– Hästarna ska alltid kunna välja själva. Om de vill äta eller dricka, vara ute eller inne – det är det minsta vi kan erbjuda dem, inleder Mia Christine Knutsdatter Wilhelmsen.

I Onsøy i Fredrikstad har 36-åringen skapat ett litet paradis för de tre hästarna Arion, Mino och Saga. Det gröna gräset i trädgården på småbruket har bytts ut mot grus, och huset omges av en Paddock Paradise-inspirerad utegång med stationer för foder, vatten, vila, snacks och lek.

I hjärtat av utegången har hästägaren byggt en öppen ligghall med genomgång, alltid fylld med halm.

– Man kan göra mycket med liten plats, säger Mia, medan hästarna samlas runt oss för att hälsa och få kel.

Mia fick upp ögonen för utegångskonceptet för många år sedan. Hennes mål är att hästarna inte ska ha tråkigt. Här tillsammans med Arion. Foto: Maren G. Kalleberg

Drömmen om att ha hästarna precis utanför huset blev verklighet förra året. Efter flera veckors intensivt snickeri och planering stod utegången klar i slutet av augusti, bara en och en halv månad efter att Mia påbörjat projektet.

– Det blir inte ett riktigt småbruk utan hästar, säger hon och berättar att det inte är första gången hon byggt utegång hemma.

Vändpunkten

Mia växte upp i Gressvik, och när hon var nio år gammal föreslog hennes mamma att hon skulle börja rida.

– Det har hon säkert ångrat, med tanke på att hon blev ett offer för mitt hästintresse, skämtar Mia.

När hon var 15 år fick hon sin första häst – ett danskt varmblod. I samband med hästköpet hade familjen flyttat till ett småbruk och byggt stall hemma.

– Det var när jag såg Stormy Mays dokumentär The Path of the Horse som jag insåg att vi istället skulle ha hästarna på utegång. Jag hade nosat lite på horsemanship tidigare, och dokumentären fick mig att sälja all utrustning och gå en ny väg. Jag blev helt omvänd.

Mia var då 19 år gammal och byggde utegång i änden av ladan. Det nya livet fungerade väldigt bra för hästarna.

– Det var en fin tid, men efter det trodde jag att jag var klar med att ha häst hemma. Det är mycket jobb, och man blir väldigt bunden. Men det är ju också väldigt trevligt!

I ligghallen återanvänds halm som hästarna drar ut från höbalen bakom ladan. Foto: Maren G. Kalleberg

Tränar med positiv förstärkning

Arion vänder rumpan mot oss för att bli kliad. Han är omöjlig att inte lägga märke till – både för att han inte är blyg och för att han inte är liten. Lippizzanern är 18 år gammal, och Mia har ägt honom lika länge.

– Han är som en stor hund. Vi går promenader och har honom lös där det går, och han tränas uteslutande med positiv förstärkning. Han är inriden men inte utbildad. Jag kan alltså skritta och trava honom på tur, men jag har inget intresse av att träna dressyr eller liknande, säger Mia.

Hans kärlek Saga ägs av Mias väninna. De två hästarna blev oskiljaktiga när de båda stod på utegång hos Linda Ruud Brattvang på Stall Reklingsholm i Råde.

– De blev väldigt fästa vid varandra, men för Saga fungerade det inte med fri tillgång på hö, då hon blev för tjock. Samtidigt hade jag ett tag funderat på att ta hem hästarna. Att Saga behövde flytta blev en anledning till att förverkliga idén.

Paddock Paradise-konceptet kännetecknas bland annat av ett "track system" med stigar mellan olika stationer. Foto: Maren G. Kalleberg

Sir Killers Jeronimo, till vardags kallad Mino, är minst i flocken men ser till att inte bli bortglömd. Han vill gärna bli kliad.

– När han kom hit tidigare i år ville han inte att man skulle närma sig honom med avsikt att ta på honom. Han var tvungen att komma till oss. Vi har tränat mycket med positiv förstärkning, och han har lärt sig att om han säger nej, respekterar vi det, berättar Mia och kliar den lilla amerikanska miniatyrhästen.

– Vi måste måla taket i ligghallen, som först måste impregneras, och montera hängrännor. Man blir aldrig riktigt klar, säger Mia. Vid ingången har hon hängt upp klökostar. Foto: Maren G. Kalleberg

Fodring och rutiner

Vi börjar rundturen och följer en stig till vänster längs ladan fram till stationen med halm.

– Det stora hönätet runt halmen hittade jag på Finn, och så klippte jag ännu större hål. Målet är inte att hästarna ska äta långsammare, utan att minska spill och svinn, berättar hon.

Mia var först tveksam till att använda hönät över halmen, av rädsla för att hästarna skulle bli stressade. Därför köpte hon ett begagnat nät och klippte större hål. Nu har hon hittat en balans i storlek och antal hål.

Innan Mia började använda hönät räckte en bal i 10–14 dagar. Nu håller en bal upp till 21 dagar, och det blir mindre att städa. Foto: Maren G. Kalleberg

Förutom fri tillgång på halm får hästarna fyra hömål per dygn. På sommaren får de också beta på de gröna fläckar som finns kvar på tomten.

Vid måltider i hestehuset delas ytan av med ett rep och en automatisk port på baksidan. Detta för att hästarna ska få olika mängd mat, och för att Saga har en del resursförsvar.

– Egentligen har jag tre hözoner här – en i trädgården, en i hästhuset och en bakom ladan. Tanken var att sprida ut maten så att de rör sig mellan stationerna, men det fick justeras så att alla får sina mål i huset nu. Jag tänker kunna prova fler höstationer när de kan äta tillsammans igen.

Porten öppnas automatiskt efter måltider, så Mia behöver inte vara hemma. En klocka berättar för hästarna när den är öppen.

Den här porten är till nytta både för hästarna och för Mia. Foto: Maren G. Kalleberg

Hela utegången mockas 2–3 gånger dagligen för att hålla området rent och funktionellt. Mia trivs med att leva nära hästarna:

– Jag ser deras dygnsrytm varje dag. Efter frukost brukar de sova och vila innan de äter halm igen. De har tydliga rutiner, och jag ser när de gillar att göra olika saker. De är till exempel mer aktiva på kvällen och natten, säger hon.

Anpassar utegången efter årstiderna

Mia tipsar om att anpassa utegången efter årstid.

– Jag justerar lite beroende på hur hästarna använder den under olika säsonger. På vintern blir det ruggigt bakom ladan, så då flyttar vi halmen in i huset. I år tänker jag också prova att flytta den upp till trädgården, och lägga ut fler berikningar bakom ladan. På så sätt uppmuntras de att använda hela området, även om de får vara med och bestämma.

Hästarna använder trädgården mer på vintern, då solen ligger där. Området bakom ladan ligger mest i skugga då, men vid östlig vind söker de skydd där.

– Då får de ofta hönäten och lite halm där istället.

Arion vid vattenstationen. Foto: Maren G. Kalleberg

På sommaren är de mycket bakom ladan och i huset på dagen, där det är minst insekter och mest skugga.

– Jag försöker fördela berikningen jämnt över området året runt. Vattnet står alltid i trädgården, om ingen är sjuk eller det stormar – då får de vatten inne också. Halm, som de tillbringar mycket tid vid, placerar jag gärna där de kan stå länge utan att störas av väder eller insekter.

Utmaningar och smarta lösningar

Att utveckla utegången var inte utan utmaningar. Placeringen av foder, vatten och ligghall krävde noggrann planering för att hästarna skulle använda hela ytan.

0–5 mm grus har lagts som underlag, och det har satt sig bra.

– Det finns inget kross under – hästarna har själva trampat till det, säger Mia.

Arion, Mino och Saga utanför ligghallen. Foto: Maren G. Kalleberg

Hon har kontinuerligt utvecklat utegången, och staketet har gradvis flyttats ut för att ge hästarna mer plats.

– Sambon klagar lite på att staketet hela tiden flyttas, säger hon med ett skratt.

Längs staketen, där gångarna går, funderar hon på att plantera häck som hästarna kan äta på.

Äppelträden riskerade att bli uppätna och fick packas in. Istället har Mia gett hästarna andra saker att gnaga på, som stubbar och grenar. Foto: Maren G. Kalleberg

– Min största skräck är att de ska ha tråkigt, berättar Mia.

Hon lägger därför ut grenar och godissök för att stimulera hästarna. Godisbitarna placerar hon längs staketen där det inte är grus, så att de inte får i sig sten.

– Mino är som en dammsugare och älskar att leta på marken, medan Saga och Arion behövde lära sig att använda nosen. Det kan hålla dem sysselsatta i flera timmar.

Hon gömmer också godbitar mellan hinkar staplade i bildäck, eller fyller morötter, lucernpellets eller kraftfoder i hundleksaker.

– Det fungerar jättebra – nästan som en kong, säger hon.

I hinkarna hittar hästarna ofta berikning. Mia fyller till exempel hundleksaker med godbitar. Foto: Maren G. Kalleberg

Berikning och trivsel

Utegången sträcker sig runt småbruket på båda sidor, och hästarna har en lång stig att gå på med olika utsikt. Mia har lagt ut stockar att gnaga på och hängt upp klökostar och saltsten.

Hästarna har olika områden för aktivitet, vila och foder, och vatten och halm är placerade i varsin ände av utegången. Detta stimulerar till mer rörelse.

Ligghallen, som Mia kallar "hästhuset", har väggar täckta med vindnät som tar bort cirka 85 procent av vind och regn. Hästarna får därmed en luftig och trygg plats att vila och äta på.

– Jag ville att de skulle ha det öppet och överskådligt där inne, särskilt eftersom Arion inte gillar att vara inne. Jag var lite nervös över hur mycket vindnätet faktiskt skulle hjälpa, men det har fungerat väldigt bra, säger hon.

På några av stockarna har hon monterat ringar. När morgonsolen lyser på äppelträden utanför vardagsrummet fäster Mia hönäten där med frukost. Alla hästarna går barfota, så de riskerar inte att fastna.

I hinkarna hittar hästarna ofta berikning. Mia fyller till exempel hundleksaker med godbitar. Foto: Maren G. Kalleberg

”Det ska alltid finnas nog till varje individ”

Att ha hästarna precis utanför fönstret känns lyxigt, men innebär också mycket ansvar. Till exempel när snön faller och utegången måste skottas för hand.

– Jag tycker att jag är väldigt lyckligt lottad. Istället för bara två–tre timmar med hästarna ser jag dem större delen av dagen. Det har varit mycket funderingar och diskussioner med sambon om var vi skulle placera saker, men det har varit värt det, säger Mia.

Det finns alltid något att förbättra, men har man häst någon annanstans går man miste om det roligaste, menar Mia. Här är stigen bakom ligghallen. Foto: Maren G. Kalleberg

Vad är det bästa du har gjort här?

– Att skapa variation och många olika stationer med lek och mat – det ska alltid finnas nog till varje individ i flocken med tanke på resursförsvar. Att sträva efter att alla har tillgång till allt skapar harmoni i flocken. Jag är också glad att jag gjorde två öppningar till hästhuset, så att alla alltid kan komma in. På ett annat ställe fick inte Arion komma in när han ville det. Har man hästar på utegång är det viktigt att alla alltid kan vila, ligga och sova torrt.

Mia upplever att hästarna trivs väldigt bra på den utegång hon skapat hemma.

– Vi hade en väldigt stor trädgård, och det var potentialen, avslutar hon.

Artikeln publicerades först hos vår samarbetspartner Hest.no

Hippsons klassiker – De bästa ridövningarna för ryttare på alla nivåer

269.00kr

Beställ bok

Hagen blev till Paddock Paradise: ”Man kan göra mycket med liten plats”