Hästliv - "Jorden slutar snurra och jag faller i ett svart hål"
JUL
31
2021

"Jorden slutar snurra och jag faller i ett svart hål"

Hej, 

I går grät jag nog mer tårar på två timmar mot vad jag gråtit på ett helt år. Dagen började bra, brist på sömn efter en natt med målning i nya stallet. Men det är inget som en Nocco inte kan ordna till, som jag brukar säga ;-) 

Efter morgonpasset på seminstationen åkte jag hem och hämtade kundhäst för återbesök till kliniken. Jag fick en märklig magkänsla när jag satt i lastbilen på vägen dit. Ringde hem och bad Per gå till beteshagen för att titta till Cajza. För er som inte vet det så är Cajza mitt hjärtashäst. (Här berättar jag om henne)


I 12 år har jag och Per haft vår fina häst <3

På kliniken nämnde jag för veterinären, som jobbade sin sista dag innan semestern, att jag kanske kommer tillbaka med Cajza. Jag sa det lite skämtsamt men nämnde det ändå, lite som att hennes arbetsdag inte var färdig ännu.

15 minuter hemifrån kom bilden - Cajza är sparkad i hagen. Skit! Rent ut sagt. Och jag visste att det var något fel. Vet inte hur jag visste det, men magkänslan kallade på mig till henne. Det låter jättemärkligt, men efter så många år tillsammans är det som att vi kan allt om varandra.
Jag kom hem, lastade av kundhästen och Per hade redan fått upp Cajza till spolspiltan. Vid den första undersökningen med tvättning, klippning runt såret och temp-koll, höll jag ihop det.

Det var en sammanbiten stämning i stallet, Per behövde inte säga det högt, men det kändes som han tittade på Cajza för sista gången. Och som att han visste det själv. 

Analysering - transport eller inte
Jag var säker på att det inte var en fraktur rakt av i benet. Fakta framför ögonen var en sparkskada med djupt sår och i hjärtat kände jag eventuellt en spricka. Hon gick ändå så pass bra på benet att en transport i lastbilen kändes tryggt och säkert för henne. Vi lastade och när jag hoppade in i bilen ringde jag veterinären jag 40 minuter tidigare lämnat på kliniken. 

Hon svarade glatt efter två signaler och då brast det för mig. Jag fick inte ut ett ord. Tårarna rullade ner för kinderna och jag kunde staka fram "Cajza", "Spark", "Trasig". Hon sa det enda jag behövde höra, och som jag visste hon skulle säga, trots fullt med patienter under eftermiddagen: "Kom!"

I lastbilen gick mitt hjärta sönder flera gånger om. Jag fick ringa min bästis, hon som vanligen alltid finns på kliniken och jobbar. Nu är hon på semester. Samtalet var en blandning mellan tårar och panik. Varför är inte hon på jobbet, jag behöver henne när det handlar om Cajza. Behöver någon som översätter åt mig när hjärnan inte fungerar längre. Och framförallt någon som säger "andas och lugna ner dig, det är säkert ingen fara". Hon själv insåg allvaret och fick säga att om jag inte förstår så får veterinären ringa upp henne på plats.

Under den korta lastbilsfärden till kliniken reflekterar jag flera gånger över hur jag sitter och gråter. Jag åker en sträcka med häst som så många gånger innan. Ingen häst får mig att tappa kontrollen över situationen, som jag gör med Cajza. Jag är annars coolheten själv och ser allt väldigt faktamässigt när vi håller på med kundhästarna. 

Ville inte möta någon eller ens behöva le
Väl framme på kliniken kliver jag in i ett undersökningsrum och gömmer mig. Stänger dörren och smsar veterinären vart jag är. Sen blir det ett team kompetenta kollegor som tar hand om Cajza. Jag själv går bredvid som ett rödgråtet spöke och kan inte alls klara av situationen. Det är som att jorden slutar snurra och jag faller i ett svart hål.
För de som känner mig så är jag ofta, nästan alltid, den glada och spralliga tjejen. Nu möttes de alla av en liten flicka med sin älskade häst som inte kunde sluta gråta. Det sas väldigt få ord. Den enda som pratade med mig var veterinären. Jag hörde henne prata men tog aldrig riktigt in vad hon sa. 

Det var först efter sista undersökningen som hon tittade upp på mig och sa "det här kommer bli bra". Då var det som att jag tog mitt första andetag på två timmar. Då kunde jag titta på ultraljudet och gå igenom det sparkade området med henne. Innan var allt bara en svartvit tv med dålig mottagning. Detta trots att jag brukar ha bra koll på ultraljud. När vi plåstrat om Cajza som fick vila lite i en box gick jag ett varv till alla som hjälpt till och tackade för hjälpen. Jag hade ju sett dem snabbt vara på sina platser på de olika avdelningarna, men ändå såg jag dem inte. 

Eftervården hemma blir den vanliga efter en sårskada, mediciner och rengöring av såret. Cajza får bo på box i några veckor innan hon får komma ut till kompisarna igen. Per har även fått tillsägelse att köpa många påsar morötter i dag <3 



Cajza är 18 år, hon är pensionerad från ridningen, men jag har tänkt att hon ska leva och bo många många år till hos oss på gården. Det jag fick en påminnelse i går om är att när ens älskade häst blir skadad är det som att hjärnan slår av och hjärtat brister. Då behöver man någon som kliver fram och tar lead. Jag brukar vara den personen för våra kunder. I går fick veterinär-Eva vara den för mig. Så tacksam över att hon och jag är kollegor sedan ett år tillbaka så hon känner mig och förstod exakt hur hon skulle hantera situationen. 

När jag kom hem pussade jag lite extra på alla kundhästar. Bakom dem står hästägare som känner precis som jag känner för Cajza. Jag känner mig hedrad varje dag över att få vara den som tar hand om dem.

Kärleken till hästen hörni. Stark och fin sak! <3

Kram, Annelie

@stallsteningeby på instagram


Cajza - hästen med stort H för mig. Foto: Magdalena Grönneberg


Läst 28939 ggr




Fler inlägg

JAN
24
2022

Hej, 

De senaste dagarna har varit jobbiga. Tidig torsdag drog tandläkaren ut min sista visdomstand. Visdomständerna har inte gett mig mer än smärta och dyra tandläkarkvitton. Under tiden tandläkaren drog ut tanden höll han ena handen i underkäken för att den skulle vara still, sen drog han. Och drog och drog och drog. Jisses, den satt med rötterna som ett litet ankare. 
Jag kände mig svag torsdag förmiddag, men som tur var hade min praktikant i stallet ordnat med hästarna på förmiddagen så jag tog faktiskt några timmar för mig själv och gick till sängs medan Per kom hem från jobbet för att hjälpa till med gårdssysslorna. Sedan dess har det varit knaprande på smärtstillande och gurglande i bakteriedödande medel. 
Ont i munnen är det värsta jag vet. Det ligger riktigt högt upp på skalan vad jag inte klarar av. 


Rose Bay tycker synd om sin matte <3

Under torsdagens tidiga kväll tog jag emot en ny häst i stallet. En 5 åring som är här på lite vila :-) Per blev kompis med honom direkt!



I lördags kände jag att en sjukdag hade suttit på sin plats. Att bara fått ringa någon chef och säga "Hej, jag är sjuk i dag". Sen fått somna om. Istället hade jag båda barnen ensam och alla hästar på gården. Det var bara att "hugga i" och köra på till Per kom hem lite senare på dagen. 

På tal om tänder...
När jag tog emot den nya hästen på torsdagen så tyckte jag att vår unghäst Rose betedde sig lite märkligt. Plötsligt låg det även tussar av hö nedanför hennes boxdörr. Hmm... Magkänslan sa en tand på sne så här i tider när hon ska tappa sina första tänder. När vi kvällsfodrade så gick jag till Rose och tyckte synd om henne. Per kom fram till oss och sa "det är väl lika bra att du kolla upp hennes mun? Hon är ju den mest curlade unghäst jag vet". Mitt svar? "Jag har tid 09.30 hos Therese i morgon! 

Sagt och gjort, vi åkte till tandläkare Therese och fann en tand som börjat skifta men inte släpper. När vi tittade in i munnen var det blodigt och jag förstår att hon sett lite låg ut. Men vips var den borta och vi på banan igen :-)


Här var innan vi ens hade börjat pilla i munnen. Älskar kameran så man får se vad tandläkaren ser!

Denna vecka blir lite lite olika besök till kliniker med hästar, det kommer en ny häst. Två ston ska komma hem från lösdriften för att börja banta inför seminsäsongen. Cajza ser nämligen ut som att hon skulle kunna lyfta iväg själv om vinden blir för stark. Så tjock får man inte vara när Connys syskon ska tillverkas!



Rose har fått en kompis i hagen. De älskar varandra <3 Kliar på varandra, sover tätt tätt och delas samma hög med hö. Gullisar!

Towe och Persilja - bästa paret! 



Rose börjar sakta sin uppladdning inför unghästtestet i maj. Skrittmaskinen för lugna promenader var inget läskigt. Proffs!

Nu måste jag springa ner till stallet, fullproppad dag och en näve smärtstillande i hand. Nu kör vi!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 911 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
16
2022

Hej!

Denna söndagkväll firar vi här hemma. Vi firar framtiden och "nya karriärer" :-)
Anledningen till firandet är de två damerna på bild nedan som flyttat in på gården <3


Zelda och Zunny, som Towe kallar de nya tjejerna är hemma nu <3

Under lördagen chattade jag lite med en bekant. Tänkte att jag drar ett meddelande och ser om jag kan få napp. Och ett sånt supernapp vi fick!

Jag tar det lite från början. 

Vårt älskade avelssto Chipotle HH har gått 1,60 internationell hoppning. Är en underbar tjej som vi älskar väldigt mycket. (Läs om henne här) Hon har även gett oss två superfina avkommor som kommer visa framfötterna på tävlingsbanan i framtiden, det har jag stor tro på! Men de senaste åren har vi haft det svårt. Hon är otroligt fertil (precis som sin mor och nu även sin dotter) och får dubbelt befruktade embryon hela tiden. Eftersom ston inte kan (undantag finns med case där två föl föds) bära tvillingar så försöker man "klämma" ett embryo i magen. Men när vi gör det på Chippen så dör båda. Hon tar sig varje gång och blir dräktig, för att sedan tappa dem. Vi har även försökt se om "naturen kan sköta det" med att låta embryona växa till sig lite och se om något av dem slutar växa. Men nej då, båda har vuxit lika mycket, och då måste vi stanna naturens gång för att inte orsaka eventuellt lidande för varken föl eller vårt sto.

Jag vet inte hur många tårar jag gråtit över att det inte går. Samtidigt vet jag att vi, tillsammans med vår seminstation och veterinär, gett henne alla förutsättningar, men det går inte. 

Förra året utbrast teamet på stationen, "Men Annelie, du måste göra embryotransfer på henne". Haha, ja kanske, skrattade jag. Det är ju drömstoet att göra transfer på. Dubbelchans att få till det så att säga. Men det kostar en hel del...

I år tar vi hoppet ut i denna nya värld och ser om vi kan få till det. Men för att klara detta behövs ston att föra över det befruktade embryona i. Vi kommer använda oss av Myrsjö Gård för att göra Embryotransfer, och via Anita får man möjlighet att hyra mottagarston. Men vi kände här hemma att vi gärna ville ha våra egna ston, tjejer som är del i vår familj, hemma på gården. 
Att använda oss av ston som inte längre gör karriär inom travet kändes också bra. De är ofta välhanterade och kan få en ny karriär i livet <3

Stall Peter Norman på Erikssunds säteri hade precis vad vi sökte. Två ston som var redo för nya karriärer. Ena är 4 år, den andra 11 år och haft föl själv. Med Annsofie i spetsen löstes detta på bästa sätt. Jag litar helt på Annsofie, så vi "svängde förbi" och plockade upp tjejerna i dag. De här två stona kommer få gå och åka tillsammans till seminstationen i sommar. Känns bra att köpa två som redan känner varandra, då de kan ta stöd av varandra i den nya miljön. 

Nu återstår "bara" den svåraste frågan... Vilken hingst ska vi välja?

Chippen och Niklas Jonsson i Österrike. Foto: Tomas Holcbecher/Holcbecher.com 


Ps. När vi rullade in på gården, klev in i stallet och jag la ögonen på denna tjej. Då kände jag att det här blir bra! Är det bara jag eller är "Zelda" väldigt lik vår 3-åring Rose Bay? (ignorera mitt hår på bilden, bra drag i vinden, haha)

Mvh Annelie  

Här var något jag inte visste fanns? Stiftelsen Life After Racing - spana in!


Läst 6958 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
06
2022

Hej!

Gud vad man längtar efter sommaren. Eller jag gör det i alla fall! Det gröna gräset, varma solen och härliga kvällarna. Istället är det Sverige vi bor i och här norr om Arlanda jobbar vi is, snö och kyla. 

För 5 år sedan var det dock -22 grader, vattnet frös och snön nådde en imponerande höjd. Jag kommer aldrig glömma den dagen, av den enkla anledningen att jag inte var på gården. Vår första dotter föddes, så jag ansåg mig helt klart vara värd den semesterdagen! Stackars kompisen My fick jobba hårt här hemma på gården, tur att det var en röd dag. haha


Fem år - och firade med födelsedagstårta, precis som Pettson och Findus!

I går hade vi fullt upp med födelsedagsfirande, stallfix och hovslagaren kom till tre hästar. Den som var minst imponerad var Lunatic. När jag hämtade honom från lösdriften tyckte han helt klart att det var helt orimligt att han skulle lämna höbalen. Klippa naglarna kan man göra en annan dag, enligt honom. 

"Kom nu Luna...!"

En annan uppgift vi även hann med var att åka till ridhuset. En kundhäst är under igångsättning. Jag gör inte sånt, men detta är ett "specialfall", och då kallade jag in min kompis. Vi möts upp i ridhuset och hon sätter igång hästen åt ägaren. I går kom första galoppen! Kändes som rehab-hjärtat skulle explodera av stolthet!

Glada miner och full galopp (i en långsida, haha) <3

Jag har även hunnit bevaka en häst för att ta ett urinprov. När jag skulle rulla iväg med det var det både snö och is på vägbanan. Så jag fick låna min makes bil. Det var inte läge att spilla ut hästurin på golvet, om vi säger så. Blev dubbeltätning!


Stallmässigt så jobbas det på med hästarna. Alla boxar är upptagna och vi har även två hästar som inte kommer åka hem på utsatt tid. Båda ägarna är i karantän, varav den ena sitter utomlands. För oss går det bra, hästarna fortsätter vardagen med oss. Men plötsligt har det blivit väldigt klart hur många som nyligen smittats av sjukdomen. Flera vänner till oss är eller har varit i karantän och sjuka.

Så jag avrundar dagens blogginlägg med "Håll i och håll ut" och för er som bor där isen ligger tjock - använd brodd!
Jag själv satte på mig broddar här om kvällen. Men inte blev det lättare för det... Tydligen måste man sätta dem med broddarna ut mot isen - inte mot skon. Supermärkligt! hahaha



Hoppas det lämnar er med ett skratt! Jag skrattade gott i alla fall :-) 

Mvh Annelie

@stallsteningeby på instagram


Läst 11839 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Hästliv

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv
Belöningsbaserad hästträning Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen


Annelies senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 6

– TEMA: Kom längre med tekniken
– Porträtt: Louise Romeike
– Hjärngympa för ryttaren

– Tips från fotografen
– När är hästens karriär över?
– Sissela Smiths favoritövning
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

När är vaccinet mot eksem på marknaden?
Mälaren Hästklinik svarar
Är det farligt att spruta igång stoets brunst?
Mälaren Hästklinik svarar
Rutinerad häst som plötsligt vägrar hoppa vattengrav
Lennart Lindelöw svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.