Under framhoppningen till dagens sista klass blev det två "snackisar" - dels den felaktiga sydafrikanska nationalsången, dels den förlängda maxtiden till grundomgången i den pågående klassen.
Det var Oliver Lazarus som vann 1,45-hoppningen och fick lyssna på fel nationallåt - två gånger. Ryttaren själv tog det hela med en klackspark, de andra ryttarna tyckte dock att det var synd med missödet.
  
Den förlängda maxtiden var det som fick mest fokus och skapade irritation, när arton ryttare gick vidare till omhoppning i 1,50-klassen. Banbyggaren har i början av varje klass möjlighet att förlänga maxtiden i grundomgången, något som Frank Rothenberger i detta fall valde att göra efter att flera ryttare fått tidsfel.
Med arton ryttare klara för omhoppning blev det nästintill en helt ny klass för ekipagen, som fick hålla sina hästar i rörelse i stället för att ställa in dem i boxarna.

  
Vi har också noterat (och imponerats över) Emma Emanuelssons fantastiska sits. Titan var på busigt humör och gjorde riktiga bockningar efter oxern på framhoppningen - att hon sitter kvar!

     
(tryck på bilderna för större version.)

Vi noterar även att Jan Tops håller hårt i sin telefon, han släpper den endast när hustrun Edwina Tops-Alexander hoppar. Då är det fullt fokus på att instruera.

Han påminner henne mest om att hålla om med benen, som ett mantra.

Om vi då kommer till själva framhoppningen så är det ett annorlunda och inte alltid uppskattat system de använder sig av. Vanligtvis brukar det vara två oxrar och ett räcke i mitten, ryttarna hoppar sällan kryss på framhoppningen. De väljer i stället att hoppa väldigt låga räcken. 
  
Ibland när man tittade på framhoppningen satt det tre ryttare och hoppade fram på varsitt hinder som på bilden - oxrar. Ytterliggare tre ryttare skrittade och väntade på sin tur att få hoppa räcken. Vore det inte lättare om de gjorde som "de brukar" för att effektivisera det lite?

  




Text och foto: Annelie Lundkvist