God morgon!
Torsdagen är här och veckan verkar aldrig ta slut. Superroligt, men oj vad den innehåller många märkliga saker.
I måndags hade vi ett bröllop i stallet, bara en sån sak. Där kan vi snacka inledning på veckan. Strax efter lunch red vår dotter Towe in med ringarna på sin ponny när hennes farbror/gudfar och hans fästmö gifte sig. Närmaste familjen var på plats och alla hästar stod inne för att verkligen ge känslan av att de faktiskt gifte sig i ett stall. Så mysigt! Efter bröllopet fick jag skynda iväg med Towe för det skulle vara luciatåg på förskolan. Medan Per tog rollen att åka dit styrde jag lastbilen mot kliniken. Dags för rörelsekoll och magnetröntgen. Jag tror lampan i stallet släcktes närmare midnatt när allt var lindat, medicinerat och omhändertaget hemma.
Under tisdagen körde jag in en av hästarna till en klinik jag sällan vistas på. Dags för operation av ett öga. Efter lite förvirring vart hästen skulle så hittade vi rätt och han lastades ur till en box. Jag hade haft en lite segstartad morgon i stallet då jag fick tillbringa över en timme med att köra traktor, och när jag inte kommer igång med mockningen, utan börjar med hästarna så halkar jag snabbt efter. Det blev därför familje-mockning på kvällen där alla hjälptes åt :-)
Det var skridskobana på vägen, så plogen fick rugga upp isen innan avfärd.
Towe hjälper mig att mocka - men vem bestämmer egentligen på gården? :-)
Visa detta inlägg på Instagram
Onsdagen blev en riktig resa. Känslomässigt kändes det som en berg- och dalbana! Klockan 10 åkte jag in med samma häst som var på kliniken på måndagen. Han skulle plasta lite på en hov och när jag står där får jag veta att svaret från hans magnetröntgen har kommit. När jag talat med veterinärerna och sedan står ute och pratar med ägaren i telefon... Jisses, det var en syn. Folk tittade på mig med sorgsna ögon - de trodde nog att jag skulle avliva en häst.
Men egentligen så stod jag där och tårarna (och snoret) rann av lycka. Inte mitt snyggaste "moment", men jag kände sån lättnad i hjärtat. I 9 månader har jag kämpat med 180 cm höga Don Juan. Dressyrhästen med hjärtat och känslorna på utsidan. (Tidigare blogginlägg om honom) Jag har hönsat, fixat och anpassat vardagen efter hans tycke och smak, allt för att han ska stå så stilla som det bara går.
Det betyder att i 9 månader har jag varit på helspänn. Nu är han "lagad". Han ska ridas igång och jag är klar. Det gick. Mot alla odds så gick det. Det gick att komma till denna punkt och när jag hörde ägaren glädje så brast det för mig. Där stod jag och bölade. haha
Denna underbara känsla byts dock några timmar senare ut mot iskalla kårar genom kroppen. Ägaren till hästen jag lämnat för operation ringer mig. Hon berättar att hästen dött under sövningen, men man lyckats återuppliva honom?! Operationen genomfördes så klart inte och istället väckte man upp honom och tog honom från operationssalen. Allt är väldigt oklart när man hör andrahandsinformation och inte pratar med veterinären direkt. Som person har jag svårt när jag inte förstår situationer, så jag ringde en av mina veterinärer för att höra mig för och bolla andra alternativ. Jag förstår självklart att varje operation medför en risk, men just nu vill jag bara hämta hem honom och låta honom återhämta sig.
I dag kommer som sagt den stora dressyrhästen åka hem. En ny häst kommer till oss för en kort visit över jul och klockan 20.00 ska jag vara på kliniken med en kundhäst. Just det besöket känns också i magen. Det blir lite av ett avgörande besök. Jag hoppas dock på framgång, för jag tycker mig se bättring! Ultraljud blir facit och vi får se om magkänslan stämmer eller inte. Har jag även turen på min sida hinner jag åka och hämta operationshästen också.
Tjejerna älskar att springa och mata hästarna <3
De kommande dagarna kommer de en hel hög till gården, många stamkunder kommer med sina hästar för julledigt, något som jag älskar. Hästarna som är stammisar här, lite hotellgäster, lär vi känna genom åren och ser fram emot att de kommer <3
Mvh Annelie
Ps. Följ mig gärna på instagram @stallsteningeby
Läst 19178 ggr
Fler inlägg
Hej!
Att se sig själv ligga på ett tidningsomslag i brevlådan är nog det konstigaste jag upplevt. Att sedan bläddra och se så många sidor om lilla mig gjorde det hela ännu märkligare. :-)
Det har varit så galet nervöst till att tidningen skulle komma, rejält jobbigt. Men när en vecka gått och jag fått flera samtal och meddelanden om att det varit roligt att läsa så kunde jag börja slappna av. Det var ju bara lilla jag, sanningen och mitt liv jag berättade om.
Här hemma på gården märker vi inte av något "kändisskap" direkt. Jag promenerar hästar, fodrar, mockar bajs och fixar på som vanligt. Det har skickats hem friska hästar, och tagits emot nya. Senor, ligament och frakturer rullar som vanligt in. Jag försöker också få tid till att effektivisera mitt liv lite. Vilket resulterat i att det just nu är fullt ös ute på gården. En ny ridbana byggs. Jag hade en ridbana, men när vi byggde nya stallet så var den platsen perfekt för byggnaden, så jag offrade mig ridbana. Nu börjar det bli ohållbart att köra hästar till närliggande ridhus för kontrollerad träning på jämnt underlag. Så vi bygger en ny ridbana. Lyllos mig som bor granne med en entreprenör som har maskinpark och kunde "klämma in" mitt projekt :-)
Våren rullar också in, och då var det i dag dags för röntgen av min och kompisens tvååring. Hon hade fin fina röntgenplåtar och ingen liten benbit att plocka bort någonstans. Så vi håller planen - ut på lösdriften igen, sedan sommarlov i beteshagen innan hösten kommer och hon ska ridas in. Jag tror det är en "smaksak", men jag tycker om att röntga innan sommaren kommer så man ev kan operera bort ett fragment och inte stöta på några överraskningar under inridningen.
Heja Ryana!
Väl på kliniken lämnade jag också "min" bebis. Min uppfödning, men jag äger honom inte längre. Han bor kvar på gården och har nyligen upptäckt att han är stor, snygg och sexig. Dvs hingst.
Han må vara liten och endast ett år, men när han ställer sig på bakbenen och slår efter en - då är han betydligt större. haha! Så vi klämde in en liten kastrering i dag ;-)
Han var så nöjd när "mamma" kom och hämtade honom från det elaka stället som snodde hans bollar...
Wille <3
Så nu har jag gjort det "vi skulle" med unghästarna inför sommaren. Nu ska de få chilla ute i flocken igen (Wille får vänta lite till hans kastreringssår läkt) och jag hoppas sommaren ger dem härligt gräs i massor!
På tal om gräs. Man kan redan nu tjuvstarta lite, om man vet vart man ska titta. Här är det en av rehabhästarna som smakade lite extra tuggor efter vår promenad.
Hoppas ni får en fin vecka!
Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram
Läst 849 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej!
Nu när vi börjar bli ett stort och riktigt härligt gäng på mina sociala medier så ökar även kommentarer och tankar. Superroligt tycker jag! 🫶🏼😃
En återkommande kommentar är ”vart är hjälmen?”. Det är ju aldrig i en negativ ton, men frågan höjs. Så jag tänkte att jag berättar min syn på det 🤗
Jag litar på mina arbetskamrater! Hästarna har respekt för mig och jag för dem. Vi är alla medvetna om att jag är chef, men på alla arbetsplatser förekommer olyckor. Vi snackar allt från paper cut till större incidenter.
Ni kommer ALDRIG se mig på en häst utan hjälm. Och ni kommer ALDRIG se mig med hjälm när jag hanterar häst i stallet. Svaren på ovan är enkel. Man rider inte utan hjälm. Punkt slut.
Och om jag sätter på mig en hjälm i stallet för att hantera en häst - då finns det noll tanke på sociala medier. Tillfällen då jag tar på mig hjälm i stallet är vid tex bandagebyte på sparkande häst, hovslagararbete på unghäst eller en väldigt rädd och osäker häst som ska hanteras. Vid dessa lägen är telefonen min sista tanke.
Jag äger tre ridhjälmar, min barn har varsin och ni ser dem aldrig på kliniken utan hjälm. (Ser ni dem där så beröm dem gärna för hjälmarna! Personalen har hjälpt mig få in en positiv känsla för hjälm så de vill inte gå in utan 🩷)
En av mina hjälmar ligger alltid i lastbilen, om en trafikolycka med stressad häst händer.
Men hemma i stallet litar jag på mina hästar, så därför ser ni mig utan hjälm.
Hoppas ni förstår och respekterar mitt tankesätt. 🌸
Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram
Läst 10769 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej!
Här på gården rullar livet på i en hej dundrande fart! I dag kom två nya hästar, en visste jag om i går, den andra fick jag någon timmes heads up om att den ville komma. Jag gillar snabba puckar, gillar att hjälpa till och känna att jag hjälper verkligen både häst och ägare. Men dagarna just nu blir låååånga. Det är många hästar på gården, och jag säger dagligen att när boxar blir tomma nu så ska de förbli tomma några veckor. Men i dag var en box tom i 10 minuter. Så det failade ju, haha!
Men jag har roligt, jag trivs och trots lite kalla, piskande isvindar så är våren på ingång. Barnen är hemma denna vecka på påsklov. Nu var det inte riktigt tanken men en magsjuka satte stopp för deras vistelse utanför gården. Dock är de så otroligt duktiga, vet att vi måste ta hand om hästarna och Towe är en fena på att hjälpa till med vattenfyllning ute och skrubba vattenkoppar inne, för att nämna något hon alltid ser till sköts.
Meeeen!
Det var inte detta jag tänkte blogga om i dag, jag tänkte blogga om vad jag surade ur på i mina sociala medier.
Visste ni att det kommit ett nytt magiskt pulver som får senskador att försvinna, artros att aldrig ens ha existerat och DET BÄSTA AV ALLT!!!! DET MOTVERKAR HÄLTA.
Kyss mig i arslet och slå mig hårt i huvudet. JAG SMÄLLER AV.
Ursäkta svenskan, men man går alltså ut med detta i text för att sälja produkten.
Men vänta! Det blir BÄTTRE!!
Jag smäller av! Det är så otroligt roligt, tragiskt och provocerande på samma gång.
Vi tänker alltså inte att miljö, ev avel och kanske trauma kan orsaka skador? Istället säljer vi ett pulver som ser till att senskador, hältor och artros aldrig kommer drabba hästen!
(Nu vill jag vara politiskt korrekt här och säga att jag nämner inte namnet på försäljaren här i bloggen. Och nej, det är inget svenskt företag). Tänker man till så kan man hitta vilket företag det gäller, men det skriver jag inte ut på Hippson :-)
Ha ett bra grovfoder (hö/hösilage), ta analys och rådgör med en oberoende yrkesperson om en bra foderstat. Därefter tar du din häst på förebyggande veterinärkontroll en-två gånger om året och rider omväxlande, ridbana, skog, klättring och gärna rid för instruktör om möjligheten finns.
För att avsluta mitt inlägg får jag väl bli lite positiv igen. Påsken! Min påsk var magiskt bra! Storebror kom upp från Halmstad med fru och deras två hästgalna barn :-) Vi höll på långa dagar i stallet, tackade hönsen för alla ägg vi fick och spontant rev vi lite träd också. Varför inte lixom!
Om ni inte följer mig på instagram så har ni nog missat... Jag älskar våra höns. <3 Varje gång de ser mig kommer de springande.
Vi skulle in och äta middag, men jag sa "Daniel, jag är så jävla trött på det här trädet". Sen var vi igång och fick upp den med rot och allt!
Edith och Ella, kusinerna med rätt intresse! ;-)
Jag brukar gå all in - så även i år ;-)
Slut för i dag, nu ska jag ner och kvällskolla hästarna. Blir alltid en extra vända första kvällen för nya hästar.
Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram
Läst 13300 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till startsidan för Hästliv »
Här hittar du alla våra husbloggare
Annelies senaste
- Se sig själv i brevlådan och vi bygger för framtiden
- Hjälmens vara eller icke vara (i min arbetsmiljö)
- Det finns inga magiska "Quick fix" i pulverform
- Historiens vingslag tog mig till Versailles
- Öppnar man dörren forsar det in
- Sprutad led, fotografering och hopp om våren
- Tårar, snö och is. Men även nytt år och fullbokat
- Jag är företagare - inte chef!
- Tävlingsdebuten gjord "på riktigt"
- Nej tack (ibland) till ridhus och kunder
- Är du okej? - Nej, det är jag inte.
- Bloggen tar ett uppehåll
- Ett föl stod i skogskanten och tittade på mig
- 9 år non stop - och jag glömmer bort tiden
- "Second opinion" - för en kan väl inte veta allt?
- Bildblogg: Hej! Jag lever!
- ”Varför anställer du inte någon som mockar?”
- Juletid ger arbetstid
- Mjukstart blev en kickstart!
- Hemma med energi och insikter
Arkiv
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Juli 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- Januari 2022
- December 2021
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- Juli 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Februari 2021
- Januari 2021
- December 2020