Kajsa Boström
APR
24

Tre, fyra och fem år, idag var det rena förskolan.

Våren är unghästutbildning 24-7, först i ledet står treåringarna och de är fascinerande att följa. Vimsiga, okoncentrerade och raggiga hästar med långa manar blir fina välfriserade, dresserade och hanterade hästar.

Dagens första häst var en pigg och yster treåring. Hon är ganska gott i fas i utbildning men har inte riktigt fattat grejen än, det där med att "ta med sig" eller bära sin ryttare ordentligt. Såg henne förra veckan och så igen i morse och nu börjar polletten rassla ner!

Det var lite av ett magiskt moment att se när hon kom på hur hon skulle hitta balansen och  hand, det slutade vingla och hon la liksom in en växel till. 

Nummer två var en lika pigg och yster fem-åring. Hon är inte riden nåt alls sen hon var hos oss för inridning som treåring. Nu är hon tillbaka hos oss, har fått en ny ägare och kör en liten repetitionskurs. Förra veckan var det lite rörigt, galoppfattningarna krånglade och det mesta krånglade. Men, med tålamod och ett sadelbyte så glänste hon idag!

Sen var det dags för fyraåringen, han med en liten släng av patellaupphakning. Just nu har han det lite jobbigt med sina bakknän men är så snäll i ridningen. Vi tar det varsamt och han får träna på att hålla reda på sina långa ben. Idag funkade äntligen båda galoppfattningarna och han fick fin balans i traven.

En dag att komma ihåg för det är inte alltid det går som på räls med unghästarna precis. Vi pratade om det efteråt, i stallet, hur viktigt det är att de får tid att förstå. Att vi som utbildare verkligen ser varje individ och ger dem rätt förutsättningar. 

Som den sadeln vi bytte ut. En modern hoppsadel av ett bra märke men med kramporna till stiglädren på helt fel ställe till denna ryttaren. Hon hamnade i bakvikt, stolsits och hästen fick inte balansen rätt. Det kunde ställt till riktiga problem om vi fortsatt krångla med henne den dagen.

Det är små tuvor som stjälper stora lass ibland, tänk på det! Ge de unga hästarna tid, tålamod och kunskap så fattar de vad ridningen handlar om.   

                                                      Hej hopp //Kajsa

Här är Amazing, fem år och väldigt duktig. Med en sadel som passar...

 


Läst 3737 ggr Kommentarer Kommentera

APR
14

Att ha koll på det viktiga

Solig men kall lördagsmorgon och ridhuset i Onsala var fullt med hoppryttare men det fanns inte ett hinder. Så kan det bli när två tränare, i varsin disciplin slår ihop sina kloka huvuden. Jag fick för ett tag sen en inbjudan av min elev, tillika tävlingsryttare och B-tränare i hoppning, Ulrika Strandberg att hjälpa hennes hoppelever med dressyrarbetet. Vi tänker utanför boxen!

Åtta pigga hoppryttare fick jag att sätta tänderna i. Vi övade rakriktning, vändning, tempoväxlingar, takt, rytm och balans. Jag berättade om hur hästens exteriör påverkar hur den arbetar och hur jag som ryttare behöver ta hänsyn till hur hästen är skapt. 

Jag pratade om ryttarens position på ryggen och faktiskt en hel del om vikten att ha rätt inpassad utrustning. Mycket av diskussionerna kom att handla om vem som ska göra vad, eller mer att inget av det som händer under ett pass är hästens fel. 

Lättridning var som vanligt föremål för min granskning, där finns oftast mycket att utveckla. Ni som är intresserade att lära mer, eller om hur jag tänker i ämnet läs nya Hippson Magasin. Där medverkar jag i en artikel om just lättridning, tidningen kommer ut i veckan.

Något jag upptäckt ofta är en vit fläck på ryttarnas karta oavsett gren, är hur man hanterar hästens balans i kroppen. Att en häst kan vara framtung även om den springer med huvudet i vädret är en nyhet för de flesta. Att rida hästen "lång och låg" kan vara bra men också  bli närmast en katastrof.

Inget är hugget i sten när det gäller ridning, det gäller att ha många verktyg att jobba med. Den skickliga ryttaren lyssnar på hästen och anpassar ridningen efter förutsättningarna. Det kan vara bra att tänka på, även om du rider på samma gamla Brunte varenda gång.

Jag och ryttarna hade en rolig dag, en intresserad publik drack kaffe och mumsade kanelbullar. Tränar-Ulrika stod i främsta ledet och hängde intresserat med sina adepter hela dagen. Mitt tips till andra tränare är att göra liknande dagar, det är roligt att samarbeta över gränserna!

Nu har jag några fullspäckade dagar för att sedan logga ut och ägna påskhelgen åt helt andra saker än hästar. Det kommer bli en fortsatt intensiv vår, jag behöver ladda mina batterier.

                       Njut av påsken, ut i solen och galoppera!


Läst 14077 ggr Kommentarer Kommentera

APR
08

Efter GHS, är samvetet rent?

Nu är det slut, ridsportens utövare och följare drar sig tillbaka och pustar ut. Gothenburg Horse Show är en folkfest vi är glada och stolta över i Göteborg, organisationen är väloljad och genomförandet i princip fläckfritt. 

EuroHorse, det jag brukar kalla Mammons tempel, tar fullständigt andan ur mig. Efter en dag där inne känns det befriande tyst och folktomt att kliva ut på Korsvägen (en av Göteborgs knytpunkter i trafiken) för att ta mig hem. 

Jag brukar sällan eller aldrig handla, jag går mest runt och träffar vänner och bekanta. Det är det jag tycker är roligast. I år hade jag blivit inbjuden till en del möten knutna till jobbet. Ett handlade om teknik, jag var och träffade Karin Lindell en av uppfinnarna bakom Ridesum.

Jag hann med ytterligare ett möte där borta i teknikhörnan, jag var i montern hos Ride Q och träffade en av de drivande krafterna Elisabeth Carlund. Det är fascinerande att prata med människor som brinner för sin grej, verkligen entreprenörer ut i fingerspetsarna. Tur att de finns!

Det handlar mycket om digital teknik i ridsporten nu och det gäller att tänka till. Vi pratar om vikten av källkritik när vi läser om något på nätet, lite källkritik när det gäller teknik kan nog också vara bra. Det är inte alltid bara bra/bättre för att något går fortare eller enklare... 

Som sagt utbudet i mässmontrarna är överväldigande. Jag hittade en liten finurlig uppfinning för att hålla klåfingriga småtjuvar tomhänta, en karbinhake med lås för att säkra ditt lösöre kortare stunder. Säkert finns många användningar men en är kanske lås fast din hjälm!

Det är märkligt tycker jag att det stjäls så mycket i stallarna runt om i landet, men å andra sidan stjäls det i idrottshallarna omklädningsrum också. Tröttsamt att skillnaden på "ditt och mitt" går en del människor fullständigt förbi.

Inne på arenan där de verkligt stora bedrifterna utfördes var stämningen varm och entusiastisk. Kunnig och positiv publik kan göra under för utövarna. (Menande blink ;) skickar jag till fotbolls- och i viss mån hockeyförbundet, se och lär.)

För att vi i publiken skulle kunna följa klasserna och veta vem som red när och på vilken häst fanns det startlistor liggande på borden utanför ingångarna till arenan. Det satt också en skylt ovanför där det fanns information om hur man borde göra om man ville ha en lista. Jag stod där vi sidan en stund för att se hur många som verkligen swishade iväg den aktuella 5-kronan. Det var ingen, verkligen ingen...

Jag hoppas att fler gjorde som jag, tog ett kort på skylten med mobilen för att senare kunna göra rätt för mig. Fast jag såg ingen göra det just där jag stod och nu utmanar jag alla som "glömt" att skicka sitt bidrag att göra det. Några kronor har säkert blivit över i den övriga köpyran. Runda av till jämn 50-lapp så mår samvetet bättre. 

              Hjälps vi åt och gör bra saker blir världen lite bättre överallt!

               (I år gick också jag hem med en påse...)   //Kajsa


Läst 43755 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
26

Poddradio

                                                                                                    
Rebecka Lagin.


Gry Forssell.

Det är inte så svårt att se vad dessa tjejer och jag gemensamt va? Hästar, hästar och ridning men kanske något mer?

Jo, jag ska vidga mina vyer, jag ska till huvudstaden och vara gäst i en ny podd, "Ridklubben" ledd av Gry Forssell och Rebecka Lagin. Jag ska prata hästar och ridning och alla överallt som har lust kan lyssna. Hoppla....

Det ska bli spännande, men jag erkänner utan omsvep att jag är nervös.

Jag minns hur stressad jag var när jag skulle göra min första "demo", det var på ridskolan i Varberg. Läktaren var full och jag skulle stå i ridhuset och prata i mick inför alla. Det var väldigt obekvämt, en riktig utmaning och jag tappade nästan andan innan jag kom igång.                                                                                                                                                 
Minns att jag frågade Kyra, den jag tycker är bland de bästa att hålla demonstrationer för stora åhörarskaror, hur jag skulle hantera det och tipsen jag fick från henne funkade! Sen har jag pratat på i många olika, stora och små sammanhang. Jag har vant mig och tycker att det är väldigt roligt.

Nu är det alltså dags för nästa steg, poddradio. Jag fick inbjudan från Rebecka, en av de ryttare jag åker till Stockholm och tittar till ibland. Rebecka är inte bara radiopoddare, hon är ridlärare och hoppryttare på anläggningen jag gästar. 

Håll tummarna för att jag kan prata ur skägget på fredag!

                                   On the air!  /Kajsa


Läst 52367 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
18

Är det verkligen med hästens bästa i fokus?

Hästarnas välfärd...

Hästar ska gå i hagen, helst alltid och de ska ha stora ytor att röra sig fritt på. De ska ha boxar eller lösdrift att gå i när de behöver tak över huvudet.

De ska ha mat många gånger per dygn, helst fri tillgång. De ska ha tillgång till rent vatten helst hela dygnet, de ska skötas och övervakas.

Stallmiljöer mäts på centimetern och stalluften vägs och mäts in i minsta molekyl, allt detta för att våra älskade djur ska ha det bra. Lagstiftningen är strikt och kontrollen noggrann.

Sen rids hästarna någon timme om dagen och där gäller helt plötsligt emellanåt djungelns lag. En del hästar skulle säkert gladeligen byta bort några centimeters takhöjd mot en vettigare utrustning.

Igår stod jag i en ridhuscafeteria och talade i 2½ timme om vikten av att rida på ett sätt så hästen inte far illa eller hamnar i stressande situationer. Jag talade om också om hästens grundutbildning, att den behöver lära sig allt vi vill att de ska göra. Ingen häst föds med ridningen i generna.

Ridsporten i stort går ut med att hästens välfärd ska komma först, vi ska kämpa för att få en trygg och hållbar häst.

I morse fick jag den här bilden i mejlboxen, en häst betslad med någon märklig kombination som jag aldrig sett, eller vill se.

Bilden är från en hopptävling i USA, men den kunde varit från Gothenburg Horse Show eller nationella i Jönköping för det hästen har på huvudet är tillåtet. I vissa länder får du inte ha gramanen på tävlingsplatsen (tror jag) men även bortsett från den är det övriga de hängt på hästen är illa nog.

Jag trodde den tiden var förbi, när någon vettig människa hängde på en häst den här typen av bröte. FEI och nationella förbund tillåter mycket  i sina reglementen som borde varit förbjudet för länge sen. 

Kan du inte rida din häst utan denna vanvettiga kombination av bett och hjälptygel bör du sitta av.

                                           Arg och ledsen.... /Kajsa

Ps. Istället för att skriva upprörda kommentarer om vem, var, vad eller hur, föregå alltid vid din egen ridning med gott exempel. Då kanske vi kan komma till en förändring, att gapa högt hjälper inte. Ds.


Läst 79882 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
07

Ridhuslös men inte rådlös

Torsdag morgon 8.00: +6 grader, lätt men tätt regn, väldigt tätt. Det tog inte mer 20 minuter att bli riktigt blöt. Vatten över anklarna mest överallt men det blåste inte så mycket.

Tråkig väderleksrapport tänker ni men det är uppräkning av förutsättningarna som fanns för en ung och spänstig blivande treåring under morgonens longeringslektion. Att lära sig gå i lina på en volt går fint även i tätt duggregn. 

Jag tror faktiskt inte hästen över huvud taget märkte att det regnade. Linföraren/beridaren såg inte heller ut som om hon tänkte på vädret. Jag släppte en käck kommentar om hennes klatschiga stövlar och fick svaret när vi kom ut på ridbanan: "Varför tror du jag har gummistövlarna på?"

Så nu är häst nr 57 igång, eller är det 63? Det har blivit många hästar genom vårt långa samarbete, alla typer men mest unghästar. Eva har kämpat på utan ridhus, med ridhus och sedan några år utan ridhus igen. På detta stället är det 6:e unghästen hon rider in utan ridhus och det funkar fint. Bara vi slipper marktäckande is...

Den här hästen är lite speciell för mig, men det berättare jag vidare om sen. Jag gillade vad jag såg idag, även om vädrets makter inte var på gott humör.

Efter dagens övning var det bara att klafsa tillbaka till stallet, tack för att det finns gummistövlar och människor som inte gnäller på vädret.

Det finns inget dåligt väder...

                                             /Kajsa


Läst 87668 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
05

Min reflektion

Att fundera över sakernas tillstånd, det kan behövas både nu och då...

För att undvika eventuella missförstånd av det skriva ordet vill jag trycka extra på att det jag skriver om inte är kritik mot någon eller några personer, inte heller någon häst utan mina alldeles egna reflektioner.

Just idag har jag funderat över hur vi tränar våra hästar och då i första hand unghästarna. Jag tänker på de treårshingstar som precis har klarat av sin Bruksprov.

Det är månadsskiftet februari-mars så en del av deltagarna kanske inte ens har fyllt tre år? För att få ett bättre grepp om vad de faktiskt gjort fick jag gå in på SWB och läsa på. Det är minsann ingen "promenad i parken"!

TREÅRIGA HINGSTAR går ett prov i en fas över fem dagar, varav en vilodag, där veterinärbesiktning, exteriörbedömning, löshoppning och gångarter under egen ryttare ingår.
Dressyrhingstar visas två gånger i gångarter, hopphingstar bara en. Hopphingstar visas
i stället två gånger i löshoppning, där dressyrhingstar endast visas en gång.

Det känns som de hingstar vilka klarade att visa upp sig alla fem(fyra) dagarna borde få någon sorts medalj bara för att de genomförde. De ägare som valt att matcha och visa upp sina ögonstenar borde också få ett pris, om inget annat så för att det satsat stort.

De allra flesta "vanliga" treåringarna, de som ska visas på unghästtest i vår ligger säkert i startgroparna nu med  inridning och löshoppning. De ska klara en dags testande och då endast få gångarterna bedömda vid visning för hand. Det är en betydligt enklare uppgift än ett bruksprov.

Jag har en handfull unga hästar i min närhet som ska förberedas och eventuellt visas och de är alla olika som dag och natt. Någon är stabil i tillväxten och en annan ser ut som om den borde gå ifred på lösdrift och bete ett år till. Det gäller att ha silkesvantarna på när träningen startar.

Det jag funderar över är att alla vinnande treåringar möts på Flyinge i höst, ston, valacker och bruksprovstränade hingstar i samma klass. Men, det blir säkert rättvist till slut.

Rent allmänt tycker jag att unghästtesten som den är utformad idag är en bra målbild att ha när unghästarna rids in. De olika bedömningarna har rätt svårighetsgrad, miljöträning är nog det jag kan se fattas hos en del hästar, nya platser kan vara väldigt skrämmande.

Rätt  och väl utförda förberedelser är alldeles lagom träning för en frisk och sund treåring, sommarbetet väntar ju runt knuten.

Vi kanske ses på någon av testplatserna i vår?

                                         Hej hopp /Kajsa


Läst 64272 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
26

Ropa inte hej förrän du är över bäcken.

Mitt ibland alla larmrapporter om feber och snoriga hästar hände en rolig sak för någon vecka sen, en av mina hästletande elever fick napp! Jag fick en film på mejlen och ovanligt nog gillade jag direkt vad jag såg. Det var som vanligt ingen vidare kvalitet på filmen men det såg ut att vara en trevlig modell av häst med tre vetttiga gångarter.

Hästen var hoppstammad men det spelar mindre roll tycker jag bara de kan trava ordentligt vilket denna gjorde. Alltså bestämdes att hästen skulle provridas. Min elev fick med sig en välridande kompis och for iväg på tur över landet. Jag stod i ett annat ridhus och väntade otåligt på utlåtande...

Först kom det 8 filmklipp inplingande på min mobil, hästen var filmad ur alla upptänkliga vinklar med olika ryttare på ryggen. Den var verkligen trevlig denna gången också! Det var en fin liten häst, välskapt med vackert huvud. Den travade riktigt fint, skrittade bra och... och så var det galoppen, den var väl det jag tittade lite fundersamt på. Framförallt åt ena hållet var den en aning kantigt.

Sen ringde telefonen och det var två muntert pladdrande damer som båda var oerhört nöjda med dagens provridning. Enigheten var total, hästen var verkligen jättetrevlig i allt. Först berättade de sina upplevelser och sen sa jag vad jag tyckte om det jag sett på filmklippen. Jag minns precis vad jag sa: "Jag gillar hästen, den rör sig obehindrat, rakt och bär sig bra i traven. Galoppen är lite platt, vänster är faktiskt lite fyrtaktig. Men det är nog en ridteknisk grej OM den inte är dubbelsidigt frambenshalt vilket jag har oerhört svårt att tro med den traven."

Nej, det fanns inget i hästens rörelseschema som varnade för någon hälta, vare sig visuellt eller under ridning. Hästen var i full kondition och hopptränade då och då. Galoppen kunde vi säkert fixa till. Det var en pigg och glad häst som på lätta fötter travade in i våra hjärtan.

Där har den travat runt någon vecka i väntan på besiktning. Den är en tröskel inte många hästar tar sig över utan någon anmärkning, det vet vi av erfarenhet. Men hästen var röntgad som unghäst och vi hade ett ganska stort hopp att inget skulle krångla.

Klockan halv 11 idag ringer telefonen, en ledsen tilltänkt köpare berättar att besiktningen visade att hästen är väldigt halt på ena och lite mindre väldigt halt på andra frambenet. 

Ridå....

Nu är vi åtminstone fem ledsna personer, säljarna och vi, samt en halt häst. Det är så väldigt tråkigt för alla. Jag hoppas verkligen att hästen tillfrisknar efter behandling och fortsätter vara en fin häst för sina trevliga ägare.

Men denna lilla historia stärker ytterligare min fasta övertygelse att hästar alltid gör så gott de kan. Sen, när de inte riktigt kan längre flaggar de på olika diskreta sätt att de inte är riktigt ok. Det är då vi behöver vara lyhörda och se upp, inte sätta avvikelserna i deras beteende på deras skuldkonto.

Just fyrtaktsgalopp kommer enligt min erfarenhet ofta av att hästen är frambenshalt, även om jag inte trodde det var så denna gången. Det går att rida bort galoppen också, vilket inte helt ovanligt. 

Ja, det är bara att sätt igång att läsa annonser igen och försöka sudda ut den vackra lilla hästen med den fina traven ur minnet.

                                         Hej hopp /Kajsa


Läst 77845 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
13

Influensatider, det är dags att tänka till.

"Temporärt tävlingsstopp i Stockholm"

Ridsportförbundets Stockholmsdistrikt har tänkt till och lämnar rekommendationer till de arrangörer som ska arrangera tävlingar under kommande tre veckor att ställa in.

En lysande idé och jag hoppas att alla håller med. Alltså alla de som inte redan spontant tagit beslutet att hålla sig hemma.

2019 är en och en halv månad ungt, det kommer att finnas oändligt med tillfällen att tävla och kvala om tre veckor. Förhoppningsvis tre veckor för det hänger på oss hästägare och ryttare om det ska räcka med det. Hanterar vi smittläget som strutsar, huvudet i sanden kan influensahelvetet hålla på i en evighet. 

Jag läste ett uttalande av en veterinär att vintern är då influensaepidemierna oftast drabbar hästarna. Precis som hos människor, har någon hört talas om en influensavåg i juli? Ungarna i skolan och förskola är också sjukare på vintern, vem har inte varit i klorna på "vabbruari"?

Förr (när det faktiskt var bättre ibland) tävlade vi inte på vintern. Det var slut på säsongen i oktober och sen startade vi upp med pigga vintervilade hästar i mars. Den feber som eventuellt drabbade någon häst stannade i det stallet, konstigare var det inte.

Jag har upplevt två  begränsade utbrott av det som vi kallade för abortvirus. Ett i mitten på 70-talet, på den ridskolan jag växte upp. Det var fruktansvärt för vi hade många dräktiga ston som aborterade sina foster. Tio år senare drabbades en stor ridanläggning i Göteborg och en vän till mig förlorade sin häst.

Idag när vi med lätthet flyttar hästar runt hela jordklotet flera varv varje år får vi nog tyvärr räkna med att farsoter som hästinfluensan i dess olika former kommer att drabba våra hästar. Större rörlighet ger större exponering för smittor. 

I tider som dessa behöver vi kamma till oss och ta större ansvar för att hästarna inte ska drabbas. Vaccinering, koll på hästarna tillstånd och inte minst STANNA HEMMA! Träna på och höj din form så kommer du ännu bättre förberedd till tävling när läget har lugnat ner sig.

Jag hoppas alla föl föds när de ska, friska och pigga som lilla Zigne Hasso f. -18 e. Fürsten Look. Jag tog några bilder på henne någon dag gammal förra året. 

       Så låt förnuftet råda och stanna hemma när läget är infekterat. 

                                                /Kajsa  

  


Läst 54134 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
06

En dag är olyckan framme

Igår var det en riktig skitdag, en vi alla lätt kunde klarat oss utan. Vi förlorade en av hästarna i vårt fina team, en av mina ryttare förlorade sin ögonsten.

I min enfald har jag inbillat mig att jag varit med om det mesta som kan hända när man håller på med hästar glädje, framgång, bakslag och sorg. Igår var olyckan framme, hästen lyckades alldeles på egen hand skada sig så illa att det inte fanns någon räddning. Detta har jag aldrig varit med om förut, hästen bröt benet.

Nu undrar säker någon vad som hände och vilken häst det gäller men det spelar egentligen ingen roll. Förlusten är stor, hjärtan är sorgsna och vi kan inte göra något åt det. Min tröst är att  hästen fick hjälp tämligen omgående, distriktsveterinären var snabbt på plats och befriade hästen från lidande. Bra är också att hästens ägare under omständigheterna mår ok.

När jag från en vän fick samtalet om olyckan var min första fråga: "Är Tina där med er?" Det var hon och då visste jag att allt skulle ske på bästa vis. Då kunde jag fråga lite om hur läget var och hur länge de skulle vänta på veterinär. Tina är den människa på jorden jag litar på till 100 % när det gäller att ta hand om en häst.

Det hon inte kan om hästar är inte värt att veta. Ett helt liv med hästar, som ryttare, groom och hovslagare har gett henne ett säkert handlag och ett osvikligt öga för vad som behöver göras när det blir skapt läge. Hon håller huvudet kallt, kan organisera vimsiga människor och hon är stark om det ska till muskelstyrka.

Det finns många hästar som har henne att tacka för att de fått en förlängning på sitt liv. Hon har dragit ut föl, räddat fölston, tagit hand om skadade hästar, hållit i galna hästar, lastat tjuriga hästar och inte minst ridit knepiga hästar.

Jag har också haft Tina som hästägare i ett långt samarbete och det kan vara ett riktigt eldprov på en vänskap. Men, inte heller det ställde till några som helst problem. Möjligen tyckte hon kanske att jag var lite för positiv när det gällde min tro på hästens framtid men hejade glatt på ända upp till Grand Prix.

Hon har också tagit den tunga biten med att ta hand om hästar ända till slutet, lett dem till den gröna ängens grind. Alltid med samma lugna hand. Jag har haft många hästar jag lämnat till henne när jag inte orkat med den där sista turen och jag har gjort det med vetskapen om att de får det bästa ända till slutet.

Det är ju inte bara mig och mina hästar hon hjälper. Många hästar här omkring har på ett eller annat vis fått ta del av hennes engagemang, oavsett om det gällt en tappsko, en hovböld, ett monstersår, behov av ett nytt hem eller en hjälpande hand vid inridning eller lastning. 

Hon har alltid tid för en häst men också sina vänner. Oändliga är de timmar vi tillbringat med och omkring hästar i olika sammanhang. Träningar, tävlingar, veterinärbesök, middagar  och kalas. Alltid finns det tid att utbyta erfarenheter och dryfta problem. Vi har samma inställning och oftast samma åsikt och har vi inte det lyckas vi för det mesta komma till en gemensam ståndpunkt.

Ibland är det ombytta roller och det är jag som får vara den hjälpande handen. Det är tryggt att vi alla i gänget har varandra, men framförallt är jag glad att vi har Tina. Hästarna är nog mest glada, för i henne har de en riktig änglavakt.

Den här bilden tog en av mina elever på Tina och mig i ett obevakat ögonblick, ingen av oss är någon direkt linslus. Men bilden visar verkligen hur "snillen spekulerar" en varm sommardag utanför en dammig ridbana.

                              Kram till alla hästar...  /Kajsa


Läst 58612 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv