Hästliv - "Jorden slutar snurra och jag faller i ett svart hål"
JUL
31
2021

"Jorden slutar snurra och jag faller i ett svart hål"

Hej, 

I går grät jag nog mer tårar på två timmar mot vad jag gråtit på ett helt år. Dagen började bra, brist på sömn efter en natt med målning i nya stallet. Men det är inget som en Nocco inte kan ordna till, som jag brukar säga ;-) 

Efter morgonpasset på seminstationen åkte jag hem och hämtade kundhäst för återbesök till kliniken. Jag fick en märklig magkänsla när jag satt i lastbilen på vägen dit. Ringde hem och bad Per gå till beteshagen för att titta till Cajza. För er som inte vet det så är Cajza mitt hjärtashäst. (Här berättar jag om henne)


I 12 år har jag och Per haft vår fina häst <3

På kliniken nämnde jag för veterinären, som jobbade sin sista dag innan semestern, att jag kanske kommer tillbaka med Cajza. Jag sa det lite skämtsamt men nämnde det ändå, lite som att hennes arbetsdag inte var färdig ännu.

15 minuter hemifrån kom bilden - Cajza är sparkad i hagen. Skit! Rent ut sagt. Och jag visste att det var något fel. Vet inte hur jag visste det, men magkänslan kallade på mig till henne. Det låter jättemärkligt, men efter så många år tillsammans är det som att vi kan allt om varandra.
Jag kom hem, lastade av kundhästen och Per hade redan fått upp Cajza till spolspiltan. Vid den första undersökningen med tvättning, klippning runt såret och temp-koll, höll jag ihop det.

Det var en sammanbiten stämning i stallet, Per behövde inte säga det högt, men det kändes som han tittade på Cajza för sista gången. Och som att han visste det själv. 

Analysering - transport eller inte
Jag var säker på att det inte var en fraktur rakt av i benet. Fakta framför ögonen var en sparkskada med djupt sår och i hjärtat kände jag eventuellt en spricka. Hon gick ändå så pass bra på benet att en transport i lastbilen kändes tryggt och säkert för henne. Vi lastade och när jag hoppade in i bilen ringde jag veterinären jag 40 minuter tidigare lämnat på kliniken. 

Hon svarade glatt efter två signaler och då brast det för mig. Jag fick inte ut ett ord. Tårarna rullade ner för kinderna och jag kunde staka fram "Cajza", "Spark", "Trasig". Hon sa det enda jag behövde höra, och som jag visste hon skulle säga, trots fullt med patienter under eftermiddagen: "Kom!"

I lastbilen gick mitt hjärta sönder flera gånger om. Jag fick ringa min bästis, hon som vanligen alltid finns på kliniken och jobbar. Nu är hon på semester. Samtalet var en blandning mellan tårar och panik. Varför är inte hon på jobbet, jag behöver henne när det handlar om Cajza. Behöver någon som översätter åt mig när hjärnan inte fungerar längre. Och framförallt någon som säger "andas och lugna ner dig, det är säkert ingen fara". Hon själv insåg allvaret och fick säga att om jag inte förstår så får veterinären ringa upp henne på plats.

Under den korta lastbilsfärden till kliniken reflekterar jag flera gånger över hur jag sitter och gråter. Jag åker en sträcka med häst som så många gånger innan. Ingen häst får mig att tappa kontrollen över situationen, som jag gör med Cajza. Jag är annars coolheten själv och ser allt väldigt faktamässigt när vi håller på med kundhästarna. 

Ville inte möta någon eller ens behöva le
Väl framme på kliniken kliver jag in i ett undersökningsrum och gömmer mig. Stänger dörren och smsar veterinären vart jag är. Sen blir det ett team kompetenta kollegor som tar hand om Cajza. Jag själv går bredvid som ett rödgråtet spöke och kan inte alls klara av situationen. Det är som att jorden slutar snurra och jag faller i ett svart hål.
För de som känner mig så är jag ofta, nästan alltid, den glada och spralliga tjejen. Nu möttes de alla av en liten flicka med sin älskade häst som inte kunde sluta gråta. Det sas väldigt få ord. Den enda som pratade med mig var veterinären. Jag hörde henne prata men tog aldrig riktigt in vad hon sa. 

Det var först efter sista undersökningen som hon tittade upp på mig och sa "det här kommer bli bra". Då var det som att jag tog mitt första andetag på två timmar. Då kunde jag titta på ultraljudet och gå igenom det sparkade området med henne. Innan var allt bara en svartvit tv med dålig mottagning. Detta trots att jag brukar ha bra koll på ultraljud. När vi plåstrat om Cajza som fick vila lite i en box gick jag ett varv till alla som hjälpt till och tackade för hjälpen. Jag hade ju sett dem snabbt vara på sina platser på de olika avdelningarna, men ändå såg jag dem inte. 

Eftervården hemma blir den vanliga efter en sårskada, mediciner och rengöring av såret. Cajza får bo på box i några veckor innan hon får komma ut till kompisarna igen. Per har även fått tillsägelse att köpa många påsar morötter i dag <3 



Cajza är 18 år, hon är pensionerad från ridningen, men jag har tänkt att hon ska leva och bo många många år till hos oss på gården. Det jag fick en påminnelse i går om är att när ens älskade häst blir skadad är det som att hjärnan slår av och hjärtat brister. Då behöver man någon som kliver fram och tar lead. Jag brukar vara den personen för våra kunder. I går fick veterinär-Eva vara den för mig. Så tacksam över att hon och jag är kollegor sedan ett år tillbaka så hon känner mig och förstod exakt hur hon skulle hantera situationen. 

När jag kom hem pussade jag lite extra på alla kundhästar. Bakom dem står hästägare som känner precis som jag känner för Cajza. Jag känner mig hedrad varje dag över att få vara den som tar hand om dem.

Kärleken till hästen hörni. Stark och fin sak! <3

Kram, Annelie

@stallsteningeby på instagram


Cajza - hästen med stort H för mig. Foto: Magdalena Grönneberg


Läst 23210 ggr




Fler inlägg

SEP
16
2021

God morgon, 

I natt var en kall natt här i Stockholms-området. Det är fuktigt i luften så fötterna blev genast kalla och blöta vid morgonfodringen. Hösten är helt klart på ingång, trots de härligt varma dagarna. 


Om dagarna kan man sova gott ute i hagen.


Tjejerna är fortfarande uppe i sommarhagen <3

I dag är det full rulle som gäller. I eftermiddag är det återbesök på kliniken men en häst. Det blir som vanligt en show när jag kommer dit. Per ska iväg med jobbet och kunde inte hämta barnen, då åker de med mig. Turligt nog är personalen på kliniken vana, så de hjälper mig att både underhålla och se till att hästarna är på säkert avstånd från kidsen. 

I går var en effektiv dag. Jag hann både fixa allt med hästarna, ha massör till en häst och klippa det sista på gräsmattorna, både uppe vid huset och nere vid stallet. Hinner jag måla en vägg i nya stallet och mocka en sjukhage innan helgen kommer blir jag superglad. "Jag ska bara"...


Bella hjälpte matte att klippa gräset <3

Mia, min granne som driver Dekaltext, var även förbi hon i går. Mia är en person som jag klickade med första gången vi sågs för många år sedan. Hon är världens gulligaste och vi kan babbla på i timmar. Hon gör alla boxskyltar till våra egna hästar och har hjälpt mig med lastbilens dekaler. Tanken var att jag skulle komma hem till henne och få hjälp med nya dekalen, men så som jag håller på i full fart så insåg hon att det var lättast om hon kom hit. Sagt och gjort - spana in bilderna! Visst blev det fint!! Jag är så nöjd :-) 

I veckan har jag varit på traktorjakt. Det är inte det lättaste. Jag vet inte vad vi vill ha, och den jag spanat in får jag inte kontakt med företagets säljare. Ni som har gårdar och traktorer/lastmaskiner. Vad har ni? Jag vill ha en "liten" traktor, som ändå är stark. Den kommer användas för att flytta in rundbal i vårt stallförråd, flytta en pall spån, köra ut vattendunk på pallgafflar och ploga på vintern. Till den dagliga dockningen ska vi köpa en stor "cylinder" för att mocka i och tömma med hjälp av traktorn, så det måste den orka lyfta också. Det behöver gärna inte vara "fantasipris", men jag förstår ju så klart att vi måste hosta upp några hundratusen. 

Jag tar jättegärna emot tips och råd! <3

Tusen tack!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 243 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
13
2021

Hej,

I helgen har det verkligen varit ett högt tempo i nya stallet. Det har verkligen hänt så otroligt mycket. Helt klart en energiboost utan dess like. I dag ska jag och den lilla målarburken ner och bättra på vissa ställen och fixa lite. På fredag kommer boxinredningen och nästa vecka kommer montageteamet som sätter upp det. Veckan efter det kommer rörmokaren och gör sin del, sen är vi "klara". Så sjukt! 9 månader efter att jag ville ha ett nytt stall så är det där. Wow. 

Här är ett klipp från bygget: 

Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av Stall Steninge By (@stallsteningeby)

Vad som är kvar är inredning och lite mer målning/putsning. Sadelkammarens inredning är beställd, men med en himlens leveranstid. Eftersom boxarna är i ek så beställde jag även inredningen i ek :-) 
Det måste även köpas saltstenshållare, uppbindningar, whiteboardtavla (som ska få en träram runt sig) och massa annat smått och gott. 

Listan är lång, men vad jag mest ser fram emot är en container. Den kommer om två veckor och kommer fyllas med skräp och bråte. Vilken grej! 

Ha en fin måndag, nu måste jag sätta igång här för frukosten är uppäten!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram.


Härlig bild från morgonens utsläpp <3


Läst 2883 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
10
2021

Hej, 

Min ambition är helt klart att blogga oftare än drygt 2 gånger i månaden. Men den senaste tiden känns det som att dagarna springer från mig. Jag ser datorn men plötsligt är det kväll och man fullkomligt stupar ner i sängen och somnar innan huvudkudden nuddar kinden. 

Anledningen till att det är ett rejält tempo de senaste veckorna är för att gårdsägare runt om oss åkt på semester. Jag känner deras hästar och har hoppat in för att hjälpa till. Det är egentligen inte så "komplicerat" utan väldigt välordnat. (Synd bara att semesterveckorna tajmade varandra;-) ) Och som alltid med hästar i vår närvaro så blir det inte alltid som man tänkt sig. Per kallar mig numera för Dr Quinn i den blå faran. Det smeknamnet gav han mig 03.00 i natt när jag stöp i säng. Detta efter att blivit uppringd drygt fem timmar tidigare om en häst som mådde dåligt. 

Förutom att ta hand om min egen gård har jag de tre senaste veckorna även pendlat runt på tre andra gårdar. Det har innefattat vanliga gårdssysslor som in- och utsläpp, mockning, vattning och fodring men har även blivit sidospår som sårvård på ytterligare en gård. I natt var en tung natt som inte slutade som vi hoppades på en annan gård. När veterinär anlände kunde jag rabbla listan med saker hon ville veta, efter dessa år på gården och följt så många veterinärer (och ständiga utfrågningar) så börjar rutiner sitta. Ju mer fakta du har till veterinären när hen anländer - desto lättare blir det att direkt finna korrekt behandling. I detta fall handlade det om att korta lidandet för en häst. När jag stod där i stallet efter veterinärens avfärd. När den slutgiltiga sprutan var given kände jag tomhet. Utanför var det kolsvart och nattens kyla kröp in under huden på mig. Fy vad jag hatar när ett liv släcks. Den tröst jag finner är hur hästen respekteras de sista minutrarna av sitt liv. En varm hand över mulen, uppmuntrande och lugnande ord som sveper in i stunden när tid och rum stannar.

Är det bara jag eller kom de mörka kvällarna snabbare än vanligt?

Hästen hos oss som förra veckan fick möta sin bästis på de evigt gröna ängarna bodde här i drygt 1 1/2 år. En glad pensionär som sin sista dag i livet fick både bad, godis och den långa manen trimmad. Hon kände sig som den superstjärna hon en gång varit när sista resan gjordes.
Jag såg henne djupt i ögonen och sa tack, tack för allt, hälsa din bästis med ett glatt gnägg när ni ses. Sen somnade hon in. Just bästisen stod jag även bredvid sommaren innan när hon tog sitt sista andetag. Två hästar med ett band jag sent kommer glömma.

I dag tog jag en paus, satte mig på en sten och såg ut över den betande flocken hästar. Min far ringde och tillsammans gick vi genom mitt senaste dygn. Jag fick prata av mig, prata om känslor, fakta och hopplösheten som infann sig när jag såg hästen, som timmar innan glatt gick i hagen nu plötsligt stå smärtpåverkad och rädd. "Kliv ur din kropp och berätta", så brukar han säga till mig när känslorna tar över. Jag ser mig själv kliva ut och få ett nytt perspektiv på saker, låter den stora kärleken till hästen lugna sig och ser allt med andra ögon för att sedan kunna berätta.

Jag tror att en av anledningarna till att mina vänner och grannar litar på mig, är för att jag gör alltid mitt bästa. Vilken dag det är, vad klockan är eller vad det är för typ av väder ute - det spelar ingen roll. Hästarna lägger hela sin tillit i vår famnar och då måste vi göra vårt yttersta för att bemöta denna gåva med respekt och omhändertagande. Oavsett om det är påfyllnad av vatten i hagen, respekt för fodringstider eller omvårdnad.

Det är också anledningen till att jag är helt slut. Min arbetsdag har inletts strax innan 06 och slutat närmare midnatt varje dag. Jag fick också en fästing i år. Den lilla filuren gav mig borrelia, så mitt i allt får jag mig just nu en kur av doktorn för att få bukt på detta. Trots detta har jag hunnit med allt. Hästarna hemma har nästan alla hunnit med återbesök till kliniken - samtliga med positiva resultat <3

När söndag morgon rullar in gör jag mitt sista utsläpp, sen är alla semesterfirare hemma igen. Då inleds kommande veckas projekt här hemma på gården - sensommarstädning. Det är dags att rensa, klippa och åka någon vända till återvinningscentralen. Jag ska även en sväng till kliniken med häst och ser fram emot att få nya loggan till lastbilen :-) 

För summan av blogginlägget är som rubriken antyder: Det finns bara en väg - framåt!

Jag ser fram emot att få följa Rose inridning under kommande vecka. Hon är hos Stall JE Hästutbildning här i Gottröra. I går satt Josefine upp och skrittade på henne. Min älskade lilla fölunge har blivit stor och klarat att inte tappa sin ryttare vid första ridturen <3 Stolt!


Tänk att det är min lilla häst som travar så fint <3

"Hur kom du upp dit?" Rose undrade lite hur detta gick till :-)

Kommande fredag ser vi fram emot leverans av våra boxar! I dag var rörmokaren här och tittade på hur vi vill ha allt i stallet - när boxarna är uppe tar han över och installerar allt åt oss. Elektrikern är klar med sitt jobb!

Det enda jag verkar ha svårt att få till är en vända till Värnamo. Till vår underbara unghingst. Jag ser fram emot att få åka och besöka honom. Att på vägen hem få stanna till på ett hotell med min familj och bara få njuta av att få sova borta. Om jag fick välja så vore det lyx just nu. Men mitt kontrollbehov gör det svårt för mig att lämna gården och bygget. 

Snart så! En vacker dag står jag och pussar på hans mjuka mule, Concorde, avkomman som är en spegelbild av sin mor, min älskade Cajza. 

Orkade du läsa hela vägen hit? Tack i sånt fall! Detta blev en konstigt inlägg som lugnar mitt behov att få skriva av mig. Ni får stå ut med sådana ibland :-) Jag avrundar med lite bilder för att inte vara för tråkig. Mer bilder och klipp finns på vår Instagram. 

Per och Elwira hälsar på Fiona, Cajsa och Warona.


Hingstar kan vara snabba! Passar man sig inte får man ett blåmärke med framtänder på tutten...


Det går ju inte att hämta en häst från Scint och ignorera skylten om att han är radioaktiv. Fnittrade lite och lät den sitta kvar en dag extra. Han själv var lika glad som alltid och inte självlysande!

Ett litet sår blir snabbt ett stort problem. Denna vecka har jag varit inkallad för att rengöra ett sår. Jag besparar er filmerna, men sånt här kom ut de första dagarna. Numera rent och fint!


Chippen blev halt på betet! Åkte till kompisen/grannen/hovslagaren. En böld funnen. Gips och arg häst på boxvila. Numera glad häst igen ute på betet - till allas lättnad och glädje. 


Frågor på det?


När de upptäcker sin spegelbild i vattnet <3

När elektrikern ger mitt ett rött elskåp. <3

Ha en underbar helg <3

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 4901 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Hästliv

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen


Annelies senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 4

– TEMA: Avmaskning
– Reportage: Fem stjärnor på fyra ben
– Hoppa studsserier med Tovek

– Päls av och täcke på – eller?
– Checka hästen inför hösten
– Juristens råd inför hästköpet
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Häst som är rädd för att gå i hage
Elke Hartmann svarar
Hjälp, hur ska jag hantera min häst?
Elke Hartmann svarar
Tips för att få stabil hand i hoppningen
Lennart Lindelöw svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.