Dressyr
Publicerad: 2014-10-29Framgångsrika Stinna Tange Kaastrup från Danmark.
Ridkonsten sitter inte i benen
Den kanske mest uppskattade clinicen under förra veckans Global Dressage Forum (GDF) på Blue Hors i Danmark var den om paradressyr. Där fick vi träffa tre av världens bästa ryttare med funktionsnedsättning – som förklarade hur de rider och tränar.
Text & foto: Anki Yngve
Clinicen inleds med att danska paradressyrryttaren Annika Dalskov intervjuas av Richard Davison uppe på scenen. Hon har bland annat vunnit VM och tagit flera Paralympics-medaljer, men var framgångsrik på hästryggen redan innan den bilolycka som ledde till hennes funktionshinder. Annika red i danska junior- och ungdomslandslagen och sågs som en blivande stjärna, när det som inte fick hända inträffade år 2005.
– Jag var på väg till jobbet, ett nytt jobb sedan bara tio dagar tillbaka, som var mitt första. En skåpbil körde på mig och cykeln, och jag blev förlamad från nacken och neråt. I början bara låg jag, jag kunde inte röra mig eller göra någonting. Läkarna sa att jag aldrig skulle kunna gå igen, kanske på sin höjd röra händer och fingrar. Det skulle definitivt inte bli någon mer ridning, berättar hon.
Ville tillbaka till hästarna
Annika hade haft egen ponny eller häst sedan hon var sex år gammal och kunde inte tänka sig ett liv utan hästar.
– Min stora drivkraft under rehabiliteringen var att komma tillbaka till dem. När jag var hos psykologen på sjukhuset sa han ”vill du inte lära dig gå först?”. Jag pratade bara om att rida, säger hon.
Annika låg tre månader på sjukhus, därefter följde sex månaders rehab vid en lokal klinik. Där lärde hon sig att gå, mot alla odds.
– Och jag började rida tre dagar efter att jag hade kommit hem. Men jag fick förstås sitta på hästar som var lugna och snälla i början, berättar hon.
Eftersom Annika hade lärt sig gå, trots att det var osannolikt, valde läkarna att inte säga något om ridningen. Så dedikerat som hon tränade var ingenting omöjligt.
– Varje dag under rehabiliteringen tänkte jag på mina hästar. Jag hade aldrig haft någon som tagit hand om dem förut, jag hade alltid gjort allt själv. Så situationen kändes så konstig.
Läkarna menade till en början att Annika Dalskov aldrig mer skulle kunna gå. Men i dag både går hon och rider på mästerskapsnivå.
Svårt med stadgan
Även i dag är ridningen den bästa träning Annikas kropp kan få, bättre än gym.
– Det blir som workout för alla kroppsdelar, jag är ju väldigt svag i musklerna och har svårt med balans och stadga, säger hon.
Till en början testade hon anpassad handikappridning, men bara efter två dagar kände Annika att ”det här är för lätt, jag vill rida mina egna hästar”. Hennes bästa häst skulle precis debutera Grand Prix när olyckan inträffade. Att kunna sitta på honom igen kändes som en seger, även om mycket var annorlunda mot förut.
– Jag hade en hel del smärta i benen i början så jag visste inte om jag skulle kunna sitta i sadeln några längre stunder. Första dagen skrittade jag bara, andra dagen tog jag ett par korta travsteg och sedan handlade det om små, små steg framåt tills jag kunde rida själv utan ledare.
Vann sitt första mästerskap
Efter ett tag åkte Annika som publik till en paradressyrtävling och tänkte att ”det här vill jag prova”. Under våren red hon sin första tävling där hon lyckades kvala till VM i Hartpury sommaren 2007 – och på mästerskapet vann hon Grad III.
– Jag gjorde väldigt snabb karriär, det måste jag medge, säger hon med ett leende.
Inför sitt första mästerskap visste Annika egentligen ingenting om nivån eller om typen av hästar i paradressyr.
– Jag bestämde mig för att fokusera på mig själv och på min egen ridning. Och det gick vägen.
Som många av er säkert vet delas ryttare inom paradressyr in i grader utifrån sina funktionsnedsättningar. Ryttarna i Grad I har ”störst” funktionshinder medan Grad IV har ”minst”.
På senare år har det blivit tradition att mästerskap i paradressyr hålls på samma plats som ”vanliga” dressyrens, vilket har varit väldigt bra för sportens synlighet. Dock är det inte planerat så inför EM i Aachen 2015, vilket deltagarna på GDF bestämde sig för att lämna in en protest mot.
– Det är väldigt tråkigt tycker jag, det är svårt för oss att synas och få sponsorer. Att den fina tradition med samlade dressyrmästerskap – som inleddes på VM i Kentucky – nu bryts är en skam, säger Annika.
Rider helt utan ben
Efter intervjun hålls en demo med tre paraekipage. Först ut är danska Stinna Tange Kaastrup på hästen Steffi Graf som rider i Grad IB, där det är skritt och trav i tävlingsprogrammen. Stinna är född helt utan ben, men rider utan att vara fastspänd. Snacka om balans!
I början av passet leds Stinna runt av sin groom för att hästen ska få vänja sig vid atmosfären och all publik, därefter rider hon själv. Stinna kommunicerar med sin häst med hjälp av röst och två långa spön. Vid ett tillfälle stannar Steffi Graf och tittar på publiken.
– Detta älskar jag med henne. Hon kan titta och bli lite spänd, men hon springer aldrig någonsin iväg. Det är nästan som att Steffi vet att hon måste ta hand om mig. Hon är kanske inte den mest ”fancy” hästen, men hon är fantastisk att jobba med, säger Stinna.
Stinna sitter upp själv, hon spänns inte fast i sadeln.
Framskrittning där Steffi får vänja sig vid publiken.
Samma krav på lösgjordhet
Annika finns med och pratar när Stinna rider. Hon betonar att det är lika viktigt inom paradressyren som inom ”vanlig” dressyr att hästen är lösgjord och framme på bettet.
– Sedan behöver din tränare känna till din funktionsnedsättning och hur den påverkar din ridning. Om han eller hon sitter upp på hästen och rider, och du har svaga ben, går det inte att rida med en massa skänkel, förklarar hon.
Stinna tycker dock inte att det är så stor skillnad att träna henne jämfört med andra ryttare.
– Min tränare pratar ungefär som att jag hade ben, och så översätter jag det till mina hjälper inne i huvudet, säger hon.
Stinna visar en fin skänkelvikning i trav, något man i Grad IB kan ha med i sin kür för att öka svårighetsgraden. Att se någon som inte har skänklar göra skänkelvikning är minst sagt imponerande …
Vi i publiken får göra tysta applåder, genom att sträcka upp händerna i luften och vrida/vifta dem fram och tillbaka. Så gör man på tävling i de lägre graderna, för att hästarna inte ska bli skrämda.
Konferencieren Richard Davison frågar Stinna om hennes grad. Hon är ju Grad IB och har inga ben alls. För att graderas som IA, vad krävs då …?
– De kroppsdelar jag har är väldigt starka. Om man rider i 1A är det något med hela kroppen, det är ganska vanligt att de ryttarna är spastiska, svarar Stinna.
Stinna rider fina skänkelvikningar, med hjälp av röst och spön.
Har startat Grand Prix
Nästa ryttare är brittiska Sophie Wells som rider en sjuårig Blue Hors-häst vid namn Katholt's Bossco. Honom har hon fått låna på plats, eftersom hon inte har med sig sin egen tävlingskompis.
Sophie tävlar i Grad IV och vann tre medaljer under Paralympics i London. Hennes tränare Angela Weiss är med i Danmark och berättar:
– Sophie är född med en ovanlig åkomma som heter Amniotic Band Syndrome. Det gör att hon har ihopväxta tår och fingrar, och får spasmer i benen vid exempelvis stress. Vilket kan ställa till det på tävling …
Eftersom Sophie har få fingrar per hand får hon använda tyglar med öglor på tävling. Dessutom får hon ha två spön på para-tävlingar, i fall att benen skulle få spasmer.
Sophie rider dock inte bara på tävlingar för ryttare med funktionsnedsättning, utan även ”vanlig” dressyr på hög nivå. Med sin egen Pinocchio har hon startat Grand Prix och som young rider deltog hon på EM i Storbritanniens lag.
– I Grad IV är kürerna på Prix S:t Georges-nivå. Om du ska kunna slåss om medaljer måste du vara så pass bra att du kan vinna en ”vanlig” S:t Georges nationellt, säger Angela.
Hon berättar att en av de svåraste sakerna för just Sophie är ökad skritt, eftersom hon då måste släppa öglorna hon har händerna i.
– Jag ber till gud varje gång att jag ska hitta dem igen innan galoppen, skrattar ryttaren.
Sophie blir förtjust i sin lånehäst och skulle gärna ta med honom hem.
Det enda som "avslöjar" Sophies funktionsnedsättning vid en snabb anblick är fingrarna.
Hon rider med öglor på bridongtygeln.
Kroppen behöver lite tid
Sist på clinicen får vi se Annika Dalskov, som intervjuades i början, rida. Hon tävlar i Grad III och sitter på sin egen Aros A' Fenris. En häst hon blev övertygad om att åka och titta på, trots att han var på tok för ung på den tiden.
– Jag sa ”inte en chans att jag kan titta på en fyraåring”. Men så åkte jag ändå dit och konstaterade att ”det här är inte bra, men jag vill verkligen ha den här hästen”. Han är otroligt snäll, men samtidigt väldigt känslig, berättar hon.
Annika visar först hur hon värmer upp sin häst, som har hunnit bli åtta år.
– Uppvärmningen tar lite tid eftersom min kropp behöver hjälp att komma in i rytmen. Den är en ”slow starter”, förtydligar hon.
Till en början rids hästen lång och låg, som vilken dressyrhäst som helst.
– Det är viktigt för mig att ha en ”happy athlete”. Han ska vara min bästa vän, säger Annika.
Valacken får inte bli stark i handen eftersom ryttaren inte har någon styrka i kroppen. Till exempel håller Annika tygeln bara med lillfingret. Till sin hjälp har hon en speciell väst, en ”body armor”, som förbättrar stadgan och styrseln i överkroppen. Tyglar med öglor hjälper henne också, så att hon inte får för lång tygel.
– En nackdel med det är att jag inte kan korta och länga dem medan jag rider, till exempel för att korta och länga formen på hästen, säger hon.
Annika rider fram i låg form.
Lyhörd för hjälperna
Annika använder rösten väldigt mycket, inte minst som drivning eftersom hon inte har så mycket styrka i benen.
– Och säger jag ptro ska han stanna direkt, det är en trygghet för mig eftersom jag ibland hamnar helt ur balans. Då måste jag kunna få stopp.
Annika visar både öppna och skänkelvikning på sin fina Aros A' Fenris.
– Det är viktigt att hästen har bra temperament, inte bara så här vid ridning utan även vid hantering eller om jag vill gå en skogspromenad med honom.
Hon säger ”gaaalopp” och hästen fattar direkt.
– Vid sidan av rösten använder jag min vikt mycket, så jag måste ha en känslig häst. Samtidigt kan känsligheten fälla mig, eftersom jag tappar min balans ibland, säger hon.
Annika avslutar med att poängtera att det inte är så stor skillnad mellan konventionell dressyr och paradressyr.
– Många tror att det skiljer sig mycket åt, men det gör det inte. Vi jobbar också med lösgjordhet, samling och så vidare. Det vi gör är precis som vanlig dressyr, fast med en liten tvist.
Aros A' Fenris fattar lyhört galopp för rösten.
taggar
Liknande webbartiklar
- Stridsflygplan skrämde mästerskapshäst – fick avlivas
- Danska Stinna Kaastrup en sann inspirationskälla
- Paradressyrryttaren Gabriella rider på känsla
- Nytt gäng ryttare i ATG Hopp & Talang
- Framgångsrika Stinna tränar sin nya häst "Smarties"
- Från städskrubb till guldmedaljer – möt parastjärnan Lee Pearson
- Vem är den bästa dressyrhästen genom tiderna? Se de tio kandidaterna!
- Systemet som förfinats av tre generationer
- Under hjälmen på Charlotte Dujardin
- Kortprogram, moderna kläder och applåder? Sådan blir (kanske) framtidens dressyr!
FEI startar inte disciplinärende
För några veckor sedan publicerade Sportbladet en granskning av bilder på dressyrhästar. Nu meddelar FEI att de inte startar ett disciplinärende.
Stoet som fick ett extra föl
När fölet Bellatrix föddes slutade det i sorg, mamma Copperbridge klarade sig inte. I all förtvivlan tog historien dock en ljus vändning.
Trulsan fick inte bara ett eget föl – utan adopterade även Bellatrix
"Det syns på utsidan att de mår bra"
Unghästutbildaren och hoppryttaren Björn Svensson delar här sina tankar och rutiner om hur de ser till att hästarna alltid kan prestera på topp.
Rutiner vid tävling, resa och ridning under sommarens månader
Veterinärer kritiserar SVT:s kommentatorer
Sveriges veterinärförbund menar att SVT:s kommentatorer i sändningar från världscupfinalen ”bagatelliserade och försvarade” blå tungor.
Helena Persson om bilolyckan
Under morgonen var hoppryttaren och A-tränaren Helena Persson med om en bilolycka. Hon berättar att de under omständigheterna mår bra.
Här är de populäraste hästnamnen
Agria har tagit fram en lista över de vanligaste hästnamnen. De populäraste namnen för ston, valacker och hingstar är människonamn.
Blandade flockar och bra staket
När två ponnyer dödades av en varg blev frågan aktuell i häst-näringen. Vi har ingen data gällande häst och varg, men vi kan lära av andra.
Neutralisera hästens flyktbeteende
Att hästen reagerar med flykt kan ha många olika orsaker. William Nilson Fryer har lång erfarenhet av att jobba med hästar där andra gått bet.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Känsliga luftvägar? Ta del av råd & tips
Våren är en härlig period, men också den tid då andelen partiklar i luften är som högst. För vissa hästar kan det innebära en utmaning för luftvägarna.
Andningshälsan är väldigt viktig för hästens allmänna välmående
Att se sig själv i brevlådan
Annelie pryder nervöst omslaget av månadens tidning. Hästarna på gården tillfrisknar i takt med att nya hästar som behöver hjälp flyttar in.
"Det var ju bara lilla jag, sanningen och mitt liv jag berättade om"
Lurbo ridklubb gjorde krafttag mot leran
Tidigare var leran ett stor problem för verksamheten. Ordentliga åtgärder har lett till torrare anläggning, minskat näringsläckage och lägre veterinärkostnader.
Föreningens hållbarhetsutvecklare: "Allt blir så mycket mer lättjobbat"
Nicole Holmén om jobbet på Grevlunda
Hade du velat få lite spontana tips från Peder Fredricson när du trimmar dina hästar till vardags? Precis så har Nicole det, som är beridare där.
Årets första föl i russflocken på Lojsta hed
Igår föddes årets första föl i flocken på Lojsta hed, ett svart litet sto. Nu är det inte långt kvar innan hingsten Stinsen återvänder till flocken.
Militärhästar opererade efter olyckan
Igår sprang det lösa hästar i centrala London. Armén berättar att två av hästarna har genomgått operation och att de förväntas återhämta sig.
Svenskarna till Nations Cup
Årets Nations Cup i dressyr har ändrats om och går nu endast i tre deltävlingar. Nu står det klart vilka svenskar som startar i den andra omgången.
Mycket att tänka på vid träckprov
Att avmaska "för säkerhets skull" leder inte till parasitfria hästar, smittan ligger i stället dold och man riskerar att missa förekomst av stor blodmask.
”Det är inte hokus pokus, det är gymnastik”
Eamon Hickey fick i uppdrag att träna en fyraårig valack med mycket attityd och nerver. Maria Gretzer sa att ”här får du något att bita i”.
Madde berättar om jobbet som hästskötare
Catch Me Not S har ännu en lyckad tävlingshelg i bagaget. Peder Fredricsons hästskötare Madde berättar om jobbet och rutinerna.
Här är horsetech-bolagen som vill slå sig in
Hästnäringen omsätter omkring 32 miljarder kronor per år. Fler och fler techbolag börjar få upp ögonen för branschen inom många olika områden.
“Aktörerna vill förbättra och modernisera hästnäringen och ridsporten”
Militärhästar sprang lösa i London
Imorse kom flera hästar lösa i centrala London i samband med en militärövning. Brittiska medier rapporterar och delar videor från händelsen.
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!