Hästliv - Hemgång - och återuppståndelse?!?
DEC
16
2021

Hemgång - och återuppståndelse?!?

 God morgon!

Torsdagen är här och veckan verkar aldrig ta slut. Superroligt, men oj vad den innehåller många märkliga saker. 

I måndags hade vi ett bröllop i stallet, bara en sån sak. Där kan vi snacka inledning på veckan. Strax efter lunch red vår dotter Towe in med ringarna på sin ponny när hennes farbror/gudfar och hans fästmö gifte sig. Närmaste familjen var på plats och alla hästar stod inne för att verkligen ge känslan av att de faktiskt gifte sig i ett stall. Så mysigt! Efter bröllopet fick jag skynda iväg med Towe för det skulle vara luciatåg på förskolan. Medan Per tog rollen att åka dit styrde jag lastbilen mot kliniken. Dags för rörelsekoll och magnetröntgen. Jag tror lampan i stallet släcktes närmare midnatt när allt var lindat, medicinerat och omhändertaget hemma.

Under tisdagen körde jag in en av hästarna till en klinik jag sällan vistas på. Dags för operation av ett öga. Efter lite förvirring vart hästen skulle så hittade vi rätt och han lastades ur till en box. Jag hade haft en lite segstartad morgon i stallet då jag fick tillbringa över en timme med att köra traktor, och när jag inte kommer igång med mockningen, utan börjar med hästarna så halkar jag snabbt efter. Det blev därför familje-mockning på kvällen där alla hjälptes åt :-) 


Det var skridskobana på vägen, så plogen fick rugga upp isen innan avfärd.

Towe hjälper mig att mocka - men vem bestämmer egentligen på gården? :-)

Onsdagen blev en riktig resa. Känslomässigt kändes det som en berg- och dalbana! Klockan 10 åkte jag in med samma häst som var på kliniken på måndagen. Han skulle plasta lite på en hov och när jag står där får jag veta att svaret från hans magnetröntgen har kommit. När jag talat med veterinärerna och sedan står ute och pratar med ägaren i telefon... Jisses, det var en syn. Folk tittade på mig med sorgsna ögon - de trodde nog att jag skulle avliva en häst. 
Men egentligen så stod jag där och tårarna (och snoret) rann av lycka. Inte mitt snyggaste "moment", men jag kände sån lättnad i hjärtat. I 9 månader har jag kämpat med 180 cm höga Don Juan. Dressyrhästen med hjärtat och känslorna på utsidan. (Tidigare blogginlägg om honom) Jag har hönsat, fixat och anpassat vardagen efter hans tycke och smak, allt för att han ska stå så stilla som det bara går. 



Det betyder att i 9 månader har jag varit på helspänn. Nu är han "lagad". Han ska ridas igång och jag är klar. Det gick. Mot alla odds så gick det. Det gick att komma till denna punkt och när jag hörde ägaren glädje så brast det för mig. Där stod jag och bölade. haha


<3 <3 <3 


Denna underbara känsla byts dock några timmar senare ut mot iskalla kårar genom kroppen. Ägaren till hästen jag lämnat för operation ringer mig. Hon berättar att hästen dött under sövningen, men man lyckats återuppliva honom?! Operationen genomfördes så klart inte och istället väckte man upp honom och tog honom från operationssalen. Allt är väldigt oklart när man hör andrahandsinformation och inte pratar med veterinären direkt. Som person har jag svårt när jag inte förstår situationer, så jag ringde en av mina veterinärer för att höra mig för och bolla andra alternativ. Jag förstår självklart att varje operation medför en risk, men just nu vill jag bara hämta hem honom och låta honom återhämta sig.

I dag kommer som sagt den stora dressyrhästen åka hem. En ny häst kommer till oss för en kort visit över jul och klockan 20.00 ska jag vara på kliniken med en kundhäst. Just det besöket känns också i magen. Det blir lite av ett avgörande besök. Jag hoppas dock på framgång, för jag tycker mig se bättring! Ultraljud blir facit och vi får se om magkänslan stämmer eller inte. Har jag även turen på min sida hinner jag åka och hämta operationshästen också.


Tjejerna älskar att springa och mata hästarna <3

De kommande dagarna kommer de en hel hög till gården, många stamkunder kommer med sina hästar för julledigt, något som jag älskar. Hästarna som är stammisar här, lite hotellgäster, lär vi känna genom åren och ser fram emot att de kommer <3 

Mvh Annelie 

Ps. Följ mig gärna på instagram @stallsteningeby


Läst 15335 ggr




Fler inlägg

JAN
16
2022

Hej!

Denna söndagkväll firar vi här hemma. Vi firar framtiden och "nya karriärer" :-)
Anledningen till firandet är de två damerna på bild nedan som flyttat in på gården <3


Zelda och Zunny, som Towe kallar de nya tjejerna är hemma nu <3

Under lördagen chattade jag lite med en bekant. Tänkte att jag drar ett meddelande och ser om jag kan få napp. Och ett sånt supernapp vi fick!

Jag tar det lite från början. 

Vårt älskade avelssto Chipotle HH har gått 1,60 internationell hoppning. Är en underbar tjej som vi älskar väldigt mycket. (Läs om henne här) Hon har även gett oss två superfina avkommor som kommer visa framfötterna på tävlingsbanan i framtiden, det har jag stor tro på! Men de senaste åren har vi haft det svårt. Hon är otroligt fertil (precis som sin mor och nu även sin dotter) och får dubbelt befruktade embryon hela tiden. Eftersom ston inte kan (undantag finns med case där två föl föds) bära tvillingar så försöker man "klämma" ett embryo i magen. Men när vi gör det på Chippen så dör båda. Hon tar sig varje gång och blir dräktig, för att sedan tappa dem. Vi har även försökt se om "naturen kan sköta det" med att låta embryona växa till sig lite och se om något av dem slutar växa. Men nej då, båda har vuxit lika mycket, och då måste vi stanna naturens gång för att inte orsaka eventuellt lidande för varken föl eller vårt sto.

Jag vet inte hur många tårar jag gråtit över att det inte går. Samtidigt vet jag att vi, tillsammans med vår seminstation och veterinär, gett henne alla förutsättningar, men det går inte. 

Förra året utbrast teamet på stationen, "Men Annelie, du måste göra embryotransfer på henne". Haha, ja kanske, skrattade jag. Det är ju drömstoet att göra transfer på. Dubbelchans att få till det så att säga. Men det kostar en hel del...

I år tar vi hoppet ut i denna nya värld och ser om vi kan få till det. Men för att klara detta behövs ston att föra över det befruktade embryona i. Vi kommer använda oss av Myrsjö Gård för att göra Embryotransfer, och via Anita får man möjlighet att hyra mottagarston. Men vi kände här hemma att vi gärna ville ha våra egna ston, tjejer som är del i vår familj, hemma på gården. 
Att använda oss av ston som inte längre gör karriär inom travet kändes också bra. De är ofta välhanterade och kan få en ny karriär i livet <3

Stall Peter Norman på Erikssunds säteri hade precis vad vi sökte. Två ston som var redo för nya karriärer. Ena är 4 år, den andra 11 år och haft föl själv. Med Annsofie i spetsen löstes detta på bästa sätt. Jag litar helt på Annsofie, så vi "svängde förbi" och plockade upp tjejerna i dag. De här två stona kommer få gå och åka tillsammans till seminstationen i sommar. Känns bra att köpa två som redan känner varandra, då de kan ta stöd av varandra i den nya miljön. 

Nu återstår "bara" den svåraste frågan... Vilken hingst ska vi välja?

Chippen och Niklas Jonsson i Österrike. Foto: Tomas Holcbecher/Holcbecher.com 


Ps. När vi rullade in på gården, klev in i stallet och jag la ögonen på denna tjej. Då kände jag att det här blir bra! Är det bara jag eller är "Zelda" väldigt lik vår 3-åring Rose Bay? (ignorera mitt hår på bilden, bra drag i vinden, haha)

Mvh Annelie  

Här var något jag inte visste fanns? Stiftelsen Life After Racing - spana in!


Läst 5456 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
06
2022

Hej!

Gud vad man längtar efter sommaren. Eller jag gör det i alla fall! Det gröna gräset, varma solen och härliga kvällarna. Istället är det Sverige vi bor i och här norr om Arlanda jobbar vi is, snö och kyla. 

För 5 år sedan var det dock -22 grader, vattnet frös och snön nådde en imponerande höjd. Jag kommer aldrig glömma den dagen, av den enkla anledningen att jag inte var på gården. Vår första dotter föddes, så jag ansåg mig helt klart vara värd den semesterdagen! Stackars kompisen My fick jobba hårt här hemma på gården, tur att det var en röd dag. haha


Fem år - och firade med födelsedagstårta, precis som Pettson och Findus!

I går hade vi fullt upp med födelsedagsfirande, stallfix och hovslagaren kom till tre hästar. Den som var minst imponerad var Lunatic. När jag hämtade honom från lösdriften tyckte han helt klart att det var helt orimligt att han skulle lämna höbalen. Klippa naglarna kan man göra en annan dag, enligt honom. 

"Kom nu Luna...!"

En annan uppgift vi även hann med var att åka till ridhuset. En kundhäst är under igångsättning. Jag gör inte sånt, men detta är ett "specialfall", och då kallade jag in min kompis. Vi möts upp i ridhuset och hon sätter igång hästen åt ägaren. I går kom första galoppen! Kändes som rehab-hjärtat skulle explodera av stolthet!

Glada miner och full galopp (i en långsida, haha) <3

Jag har även hunnit bevaka en häst för att ta ett urinprov. När jag skulle rulla iväg med det var det både snö och is på vägbanan. Så jag fick låna min makes bil. Det var inte läge att spilla ut hästurin på golvet, om vi säger så. Blev dubbeltätning!


Stallmässigt så jobbas det på med hästarna. Alla boxar är upptagna och vi har även två hästar som inte kommer åka hem på utsatt tid. Båda ägarna är i karantän, varav den ena sitter utomlands. För oss går det bra, hästarna fortsätter vardagen med oss. Men plötsligt har det blivit väldigt klart hur många som nyligen smittats av sjukdomen. Flera vänner till oss är eller har varit i karantän och sjuka.

Så jag avrundar dagens blogginlägg med "Håll i och håll ut" och för er som bor där isen ligger tjock - använd brodd!
Jag själv satte på mig broddar här om kvällen. Men inte blev det lättare för det... Tydligen måste man sätta dem med broddarna ut mot isen - inte mot skon. Supermärkligt! hahaha



Hoppas det lämnar er med ett skratt! Jag skrattade gott i alla fall :-) 

Mvh Annelie

@stallsteningeby på instagram


Läst 10336 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
03
2022

Hej, 

Hoppas ni alla haft en underbar ledighet över jul och nyår. Förhoppningsvis med många timmar i stallet och roliga minnen skapats. För oss blev nyår en lugn historia. Det blir varje år ganska avslappnat och vi firar alltid in det nya året här hemma på gården. I år valde vi att fira helt ensamma efter att många i vår närhet blivit smittade av Covid. Peppar peppar så är vi fortsatt friska, även om det börjar kännas som en tidsfråga innan man blir sjuk. 

Vi valde att köpa hem sushi och barnen fick välja den nya tecknade filmen Encanto att se efter maten. De höll sig vakna till 21 och hade då hunnit tända tomtebloss ute på altanen. Jag och Per tillbringade tolvslaget nere i stallet, som vanligt. Här är det dock lugnt med fyrverkerierna. Grannarna runt oss har fin respekt för våra hästar och nästan alla har en eller fler hundar. Så för våra hästar blev det en lugn och skön nyårsnatt. 
Vi hade förberett borta på lösdriften med ny halmbal, ny höbal och till bredden fyllt med vatten. Så att de kunde mumsa hela natten, både inne och ute. 



När det gäller snön så är det numera en 24 timmars upplevelse känns det som? En "snö-smocka" anländer, vi plogar och skottar som tusan för att det dagen efter förvandlats till tö och isbana. Superkul. Verkligen. Superroligt. 



Det är fint så länge det varar!


Dagen innan nyår tillbringade jag på hästsjukhuset i Uppsala. Jag och hästen som är här pga ett problem med ögat var inne för kontroll och enklare ingrepp i ögat. Jag nämnde honom i bloggen förut - hästen som dog på operationsbordet, men man åter fick till liv. 
Det är inte självklart att man 1. får liv i hästen och 2. att den klarar sig utan följder.

Den här kämpen har fått lite följdproblem efter det inträffade. Han är dock en riktig fighter och snäll som den snällaste häst man kan finna. Jag är mest "elak" mot honom hela tiden och medicinerar, men när vi var på kliniken så var det ändå mig han sökte sig till. Och den som söker stöd finner det. Jag smet en snabbis till receptionen för att hämta varm choklad och sen till lastbilen för att hämta en till jacka, sen satt jag på en pall utanför hans småkyliga box under våra 5 timmar där. 

Vi var ensamma den mesta tiden, men han lämnade inte mig många meter utan hade gärna sin mule strax ovanför mitt öra. Lite som att han höll min hand. <3

Lite töntigt fantiserat av mig kanske, men jag gör ju detta för att jag älskar hästar, så mitt hjärta blev varmt i bröstet och jag kliade lite extra på honom när han sökte trösten. 

(Munskydd ska vara på, men vi var ju ensamma, då åkte det ner)

Min man skrattar alltid åt mig när jag lägger ett duntäcke under ulltäcket. Men jag gillar att få in lite fluff och luft under ulltäcket och värme upp på halsen. Någon mer som gör så?



Under januari får vi förresten boxplats ledig. Känns det intressant så spana in stallsteningeby.se eller vår instagram @stallsteningeby. 



Mvh Annelie


Läst 12860 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Hästliv

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv
Belöningsbaserad hästträning Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen


Annelies senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 6

– TEMA: Kom längre med tekniken
– Porträtt: Louise Romeike
– Hjärngympa för ryttaren

– Tips från fotografen
– När är hästens karriär över?
– Sissela Smiths favoritövning
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

När är vaccinet mot eksem på marknaden?
Mälaren Hästklinik svarar
Är det farligt att spruta igång stoets brunst?
Mälaren Hästklinik svarar
Rutinerad häst som plötsligt vägrar hoppa vattengrav
Lennart Lindelöw svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.