Under SM får publiken möjlighet att följa många av landet mest erfarna ryttare, men också ett stort antal lovande ungdomar. Att tänka framåt och att hitta och förvalta duktiga talanger är något Tomas Torgersen brinner för.
- Vi måste jobba långsiktigt om vi ska fortsätta att ta internationella medaljer. Sedan kan man alltid diskutera vad talang egentligen är. I mångt och mycket handlar det om att hitta ryttare som är beredda att kämpa och att göra jobbet, säger han.

Värnar om återväxten
Flera av våra landslagsankare, såsom Peter Eriksson, Maria Gretzer och Royne Zetterman, börjar närma sig 50-årsstrecket. De kan säkert vara på topp i många år till, men det gäller ändå att värna om återväxten.
Det är bland annat därför som Svenska Ridsportförbundet har dragit igång ett projekt där man försöker att definiera en utvecklingstrappa hela vägen från att någon börjar rida till att han eller hon deltar i OS.
- Tanken är att det ur detta ska växa fram ett nytt arbetssätt. Hur bra man än är så är det få som rider rakt in i seniorlandslaget. Det finns en relativt stor grupp av duktiga 20- till 30-åringar som inte får så mycket uppmärksamhet, säger Tomas.
Han menar att man tidigare gjort en och annan punktinsats för att hjälpa återväxten av tävlingsryttare. Men från och med nu ska arbetet bli mer systematiskt. Det handlar både om att upptäcka talangerna i tid och om att stötta och motivera dem så att de orkar fortsätta.
- Ta en sådan som Niklas Jonsson som exempel. För många kom han från ingenstans och placerade sig på Scandinavium. För mig var han inget nytt namn, jag har sett honom på tävlingar under många år. Men han har nog inte fått så mycket uppmärksamhet på vägen.

Hoppning är en stor breddidrott
Svenska Ridsportförbundets tävlingskansli, där Tomas Torgersen är verksamhetschef, administrerar inte bara mästerskap, landslag, internationella kontakter, myndighetskontakter och så vidare. Den största delen av arbetet rör trots allt breddidrotten.
Varje år görs cirka 300 000 starter inom svensk ridsport, och då är inte ens de lokala tävlingarna inräknade. Hoppning är den absolut största tävlingsgrenen, runt 78 procent av det totala antalet tävlingsstarter sker på en hoppbana.
- Vi måste se till att det känns meningsfullt att tävla även för dem som hoppar 1.20- eller 1.30-klasser. Man borde till exempel kunna ha någon form av final även på den nivån. Då kan man som ryttare sätta ett konkret mål och jobba efter det, säger han.

Landslagryttarna får bra stöd
Tomas Torgersen tycker att förbundet redan idag är ganska bra på att ta hand om de ryttare som börjar närma sig landslagsnivån, oavsett om de rider ponny, är seniorer, juniorer eller unga ryttare.
- De som är påtänkta för olika landslagsuppdrag coachas av landslagsledningen i respektive gren. Det kan handla om gemensamma träningar, avsuttna träffar och så vidare, säger han.
Men hur motiverar man ryttare på lite lägre nivå, som är på väg upp? Tomas nämner själv Breeders Trophy som något av det roligaste han ridit. Han tror att unghästklasserna till del blivit så populära eftersom det finns ett så tydligt mål med tävlandet – att ta sig till final. Kanske går den typen av serier att återskapa, utan att ryttarna nödvändigtvis måste sitta på unghästar?

Distrikten är viktiga
Klimatet på distriktsnivå är av stor betydelse. Tomas nämner Halland, där årets hopp-SM alltså avgörs, som ett exempel. När de från förbundets sida har tittat på antalet producerade tävlingar i relation till antalet licensierade ryttare så ligger länet i topp. Det är med andra ord lätt att komma ut och tävla och ovanligt att man blir bortlottad.
Om detta spelat in i att så många duktiga hoppryttare kommit från just Halland kan man bara spekulera i. Hur som helst är det på regional nivå som framtidens stjärnor börjar sin väg mot toppen. Och då gäller det att man får ha roligt och utvecklas även där.
- Att man ska rida OS någon gång i framtiden är ett för långsiktigt mål. Att till exempel få vara med och tävla mot ryttare från andra distrikt skulle kunna vara ett bra delmål, en morot på vägen, spånar Tomas.
Han poängterar också att större enhetlighet på distriktsnivå är något man kommer att försöka att sträva efter. Talanger måste få bra stöd, oavsett vilken del av landet de bor i.

Inget lilleputtland
Det nämns ofta att Sverige är ett litet land och en liten ridsportnation. Men den attityden är Tomas lite trött på.
- Våra toppryttare visar hela tiden att vi faktiskt kan slå de andra länderna. Vi ska inte gå omkring och ha komplex för att vi är mindre. Vi duger, vi har tagit medaljer under hela 2000-talet i olika discipliner, påpekar han.
Istället gäller det att vara medveten om att vi gör vad vi kan utifrån våra förutsättningar.
- Men folk har respekt för oss. Tyskarna tar oss på allvar, de ser oss inte som någon lilleputtnation, fortsätter han.
En liten begränsning med att komma från ett mindre land kan möjligtvis vara hästmaterialet.
- Det föds mycket färre hästar i Sverige än i exempelvis Tyskland. Därför är det extra viktigt att vi utbildar de relativt få hästar vi får fram på bästa sätt. Och där finns det mycket kvar att göra, säger Tomas.

Vem blir farligast i SM?
- Oj, det beror lite på vilka som kommer till start. Maria Gretzer har ju visat väldigt fin form och Malin Baryard Johnsson är säkert sugen. Men det som är glädjande är att det faktiskt kan komma upp folk "från ingenstans", det är väldigt öppet. Man kan ha favoriter i hoppning, men det händer ofta helt oväntade saker.