16 oktober 2018, 06:26
Karina Hjerpe och Febus har varit ett ekipage i 22 år – och har tränat för Maria Eriksson under hela den tiden. Varierat arbete och en sund inställning till sin egen prestation har varit nyckeln till att få valacken att hålla.
Text: Ida Röök
Foto: Johanna Salmi
Karina Hjerpe bor i Haparanda, på en gård där hon efter bästa förmåga har tagit hand om den nu 27 år gamla valacken Febus under lång tid. Dessutom har hon tränat för samma tränare, Maria Eriksson, under alla åren.
– Det måste ju vara något slags rekord ändå. Visst känns det jättekul att vi har kunnat hålla ihop så länge, men mycket är Marias förtjänst, säger Karina.
Det var Maria Eriksson som sålde Febus till Karina när valacken var fem år gammal. Nu, 22 år senare, tränar de fortfarande för Maria, även om det blir mer sporadiskt nu när mentorn har flyttat till Skåne.
– Jag har Maria att tacka för allt. Hon har lärt mig att grunderna är det allra viktigaste. Och att det är ryttarens sits och position som måste förbättras för att ge hästen de bästa möjligheterna att göra rätt, säger Karina.
Har inte tävlat mycket
Febus har alltid varit en ganska svår häst. De första åren kämpade Karina med att ens sitta kvar på hans rygg.
– Han är en riktig fegis och kan kasta sig och vända på en femöring. Jag hade inte den bästa balansen då och de första åren åkte jag nog av fler gånger än vad en normal ryttare gör på en hel livstid.
Nu på äldre dar har Febus lugnat sig något.
– Men jag har ju också fått bättre balans och kan rida honom rätt, så han går fram och är mer avslappnad.
Karina har aldrig haft några tävlingsambitioner utan har tränat i strävan efter att bli en bättre ryttare i vardagen.
– Jag kan kanske vara lite mallig och säga att jag och Febus har lärt oss allt tillsammans. I dag gör han det mesta, galoppombyten och galoppiruetter till exempel. Att komma dit är en resa vi har gjort ihop, säger Karina.
De här två har varit ett par i ungefär 22 år nu.
Valacken har varit skadad en enda gång under hela den här tiden.
– Jag har alltid varit noga med varierat arbete. Bland annat har jag ridit på olika underlag, året om. Det är nog en av anledningarna till att han har blivit så hållbar. Och så bra gener förstås, säger Karina och fortsätter:
– Egentligen tycker inte jag att det borde vara konstigt att Febus är så gammal. Det borde alla hästar bli, i dag är det lite väl mycket slit och släng. Många har nog glömt varför hållbar ridning är viktig.
Maria Eriksson är glad över att ha tränat ett ekipage under så lång tid.
– Jag har nästan bara återkommande ryttare. Men de har kanske bytt häst någon gång så klart, säger hon.
Hästen ska inte förbrukas
Maria berättar att hon under de första åren försökte få Karina att byta häst med en vän i stallet.
– Febus är en extremt känslig och reaktiv individ, till en början var han lite för svår för Karina. Men hon ville inte byta, hon älskade honom så mycket redan då. Och när hon ramlade av honom skyllde hon aldrig på hästen, det var aldrig Febus fel att det blev knasigt.
Maria är noga med att lära ut korrekt ridning som är hållbar i längden.
– Det är det jag strävar efter hela tiden, att lära ut en ridning där hästen inte förbrukas. När det gäller Karina så har hon varit oerhört ambitiös och villig att lära. Allt hon har gjort har hon gjort för Febus bästa, genom alla år.
Karina menar att teamet bakom henne har medverkat till att Febus har hållit så länge. Hon har varit noga med att låta en hästtandläkare, Martin Ondrasek, gå igenom valackens mun en gång om året. Och ”utan hov – ingen häst”, Bengt-Erik Källsenius har skott Febus under alla år. ”Jag hade inte varit där jag är i dag med min ridning och hästhållning utan en bra tränare, hovslagare och hästtandläkare. De är väldigt viktiga för mig”, konstaterar hon.