Text: Andrea Berlin
Foto: Lavaletto.se
 
Hippson var på plats under den första clinicen i Flyinge. Här instruerade Maria några stipendiater, samt tävlingsryttarna Piia Pantsu och Fredrik Jönsson.
- Ett stort problem hos fyraåringarna har varit att de har sett alldeles för oengagerade och ointresserade ut under semifinalerna. För några år sedan hoppades alla hästarna fram med gramantyglar och de såg ut som om de var tolv år allihop. Hästarna tittade inte upp på hindren och verkade inte tycka att det var kul, berättar Maria inledningsvis.
I samband med detta ändrades reglerna och gramantygeln blev förbjuden på unghästar under framhoppning.
- Vi ville försöka få fram budskapet att hästen inte får mer poäng för att den hela tiden kröker på nacken. I stället bör ryttaren fokusera på vad som passar den individuella hästen bäst. Det finns naturligtvis hästar som går i fin form av sig själva, men det finns också de som har en längre grundform och hoppar väldigt bra ändå. Det viktigaste är att hästen har framåtbjudning och intresse för vad den ska göra, säger Maria.
 
Bråka inte med nacken
Känslan hur hästen är att rida är individuell. En av stipendiaternas hästar beskrivs till exempel som extremt mjuk i munnen, den böjer nästan för mycket på nacken, medan en annan häst vill gå i hög form och kämpar emot ryttarens hand.
- Det är två väldigt vanliga problem. Oavsett typ är det viktigaste att få hästen i balans och att den arbetar aktivt bakifrån. Man ska inte bara kämpa med att få hästen i form med nacken.
Ryttarna värmer upp sina hästar medan Maria berättar om sina erfarenheter från championaten. Hon påpekar nästan genast att samtliga ryttare inne i ridhuset borde rida sina hästar i ett aktivare och "roligare" tempo.
- Hästen ska direkt bli intresserad av sitt arbete, gör därför tuffare tempoväxlingar. Kasta i väg bollen och fånga upp den! Börja gärna med att galoppera hästarna i lätt sits för att få framåtbjudning. Det är viktigt att hästarna tycker att det är kul, speciellt när de är fyra år, säger Maria.
Man kan se hur utvecklade hästarna är genom att titta på deras galopp. En mindre häst har ofta lättare att utveckla en energisk och rund galopp i tidig ålder än en större häst.
- Galoppen är oftast lättast att hålla i gång när man rider på rakt spår. Därför är det viktigt att hästen blir stark nog för att kunna hålla i gång sin galopp även på mindre volter. Då är det betydande att få med yttersidan, så att inte hästen hamnar i korsgalopp.
Även om Maria förespråkar en lätt sits hos ryttaren på en fyraåring, tycker hon att det är till hjälp att sätta sig ner i sadeln några steg i svängar och i övergångar. Då kan det vara lättare att få hästen att arbeta med sina bakben på rätt sätt.
 
Håll gärna i manen
Ryttarna skrittar hästarna en stund innan det är dags att börja hoppa.
- Man ska tänka på att inte göra framridningen för lång, trots att de kan vara lite busiga och överladdade ibland. 
Beroende på hur utvecklade hästarna är börjar de hoppa i antingen trav eller i galopp. Alla hästar gör ett "babyskutt" över hindret första gången, vilket är mer vanligt än ovanligt, tycker Maria.
- Det är lätt att man som ryttare blir efter i språnget när hästen antingen hoppar lite spänt eller om den är extremt storhoppande. Själv tycker jag att det är bäst om man kan hålla i manen för att inte störa hästen i munnen.
Hästarna har knoppar och är fint upputsade inför clinicen, men Maria ber ändå en av ryttarna att plocka ur flätorna så att det blir lättare att ta ett mantag över hindren. I stället för riktiga flätor brukar Maria i stället göra så kallade "tofsar" på sina unghästar. Vilket innebär att små stycken man är uppsatta med gummiband högst upp vid mankammen, i hela manen.
- Med sådana tofsar är hästen i ordning även om den inte har flätor. Det blir betydligt lättare att hålla i manen och att gå med hästen över hindren. Dessutom är "tofsarna" väldigt inne just nu, skrattar hon.
 
Sök mitten på hindret
För Maria är ridningen före och efter hinder väldigt viktig på fyraåringen. Ryttarens uppgift är att placera hästen mitt på hindret, ge den eftergift i språnget och att rida rakt fram efteråt. Ett bra grundtempo redan på framhoppningen tycker hon är att föredra, eftersom det då inte blir några större förändringar när man kommer in på banan.
- Gör gärna tempoväxlingar inne på banan i antingen trav eller i galopp och se till att hästen lyssnar. Innan hinder nummer ett måste du tänka på att hålla igång galoppen utan att hästen hoppar för flackt, påpekar Maria till många av ryttarna.
En av hästarna drar sig väldigt mycket åt ena sidan på hindret, den kommer nära stödet och landar snett bakom. Trots att ryttaren tar mantag och placerar hästen bra på hindret fortsätter den med detta gång på gång. Maria lägger då ut en bom på marken efter hindret, i linje med stödet.
- Man ska inte börja trycka med ena skänkeln och leda med handen i språnget på en fyraåring, det stör dem. När de är så pass vingliga fortfarande är det mycket bättre att hjälpa dem med en bom på marken, som får dem att titta till och hålla sig raka i språnget, förklarar hon.
En annan häst har ett annorlunda problem. Den är het och rycker mycket i tygeln, så att ryttaren åker fram med överkroppen och tappar sin balans. Med denna typ av häst är det inte lika lätt att stå i lätt sits på banan och att samtidigt få kontroll. Här är Marias råd en starkare och lite djupare sits mellan hindren.
Det största arbetet på den starka hästen måste annars läggas ner i markarbetet, då ryttaren måste vara noggrann med avsaktningar efter hinder och med att övergångarna mellan gångarterna blir jämna. Lika väl som ryttaren behöver bli starkare i sitsen måste hästen bli starkare i det dagliga arbetet.

• Låt blicken hela tiden vara före dig.

• Ha en lätt och balanserad sits.

• Använd väggarna i ridhuset för uppbromsning efter hinder.

• Se till att hästen hela tiden arbetar i en aktiv galopp och är reglerbar innan hoppning.

 Del 2 av referatet från Maria Gretzers clinic (med ryttarna Piia Pantsu och Fredrik Jönsson) kommer inom kort här på Hippson.se.