Hästliv - Drottningen är redo för ET

Hej!

Då är vi igång. Seminsäsongen 2022 har startat. Ni som brukar klicka in här på bloggen vet att avelsåret började på värsta sätt för oss. (Läs det inlägget här)
Så det är lite men handbromsen och faktiskt lite "strykrädd", som jag börjat med våra ston. Det är lite av ett beroende, detta med avel. Det kostar väldigt mycket pengar, har en väldigt hög risk, men den resan man tas på går inte att jämföra med något annat. Man är hög av glädje och nedslagen i sorg, det vänder snabbt och vi alla drivs av känslan att få blunda och känna den lilla fölmulen nosa en på kinden. Den känslan gå inte av för hackor. 

Därför kör vi. Men stort peppande av människor runt och med Per som hejar på här hemma. För hade jag fått välja hade jag slutat.

I år kommer vi gå "all in". Vi har ett hopp om 6 föl på bakning när hösten kommer, men realistiskt sett så får vi helt klart se vad det blir :-) Det är nog ändå det viktigaste som jag tror många glömmer. Bara för att man vill ha föl, betyder det inte att man får ett föl. Alla ston kanske inte vill bli dräktiga, kombination mellan sto och hingst kanske inte naturen gillar och stoet kan haft bakterier i livmodern utan att man vetat om det när hon vart ridhäst. Det jag dock vet att alla som arbetar på seminstationer lever och jobbar rumpan av sig sommartid för att hästägarna ska få föl.

Jag sommarjobbar som vanligt på Stockholm Seminstation, som assistent till vår seminveterinär Carla. Vi har en otrolig uppställning med hopphingstar i världsklass detta år. Förutom 3 som gått det högsta man kan gå i internationell hoppning så finns det även en riktigt riktigt snygg blivande stjärna. Superkul!

Men jag kommer även spendera lite tid i lastbilen denna vår. Vi har nämligen påbörjat vår resa för att få ytterligare föl efter vår stjärna Chipotle HH. Embryotransfer har jag beslutat mig för att göra på Myrsjö Gård hos Anita Rostner tillsammans med veterinär Gonza. De båda känner jag sedan innan och Gonza är riktigt duktig på ET. 
I måndags hjälpte bästis My mig att köra över våra mottagarston, Hulda och Zelda. De har gått in i brunst och bor nu på Myrsjö för att kunna bevakas. Min drottning Chippen undersöktes på onsdagen och ligger lite efter sina mottagarston. Vi har boostat henne lite in i brunst för att alla tre ska hamna i fas. Tidig fredag morgon ska vi tillbaka för kontroll. (Detta är därför ett tidsinställt inlägg, så när du läser detta sitter jag nog i lastbilen med henne mot Myrsjö)

Varför gör vi ET på Chippen?
Jag hade inte kostat på detta på vilket sto som helst, men Chippen har gått 1,60 hoppning och tävlat internationellt. Hon är ett trestjärnigt prestationssto med en otrolig stamtavla och mycket prestation bland sina syskon. Vi har fått två föl efter henne, två ston som verkligen gett mig hopp om att vi är på rätt avelsspår. De är nu tre och fyra år gamla. Men sedan dess har vi haft problem. Chippen är, precis som sin mor, otroligt fertil och befruktar konstant två ägg. De betyder att vi vid dräktighetsundersökningarna ser två embryos. Då måste man ta beslutet att "klämma" ett embryo. Något som ofta fungerar, men när vi gör det på Chippen så släpper hon båda. 

Vi har alltså försökt i två säsonger med att få föl, och totalt fått många många embryos, men inget föl. Så nu kostar vi på oss detta. Vi går "all in" i hopp om föl.

Om vi lyckas finns det ingen garanti på, men en sak är säker - jag ser fram emot att lära mig ännu med om avel i och med denna resa! <3


Chippen spanar in hästarna på Myrsjö, uppe i backen står henne mottagarston <3

Håll gärna en tumme för oss denna seminsäsong. Jag känner lite att jag behöver det! För det som driver mig just nu är den lilla känslan av fölet som nosar en på kinden. Jag kan blunda och känna det så tydligt. Helt klart en målbild!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram. 


Läst 20242 ggr



Fler inlägg


Hästen på bilden har inget med inlägget att göra, blev bara en passande bild på mig ur vardagen.

Hej!

Hoppas ni alla njuter av timmar i stallet, pussar på era mular och låter era hästar ha en omväxlande vardag. Försök att inte fastna enbart i ridhuset, trots is, lera eller hårda underlag. <3

I dag tänkte jag författa ett inlägg som jag tänkt på många gånger om. Det här med att be om en Second Opinion. Hua, det är säkert någon som läser och ryser av bara tanken. Just ordet second opinion har nästan fått en negativ klang - som att det är något dåligt. För mig är det helt tvärtom. Jag får många hästar till mitt stall, ofta som rest långt för att ge en hästen en andra chans. Kanske bor man lite "off" och enbart har en veterinär att vända sig till, och ingen ordentlig klinik. Jag har själv valt att byta klinik med häst för att jag tror att just denna skada kan någon annan veterinär sätta fingret rätt på. Jag har själv lämnat min trygga hamn för att åka till den veterinär ägaren önskar och fått tips om. Och jag har helt klart tänkt till när det gäller mina veterinärval beroende på vilken häst/skada jag åkt med. Ja jisses, för mig med min egna älskade Conny så kändes det som att jag drog in hela Europa för second opinion. 

Hjälp mig här - vad tycker ni? Är det rätt eller fel att be en annan veterinär titta på din häst?

Jag skulle säga att i samtliga fall som jag bett om hjälp med nya ögon så har vi fått fram mer information om varför hästen har återkommande hälta, varför den reagerar som den gör eller liknande. I några av fallen har vi fått samma svar som tidigare veterinär gett - och då med säkerhet kunnat veta att beslutet om att låta den somna in varit det bästa för någons älskade vän. Här vet jag av egen erfarenhet att när dagen är kommen och knivarna hugger i ens hjärta. Då vill man med säkerhet veta att det inte fanns något man kunde göra för att ändra den tråkigaste utgången av alla.

Något som i samtliga fall varit helt säkert är att hästägaren får ångest över att "överge" sin veterinär. Eller inte själva saken att någon annan ska få titta på hästen, utan snarare att man ska berätta det för nuvarande veterinär. Det gör mig konfunderad. 

Jag har inga problem att åka hem från ett klinikbesök, känna efter i magen om jag tror att vi är på rätt spår eller inte. Efter 9 år med min verksamhet och mer veterinärbesök på en vecka mot vad en "vanlig" hästägare gör på ett år, så vågar jag påstå att jag i alla fall har lite koll på saker och ting. Jag kommer aldrig någonsin ens vara i närheten av det veterinärayrket, så tro inte att jag sitter här och bröstar upp mig! Men om jag kommer hem och känner att det gnager lite i mitt huvud, då ringer jag upp ägaren och berättar det. Vi bollar tankar fram och tillbaka, och för dem som har samma känsla blir det ett lätt val. Vi visar hästen igen, denna gång för någon som inte sett den tidigare. Det bästa är då att ha med hästens tidigare journaler så att den nya veterinären får bra information från branschkollegan. Och här kan de bli lite tufft... 
Du som hästägare vet väl att du äger dina egna journaler? När som helst kan du begära ut allt från din veterinär/klinik. 

Det verkar vara jobbigt att behöva ringa det samtalet, nästan som att den på andra sidan luren kommer bli arg. Så kan ju fallet vara, men för mig, om en veterinär blir arg för att man försöker göra det bästa för sin häst... Då vet jag inte om jag vill vara hos den veterinären längre. Ingen kan ju allt, men alla kan massor och tillsammans får man ett oändligt hav av kunskap.
Mitt tips är att, oavsett om du besöker veterinären en gång vart tredje år, eller en gång i halvåret - begär alltid ut journalen från ditt besök. Det är alltid bra att ha all dokumentation om din häst på samma plats, gärna hemma i din dator. Tänk om du akut måste åka till en annan klinik, eller om du flyttar och viktig information finns i någon av dessa journaler? Då hade det ju varit superbra att ha dem.

För mig går det att summera mitt arbete med de skadade hästarna på följande vis:

Hästar är ömtåliga, stora, tunga och klumpiga djur. Deras tunna tunna ben ska bära upp denna stora massa och även vara aktiva sporthästar, samtidigt som vi önskar att de inte springer in i en liten pinne i hagen eller slår i hoven i en sten. När våren kommer vore det underbart om de undvek att slicka i sig sand, det är så tråkigt att skölja magen på kornen sen. Om vintern broddar vi upp för att slippa halkskador, då tusan trampar de sig själva med brodden. Runt oss som hästägare finns veterinärer redo att hjälpa till när olyckan eller klumpigheten varit framme. Alla har gått sin utbildning, tagit sin examen med en gemensam nämnare - kärleken till hästen. Så det är väl just hästen som ska stå i centrum när skadan är framme? Så låt mig upprepa mig igen: "Ingen kan ju allt, men alla kan massor och tillsammans får man ett oändligt hav av kunskap". 

Jag är i stallet 14-15 timmar om dagen, jobbar outtröttligt tills jag somnar på soffan med att försöka upprätthålla veterinärens önskan. Följa hemgångsråden slaviskt till nästa återbesök. Medicinerar, promenerar och stretchar till punkt och pricka. Inte för en enda sekund känner jag mig orolig för att om jag ber om en second opinion på en av hästarna i mitt stall, så kommer det trampa någon på tårna. Jag gör det ju för hästens skull. Många gånger har flera veterinärer varit inblandade på samma häst, med vilje och känslan av teamwork. Och det är just de gångerna som det har blivit succé! Då snackar vi att oddsen varit riktig dåliga på en skada, att man anser att det är 30 % chans att hästen återhämtar sig igen. Men man sätter in sin målmedvetenhet, drar i trådar som finns och försöker hitta det där teamet som är bäst på just sin sak. Just en av de hästarna som vi gjort en sådan resa med vet jag snart är uppe på högsta nivå i dressyren igen. Kanske skriver jag ett inlägg om hans väg åter till tävlingsbanorna snart. En av mina mest utmanande kundhästar, helt klart för han förstod inte att han var skadad.

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram.


Läst 6851 ggr Kommentarer Kommentera

Hej, 

Snacka om att man kan försvinna i två månader. Men det har helt enkelt varit fullt ös, så jag har inte haft tid att öppna datorn.


Nyligen ankommen unghäst för en kort vistelse när familjen är på sportlov.

Natten till i dag lördag sov jag 12 timmar, helt enkelt något som var väldigt behövligt! Varje dag denna vecka har jag varit på kliniken, två av dagarna dubbla besök. Så man kan helt enkelt säga att jag kan vägen mellan vår gård och kliniken i Sigtuna... ;-) 

Varje gång jag är där springer jag in på vårdavdelningen och pussar på blogg-Saras Marco <3. Som ni säkert läst så står han i hängmattan, men jag kan glädjande informera om att han hälsar på mig med glada öron och på godisjakt när vi ses. Snart är han hemma i sin hage igen! 


Marco bjuds på godis <3

Att gå tillbaka nästan 2 månader orkar jag inte. Så jag tänker att detta får bli en bildblogg. För på Instagram är jag väldigt aktiv (@stallsteningeby), så bilder har jag. Häng med nedan!


Vi inledde året med att min man halkade och bröt benet. Han blev fast på sjukhuset i väntan på operation en hel vecka... Det var tufft hemma ensam!
Nu är dock både han och kryckorna med ute på gården och hjälper till så gott de kan ;) 




När det stora trädet blåste omkull i skogshagen ringde jag min killkompis, han kom snabbt med motorsågen och räddade mig!


Ryana och Rose i väntan på hovslagare <3 Älskar verkligen vårt föl jag och min vän köpt tillsammans <3 Och på tal om föl...



Så har vi tappat ett föl. :-( Odessa har kastat embryot/fölet efter Chipotle HH - Caracas. Jag har anat det en stund, men inte velat erkänna det för mig själv. Ett blodprov bekräftade dock vad jag misstänkte. Nu är hon på seminstationen igen, eftersom vi endast lånade henne - och ska betäckas med en travhingst. 



Ryana är väldigt trygg med sina äldre barnvakter!


"Får det lov att vara lite mat?"


Ser ni vem det är? Vår Rose Bay - nu 4 år och min ridhäst. Jag älskar henne lika mycket i sadeln som jag gjort bredvid!


Rider även en äldre häst som är på besök medan hans matte fött barn. 


Efter några dagar på klinik med MRI, behandlingar och sjukbeslag på hovar är det skönt att få komma "hem" igen :-)


Vår katt Grace Kelly. Inget konstigt här. haha!


Granngården i Rimbo skänker sina osålda granar till oss och våra hästar. Så fin gest varje år!


Det blir några varv med borstarna varje dag, kan man lugnt säga!


Jag la ett hovgips - omedveten om att man man några dagar senare...



...skulle få ett alldeles eget gips!


Spånbrist och prishöjning har gjort att vi bytt ut till krossad halmpellets, för att slippa höja våra hyror. Fungerar jättebra måste jag säga! Vi köper på storsäck för att slippa få så många småsäckar att kasta.


Jag har investerat i långkalsonger med värmeslingor och en värmeväst. Drömmen!


Gladast blev jag när jag fick denna bild! Lisa och Saul, vår veterinär från seminstationen men bor i Spanien sammanstrålade och han undersökte vår sålda Chippen. Så himla roligt att han hjälpt mig med henne här under säsongen 2022 och sedan tittar på henne i Valencia säsongen 2023. Blev väldigt glad för bilden!


Läst 11448 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan som jag skriver i rubriken. Det är i all välmening från de som undrar, inget snack om saken. Men för mig är det ganska enkelt. Jag får så mycket information om hur hästarna mår i den dagliga mockningen och kan reagera ganska snabbt på om något är märkligt, såsom ”rörig” box, torrhet i bajset eller färre högar än vanligt. Om ett sto gått in i brunst kan de förklara en eventuell ändring i hennes temperament, och inget som ska tolkas in som reaktion på något annat. 

Sen är min affärsidé och plan att vara ”det lilla stallet på landet”, med grunden i att det är jag och min familj som är här. Om jag lejer bort hälften av jobbet, vad ska jag göra då? Rulla på tummarna eller skaffa fler boxplatser? Båda alternativen känns fel.

Så jag mockar gärna, både för stunden när man kommer på sina bästa idéer och för att hålla koll på hästarna!



Notera mina stallskor, Moon Boots är grejen så slipper man frysa. Stallskorna står vid elementet medan hästarna är i hagen.

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 39855 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Här hittar du alla våra husbloggare

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.