Gästbloggen

OM DENNA GÄSTBLOGG
Frida Treschow är advokat verksam vid Advokatbyrån Treschow & Partner i Göteborg. Hon har lång erfarenhet av att jobba med hästjuridiska frågor och har skrivit boken "Hästjuridik i vardagen". I ett inlägg i Gästbloggen ger hon råd om vad man bör tänka på när man köper häst av en hästhandlare eller företag.

Först och främst bör du veta vad som gäller i samband med ditt hästköp. Största fördelen med att köpa häst från en näringsidkare, som till exempel ett försäljningsstall, är att de många gånger kan erbjuda dig som köpare bättre service än privata säljare. En annan fördel är att du som köpare många gånger har möjlighet att provrida flera hästar samtidigt. Dessutom ger många hästhandlare både prövotid och bytesrätt.

Vad innebär prövotid och bytesrätt? Att du får ha hästen under en prövotid innebär att säljaren låter dig ha hästen på prov för att se om du vill köpa hästen eller inte. Rent lagligt är det fortfarande säljaren som äger hästen och har ansvaret för denne. Som säljare är det därför viktigt att ha hästen ordentligt försäkrad om man väljer att lämna ut hästen på prov. Då många hästar utsätts för större påfrestningar i och med ny ryttare, underlag och utrustning under prövotiden. Om säljaren går med på att hästen säljs med bytesrätt innebär det istället att du köper hästen och står som ägare till denna. Men utifall att du inte skulle trivas med hästen ger hästhandlaren dig en möjlighet att byta till en annan häst. Ett problem som man bör vara medveten om som ofta uppstår är att säljaren går med på att byta hästen med vill ha en mellanskillnad för att bytet ska gå igenom. Med andra ord får du som köpare i praktiken betala mer pengar för att få till bytet. För de fall man köper en häst med bytesrätt bör man skriva in en klausul om detta i köpeavtalet.

Nackdelar med att köpa häst från en hästhandlare. Som tidigare nämnts så kan det finnas flera fördelar med att köpa häst från en hästhandlare men det finns även några nackdelar. I min yrkesroll som advokat med inriktning mot hästjuridiska frågor stöter jag många gånger på köpare som köpt häst av en hästhandlare som inte har vetat så mycket om hästens bakgrund. I vissa fall kanske hästen inte har varit mycket mer än och vänt på hästhandlarens stallbacke. Då är det för en hästhandlare inte lätt att veta hur till exempel hästen reagerar i olika situationer. Därför är det till stor fördel om du som köpare har möjlighet att kontakta den tidigare ägaren för att ta reda på hur hästen exempelvis är att rida ut, klippa, sko och lasta etcetera.

Största fördelen för dig som köpare. När du som privatperson köper häst av en hästhandlare är det konsumentköplagens regler som blir tillämpliga på köpet. Dessa regler är tvingande till dig som köpares fördel och går inte att avtala bort. Med andra ord så kan en hästhandlare aldrig avtala bort lagen så att köparen får sämre villkor än de som lagen uppställer. Därför erbjuder många hästhandlare istället bytesrätt vilket inte är ett ”krav” enligt konsumentköplagen.

Hästhandlaren har stort ansvar. Viktigt att känna till då du köper en häst från en hästhandlare är att hästhandlaren har bevisbördan för att felet inte fanns vid försäljningen under de första sex månaderna. Det vill säga om hästen visar sig ha något fel och detta visar sig inom sex månader så anses felet ha funnits där redan vid försäljningen. Dessutom kan man få skadestånd av hästhandlaren om hästen anses ha varit skadad vid försäljningen. Skadeståndet kan i så fall omfatta kostnader för transporter, stallplats, foder och veterinärkostnader med mera.

Vad innebär befintligt skick? Om hästhandlaren vill ha med en klausul om att hästen säljs i "befintligt skick" anses fortfarande hästen vara "felaktig" om den är i sämre skick än köparen kunnat anta med hänsyn till hästens pris och övriga omständigheter. Resultatet av att ha med en klausul om befintligt skick i ett avtal mellan hästhandlare och en köpare är att klausulen inte alltid får någon ansvarslindrande verkan överhuvudtaget.

Avtala bort reklamationsrätten går inte. Emellanåt kommer jag i kontakt med personer som har skrivit på ett köpeavtal med en klausul att köparen går med på att avtala bort rätten att reklamera. Eftersom konsumentköplagen är tvingande till köparens fördel går det inte att avtala bort en sådan rättighet. Följden av detta blir därför att köparen har rätt att reklamera enligt de tvingande lagreglerna i konsumentköplagen. Konsumentköplagen ger dessutom en säljare rätt att reklamera ett fel på hästen upptill tre år efter köpet. Vad en köpare bör tänka på, är att de fel som man vill reklamera ska ha funnits vid försäljningen för att man ska kunna vinna framgång.

Här hittar du information om du är osäker. Om du ska köpa häst av en hästhandlare eller redan har köpt en häst och undrar vad som gäller rent juridiskt kan det vara bra att känna till att konsumentköplagen är den lag som reglerar köpet. Konsumentköplagen blir tillämplig då en privatperson köper en häst av en näringsidkare. Kom ihåg att konsumentköplagen är tvingande så även om ni har avtalat om ett villkor som är sämre för dig som köpare så gäller inte detta utan istället konsumentköplagens tvingande bestämmelser.


Läst 80511 ggr Kommentarer Kommentera

Foto: Privat och Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Ingela Holmqvist är en advokat med mer än 30 års hästerfarenhet som tränar och tävlar dressyr. Hon driver advokatbyrån Holmqvist & Partners Advokatbyrå AB och arbetar främst med affärsjuridik, ekonomisk familjerätt och häst- och husdjursjuridik. Hon har nyligen även startat Facebooksidan Hästadvokaten för att belysa juridiska frågor ur ett hästperspektiv.


Vem ansvarar för att min häst blivit smittad?

Den här frågan
är ganska komplex och jag kommer inte kunna belysa alla vinklar av den, men jag hoppas kunna reda ut några saker i alla fall. Eftersom jag inte arbetar med brottmål utom i undantagsfall kommer jag inte gå in närmare på de straffrättsliga aspekterna på frågeställningen annat än att jag konstaterar att det kan vara straffbart att i vart fall medvetet smitta en häst med en sjukdom. Att orsaka att någon annans häst smittas av sjukdom kan dessutom både få konsekvenser disciplinärt i tävlingssammanhang och leda till skadeståndsskyldighet både mot den man har ett avtal med och mot andra. Även om någon varit oaktsam och din häst blivit smittad i samband med det så är det inte helt enkelt att få skadestånd.

Disciplinära påföljder
En aspekt på frågan är vad som gäller rent disciplinärt i samband med tävling. I TR I Mom 112 anges bland annat att ryttaren är skyldig att förvissa sig om att:
• Hästen under de senaste tre veckorna före tävlingens början inte visat några tecken på smittsam sjukdom.
• Hästen under de senaste tre veckorna före tävlingens början inte vistats i stall där smittsam sjukdom förekommit, inte heller i stall där misstanke om sådan sjukdom förekommit.

I samband med anmälan till tävling i Tävlingsdatabasen (TDB) måste också anmälaren acceptera följande villkor:
"Samtidigt intygar du på heder och samvete för varje häst du har anmält att den under de tre senaste veckorna – räknat från denna dag – inte har visat några tecken som kan tyda på smittsam sjukdom, att den under samma tid inte har vistats i ett stall där en smittsam hästsjukdom dig veterligen har förekommit, att den under samma tid inte heller på något annat sätt har varit i kontakt med en häst, som såvitt känt kan misstänkas ha haft eller ha en smittsam sjukdom, att den är erforderligt tränad för tävlingsdeltagande och att den i övrigt såvitt du vet är fullt frisk och att ovanstående också gäller fram till tävlingsdagen."

Ridsportförbundets disciplinnämnd ser allvarligt på brott mot hästägarförsäkran och under förra året dömdes ryttare och hästägare till avstängning i sex respektive nio månader i två olika fall som handlade om risk för smittspridning. Disciplinnämnden har möjlighet att vid grövre förseelser besluta om avstängning i upp till två år.

Skadestånd
Men vad kan då den enskilda hästägaren göra när dennes häst blivit smittad av en annan häst? Går det att kräva skadestånd av den andra hästägaren, eller av stallet där hästen står uppstallad? Ja, det beror lite på. Till att börja med måste vi skilja på olika typer av skadestånd. Skadeståndsrätten kan delas in på flera olika sätt, men den viktigaste indelningen är mellan inomobligatoriskt och utomobligatoriskt skadeståndsansvar.

Skadestånd inom avtalsförhållande
Inomobligatoriskt skadestånd gäller inom avtalsförhållanden, alltså mellan två avtalsparter och där är huvudregeln att den som orsakar den andra parten en skada genom att bryta mot avtalet är skyldig att ersätta den skadan, om inte avtalet säger något annat. Om du har din häst uppstallad och det finns ett avtal som reglerar hyresvärdens åtaganden i samband med smitta (till exempel att hästar med vissa symptom ska isoleras inom viss tid) och hyresvärden inte uppfyller detta kan du alltså ha möjlighet att kräva hyresvärden på skadestånd för den skada som du drabbas av till följd av avtalsbrottet, om inte avtalet säger något annat.

Ofta finns det dock olika former av ansvarsbegränsningar i avtal som gör att vissa skador inte ersätts, eller exempelvis att en avtalspart måste varit grovt oaktsam för att en skada ska ersättas. Det är också du som drabbats av skada som måste bevisa att skadan uppkommit just på grund av avtalsbrottet. Om skadan hade uppkommit oavsett så är det ju inte avtalsbrottet som orsakat skadan. Du är också skyldig att själv begränsa skadan i möjligaste mån.

Skadestånd utan ett avtalsförhållande
Om du i stället vill rikta ditt skadeståndsanspråk mot en stallkamrat, eller någon annan som du inte har något avtal med, då är det fråga om utomobligatoriskt skadestånd, alltså skadestånd utanför ett avtalsförhållande. Här är reglerna ännu mer komplicerade. Till att börja med finns det tre huvudtyper av skada; sakskada, personskada och ren förmögenhetsskada. Sakskada är skada på lös egendom, som exempelvis en häst. Personskada är en skada på en person och en ren förmögenhetsskada är en ekonomisk skada som inte är en följdskada till en person- eller sakskada. Ett exempel på ren förmögenhetsskada kan vara när någon förskingrar pengar. Ren förmögenhetsskada ersätts (förutom inom kontraktsförhållanden) endast om skadan orsakats genom brott eller vid felaktig myndighetsutövning.

Den typ av skada som är relevant här är alltså främst sakskada. För att den som orsakat en sakskada ska vara ersättningsskyldig krävs det att skadan uppkommit genom uppsåt (avsiktligt) eller genom oaktsamhet. För att avgöra om någon agerat oaktsamt tittar man på om någon regel har brutits eller om personen i fråga har agerat på ett sätt som en normalt aktsam person skulle ha gjort i den aktuella situationen.

Det går självklart inte att uttala sig generellt om vad som gäller i varje enskilt fall eftersom varje fall är unikt, men jag skulle ändå säga att på ett teoretiskt plan skulle det vara fullt möjligt att kräva en annan hästägare (som man inte har något avtal med) på skadestånd om denna besöker ett stall eller en tävlingsplats utan att vara ”normalt aktsam”. Att bryta mot hästägarförsäkran anser jag absolut vara att avvika från vad som är normalt aktsamt beteende. Likaså att besöka ett stall med en känd smitta (i vart fall om den är mycket smittsam och av allvarligare slag) och därefter klappa en häst i ett annat stall utan att i vart fall ha försökt desinficera sig själv.

Bevissvårigheter
I praktiken uppkommer dock en hel rad med problem i den här typen av fall. Om man ens kommer så långt som att man på goda grunder kan hävda att någon agerat oaktsamt så uppkommer som sagt frågan om det verkligen var det oaktsamma agerandet (exempelvis att åka på tävling) som orsakade skadan. När det gäller exempelvis herpesvirus som kan ligga latent och blossa upp hos en tidigare symtomfri häst medför detta naturligtvis stora bevissvårigheter, medan det i andra fall kanske är lättare att med en högre grad av säkerhet spåra vart smittan kommit ifrån. Och även om man tycker att man har ett ”klockrent case” (detta är för övrigt något som inte existerar i seriösa juristers värld) så ska man vara medveten om att det är komplicerat att driva ett skadeståndsmål och att det ofta innebär en stor osäkerhet och risk. Av dessa skäl rekommenderar jag alltid att parterna ska försöka komma överens innan man drivit ärendet allt för långt.

Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan man konstatera att den som smittar någon annans häst kan både råka ut för disciplinära påföljder och bli skadeståndsskyldig. Att bevisa hur skadan uppkommit kan dock vara svårt och det är dessutom kostsamt, riskfyllt och tar lång tid att driva en rättsprocess. Att försöka komma överens är alltså alltid en bra idé i första hand.

Med vänliga hälsningar,
Ingela Holmqvist 
Hästadvokaten

P.S. Observera att ovanstående text inte på något vis är en fullständig redogörelse för skadeståndsrättens komplexa område och att det finns en mängd undantag och specialregler som kan medföra att mina slutsatser inte alls är korrekta eller ens tillämpliga i ett enskilt fall. Denna text utgör inte någon rådgivning och får inte läggas till grund för beslut om hur man ska agera i ett enskilt fall.


Läst 134782 ggr Kommentarer Kommentera

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.