikväll har jag låtit mig bryta ihop lite. Stått nere i nya stallet och målad ensam och bara fått ladda om.

I morgon är det en ny dag och jag tar med mig en fölsäsong som blev småskalig men ack så intensiv. Jag kommer inte gå in i detalj när det kommer till årets tredje fölning på gården. Men det som blev så bra, en okomplicerad förlossning med glatt videosamtal till ägaren förvandlades på några timmar till hjärtskärande sorg. När jag klockan 03 ringer ägaren för att berätta att fölet tagit sitt sista andetag vet jag att det är nog nu. När jag faller ner i halmen och kippar efter andan inser jag att jag kommer inte ta mig an andra hästägares ston i framtiden. Tiden för kundfölningar är över på gården. Den maktlösheten jag kände mot dessa stora djur och naturens sätt vill jag aldrig uppleva igen.

Om det inte redan märkts i mitt bloggande så är jag en känsloperson, en människa som älskar att finnas där för andra och verkligen går helhjärtat in i att försöka hjälpa andra människor. Jag sätter en otrolig press på mig själv när jag välkomnar hästar i mitt stall. Målet är att hjälpa och leva upp till det stora ansvar som hästägare ger mig när de låter mig ta hand om deras pärlor. Även om jag inte kunnat påverka utgången, så blir jag ledsen för ägarens skull när det blir tråkiga besked, samtidigt som mina investerade känslor och känslan av att jag misslyckats blir för mycket. 



Men jag säger som jag alltid säger här hemma. Den dagen jag inte gråter när vi måste ta farväl till fyrbenta vänner i stallet - den dagen säljer vi gården. Hästlivet är inget jag går halvhjärtat in i - det är mitt liv. 

I helgen och ikväll grät jag. Men i morgon tar vi nya tag och arbetar framåt. 

Tack för att du läste mitt lite konstiga blogginlägg. Men någonstans har jag tänkt bjuda in er i mitt hästliv. Både det roliga och mindre roliga.

Mvh Annelie @stallsteningeby


Läst 9066 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
01
2021

Hej!

I dag var det dags för återbesök av den stora dressyrstjärnan vi har stående i stallet. "DJ" kom hit för 11 veckor sedan. Han har dansat fram på dressyrbanorna med sin ryttare och resultaten började rada upp sig fint. Domarna har gillat vad de sett, men ett bus i hagen satte tvärstopp. 

Efter samtal av både ägare och ansvarig veterinär kände jag att vi kör, fast jag egentligen sagt till mig själv att inga boxvilande rehabfall under byggtiden... Jag åkte och hämtade honom från kliniken. Ordination, stå stilla. Väldigt stilla, helst blickstilla. 

Nu har vi om någon månad bott på gården i 7 år och jag förstår varför jag aldrig tröttnar. Ingen häst är ju den andra lik och allas personligheter är en utmaning att få optimal miljö till läkning. 
Denna man kom i full tävlingskondition, enligt mig med hög smärttröskel och en rejäl vilja att arbeta. Han förstod mig inte i början. Vem var jag som kom och kidnappade honom, stängde in honom och inte lät honom kliva utanför boxen?

Vi har hittills gått igenom flera faser tillsammans. Det, från hans sida, började med nyfikenhet, övergick till irritation följt av ilska för att jämnas ut att vilja göra hyss. Varje dag har jag varit hans vän, försökt vara likadan varje dag, visat att jag är nyfiken på honom och att jag bryr mig. Men det är han som har satt ribban för dagen.

Det var länge sedan vi hade en sådan uttrycksfull häst på boxvila. De flesta är jämna i sitt sätt att vara. Vi har aldrig haft en häst som inte accepterar boxvila, men för "DJ" är jag övertygad om att det är kämparglöden som har drivit honom. Han har inte låtit sig "knäckas" av boxvilan, utan har istället sysselsatt sig med både att bita sönder några täcken till att retas med mig med glimten i ögat (och en räv bakom örat...). Ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt att han ändå har njutit lite av att få stå i centrum. För nästan allt har kretsat kring honom. 

Towe vet att i stallet håller man sig lugnare än vanligt, samtliga arbetare med nya stallet som hittills passerat gården vet att ingen gör något oväntat utan att jag vet om det. Skrämmer man den stora svarta innanför dörren får man skäll. Men ju mer som hänt utanför hans fönster - desto roligare har DJ tyckt att det är! Han har med glad blick stått och tittat på spektaklet. <3



I dag var det då dags för vårt andra återbesök, och det förra var väldigt positivt. Kunde man hoppas att det fortsatt på samma väg utan bakslag? Direkt när jag släppte ut honom på volt vid longeringen såg jag öronen klippa, woops - han känner sig fräsch och redo att busa! Men som de flesta vi har räckte det med ett "app app, nej nej" från deras stränga mattant för att han skulle hålla sig på mattan <3
Och vi snackar ohalt på det skadade benet. YAAAASSSS!! Att ringa hans ägare med de glada nyheterna var lätt dagens bästa samtal.

När vi kom hem mötte Towe oss när jag parkerade lastbilen - och hennes ansikte när jag berättade att DJ mådde jättebra och att veterinären sagt att hennes hinkar med gräs och godis hjälpt honom att läka jättefint.
Man ska inte ljuga för sina barn... Men stoltheten i hennes ögon var otrolig! Hon har hjälpt mamma att laga hästen!


Under veckorna som gått har hon varit förste godisleverantör <3

Här hemma händer det så otroligt mycket. I morgon onsdag kommer yttertaket på stallet! På instagram @stallsteningeby har jag gått en liten rundtur i stallet. Spana in!

Nu är det snart midnatt här, jag fölvakar, fixar lite adminjobb och ska nog kanske somna en stund för stoet verkar inte minsta sugen på att släppa ut sin lilla bebis...

Mvh Annelie

Relaterat: "Boxvila - hästens eller hästägarens fiende?"


Läst 21199 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
31
2021

Hej, 

Klockan är nu 22.15, jag inledde min dag 05.00 och jag vågar påstå att jag har haft ett ganska fullproppad måndag. Jisses vad svårt det var att kliva upp ur sängen när jag nattade barnen för att fortsätta ta hand om hästarna nere i stallet. Hade gärna däckat bredvid dem :-) 

05.45 rullade jag in på seminstationen för att börja jobba. Då hade alla hästar hemma fodrats och kommit ut i hagarna. Fullt ös med både hingstar och ston på stationen. Telefonen ringde för fullt med andra stationer som ville beställa semin och de är även ansvariga för några hingstar i Holland, så då hjälper man till med beställning för dem. Jag tappade räkningen på hur många ston vi kollade och vid 11-tiden kom jag på att jag glömt äta min medhavda frukostmacka. Men vid 12.30 var jag på väg hem för att ta tag i mockning och hästfix hemma innan hämtning av barn 15.00. 

När jag rullade in på gården skrek jag som en liten flicka på julafton "HUR SJUKT ÄR INTE DET HÄR!!!!". Jag tycker inte att det är någon mening med att spela avslappnad, tuff och oberörd. I 7 år har jag jobbat hårt för att försöka komma till nästa steg på gården. Nästa steg är här, det är nytt, lättjobbat och precis som jag vill ha det. Så jag klev in i det någorlunda uppbyggda stallet och tjöt som en liten vilde! (Tur att byggteamet var på lunchrast..!)

(Här kliver jag in för första gången)

Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av Stall Steninge By (@stallsteningeby)



Under dagen har min man, vår gode vän Jonas, montageledaren Rasmus och kranföraren Peter jobbat outtröttligt. Det resulterade i att efter endast 12 timmar står det ett stall på gården. Jag kan inte riktigt ta in det. HELT SJUKT. Jag är så glad, tacksam och ännu mera glad. Så otroligt nöjd med att vi la lite extra pengar på att få det monterat i Bruksbalkens fabrik. För att bygga i lösvirke på vår "fria tid" hade aldrig blivit av. Nu kör vi jäkligt intensivt och får hjälp på vägen!

Resten av veckan fortsätter med att taket ska på. Låter ju lätt som en plätt, kasta på de bah ;-)

Per har uppdaterat mig med bilder under dagen, här kommer några!

Jonas och Rasmus är på g! Morgonen har bara börjat :-)


Vy från altanen


Hälften av ytterväggarna är på plats. 


När jag och barnen satte oss i gräset och tittade på bygget fann jag en fyrklöver. Sicken lycka!

En vägg kommer lastad!



Alla väggar uppe - takstolarnas tur att lyftas på plats!


Jonas har full koll på monteringen och kör outtröttligt på!


När jag kom tillbaka med pizza till alla inblandade möttes jag av detta. Vilken grej!

I skrivande stund är det 24 timmar sen jag filmade detta:

Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av Stall Steninge By (@stallsteningeby)


Så. I morgon (eller kanske läs i dag, beroende på tid du tittar in) är det tisdag. För mig betyder det lite städdag på bygget. Tänkte hjälpa till med sånt som Per och snickarteamet inte behöver lägga sin energi på - att plocka och sortera byggskräp. Jag kan inte spika tak, får svindel av bara tanken, men jag kan städa! Efter lunch ska jag åka med en häst till kliniken och sen börja fundera på färger. Vad ska jag ha för färger i stallet? I den här takten herrarna håller är det nog dags för målning snart :-) 

Hoppas ni haft en härlig start på veckan - nu kör vi! Jag ska filma en rundtur i stallet också så vi får se hur det blev med alla väggar uppe. 

Mvh Annelie

Ps. På instagram @stallsteningeby kommer det många bilder från stallet, om ni orkar med lite spam.


Läst 24778 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Hästliv

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen


Annelies senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 3

– TEMA: Smarta stall
– Reportage: Malin Baryard Johnsson
– Trappan till skänkelvikning

– Bärighet och rakriktning
– Nya sätt att hältutreda hästar
– Så upplever hästen sin värld
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Hitta suget i bettet för jämnare tempo
Lennart Lindelöw svarar
Rytmen är viktigare än avsprångspunkten
Lennart Lindelöw svarar
Hyresgäst som inte flyttar sin häst trots att avtalet löpt ut
Eva Johansson svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.