Kürfinalen är över och vanns inte helt oväntat av Charlotte Dujardin före Helen Langehanenberg och Adelinde Cornelissen. Tinne Vilhelmson Silfvén är bästa svensk på åttonde plats och Minna Telde, som presterade en kanonfinal, slutar elva.
  
- Med den här avslutningen är jag nöjd. Jag var ganska nöjd innan, men nu är jag nöjd, säger förbundskapten Bo Jenå.
Han menar att laget hade lite otur i lottningen och att det var tråkigt att Patrik inte kom med till finalen. Men prestationerna bådar gott inför VM nästa år.
-  Det finns en växel till hos dem allihop, säger Bo.
  
Ett positivt kvitto
Tinne Vilhelmson Silfvén är jätteglad över att ha kommit över 80 procent och menar att ”Anton” kändes riktigt fin.
- Målet var att rida felfritt och jag hade inte förväntat mig mer än så här. Men det finns mer att hämta.
Tinne var också glad över Don Auriellos uppförande utanför tävlingsarenan, inte minst på framridningen.
- Hela den här tävlingen har varit ett kvitto på att jag kan ta ett kliv till med Anton, jag har haft en fantastisk känsla med honom. Så länge det blir lite bättre hela tiden är man otroligt taggad.
  
Santana bara gav
Även Minna Telde är fantastiskt nöjd med sin häst Santana.
- Han har gått ett långt mästerskap och har bara blivit bättre och bättre för varje dag. Att bara få sitta på honom och känna att han säger kom igen, kom igen. Han var lydig, lugn och bara gav. Det är jättehärligt. Och när applåderade publiken mitt i programmet senast? Jag har inte sett det sedan 2010, det var en jättehäftig känsla.
- Vi är på väg upp. Nu har vi visat att vi hör hemma här.
Vad är du mest nöjd med?
- Att jag kom ihåg att svänga höger, skrattar Minna. Jag red fel en gång, men i dag kom jag ihåg rätt, det tyckte jag var bra. Men annars är det nog en fantastisk galopp/piaff-övergång som jag är mycket nöjd med. Det är en bra svårighetsgrad. Den tar vi med oss.
Ritten i sin helhet?
- I dag gav han ett snäpp mer än de andra dagarna. Det visar att han utvecklas. Vi gör en resa tillsammans och det är mycket kvar, men vi ska upp, säger Minna.
Vart går resan då?
- Jag hoppas att han kommer att vara i toppform till OS i Rio förstås, då är Santana i bra ålder också.
  
Text & foto: Eva Oskarsson

Kristian von Krusenstierna gav Biggles en puss efter ritten.
  
Söndag red Kristian von Krusenstierna sin sista start på Biggles 1015 – efter framträdandet i världscupen fick ekipaget stående ovationer av publiken. Vilket rörde hela teamet kring hästen till tårar.

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Annelie Lundkvist och Anki Yngve
  
Som den tävlingsmänniska Kristian är blev han besviken över domarsiffrorna, han tyckte att de var värda lite mer. Men samtidigt var detta sekundärt, känslorna till Biggles – att få pussa honom på mulen och krama om hästskötaren Karin och hustrun Linda var det som verkligen betydde något denna dag.
  
Känslosamt direkt efter ritten
När FEI-veterinären hade gjort den obligatoriska bettkontrollen direkt efter start hoppade Kristian av och torkade tårarna. Även hästskötaren Karin blinkade ordentligt i ett försök att hålla gråten inne, men när chefen kom för att ge henne en kram gick det inte längre.
– Det är väldigt skönt att sista starten gick så bra, jag har knappt kunnat prata om att det är hans sista tävling, berättar hon för Hippson när vi promenerar med Biggles.

Kom till stallet nästan samtidigt
Karin utsågs till Årets hästskötare på Ryttargalan i onsdags och har arbetat hos Kristian i drygt fem år, nästan lika länge som Biggles har varit en del av teamet.
– Han kom till stallet 20 dagar efter att jag hade börjat, för alla dessa år sedan. Biggles är den arbetskamrat jag kommer att sakna mest, säger Karin med tårar i ögonen.
Direkt när Biggles hade fått skritta av var det dags att promenera ner till stallet, där det serverades morötter i stora mängder och där många kramar delades ut.
  

Hingsten visade att han fortfarande kan!

Karin tävlingsfilmar ekipaget för sista gången.
  
Planerna är ännu inte klara
Att publiken gav stående ovationer, och överöste ekipaget med applåder, blev för Kristian en perfekt avslutning på en lång karriär tillsammans. När han fick Biggles till sitt stall visste han att Briar-sonen skulle kunna hjälpa honom med hans egen svaghet.
– Jag var dålig på piaff och passage när jag tog över honom från Jan Brink. Biggles har hjälpt mig väldigt mycket i karriären, säger ryttaren.
Kristian berättar att Biggles kommer att bo kvar i stallet på Ågesta ridskola ett tag till, några beslut om vart han ska ta vägen sedan har ännu inte tagits. Kanske flyttar han hem till sin uppfödare och ägare, familjen Lundberg Persson, för att gå i pension. Men Kristian vet samtidigt att Biggles inte är en häst som kommer att trivas med att bara gå i en hage hela dagarna.
– Det kan bli så att han får flytta till en yngre ryttare som han kan hjälpa i de lättare klasserna.
  
Fortfarande fräsch och motiverad
Beslutet om framtiden kommer inte att stressas fram, men en sak är säker. Kristian ville sluta när Biggles fortfarande var på topp.
– Jag har lyckats hålla honom motiverad för den högsta nivån i fem år, nu vill jag sluta medan han fortfarande tycker att det är roligt och är fräsch i kroppen, avslutar han.
  

Puss och kram direkt efter ritten.

Kristian applåderar sin fina häst...

... och de får stående ovationer av publiken.

Tack för allt, fina Biggles!

Lorenzos hästshow bygger på ett unikt samspel mellan hästar och människa.
I de natursköna omgivningarna i Camargue i södra Frankrike lever och tränar han med sina hästar. Lorenzo lever mitt ibland dem i ett litet hus omgärdat av en rad boxar med konstant öppna dörrar. Hästarna går ut och in som de vill och Lorenzo är alltid närvarande.
Under tävlingarna i Friends Arena har hästartisten gjort ett antal framträdanden. Upplev ett av dem i bildspelet ovan!
  
Läs mer om Lorenzo på SIHS:s sajt
  
Foto: Anki Yngve

  
I söndagens världscup valde Axel Olin att ta in reservhästen Wittstein 2, för att ersätta avlidne Filur. Ett beslut han tog tillsammans med sitt team och med stöd av de andra kuskarna. Vi träffade honom efter tävlingen.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Vid presskonferensen är Axel tystlåten och ser stundtals ut att bli berörd av stunden. I hans tankar finns fortfarande fredagens händelse, där Filur föll ihop efter målgång.
– Jag valde att köra för att hedra "Fille" och för att visa publiken att man måste gå vidare. Hur jobbigt det än är, säger Axel efter att den internationella presskåren har lämnat rummet.
  
Har fått stort stöd i stallet 
När olyckan var framme i helgen fick han genast stöd på plats av veterinärer, funktionärer, de andra kuskarnas hästskötare och förstås av kuskarna själva. Direkt efter olyckan visste Axels motståndare i världscupen att det handlade om en sak, att komma upp i vagnen igen och att inte låta sorgen ta över.
– Samtliga kuskar kom fram och frågade om jag ville låna någon av deras reservhästar till söndagens tävling, berättar Olin.
Han säger att han inte skulle ha varit kvar på tävlingen utan stödet från sitt team. Under fredagen såg han inte publikens hyllning med lamporna, men han fick den återberättad för sig i efterhand. När det var dags för dagens prisutdelning fick Axel dock se hyllningen med egna ögon.
– Jag fick bita mig i tungan när vi skrittade in på banan och såg alla lampor, säger han om publikens tribut.

   

Publikens hyllning under söndagskvällen.