Visa fråga och svar

Fråga experterna

Här svarar några av Sveriges mest kompetenta hästproffs på frågor om dressyr, hoppning, foder och hästhälsa. Missa inte chansen att få hjälp med din häst.


Hästens beteende


Vad funkar bäst med hästar – att vara försiktigt tålmodig eller att ”säga till”?


Publicerat: 2020-02-15

Hej! Jag som amatör och endast förälder till ett ridande barn (även om jag mer än gärna är delaktig och hjälper till så mycket jag kan – och gärna lär mig så mycket som möjligt då jag tycker mycket om hästar) vet inte mycket om hästvärlden, utöver att jag har varit med släkt och vänner i stallet förr om åren. Så jag tar hjälp av kunniga omkring mig, böcker och videor.
  
Vad som då har slagit mig är att det tycks vara en stor skillnad på hur man skolar hästar världen över. I vår del av världen skulle jag vilja påstå att man försöker vara mer human och accepterande mot olika humör och dåliga beteenden, medan exempelvis amerikaner och australiensare är mycket mer fysiska och utgår från hästarnas egen flockmentalitet. Därmed är de mycket mer raka och hårda mot dåligt beteende.
  
Jag har exempelvis noterat att nästan alla videor om att korrigera aggressiva hästar är gjorda av australiensare eller amerikaner medan nordiska hästvideor mest handlar om ridning, rykt och allmänt trevliga saker. Därmed har jag också noterat att folk från andra delar av världen gärna kallar en och annan känd australiensisk hästtränare för djurplågare – fast personen inte slår hästarna, men driver dem hårt och korrigerar dem väldigt fysiskt utefter vad hen kallar flockpsykologi.
  
Först och främst undrar jag:
1. Stämmer denna uppfattning eller har jag fått en mycket skev bild av det generella förhållandet?
2. Vad finns det i stort för olika skolor för hästträning runt om i världen?
3. Finns det forskning om vad som är mer rätt/fel/effektivt och så vidare? Nästa gång en ridskolehäst är sur, hugger efter mig eller trycker bort mig med ändan etcetera skulle jag vilja ha mer på fötterna. Alltså mer än en allmän uppmaning att vara mer bestämd och "säga till" hästen.


Jenny Yngvessons svar:

Hej,

Vilken jättespännande fråga! Youtube kan vara en riktig skattkista, men där finns också väldigt många exempel på hur man inte ska göra.
  
Det finns förstås inte något solklart ja eller nej på dina frågor, men jag ska försöka reda ut det så långt som jag förmår. Jag läste en spännande artikel1 om chilenska rodeohästar som jämfördes med arbetshästar (hästar som används i boskapsproduktionen). I studien gjorde de olika tester och tittade på både fysiologi och beteende, för att se vilka hästar som mådde bäst. Det de såg var att rodeohästarna (som ju verkar hanteras mycket brutalt) mådde bättre under testet även om de var ”olydiga”. Arbetshästarna, däremot, utförde uppgiften till punkt och pricka men mådde sämre mentalt.
  
Detta är ju inte svar på din fråga, men visar att det som kan verka brutalt troligen också är det (just under rodeon vet vi ju inte hur hästarna mår, men vi kan i alla fall inte veta att de mår bra utan att undersöka det). Däremot visar studien att det som verkar lugnt och fint kan vara något som hästarna mår dåligt av! Därför ska vi vara väldigt försiktiga med att tolka filmer på Youtube. Dessa är ofta tagna ur sitt sammanhang och varken hästarnas eller människornas beteende berättar hela historien. För att verkligen veta hur vi eller hästarna mår behöver vi komplettera med fysiologiska mätningar.
  
En del beteenden kan man dock använda för att få tillförlitlig information om hur hästen mår. Vissa beteenden är kopplade till smärta – hästen piskar med svansen (utan att det finns irriterande flugor där), hästen håller huvudet snett eller öronen bakåt under flera sekunder i sträck, hästen skyggar, hästen håller svansen snett, hästen gapar, hästen vägrar på hinder med mera. Man ska alltid bli misstänksam vid plötsliga beteendeförändringar – de handlar nästan alltid om smärttillstånd hos hästen. Kika gärna på det här klippet.
  
Sedan kommer vi aldrig hela vägen till svaret på din första fråga med naturvetenskapen, utan vi behöver även fundera på etiken kring djurhållningen. Det finns en ny spännande bok i ämnet: Equine Cultures in Transition: Ethical Questions av Jonna Bornemark, Petra Andersson och Ulla Ekström von Essen.
  
När det gäller fråga 2 om olika ”skolning” av hästar så vet jag inte om det finns någon sådan kartläggning. Jag har inte lyckats hitta någon. Det jag kan säga är att de flesta metoder/discipliner/träningsfilosofier använder något som vetenskapligt kallas negativ förstärkning, vilket betyder att man tar bort ett tryck för att göra ett beteende mer sannolikt (exempelvis tar bort trycket av skänkeln när hästen går framåt). Man använder även något som heter positiv bestraffning (det betyder att man lägger till något för att göra ett beteende mindre sannolikt, ofta att man smäller till en häst som bits).
Positiv bestraffning har en mängd nackdelar och är något man ska använda med yttersta försiktighet. Läs gärna mer i McGreevy, P., Equine behaviour (2004 eller andra upplagan från 2013) som finns på många bibliotek och läs gärna referens nummer 8. Dessa två, vetenskapligt väl belagda former av inlärning, används världen över inom hästträning.
  
En annan inlärningsform som blir allt mer vanlig är positiv förstärkning, där man lägger till något för att göra ett beteende vanligare. Vill du läsa mer om hur inlärning hos hästar (och alla andra djur) fungerar så kan jag till exempel rekommendera mer läsning här. 
Men negativ förstärkning är det som används i allra störst utsträckning – oavsett om man håller på med engelsk, western eller akademisk ridning och så vidare.
  
Så till vad forskningen säger. Oavsett vilken inlärningsform man använder så är det viktigt att förstå principerna för inlärning. Detta är ganska komplext och jag rekommenderar Hästsverige.se för en fördjupning i ämnet. Något som är viktigt att ha med sig är att hästar är bytesdjur som har nära till flykt, medan vi människor (evolutionärt sett) är rovdjur. Mycket2 tyder på att vi människor, åtminstone delvis, är orsaken till att det inte finns några vilda hästar kvar (förutom Przewalski-hästar i Mongoliet). Detta innebär att människor väldigt lätt skrämmer hästarna, utan att vi ens är medvetna om det.
  
Vi behöver alltså alltid vara medvetna om vårt kroppsspråk och vårt röstläge när vi umgås med hästar. Hästar är väldigt duktiga etologer och de kan läsa av våra känslotillstånd på ett ögonblick. Är vi irriterade eller arga så kommer hästen att känna det. Och det finns studier som visar att de försöker undvika människor som är arga, att de minns om vi har varit arga och att de känner igen mänskliga röster – samt kopplar rösterna till positiva eller negativa händelser
3, 4, 5, 6.
Så gammal kunskap om att vara lugn och konsekvent, inte höja rösten mot hästen och att aldrig skylla på hästen när något går fel verkar ha starkt vetenskapligt stöd.
  
Så till din sista, väldigt viktiga, kommentar om hur man ska hantera den ”sura” ridskolehästen. Att ”säga till” innebär (positiv, det vill säga "lägga till") bestraffning. Problemet med bestraffning är bland annat att vi i princip alltid har för dålig tajming, vi bestraffar ett symtom men gör inget åt orsaken och vi försämrar häst-människorelationen för lång tid framöver. Det är alltså ingen bra idé att använda bestraffning och det finns starkt vetenskapligt stöd för det7, 8.
  
Vi vet att negativa beteenden ofta beror på smärta. Om vi gör tankeexperimentet att de flesta ridskolehästar i Sverige får regelbundna veterinärkontroller så kanske inte alltid smärta är problemet här. Då behöver vi fundera över hästarnas grundläggande behov – jag brukar använda orden gräs, grupp och galopp. Med det menar jag att hästar har ett behov av att äta grovfoder mer eller mindre konstant, de behöver få vara i en social grupp med andra hästar och de behöver få utlopp för sitt rörelsebehov.
  
När det gäller det sociala behovet är det i princip alltid uppfyllt för ridskolehästen, den lever med sina hästkompisar dygnet runt. För de två andra behoven kan det vara mer tveksamt och jag skulle tro att det är behovet av grovfoder som är det vanligaste problemet. Detta är ett verkligt problem eftersom väldigt många hästar, inklusive ridskolehästar, är för feta! Det betyder att vi inte bara kan ge dem hö/hösilage så mycket som de vill äta. Men ett alternativ kan vara en hög eller ett nät med halm av god hygienisk kvalitet. Att ha något att tugga på kan göra den suraste häst nöjd.
Rörelsebehovet kan vara ett problem, även om ridskolehästar rör sig relativt mycket, beroende på vilket inhysningssystem man har på ridskolan. Om du vill veta mer om just ridskolehästar så titta i slutrapporten från ett projekt som Stiftelsen hästforskning finansierade åt en forskargrupp som jag ledde, läs mer om den här.
  
Så mitt råd när det gäller den sura ridskolehästen är inte alls att ”säga till” utan att vara så vänlig, försiktig och tålmodig som möjligt. Bestraffar man små och mer subtila signaler finns risken att hästen undertrycker dem och att det sedan smäller till rejält när man går för långt. Verkar hästen ha ontsäg till personalen. Är du rädd att du eller barnet ska råka illa ut så be personalen om hjälp. Använd hjälm även vid skötsel, inte bara vid ridning. Om det går, se till att hästen har grovfoder (gärna halm) att tugga på.
  
Detta kan vara känsligt, för om man fodrar en ridskolehäst så vill alla de andra också ha. Här behöver personalen på ridskolan vara med och hjälpa till så att det inte blir tokigt. Studera hästen noga när du/barnet borstar den. Alla hästar gillar inte att bli borstade överallt. Hittar du hästens favoritställe, klia/borsta där en god stund. Ofta kan man ta i rätt rejält med fingrarna/borsten. Titta på hästens reaktion och anpassa dig. Har man först gjort något mysigt en stund så kan många hästar stå ut med att bli försiktigt rengjorda på det äckliga stället sedan.
Belöna med kli på det mysiga stället då och då. Sadla försiktigt, dra sadelgjorden lite, lite i taget. Spänn aldrig nosgrimman (OM hästen har en sådan) hårdare än att du får in två fingrar mellan nosgrimma och nosrygg.
  
Jag hoppas att något blivit klarare även om en del säkert känns förvirrande också. Varmt lycka till med hästhanteringen i framtiden!

  
/Jenny


Referenser:                                                                                                     

  1. Rosselot et al. 2019. Animals, 9, 397; doi:10.3390/ani9070397.
  2. Laurenzen et al. 2011. Nature, 479, doi:10.1038/nature10574.
  3. Smith et al. 2018. Anim Cogn 21: 307. https://doi.org/10.1007/s10071-017-1140-4.
  4. Smith et al. 2016. Biology letters. dx.doi.org/10.1098/rsbl.2015.0907.
  5. Proops et al. 2018. Current biology. DOI:https://doi.org/10.1016/j.cub.2018.03.035.
  6. de’Ingeo et al. 2019. Scientific reports. https://www.nature.com/articles/s41598-019-47960-5.
  7. Hockenhull & Creighton, 2013. J. Vet. Behav. Volume: 8   Issue: 4   Pages: 245-252. 
  8. Baragli et al. 2015. Ann Ist Super Sanità 2015 | Vol. 51, No. 1: 40-51 DOI: 10.4415/ANN_15_01_08.



OBS! Experterna själva har inte möjlighet att svara på några följdfrågor via kommentarsfunktionen. Ställ egna frågor via formuläret till höger, men diskutera gärna expertsvaren nedan.

Fler frågor och svar från Jenny Yngvesson:

Jenny Yngvesson


Jenny Yngvesson är universitetslektor i tillämpad etologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Här på Hippson svarar hon på frågor om hästens beteende. Etologi är helt enkelt vetenskapen om djurens beteende, om beteendets orsak och dess funktion. (Porträttfoto: Vanja Sandgren)



Ställ din egen fråga

Din fråga:
Din epost:

Senaste expertsvaren

Rutinerad häst som är tittig och spänd på hinder
Victoria Almgren svarar
Köpare valde bort besiktning – hästen visade sig ha artros
Eva Johansson svarar
Unghäst som inte tar jämnt stöd på bettet
Nina Bengtsson svarar
Häst som faller ur när den fäller vinterpälsen
Eva Dahlström svarar
Viktigast få unghästen att tycka om att arbeta
Victoria Almgren svarar
Hjälp för ryttare som "rattar" för mycket
Victoria Almgren svarar
Vad funkar bäst med hästar – att vara försiktigt tålmodig eller att ”säga till”?
Jenny Yngvesson svarar
Häst som inte går upp i hull trots uträknad foderstat
Eva Dahlström svarar
Unghäst som inte går fram på uteritten
Nina Bengtsson svarar
Tips om ryttarträning för att kunna hålla huvudet stilla i traven
Nina Bengtsson svarar