Nu har hon genomfört sitt sjunde OS – med den äran.
  
Att Tinne Vilhelmson Silfvén precis avslutat sitt sjunde OS är inget hon själv har reflekterat över när Hippson pratar med henne. I stället grämer hon sig över missen i travökningen, men gläds åt sin fina häst.
  
Text: Annelie Lundkvist
Foto: Tomas Holcbecher
  
Det är varmt i Rio de Janeiro i dag, flera gånger måste ryttarna torka svetten ur pannan och hästarna kyls av direkt efter avslutad ritt. För Antons del har värmen dock inte påverkat, han är van vid varmare breddgrader.
– Där tror jag verkligen att våra vintrar i Florida har hjälpt oss. Det ska vara runt 35 grader i dag har jag hört, vad det är just nu vet jag inte.
Men trots värmen och de långa tävlingsdagarna tycker Tinne att Anton känns lika pigg och alert som vanligt.
– Det är en av hans storheter, att han är en sådan fokuserad och samarbetsvillig häst. Det krävs i programmet där alla svårigheter kommer så himla fort, förklarar hon.
  

Don Auriello lyssnar uppmärksamt på Tinne.
  
Gör sitt bästa OS
Redan nu står det klart att detta blir Tinnes bästa OS rent placeringsmässigt. Hon ligger i skrivande stund på en femteplats och kan som sämst hamna åtta. I London 2012 kom hon på elfte plats. Men hon grämer sig otroligt över missen i den ökade traven.
– Plötsligt slog han över i galopp, jag vet inte varför och kände inte att det var på gång. Det var väldigt synd.
Peppar det inför framtiden, att bli bättre?
– Det gör verkligen det. Man vill alltid bli bättre, annars skulle man inte hålla på, och man känner alltid att man hade velat komma före någon i resultatlistan. Det ingår.
Vad är det som gör küren extra rolig?
– Just när man har en sån kür som jag har, med fantastisk musik som passar hästen, är det en fröjd att rida varje steg.
Redan i morgon, tisdag, åker de svenska dressyrryttarna och hästarna hem. För Antons del blir det en lugnare period efter flygresan, med härliga skogsturer hemma på Lövsta stuteri utanför Stockholm.

En guldmedalj utdelad i stallet
På Facebook har vi sett när laget och hästskötarna får guldmedaljer, något som har fått många likes i sociala medier.
Vad var det för en prisutdelning?
– Det var Kyra som delade ut medaljer till oss. Om man övar på att ta emot guldmedaljer kan det nämligen bli verklighet, säger hon. För oss var det en härlig stund eftersom vi har haft så roligt som lag här i Rio, avslutar Tinne.
  
Se "prisutdelningen" här:
 

Inne på banan kan inget störa Anton.


Sträcker på sig rejält i den ökade traven.


Tinne på väg in – med "Lussan", Bo Jenå och Jonas Tornell i "kiss and cry".

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!