Krönikor
Publicerad: 2006-03-22Saras krönika: Regn och solsken och sånt
Då har man äntligen varit och tävlat igen då. Dammat av kavaj och stövlar och sprayat på lite glansspray på hästen och så är man back in business. Det blev en tvättäkta historia à la "efter regn kommer solsken".
Det började med att jag skulle hoppa den där rackarns Rolanda i en 1,00. Debut och allt för det enda hon hoppat tidigare i sitt liv var två stycken 0,90. Som vanligt var marktjänsten en enda stor dröm, hästen levererades tvättad och klar till tävlingsplatsen dit jag åkte raka vägen hemifrån (händerna luktade inte ens häst när jag äntrade sadeln) och jag kände att bättre än så här kan man ju inte ha det.
Under framridningen började jag dock ana oråd för varken gas eller broms fungerade särskilt bra. Jag gjorde några tafatta försök att ordna till detta men det hjälpte inte så mycket så det var bara till att ge upp sina planer om stordåd, bita ihop och styra in på framhoppningen.
Där fanns förutom oss sex stycken andra ostyriga hästar med nervösa ryttare, alla härjade runt huller om buller. Tänk att ju mer orutinerad häst man rider, desto lägre klasser rider man och desto mer kaos är det på framhoppningen!
Rolanda tyckte naturligtvis att det var jätteläskigt och ville helst inte möta någon av de andra. Vi vinglade över något litet kryss och ett mer eller mindre nedgrävt räcke och sedan var det dags för oxern. Som var kanske sextio centimeter över havet och lika bred som två varmkorvar i ett bröd. Rolanda vägrade dock, hon vågade inte hoppa det för hon tyckte det kändes för högt och för brett.
När vi stod där och tittade ner på det lilla hindret nere vid hennes hovar funderade jag allvarligt på om jag inte skulle ta och be henne skutta över det i alla fall men då berättade hon för mig att det var det inte tal om, i bästa fall kunde hon kanske tänka sig att sätta ner fötterna PÅ bommarna och klättra över det och där kände jag att gränsen gick, jag styrde bort från hindret fortare än kvickt och tog ny sats.
Efter några vingliga skutt var det dags att bege sig ner till tävlingsbanan och jag tänkte att där skulle det bli åka av för där fanns det i alla fall lite yta att få upp farten på.
När det blev vår tur att trava in på banan trodde jag nästan att jag skulle dö av utmattning, usch så segt det gick. Det kändes som att jag fick bära henne framåt helt på egen hand, hur det nu går till när man sitter ovanpå men det var i alla fall så det kändes. Jag var helt slut när vi var så pass långt inne att jag skulle kunnat hälsa på domaren men jag kunde inte förmå mig till en liten hälsning, så trött var jag av allt skänklande. Gasen var helt ur funktion, det var bara att konstatera. Men jag hoppades väl på att ett under skulle ske eller nåt för dum som jag var började jag styra mot första hindret, i hopp om att turbon jag aldrig känt skulle infinna sig när hon väl såg hindren.
Inte då! När vi hade ungefär tre språng kvar till första hindret aktiverades några slags superbromsar, jag lovar att de lätt hade kunnat bromsa en jumbojet. Men jag fortsatte att driva allt vad jag hade och på något underligt vis övervann mina små skänklar jumbojetbromsarna och väl framme vid hindret ställde sig Rolanda och funderade lite innan hon tog mod till sig och lade på en riktig rakabajsar-super-språngs-lyra från stillastående.
Jag som inte har någon vidare balans ens på en gunghäst höll naturligtvis på att flyga av men det enda som hände var att jag tappade ena stigbygeln. Sedan vinglade vi vidare, jag kände hur det brann i halsen och hur lungorna skrek efter syre. Några meter senare var vi framme vid hinder nummer två, en blå oxer.
Rolanda hade till min stora förvåning masat sig framåt i ganska gott tempo men det visade sig bero på att hon inte hade någon aning om att vi skulle hoppa den blå oxern, för till det räckte inte mina utarbetade stackars hjälper till att påtala.
När det slutligen gick upp för henne att så var fallet gjorde hon en klassiker, fintade hindret och sprang på sidan om det. Nej men nu jäklar tänkte jag, så här får man banne mig inte bete sig! Jag tog ett rejält tag i tyglarna med avsikt att sätta stopp för fasonerna, dessvärre hände ingenting utan hästen fortsatte bara som tidigare, i sakta mak framåt. Snacka om att få erfara hur det kan kännas att inte ha hästen på hjälperna!
Så här i efterhand borde jag i det läget avslutat allting och gått ut på egen begäran men envis som jag var trodde jag att jag säkert kunde få henne lite mer med i matchen ändå, om jag bara kämpade lite, lite till. Fattade galopp på nytt och försökte få igång i alla fall lite aktion så att vi skulle kunna ta oss över oxerjäveln, men icke. Någon värre slowmotiongalopp har jag nog aldrig varit med om, herregud!
Väl framme vid hindret var jumbojetsbromsarna återigen aktiverade och nu var det frågan om ett riktigt stopp mitt framför hindret. Men hallå, vad var det frågan om? Skulle man behöva vägra ut sig på andra hindret nu också?
Det hände ju inte ens när man var åtta år gammal och red gotlandsruss (för mitt gotlandsruss var nämligen hur tappert som helst). Riktigt jäkla skogstokigt förbannad bankade jag på med benen allt vad jag hade, jag var så arg att jag till och med tog till spöet och daskade till henne bakom skänkeln. Inte för att det hjälpte ett smack, hon tyckte väl bara att det killade till lite där bak. Och samma grej EN GÅNG TILL.
När vi stod där vid det blå hindret med fötterna fastfrusna i backen för andra gången insåg jag att nu var vi uteslutna och herregud vad dåligt av oss och allt det där, ja då bestämde sig vår vän för att hon kanske skulle hoppa ändå. Så hon lade av en sådan där riktig rakabajsar-super-språngs-lyra från stillastående ännu en gång och jag flög som en projektil rakt upp.
I landningsfasen landade vi dock samtidigt men det var som om sadeln blivit en studsmatta för jag liksom bara studsade vidare och den här gången landade jag invid ridhusväggen med en halv manegebotten i munnen. Pinsam ritt är bara förnamnet, jag hörde hur folk i publiken skrattade så de kved.
Jag konstaterade att jag hädanefter, de få gånger jag rider den här hästen, tänker lägga allt krut på att gas och broms ska fungera. Utan dessa två ingredienser står man sig tydligen ganska slätt och det är väl för de flesta en rätt självklar grej men för en sådan som mig som bara suttit på hyperkänsliga hästar är det inte det, då tar man det för givet.
Vad Rolanda anbelangar får hon inte längre några pussar av mig i stallet, bara svarta blickar. Och i hennes anteckningsblock står det numera med stora bokstäver: NO MERCY.
Dagen efter var det dags för min älskade gamle kämpe Cabben att hoppa en liten 1,10 och en 1,20. Otränad som han var hade jag inga förväntningar what so ever men han skötte sig som vanligt alldeles underbart bra, tack och lov får man väl säga för annars hade jag gråtit ihjäl mig med tanke på lördagens helvetesrunda.
Gasen och bromsen var helt intakt, allt stämde till punkt och pricka. Han var bara i en enda bom på hela dagen och det var på sista hindret i 1,20:n där jag fick för mig att vi skulle lägga in ett språng extra innan (jag är med andra ord inte bara fysiskt ringrostig utan också psykiskt), men det må vara hänt. Älsklingen min räddade i och med denna fantastiska dag både min heder och självkänsla och jag har kommit fram till att han utan tvekan är the love of my life, den tappre hästen.
SARA OM SIG SJÄLV
Namn: Sara Elin Söderberg
Ålder: 30, fast mognadsnivån ligger något lägre.
Bor: I en liten trea i ett jättehöghus på Lidingö, inte alls ett passande boende för en norrbottens-lantis som mig men det får gå så länge.
Familj: Sambon Henke, 32 år, gammal hockeyspelare, nu försäkringsrådgivare, också norrbottning.
Dottern Tilda, 1 år, går ofta under smeknamnet duracellkaninen.
Hunden Allan, 7 år, en överhormonell rottweiler som tror att han är 7 månader.
Och så har jag en mamma, en pappa och en lillasyster men de bor i Boden.
Kort beskrivning: En glad och sprallig dramaqueen som av en del kallas för argbiggan, förstår inte varför.
Andra intressen: Det finns så otroligt många saker som intrsserar mig men det är MYCKET svårt att hinna med sådant när man håller på med de här hästarna. Om jag måste välja en sak får det bli en god drink på ett trevligt ställe där solen skiner.
Häst: Cabaré, 12 år, valack, Irco Marco-Koncerz. Hopphäst, jag har haft honom sedan han var fyra. Som bäst har vi lyckats få till några 4-felsrundor i ett par 140, annars är det 120-130 som gäller även fast jag fortfarande drömmer om debut i 145. Världens goaste, snällaste, underbaraste kompis som aldrig sviker, totalt orädd. För bommar också, vilket innebär att de brukar kastas av från bomhållarna med jämna mellanrum.
Följ med hem till Wilma och Cissi
I ett inslag får vi se hur topphästen Cissi BJ bockar när Wilma rider. Hon säger att det är normalt, men det är inte normalt för en Grand Prix häst.
Se när hon berättar om att tävla med sina idoler och hoppet om OS
Hon hade bara råd med en unghäst
För Camilla har det aldrig varit självklart att rida på välutbildade hästar. Idag tävlar hon Msv B i dressyr med hästen hon köpte som treåring.
Bohuslänsk pärla med eget stall
Strax innan Lysekil finns en hästgård med renoverat bostadshus och stall med fem boxar. Till fastigheten tillhör det hela 24 hektar mark.
Arealen är fördelad på jordbruksmark, skogsmark och impediment
Herta, 22, levererar på tävlingsbanan igen
Efter ett uppehåll i avelsboxen är Frida Anderséns OS-häst Herta tillbaka på tävling. Med glädje tar hon sig an uppgiften inom alla tre discipliner.
Med seniortanten och junioren: "Öronen spetsas och hon bara klipper"
Höga hältor kan ha olika ursprung
Hältor som kommer från skador högre upp i benen är ofta mer svårutredda. Veterinär Izabella Granswed reder ut höga hältor kan bero på.
Astrid blev hämtad från skolan med häst
Astrid förväntade sig att bli hämtad som vanligt, men utanför skolan stod istället fyra hästar. Mamma Frida hade planerat en överraskning.
Nya formatet går emot debatten om välfärd
Fälttävlansryttaren Anna Hassö delar sina tankar inför OS i Paris. Med sin gedigna erfarenhet resonerar hon kring hur mästerskapet kan sluta.
70-tal hästar smittade på Hippologum
En streptokockinfektion har drabbat ett 70-tal hästar på Hippologum. Anläggningen stängd och i karantän, skriver Tidningen Ridsport.
Anläggningen kan inte saneras förrän inga nya hästar insjuknar
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
”Bygger på SLU:s rekommendationer”
För att underlätta för kunderna lanseras nu en AI-tjänst baserad på forskning från SLU. Syftet är att hjälpa kunden välja rätt analyserat grovfoder.
Rekommenderar grovfoder utifrån ägarens beskrivning av sin häst
Seger för Henrik och Glamour Girl i Madrid
Henrik von Eckermann och Glamour Girl vann en femstjärnig 1,45-hoppning i Madrid. De segrade med två sekunders marginal. Eveline Tovek startar i Grand Prix idag.
Så tar du hand om din häst i värmen
Det blir allt varmare, hästar klarar ofta värmen relativt väl men det finns en hel del du kan göra för att din häst ska klara av hettan ännu bättre.
Rätt takt genom bakdelsvändningen
Räkna fyrtakten högt när du tränar på bakdelsvändningar. Så råder A-tränaren Eva- Karin Oscarsson. Hon vill se följsamma händer och mer känsla.
Polis utreder Växjö Hästsportcenter för bedrägeri
Hästsportcentret utreds för bedrägeri och urkundsförfalskning. Kommunen anklagar centret för vilseledande uppgifter och fakturaförfalskning.
Lämnade vilseledande uppgifter när de ansökte och beviljades lån
Selfie-rutan i rapsen tillbaka
Linda Ericsson tröttnade på människor och hästar som trampade ner hennes raps. För några år sedan skapade hon en ”selfie-ruta” i sitt rapsfält.
Nytt för i år: avgränsningen syns inte – för att inte förstöra bilderna
Köp en bostad - få en häst
I Norrtälje erbjuds köpare av nybyggda bostäder bidrag till en häst. Mäklare Per Johansson berättar att de ville skapa ett attraktivt erbjudande.
"Vill man ha en häst så får man ett bidrag på 100 000 kronor"
Så skyddar du din häst mot kvarka
Kvarka är en smittsam luftvägsinfektion som kräver isolering. God hygien, rengöring och desinfektion är väsentligt för att hindra smittspridning.
Från smitta till sjukdom räknar man med tre dagar till två veckor
Skelettdelar i höbalar – ärendet hos ARN
En kvinna i Hultsfreds kommun fick höbalar med skelettdelar och giftiga växter. Leverantören vägrar häva köpet och ärendet är nu hos ARN.
Mästerskapsponnyn säljs: ”Hjärta av guld”
Ponnyn Waterloo har vunnit i princip allt som går att vinna tillsammans med Moa Elofsson och de avslutade med att bli bäst i norden.
Hur gör man med all ensilageplast?
Varje år förbrukar hästverksamheter stora mängder ensilage. Det genererar plastavfall bestående av polyeten som ska samlas in för att återvinnas.
Bäst i Test hos Kristian von Krusenstierna
Bäst i Test besökte Ågesta gård för att spela in till programmet. Med spänning väntar vi på hur slutresultatet av deras hästiga inslag kommer se ut.
"Babben har ju ett stort hästintresse så de ville göra något med häst"
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!