Kajsa Boström
SEP
17

Dressyr är faktiskt matematik

Dressyr är en bedömningssport och domarna är människor, även på VM. De kan göra någon miss, som att blinka i fel ögonblick även om de har 200 års erfarenhet och fem * i sitt domar-CV. Vi andra, åskådarna, kan tycka och applådera eller tycka och risa i efterhand men domarna dömer förhoppningsvis det de anser sig se. Till VM lär de plockat ihop gräddan av vad den internationella domarkåren har att erbjuda.

(Vår förbundskapten för dressyren Bo Jenå, tyckte i en intervju i SVT 2.10 minuter in att resultaten och medaljfördelningen var korrekt. Men det gick nästan att ana att han tyckte att någon ryttare fått s k "snuttetillägg", någon extra poäng en populär ryttare kan få på grund av den s k mänskliga faktorn)

Resultaten i sig är mycket matematik. Det gäller för ryttarna att var bäst på det som betalar sig högst, de punkter som har koefficient, alltså det aktuella betyget x 2. På Grand Prix-nivå är det bl a piaff , passage, travslutor och piruetter som är värdefulla. Likaså skritten, den har koefficient 2 i båda programmen.

Det "kostar" att missa galoppombytena i varje, alltså den missen som både Sönke Rothenberger 

och Carl Hester gjorde. Som tur var lyckades båda bra med byten i vartannat och det hjälpte upp i slutet.

Vår svenske Patrik lyckades med båda serierna,

men har lite svagare inledning och travökningar 

än t ex Sönke...

Om du som åskådare oförstående för att någon favoritryttare har fått för lite poäng kan man gå in och kolla protokollen för att se vad som egentligen har hänt. Det är egentligen bara att räkna...

Om man tycker att Charlotte Dujardin skulle kommit före Isabell i GPS kan man jämföra piaff-passage, då blir det uppenbart att där satte Isabell en rejäl inteckning i den slutliga segern. 

Här är Isabells makalösa piaff-passage

Här är Charlottes, det är en tämligen avgörande skillnad i poäng.

Personligen tittar jag mer på hur ryttarna rider sin hästar än om de missar något byte eller låter piaffen gå för mycket framåt. Det tycker jag som tränare är mer intressant.

Medaljerna hamnar nog där de ska, även om detta VM blev lite rumphugget och en klass för kort.

                                     Lycka till med matematiken! /Kajsa


Läst 4716 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
14

VM -dressyr när den är som bäst (och sämst).

Där var medaljerna fördelade i dressyrens lagtävling. Det har varit två intressanta dagar och väldigt många fina ekipage och faktiskt ännu fler duktiga och begåvade hästar.

I ett VM kommer det ryttare jag aldrig sett, de kommer från länder som Marocko, Indien, Brasilien och Sydafrika. De kommer med personbästa som ligger på en mycket lägre nivå än den övriga internationella eliten.

De kämpar sig igenom sina program och gör heder åt uttrycket att: "Det viktigaste är inte att vinna utan att delta." Hatten av för alla de ryttarna och hoppas de kan utvecklas vidare.

Isabelle Werth lämnar banan lyckligt storgråtande efter avslutad ritt. Hon gjorde en magnifik come back efter att Bella Rose haft fyra års skadeuppehåll och Tyskland vinner övertygande och som väntat lagguldet.

Några ryttare, bland annat svenskarna Juliette Ramel och Patrik Kittel överträffar sig själva och sätter nya personbästa. Starka insatser av det svenska laget.

Min egna favoritryttare, team Hester/Dujardin kom med varsin ny orutinerad ung häst och visar upp ridning i absolut toppklass. Det hjälper till att ge bronset till UK.

Sist i klassen dansade Laura Graves och hennes Verdades hem silvermedaljen åt värdlandet USA.

Men så kommer det också en ryttare, som faktiskt representerar toppen i Europa, som rider så jag skäms i min soffhörna. Skäms, lider med hästen och ifrågasätter domarkåren som inte vågar sätta ner foten. 

Det kan inte vara rätt en enda dag i veckan att det ska gå att få över 72% för en uppvisning där ryttaren hänger i stången och bär runt hästen. Det finns inte ett uns av lösgjordhet, lätthet eller egenbalans, uppvisningen är förfärlig. Den stackars hästen borde få en egen medalj, en för tapperhet i fält.

Så länge domarna premierar ridningen fortgår eländet. Nu är jag upprörd på riktigt och undrar varför det är så här med just detta ekipaget? Varför är det ingen som reagerar? 

Smolk i den annars så fina dressyrbägaren från VM i Tryon.    

                                              / Upprörd Kajsa


Läst 40275 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
01

Hästen blir snygg och valen får ont i magen

Ridsporten och vår miljö.

Hur tänker du? Ett täcke till, gärna i fleece för det är fluffigt och snyggt?

Förnyelse är ordet, de som förser hästar och ryttare med nya outfits styr oss med nya trender  som triggar köpbehovet, minst 2 gånger per år.

Mönster ändras, färger och färgkombinationer byts ut och det mesta vi köper i täckesväg eller ridkläder är gjort av polyester, fleece eller annan konstfiber.

Inte bra för fiskarna och valarna, de får miljarder små plastpartiklar i magen när vi tvättar våra "plastprodukter" och vattnet sköljs ut i sjöar och hav.

Det är uppenbart att just täcken till hästarna är något de flesta har i överflöd. Kolla på alla salusidor på nätet och loppisar, de svämmar över av begagnade täcken. Där finns även nya täcken, som inköpta i fel storlek säljs frekvent.

Handen på hjärtat, skulle inte du efter en titt i sadelkammaren, lätt kunnat klä på en mindre ridskolebesättning med allt det du har på dina hyllor? Hur många täcken, schabrak, lindor och annat har du, vet du ens?

"Lätt i tvätt" är ett säljande argument för fleecetäcken, lågt pris är ett annat. Hållbarhet och miljövänlighet borde vara det som får högsta prioritet.

Vi behöver tänka till, gå ifrån slit och släng och slava under modetrender till att tänka miljösmart. Allt var inte bättre förr men det var inga konstfibrer i täckena och de höll (oftast) i evigheter. 

Jag har i mina gömmor en katalog från en för länge sedan nedlagd ridsportaffär. Den är nästan sönderläst, jag drömde bort många timmar med den i handen för jag ville så gärna ha en egen häst. (Min inköpslista till drömhästen finns kvar i den...) i katalogen finns allt.

Vi kanske skulle instruera syslöjdsläraren igen att det GÅR ATT VIRKA svettäcken? Det påstod några tjejer när jag gick i skolan. De virkade och täckena töjde sig, tveksamt bra ide...

Varför inte ett "Resetäcke" i brun segelduk med kraftigt brunt yllefoder? Det gäller bara att träna upp muskelstyrkan, det krävs kraft i arm för att svinga ett sånt här täcke över en hästrygg! För att inte tala om samma tids utetäcken, de gröna "Nya Zeeland"-täckena, man fick tennisarm av att slänga på dem om man hade fler än en häst.

Till sist det absolut finaste, Lyx ylletäcke (1400g/m2), rutigt... Jag drömde våta drömmar och fick så småningom, typ 20 år senare ett mörkgrönt. Inte lika fint men himla praktisk färg...

I den här täckesuppsättningen är det som sagt inte en syntetfiber så långt ögat kan nå och det är kanske dit vi ska igen. Fast då får jag bli starkare, de flesta väger som en halv häst och vi får bli mindre kinkiga för dessa täcken går inte att tvätta. Inte med någon framgång iallafall.

 Tänk i alla fall en gång till, på den lilla valen, innan du köper ett nytt fleecetäcke...

                                               Hej hopp /Kajsa


Läst 58873 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
22

Kolla händerna!

Jag satt och skrev på ett helt annat inlägg när denna filmen dök upp på Youtube och jag blev "tvungen" att avbryta. Titta på denna killen när han rider, det finns mycket att tycka om men idag fastnade jag för hans händerna.

Står Tyskland inför ett byte av regent på dressyrtronen? Sönke Rothenberger aspirerar kanske på platsen, men Isabell är nog en väldigt tuff försvarare.

Egentligen bryr jag mig inte om dem av dem som är bäst, jag tittade på ridningen.

Händernas position är något jag tjatar om varenda träningspass. "Stilla med händerna", "Sänk handen" "Händerna tillsammans" och framför allt "Tryck inte händerna neråt!"

Oftast beror händernas felaktiga placering på att ryttaren inte har koll på allt som händer, ibland på att man "övat" in felaktigheter över tid. 

Att få en bra handställning hänger mycket ihop med ryttarens förmåga att ha en god kroppskontroll, att veta hur armar och ben hänger ihop med bålen. Naturligtvis beror ju händernas placering också ihop med hur hästen går.

Arbetar hästen i en god form, går i egenbalans,  blir det enkelt för ryttaren att ha en bra position isadeln och en stilla hand. Hästen ska bära sin hals och sitt huvud själv med en elastisk och lätt kontakt med ryttarens hand. 

Att ha en bra förebild i ridningen är betydelsefullt, det finns många skickliga ryttare att ta efter. Kolla på de bästa, till exempel Charlotte Dujardin eller Sönke Rothenberger, ingen av dem sitter med händerna "all over the place" och joxar. En fin hand är inget som dyker upp av sig själv när det är dags att starta Grand Prix, den behöver trimmas in från start.

Kolla nu på filmen så skriver jag vidare på det jag fick avbryta.  

                                                     Hej hopp /Kajsa


Läst 75818 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
11

Känns nästan som det är dags att känna mig kränkt, om jag nu hade haft fallenhet för det.

Nja, nu är jag ironisk och inte kränkt för det populära ordet brukar jag aldrig använda, men faktiskt lite upprörd!

Läser en artikel i ett ridsportmagasin där den holländske hoppryttaren Albert Voorn intervjuas. Han är säkert en trevlig kille och mycket kunnig för han har bl a hoppat hem ett OS-silver. Men när jag läser raderna i ingressen: "Albert dissar markarbete, skänklelvikningar och andra dressyrrörelser är inte något för hopphästar" vet jag att mitt  korståg för god hästutbildning blivit utmanat. 

Jag läser vidare, karl´n kan ju inte mena detta, han verkar vara fast i fördomar? Jag fortsätter citera:

" - Det är bullshit att tro att hästen bygger muskler när den går med huvudet lågt och indraget. Det gör bara veterinärerna rikare. -Nästan alla drar ner hästarnas huvuden - då är det omöjligt för hästen att hålla balansen. Att tvinga ner hästens huvud anser jag vara misshandel, övervåld."

Men Herr Voorn, jag skulle önska att ingen red så men när blev detta förfarande med en häst lika med dressyr? Jag jobbar som tränare, företrädesvis med dressyrhästar och inte en enda av dem går i den formen. Det är inte dressyr eller markarbete,  det är dålig ridning och det tillför inget åt någon häst, oavsett vilket prefix du sätter före ordet arbete.

Jag tror inte att hästar vet att de är hopp eller dressyrhästar, det är hästar rakt upp och ner. Alla de hästar jag har i träning, hopp- eller dressyrhästar jobbar med lösgörande arbete vilket jag anser ger dem en god grundfysik och ändamålsenliga muskler. Hopphästarna tränar på tygeln och med eftergift sin balans och rörlighet, dressyrhästarna får lite hoppning för att bli kvicka i fötterna och styrka i andra muskelgrupper än de vanligtvis använder. Jag försöker göra goda atleter...

Hot´n´ Sweet, en svårklass-häst hoppning jag hade i träning som utvecklades mycket genom dressyrarbete. Inget huvud indraget här...

Aison H, en av "mina" dressyrhästar 4 år som får sin grundutbildning i hoppning nu.

Att säga att dressyrridning är lika med att dra ner hästens huvud är att generalisera utan eftertanke. Herr OS-medaljör får ursäkta men jag tycker uttalandet är ogenomtänkt och rent av oprofessionellt.

Jag förstår när jag läser resten av artikeln att Albert (Voorn) och jag har en del åsikter gemensamt, t ex om den allmänt vedertagna övertron på yttertygeln och att det hetsas onödigt mycket med de unga hästarna. Vi skulle säkert kunna ha en trevlig dag på jobbet med givande diskussioner om han kunde släppa sin fåniga idé om dressyr är att dra ner hästens huvud. 

                                  Träna på!  /Kajsa


Läst 92393 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
04

Dubbla handskar, trotsålderssyndrom och Reining?

Semester går mot sitt slut, det märks på alla samtal och meddelanden som börjar droppa in. Nu är det dags att få fart på sommarledig tränare!

Fast jag har inte varit ledig hela tiden, jag har passat på att åka runt i landet lite och se till de ekipagen jag inte hinner med annars.

Jag har träffat några ponnyekipage, några hoppryttare och en och annan dressyrryttare.

Ponnydressyr, det är något jag funderar över nu. Hur går det för de unga ryttarna egentligen när de t ex får ta över rutinerade s k FEI-ponnyer. Vad har omvärlden för förväntningar och hur tänker de själva? Hur och vad tänkte du om ridning i allmänhet och dressyr i synnerhet när du var 11-12 år?

Själv tänkte jag mest på att galoppera runt i hagarna och lära mig att rykta.

Jag träffade en ung ryttare, inte tonåring än, som hade stora problem med att förstå mysteriet att "rida på tygeln". Vill man tävla är det en nödvändighet men oerhört svårt om man inte riktigt begriper vad det handlar om.

Att i den åldern, oavsett om ponnyn har gått femtielva FEI-klasser innan behöva bli ledsen för att det gör ont i armar, axlar och händerna får blåsor när man rider, det är inte ok. Det är inte ok att ponnyn blir trög och hänger som en sten i handen för att ryttaren inte förstår vad den behöver göra. Det är inte ok att betsla upp för att komma undan symptomen och det är definitivt inte ok att få rådet att ta på dubbla handskar för att klara att hålla emot. 

Hur har vi det med våra ponnyryttare? Lär vi dem god ridning för livet eller lär vi dem att bogsera runt ponnyn i de olika programmen? Det ligger i min tanke nu och därför har jag också varit runt på några ponnytävlingar i dressyr. För att se hur det verkar med kunskaperna och den goda ridningen. Jag återkommer i frågan.

(Bilden ovan har inget med inlägget att göra.)

Över till ett annat ämne, angående ordet "trotsålderssyndrom" undrar jag om det är allmänt vedertaget att anse att hästar medvetet trotsar sin ryttare och har egna idéer och åsikter?

"Åsikt - En persons (ofta genomtänkta) sätt att  betrakta och bedöma något." 

Är detta något en häst kan göra? Personligen är jag tämligen övertygad om att en häst inte besitter någon av dessa förmågor. Det är vi människor som medvetet kan trotsa och sätta oss på tvären.

Det är enklare om hästar betraktas som hästar, tamdjur utan onda avsikter.

Reining då, hur kom jag in på det? Det var inte jag utan en f d hästskötare/elev som hörde av sig. Vi skildes åt för en massa år sen, livet gick på och så idag fick jag den här bilden skickad i ett långt meddelande. Det är alltid roligt att höra att tjejerna (ja, nästan alltid tjejer)är kvar i ridsporten.

Reining, det kan jag absolut inget om men det går ju alltid att lära sig.

                                         Tallyhoo!  /Kajsa

 

                         


Läst 76317 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
13

Falsterbo, från mitt lite nordliga perspektiv.

Total Hope, till vardags Totte, vinner överlägset i Falsterbo och ingen ska vara förvånad. Han är den bästa i sin årskull i Sverige, godkänd hingst och matchad av en rutinerad ryttare. Grattis säger jag till Pernilla som lyser av lycka när hon gör sitt Lap of honour.

Jag tänker på vad Kyra Kyrklund sa en gång när avel kom på tal, hur får man en toppavkomma tror jag var frågan.

"Ta det bästa stoet, välj ut den absolut bästa hingsten och hoppas sen på en oändlig tur så kanske du lyckas." 

Total Hope är väl ett bra bevis på den tesen. Mer kända och framgångsrika föräldrar än han har går inte att hitta i dressyrvärlden. Hoppas att han håller sin fina form till Unghäst-VM så han får visa sina goda kvalitéer.

För övrigt har det från Falsterbo rapporterats om mycket glädje, glam och skumpa. Stråhatt verkar vara det nya...

Det har också rapporterats om om ändrade framridningar för femåriga hopphästar. Ingen blev glad eller gynnad av den fadäsen. En annan rapport gällde välvattnade dressyrbanor som gav vattenspeglar när det var dags för start. Ingen gynnades av det heller.

Alltid är det någon smolk på den annars så väloljade fasaden.

Det finns något helt annat som verkar vara något annat än man skulle kunna tro att det är...

Ponnyerna som blev stoppade från start på en elittävling för ett tag sen har nu fått sin ommätning och inte heller nu ville FEI godkänna att de faktiskt var ponnyer. Ägarna menar att de varit inom måttet på max 1.48 de sista åren och FEI påstår att de är typ 1.50. 

Är man 1.50 i mankhöjd är man en stor häst och är inte aktuell för start på något ponnymästerskap. Denna känsliga historia lär få sin fortsättning.

Jag har tittat på Falsterbo Grand Prix idag, från min soffa. Väldigt spännande tävling där Irma Karlsson red skjortan av Peder. Eller någon tiondel snabbare i omhoppningen om jag ska vara ärlig. 

Ni som har lyckan att vara på Falsterbo Dressyrarena imorgon lördag vid 11.30 kommer att få se Kyra göra en  demo med sin alldeles egentillverkade Tiffany. Där kan man se ännu ett bra exempel på när någon väljer genetiskt rätt och utvecklar en fin Grand Prix-häst. Här är en bild från ekipagets debut i GP, i England tidigare i år.

  
Jag är oändligt avundsjuk.... Se och njut, roligt kan jag lova att det blir.  

                                               /Kajsa
 


Läst 66530 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
05

På yttern...

"Jag rider alltid bara på ytter."

Detta är en information jag kan få från nya ryttare, även om den kan levereras med lite olika ordval. Innebörden är dock samma, hästen rids vanligtvis med ett stadigt stöd på yttertygeln vilket betyder att hästen går mer eller mindre ställd och ibland böjd, utåt. Alltså på böjda spår ifrån rörelseriktningen...

Häromdagen fick jag en reflektion från en kurs, där en känd utländsk hoppryttare hade undervisat. Åskådaren reagerat över att hoppryttaren/tränaren? ville att ryttarna skulle ställa och eventuellt böja hästarna i rörelseriktningen, alltså inåt. Frustration uppstod genast.

"Jag har ju ridit för xxx och xxx (andra kända hoppryttare) och då ska man minsann rida på yttertygeln!"

Om vi som människor har svårt att tolka eller förstå nya instruktioner eller ändra på vad vi gör, tänk då hur hästarna har det, de varken hör eller förstår inte vad som sägs! Nu ska huvudet hit, imorgon ska det dit men hoppa som ess ska de göra vid varje tillfälle.

Detta gäller nu inte bara hoppryttare, jag möter alla sorters ryttare som tänker att de ska få en bättre presterande häst genom att flytta hästens hals och huvud hit och dit.

De delar av hästen som ofta nämns som anledning till att huvudet och halsen ska vridas i sidled är  bogarna men framförallt bakdelarna. De är inte med, inte tillräckligt aktiva eller starka, utanför, innanför eller i värsta fall "lama". Vilket om det varit på riktigt hade varit en katastrof!

Bra ridning ger i bästa fall rakriktade hästar. Det är svårt och tar tid och det handlar om att ge hästen en möjlighet att röra sig och bära ryttaren på bästa vis. Hästen ska av samma anledning spåra, vänsterben på en linje och högerben på en annan. Det är inget som sker automatiskt för att någon håller i den ena eller andra tygeln.

En enkel regel är att det ska finnas ett bakben bakom varje tygel, då kommer påskjutet rakt i färdriktningen och ryttaren kan reglera stödet i handen. Det underlättar om hästen då har även huvudet i färdriktningen, pannan mot målet.

Om man tittar på hästar som springer i frihet är det lättare att förstå hur sakerna hänger ihop. Hästarna håller hals och huvud framför sig, nosen först och halsen i princip utsträckt.

Faktiskt väldigt likt den arbetsform för hästen som beskrivs i Ridhandboken och inte minst i TR II/Dressyr. Tar man sig lite tid och läser ett kapitel då och då i en bra ridhandbok är det enklare att få mer förståelse för hur logiskt ridningen faktiskt är uppbyggd.

Jag tror inte att en häst någonsin är hjälpt av att vi antar att den behöver "stöttas upp" på någon tygel. Hästen ska gå själv, mellan tyglarna med elastisk kontakt och med målet lika stöd på tyglarna. Tappar hästen riktningen beror det på helt andra saker än att du inte "stöttar upp" på yttertygeln. 500 kg levande massa på väg ifrån den tänkta linjen hålls inte med någon framgång på plats av kraften i en tygel.

En statisk eller dragande tygel verkar förhållande för hästen, oavsett om ryttaren tror eller tänker annorlunda. 

På tal om något helt annat så har disciplinnämnden fällt en ponnypappa för olämpligt uppträdande. Han hade resolut tagit dotterns spö, när hon kom ut från avslutad runda och gett den "dumma" ponnyn ett rejält rapp över ändan. Jag undrar stillsamt över hur människor är funtade...

Jag avslutar detta, som blev ett långt inlägg med att skicka min tanke till de jag vet stod nära nyss bortgångne Bo Åhman. Bosse och jag har varit aktiva i ridsporten lika länge och stött på varandra nu och då. Vi möttes både som konkurrenter på banan och som ryttare vs domare. Vi talades vi då och då de senaste åren och det kom alltid ut något positivt av de samtalen. En hängiven profil har lämnat oss och sporten.

                        Jag önskar alla en fin sommar!  /Kajsa


Läst 65690 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
21

Hatten av

"Hatten av för alla som lyckas utbilda sina hästar upp i svår klass..."

Det där sa Erik Lette på en domarkurs en gång. Han sa det till kursdeltagarna så att de skulle komma ihåg att leta förtjänster hos ekipagen. Det är ju som bekant lätt att leta fel och peka på brister, det gäller nog oss alla.

Jag var demoryttare den där domarkursen, de behövde ha någon att öva bedömning på. Min häst var gångartsmässigt en ganska medioker häst men han gick Grand Prix och plockade sina poäng på annat. Han var en duktig häst med ett stort mod och ett hjärta av guld.

Jag tänker ofta på det där Erik sa, att det förtjänar omgivningens respekt att ha utbildat en svårklasshäst. Han pratade alltså inte om högsta procent och placeringar utan bara bedriften att ha klarat av att ta sig dit. Klok karl! 

Om du har en häst som inte begåvats med en elastisk kropp som dansar fram i elegant trav och galopp är det inte kört även om du vill upp i klasserna. Du vet aldrig var den översta gränsen för hästens förmåga är förrän du provat. Når du gränsen innan det är tillräckligt bra får du acceptera läget, men min erfarenhet är att vi ofta underskattar hästarna.

Att jobba med att förädla hästens gångarter, att göra den så smidig och atletisk som är möjligt är det roligaste. Det är häftigt att sitta på en häst som blir mjuk och elastisk för att den kan, istället för att den går på spänning och kanske sprattlar spektakulärt med benen.

När hästen blir smidig och rörlig, då kan de svåra rörelserna nästan kännas enkla. Så ge inte upp och säg att hästen inte räcker till innan du gjort vad du kan. Alla kan inte ha en gångartskanon under sadeln för det finns inte så många. De räcker inte åt alla, vi får förvalta de förmågor vi har i stallet för närvarande.

Hästen på filmen avlades egentligen för fälttävlan. Mamman var en duktig fälttävlanshäst och ryttare som också är uppfödare galopperade gärna i full fart genom terrängen.

Nu ändrade sig livet och intressena ibland och vi skojar fortfarande om ryttarens lätt skräckslagna min när jag för några år sen sa sa: "Plocka fram ditt kandar, hon byter ju fint så Msv B dressyr är ingen match för er."

Med tiden la sig "skräcken" och kandaret vilket hästen inte var så nöjd med kunde med nya regler förpassas tillbaka till sadelkammaren. Vi jobbar vidare, klart godkänd debut i Intermediare I är gjord och hästen kan idag galoppombyten i varje. Vem vet hur långt vi kommer?!

Just igår fick vi till ett riktigt bra pass och traven tog sig upp till en ny nivå. Det är lycka för mig, när jag kan förmedla det som behövs och hästen är mjuk och positiv.

Ha nu en trevlig midsommarhelg, låt bli alkoholen, stretcha din höftböjare och dröm vidare om svårklasstraven. Vinner du inga mästerskap med den har du iallafall haft en go stund i sadeln.

                                 / Kajsa

                                       


Läst 62064 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
18

Sitt!

Ett av ridningens stora mysterier är hur ryttarens kropp ska användas för att på bästa vis inverka på hästen. 

Förklaringar och beskrivningar av en god sits har funnits i över 2000 år och konstigt nog är det ungefär samma sak som beskrivs. Sitt rakt upp och ner, näsan framåt, armarna intill, händerna stilla i riktning framåt och fötterna rakt under kroppen. Genialt i all sin enkelhet.

Det finns inget nytt under solen, vi forskar, mäter, uppfinner men det mesta är nog redan beprövat och uppklarat om man läser den litteratur som finns. Vi ryttare behöver ha koll på vad vi ska göra, alltså behöver vi en god kroppskontroll, balans och oändlig påfyllnad med träning.

Många är de som delar med sig av sina erfarenheter och tankar när det gäller sits och inverkan. Det skrivs kloka artiklar, det görs informativa filmer och kunniga människor står timmavis och berättar för stora åhörarskaror hur ridning ska utföras på bästa vis.

Vi, alltså vi som läser, ser och hör allt detta nickar instämmande, ibland häpnar vi när någon är riktigt skicklig på att förklara men alla är vi överens om hur det ska gå till. Eller hur det borde gå till...

För på något vis uppkommer det då och då små....buggar, kan man säga, i systemet. Det växer fram trender eller varianter av det korrekta som sprider sig med blixtens hastighet. 

Det kan gälla ryttarens positions i sadeln, plötsligt kan man ana att ryttare börjar se ut som vattenskidåkare, alltså lätt tillbakalutade i sadeln med lite för mycket i handen. Någon har sett någon och tyckt att det ser fräckt ut och vips är trenden väckt, stolsitsen har fått en pånyttfödelse.

Det kan gälla handställningen, plötsligt är det någon ryttare som lägger omkull händerna i höjd med låren eller börjar att använda tygeln växelvis, såga, för att justera placeringen av hästens huvud. Allt är lika illa men likväl får avsteget från det korrekta följare och strax är det en grupp som sitter och sågar med omkullagda händer. Trenden är där.

En annan avvikelse från det optimala är att ryttarna har liiite för långa läder, tån hamnar ner och hälen med sporren uppåt. Hälen kan också hamna i uppdraget läge p g a att hästen inte bjuder framåt. Då griper sporren in och hälen dras uppåt om ryttaren inte har koll på sig. Oavsett orsak ska tån aldrig peka ner i marken, någonsin.

Det där med uppdragna hälar fick jag en fråga om för ett tag sen av en tjej som suttit och tittat på en svår klass vid en större tävling.

"Vad kommer det sig att ryttare på den nivån, nästan alla i den klassen sitter med hälen uppdragen och gnager med sporren i hästens sida nästan hela programmet?"

Jag svarade pedagogiskt och bra på den frågan tycker jag med att: Det är svårt att rida och ibland gör man lite mindre rätt.

Vad skulle du svarat?

Jag läser här i Hippson en artikel om hur viktigt det är att belasta foten rätt i stigbygeln. Det kan man tänka är "breaking news" Men faktiskt inte, för precis det där lärde RW (Richard White för den nytillkomne, äkta hälft till Kyra Kyrklund) mig för 25 år sen, vikten av att belasta foten rätt och hur jag skulle få foten och benet i korrekt position.

Jag ska fråga honom hur han visste det redan då. Han vet väldigt många saker jag aldrig hört någon annan tränare prata om. Undrar om han är en av de få som vet allt?

Jag skickar med en liten filmsnutt jag fick av en kompis, hon har en skänkel som alltid eller nästan iallafall, är korrekt placerad. Inget kläm med sporren där och hälen är lägre än tån. Bara att öva gott folk, för det är roligt att sätta trender som leder framåt!

                                                 Hej hopp! / Kajsa
 

                                                  


Läst 49707 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv