Kajsa Boström
OKT
17

De gör som du gör, inte som du säger

När man pratar om barns lärande så säger man att "de gör som du gör, inte som du säger."
Detta uttrycket skulle i princip kunna kopieras rakt av i ryttarvärlden. Många elever gör som, eller accepterar det som tränaren gör, kanske utan att ens reflektera. De ärver ett beteende mot hästarna av de människor de ser upp till.
Alltså har vi tränare och ridlärare ett väldigt stort ansvar, våra budskap och vårt agerande sprider sig som ringar på vattnet.
Jag fick för ett tag sen ett mejl från en mycket upprörd ponnyägare som hamnat i en obehaglig situation.
Mejlet har legat i bakhuvudet på mig sen dess, jag kan inte riktigt släppa det.
Jag lägger ut det i reviderad version här, det är andrahandsinformation men jag har full tilltro till skribenten som jag känner sedan länge. 
Varför tar jag upp ämnet? Jo. för jag anser att vi har ett "icke-problem" i sporten. Ingen tar sitt ansvar för händelser som dessa utan svär sig fria.
Eller är det så att det allmänt ses som ok?
Hejsan! Vet att du har lyft ämnet att inte slå på hästar på bloggen innan, men om jag får önska så vill jag att du gör det igen:) Var på ponnyträning i förrgår hos xxxxxxxxx (C-tränare hoppning). Jag hade lånat en ung ryttare som red min ponny. Mitt i lektionen tog det tvärstopp för en häst som var över 20 år. Tränaren slog den med en långpiska och skrek vid tre olika tillfällen. Jag mår illa över att jag inte ingrep, men valde att gå längst bort med det nu rädda ponnyekipaget. Deras träning minst sagt blev spänd efteråt. En annan ung ryttare (tonåring), dotter till en ridlärare förklarade för mig att "det där var rätt. Hästen var istadig och så gör xxxxxxxx (känd A-tränare) också, det har jag sett".
De närvarande lyssnade inte på att jag sade att man inte slår hästar på det viset och aldrig i samband med hinder. 
                                         - - - - - - - - - - - - - - -
Vad jag vill komma till är att jag önskar en diskussion om tränares och ridklubbars ansvar gällande synen på våld mot hästar. Det jag såg var ren misshandel. Vidrigt när en tonåring sedan "informerar mig" att det där är ok. Det blir ju en helt ny generation som växer upp med att våld är ok. Långt inlägg, men jag tänkte att jag hör av mig eftersom jag vet din inställning i frågan + att människor lyssnar mer på dig än på mig:)"
Ja, vad ska jag tänka om detta? I tidigt 70-tal blev jag och en ovillig tjock New Forrest-ponny vid namn Nellie också jagade med långpisk över hinder av en arg och frustrerad ridlärare. Jag fick veta att jag skulle hålla truten och ponnyn skulle lära sig veta hut. Då trodde jag nog också att det var det rätta beteendet mot den korkade ponnyn...
Som av en händelse blossade det upp en het diskussion på nätet igår. Tidningen Ridsport la ut en artikel om en händelse vid en clinic med en utländsk tränare uppe i Norrland. Den gästande tränaren hade i syfte att korrigera en av de deltagande hästarna ridit den på ett sätt som av vissa i publiken och även hästens ryttare ansåg vara onödigt hårt eller snudd på "djurplågeri".
Ridsports skribent hänvisade i artikeln till en film, vilken hästens ryttare lagt ut på sociala medier, men den fanns inte bifogad i artikeln.
Ansvarig för clinicen ansåg inte att något fel begåtts, allt vad det gällde ridningen hade gått rätt till. Hon hänvisade till en åskådare i tonåren som vid direkt fråga svarade att hon förstod precis varför tränaren ridit som han ridit samt att det var berättigat.
Som sagt, de gör som vi gör...
                              / Kajsa

Läst 5953 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
08

Rider mästerskap – utan att ha ägt en enda häst

Jag semestrar i annat land och uppdaterar mig om helgens Breederstävlingar/dressyr via sociala medier. Där finns mycket att läsa, alla (eller några?) är helt överlyckliga över sina fantastiska hästar oavsett om de är ryttare, ägare och/eller uppfödare.
 
Grattis önskar jag alla hästar, vinnare eller inte. De är de riktiga artisterna och atleterna! De ryttarna som vunnit eller nästan vunnit, grattis till er också.
 
Den stora vinstlotten kanske ändå gick till alla de som live eller via nätet kunde se Charlotte Dujardin rida de fyraåriga dressyrhästarna. Hon är klok som en bok när hon säger "Alla hästar går att utbilda till GP". Hon har lärt av en mästare.
 
Ett grattis också till de som visade och eventuellt sålde sina fina föl! Den svenska hästen håller hög kvalitet och jag väntar med spänning på att få se kanonerna på tävlingsbanorna.
 
Tänker på en intervju jag såg ett klipp av. På Flyinge Kastanjegård hade en journalist haffat Therese Nilshagen. En fråga var hur hon tagit överraskningen att Swedish Warmblood and Rider Trust tagit på sig uppgiften att skramla ihop till en häst åt henne.

"Jag har haft så mycket att göra och har inte hunnit fundera så mycket på det. Men jag är rörd, hedrad och tacksam."
Typisk hästmänniska, alltid mitt vardagens slit och släp. Nästa fråga gällde varför hon aldrig ägt en egen häst.
"Varför jag inte skaffat en egen häst? Tja, behovet har aldrig funnits. Det har funkar bra ändå."
Jo, det såg vi allt på EM i Göteborg!
  

 
Jag önskar Therese och hennes inropade föl ett långt och framgångsrikt liv tillsammans!
 
En helt annan sida av vår breda sport visade också upp sig i helgen. En ridklubb gjorde en insats för sin verksamhet och stad genom att hålla ponnyridning. Hittade detta inlägg på FB.
  

 
Det är nästan lika roligt att läsa om detta som resultatrapporter från Breeders. Lyckan hos utövarna är säker lika stor, bara på olika vis och hästen är den gemensamma nämnaren.

/Kajsa

 


Läst 13693 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
02

Think big!?

Ju större desto bättre, så kan det vara men inte alltid. Vårt västvärldsproblem t ex med hälsofarlig övervikt grundar sig ofta i allt större matportioner. Vi äter inte en hamburgare utan en Big Mac, kanelbullarna blir gigantiska och kallas elefantöron, listan kan göras väldigt lång.

Kom och tänka på detta, att allt har en tendens att bli större, när jag i fb-flödet häromdagen hittade en fin gammal bild.

Det var Ingamay Bylund på Aleks, kanske tagen när de deltog i OS i Los Angeles 1984. Jag blev nästan full i skratt när jag såg hennes sadel... En del av ridutrustningen har med åren genomgått samma förvandling som den gamla enkla hamburgaren.

Nosgrimmorna till exempel, ibland är det mer nosgrimma än huvud på hästen. De nya anatomiskt utformade tränsen har också väldigt stora, breda nackstycken.

Sadlarna, de växer både fram och bak. Tänk när Kieffer presenterade sin sadel med bakvalv som nästan liknade ett ryggstöd. Tror modellen hette "Master" säkert döpt efter Kyras gamle dressyrgigant.

Även framtill växer sadlarna. Det som förr kallades vulster benämns nu oftas "lårstöd". Nödvändigheten av det är något jag funderar över.

Bilden ovan tog jag i Falsterbo i somras vid finalen för 4-åringarna.

Men, anledningen på riktigt varför jag kom att fundera över att allt växer i omfång var när jag såg en annan bild. Det visade stolta pristagare,  iklädda sina fina prisrosetter, poserande framför en fotograf.

Förr när jag då och då vann en klass var prisrosetterna rent blygsamma i jämförelsen men förstås lika åtråvärda. Lyckan var precis lika stor då som nu även om rosetterna idag är sådär 200% större.

                       

När jag letade i gömmorna efter mina rosetter hittade jag ett tidningsurklipp jag sparat som en ömtålig klenod.

Jag minns fortfarande hur det kändes att ha Ulla på "rätt" sida på prisutdelningen. Det var ett gott gäng som var och red nationella tävlingar på Grevagården 1982!

 


Läst 28019 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
27

Det blir (ibland) som du tänker.

Hur långt...

Det är en bra fråga att ställa sig när träningsplanen för hästen läggs upp. Alltså, vad vill jag? Hur mycket tid och pengar kan jag lägga ner på träning med gott samvete och hur långt kan det bära?

Hästen är kanske inte alltid den som har mest begränsningar?

Jag läser varje dag på fb presentationer av de föl som (förhoppningsvis?) ska gå under klubban på Elitfölauktionen på Flyinge inom kort. Dessa är några av de högst bedömda fölen i Sverige i år och de har den ena herrejösses-härstamningen efter den andra.

Gångarts- och hoppgenerna riktigt bubblar ut mellan raderna i beskrivningarna. Bilder och filmer visar fantastiska föl och kanske är någon ett världsklassämne. Insamlingar pågår för att Therese Nilshagen ska kunna köpa en av guldklimparna. Hoppas hon hittar någon hon verkligen gillar!

Horse & Country, en brittisk TV-kanal visade en dokumentär om Carl Hester igår. Inte dagsfärsk precis och den har säkert gått i repris men det var några saker jag fastnade för. De visade två unghästar ute på ett bete, Carls tänkta "påläggskalvar. Två högst normala, lite mulliga hästar.

Men, de var noga utvalda individer med de egenskaper Carl sa att han vill se hos en ung häst tänkt till svår klass. Mod var viktigt tyckte Carl och mjuka rörelser. Han sa också att i princip alla hästar av god ridhästmodell går att göra GP-hästar av...

Det är väl inget sensationellt uttalande men "vanliga" hästar sätts ibland lite på undantag kan jag tycka. Exakt vad är det som avgör, GP-häst eller en som kommer nästan hela vägen?

Vi pratade om detta i ett ridhus idag: Vad är det som avgör om min häst räcker till eller inte?

Korrekt exteriör, galanta gångarter och rätt anlag är tungt vägande egenskaper. Men om jag inte har en sån häst, är det kört då?

Nej säger jag, av egen erfarenhet. Många hästar kan gå mycket längre i sin utveckling än vad man tror. Jag har utbildat tre GP-hästar själv. Två som startade  upp till Grand Prix Special och ytterligare en som kunde allt men startade Svår B som högsta klass. Tre helt olika individer...

Nr 1: Mitt gesällprov kan man säga. En ganska liten häst, 1.63-64 i manhköjd, kortbent med lite kort och lite bred hals och svensk gedigen halvblodsstam. Tämligen begränsade gångarter.

Nr 2: Också en ganska liten häst med vackert huvud och väl ansatt hals. Bred bringa och ganska mycket inåttåad, något sänkt rygg, kort kors och uttalat rakhasig. Han var ca 1.62 i mkh och också en SWB-produkt. Bra trav, lusig galopp och kunde passa i skritten om han blev nervös.

Nr 3: Den största utmaningen jag antagit. En hoppavlad häst av de grövre slaget. Han kallades av någon för en exteriör katastrof. Kort, brett ansatt hals. Mycket bred bringa med korta framben och övervinklade bakben (Krokhasig...) Överbyggd ca 5 cm och mätte ca 1.64 i mankhöjd. Han var e. Turban Rose- Clever Fella xx (Irländsk galoppör...) Kapplöpningsgalopp, fin skritt och världens mest svårridna trav.

Det var hästar som av olika anledningar hamnade i min vård och jag såg utmaning och ett stort intresse för att utbilda. Vad jag lärde mig mycket!

Ingen av dem har gjort avtryck i den hippologiska historieboken men alla tre har sina egna rum i mitt hjärta. Alla tre var ärliga, modiga hästar med oerhört stora hjärtan.

Så, vill du till den internationella elitnivån, skaffa sponsorer med mycket god ekonomi. Du lär behöva en lastbil full med utomordentligt begåvade hästar.

Drömmer du om Grand Prix och är där ett vanligt liv med civilt jobb, familj och barn ska samsas med hästen, gör vad du kan med den häst du har. Hängivenhet, intresse och kunskap samt ett bra träningsupplägg kan bära långt. Just nu håller jag tummarna för det ekipage som snart ska ut på nya äventyr.


Läst 39618 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
22

Ibland är det enkelt att förgylla min fredag

En bra vecka på jobbet! Det har varit mycket av allt, inte minst har många av hästarna nästan överträffat sig själva.

Det är ju långt ifrån självklart att hästarna ska fatta vad vi vill. Men det var flera poletter som ramlade ner dagarna efter varandra. En häst hittade äntligen balansen och travade så jag fortfarande efter tre dagar får ståpäls när jag tänker på det. En annan kunde "helt plötsligt" byta galopp i vartannat språng helt spikrakt.

En i min värld  väldigt annorlunda sak inträffade igår. Jag har ihop med SISU Västra Götaland regelbunden utbildning med instruktörer och ridskolehästar bl a på Ulricehamnsbygdens RK.

Igår tränade en av instruktörerna på UBRK byten med sin egen häst och det har varit och är fortfarande lite krångligt. Det behövs som bekant träning, mycket träning för att lära sig. Så vad gör vi? Jo, på passet efter sadlar vi ut en duktig ridskolehäst för mer träning och vips satt bytena för ryttaren. Hur ofta händer det?

Vilka guldgruvor dessa ridskolehästar är! Det betyder mycket för en ridskola att ha duktiga instruktörer samt utbildade och välridna hästar!

Men det som värmde mitt hjärta mest och satte guldkant på både fredagen och veckan var denna filmen som jag fick av en annan av "mina" ridskoleinstruktörer jag jobbar med.

När jag ser detta ökar tron på att det fortfarande finns plats för alla i vår sport. Det pratas mycket om mästerskap och satsningar i olika former för våra elitryttare. Men jag tror på ridskolans betydelse för att vi ska fortsätta ha en bred och kvalitetsstark ryttarbank att rekrytera ur.

Det är kanske någon av dessa unga som är nästa EM-medaljör?

Här är en film från Wendestams Ridcenter i Tranemo, en mörk och ruggig fredagskväll. Visst kan man känna hur roligt de har?!


Läst 40324 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
19

När någon går...

”Passage? Enkelt, det är bara att koppla på vattnet och trava igenom en vattenspridare Kajsa…”

                                                                                          Lasse Parmler

(Killarna ser inte så muntra ut men R-G och PiaLotta har precis vunnit största klassen på Scandinavium)

 

Vid 12-tiden hade jag en tyst minut för mig själv och för ridsportsprofilen och tränarkollegan Lasse P som idag vigdes åt den sista vilan. Det är lätt att ta fram roliga minnen, möten i ridhuset och möten på fest. En stunds eftertanke, allt var inte bättre förr men det var en annan tid. Kunnande, humor och rappa kommentarer, det kommer jag att minnas.

Det är lätt att bli nostalgisk och det är väl inget fel i det. Vi präglas av de människor vi har omkring oss. Senast häromdagen citerade jag en av min första ridlärare, Bengt. ”Vänd själv och ta hästen med…” jag hör honom inne i huvudet. Jag lärde mig byta riktning på hästen utan att dra i tyglarna och det är jag honom evigt tacksam för.

Igår hade jag besök av en Hippson-kollega. Bloggande Sara (Saras vardag) kom för att få lite hjälp med sin unghäst. Saras mamma var en av de första dressyrryttarna jag träffade när jag flyttade hit till norra Halland för himla många år sen. Världen är liten och nostalgin hänger kvar.

Senare på gårdagen hade jag träning med en ryttare, Anette som jag träffade nästan samtidigt med Saras mamma. Då på 80-talet hade en Anette en D-ponny, en arab som var tämligen svårriden och krånglig att få på tygeln.

Nu, efter ett halvt liv, några barn och annat smått och gott har hon en ny häst, riktigt fin e. Connaisseur. Idag rider hon bara för att det är roligt säger hon.

”Äntligen har jag hittat MIN vackra häst. Jag kan rida ut, jag har en annan ryttare som tränar och tävlar lite hoppning och jag själv kan träna dressyr och tävla om jag skulle få lust.”

Ridning är fantastisk, hästar är underbara och tack Lasse P och alla andra kunniga och hängivna människor jag får och haft förmånen att få möta.

 

 


Läst 40293 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
16

Utbildning för alla.

Bild: Norman Thelwell
  
Idag kan en ryttare lära sig rida på gymnasiet. Eller fortsätta sin utbildning som ryttare mot nationell elitnivå samtidigt med det ordinarie gymnasieprogrammet på NIU, Nationell Idrottsutbildning.

Det är en väldigt bra idé tycker jag, att få det mesta av allt.

Det här läser jag på Ridsportförbundets hemsida:

http://www.ridsport.se/Utbildning/Gymnasium/GY11-NationellIdrottsutbildning/

"Målet med idrottsutbildningen är att eleven på sikt ska kunna nå nationell elit. För att bli antagen ska eleven har prestationsnivå motsvarande på LB/LA- nivå eller 1.10/1.20 i dressyr respektive hoppning, eller fälttävlan 1,00.

Svenska Ridsportförbundet ansvarar för den lokala uppföljningen och kvalitetssäkringen i samverkan med skolan."

Tryggt att ha en bra huvudman.

Jag träffade en ryttare i veckan som går det programmet, NIU, vid ett gymnasium någonstans i Sverige.

Eftersom ekipaget var mitt i tävlingssäsongen och hade kvalat och snart skull starta på en ny svårighetsnivå pratade vi om skillnaden på L:A och Msv, att skolorna rids i samlad trav. Den kunskapen hade ryttaren i teorin, men vad det innebar exakt i ridningen visade sig vara en nyhet.

Då började jag prata om utbildningsskalan och det visade sig att den hade ryttaren aldrig hört talas om...

Jag är medveten om att det här glappet finns i utbildningar både här och där, men om Ridsportförbundet står som kvalitetsansvarig för en utbildning av tänkta elitryttare vore det nog bra om ridutbildningen var lite grundligare.


Läst 36080 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
06

En tolkningsfråga

Ur Ridhandboken 2

Jag har ett uppdrag som mentor eller bollplank åt en ridlärarstudent. Det är något jag är glad åt och stolt över. Jag får en möjlighet att följa utvecklingen i utbildningen och ge tillbaka till sporten genom att dela med mig av min erfarenhet. Min student tycker det är skönt att kunna reflektera, fundera i lugn och ro och resonera. Vi har väldigt givande samtal om saker som händer i en ridlärares vardag och om vad som sker i utbildningen.

Igår pratade vi om att instruera och språket instruktörerna använder. Använder instruktörer och tränare olika språk? Använder vi alla korrekta uttryck eller finns det trender som gör att modeord används, fast att egentligen inte alla vet den riktiga betydelsen?

Vi pratar om hur man använder utbildningsskalan, hur viktigt det är att kunna grunderna i ridningen för att förmedla god ridning samt vikten av att instruera tydligt.

När jag funderade över detta idag, under mina träningspass i ridhuset kom jag att tänka på något jag hörde i ett annat sammanhang för ett tag sen.

"Sätt mer tryck i den (hästen), mera framåt, mera framåt!"

Detta är som sagt inte mitt uttryck, inte min instruktion, för jag vet inte riktigt vad jag skulle kunna skapa för tryck genom att rida fortare.

Att sätta tryck i en häst betyder förmodligen att jag ökar schvungen. Fast det blir en annan tolkning när hopphästen har en egenskap som beskrivs som: "Den har ett bra tryck i bakkärran..." eller "Den har tryck i bakbenen..."  Säger man att en häst hoppar med mer schvung? Nja, det har jag nog aldrig hört.

Så frågan är om det är ett bra uttryck att använda? Luddiga begrepp lämnar stort utrymme för olika tolkningar och då uppstår det lätt misstag.

Om jag skulle välja skulle jag säga ett detta är en bild av "bra tryck" Eftersom detta är världens bästa dressyrhäst piafferar den enligt reglerna och rör sig i princip på stället under 12-15 tramp/steg. Full framåtbjudning men ingen hög fart, ett riktigt bra tryck i den bakkärran!!


Läst 43856 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
02

Ridning på hög nivå.

En nybliven EM-guldmedaljör lämnar arenan.

Pre och post... det känns lite som en ny tideräkning, före EM och efter EM Gothenburg 2017.

Fundera på det fenomenet samt att den alltid lika innovative eventgeneralen Tomas Torgersen vill ha ett Ridsport-VM till Göteborg. Undrar vad den mannen äter till frukost, kryptonit?

Det är härligt med drivande människor. En del sjösätter och leder ett Ridsport-EM och andra vinner medaljer på samma EM.

Peder, killen som har blivit svenska ridsportens stora fixstjärna. Han är killen med koll, på allt från att födas i rätt "hästfamilj" till att gifta sig med rätt partner. Han är artist, en atlet, en förhoppningsvis god make och pappa samt en förbannat god ryttare och hästmänniska.

Lyssnar man på mediernas rapportering om honom skulle man kunna tro att alltihop mest handlar om att gifta sig rätt. Kanske är det så, ingen Lisen inga medaljer? Kärleken gör underverk...

Fast förmodligen hade han lyckats med en annan partner också, en annan Lisen alltså. För utan sin hästpartner All Inn hade uppgiften blivit betydligt svårare. Så, välj rätt (häst-)partner när ni satsar mot stjärnorna!

Som sagt, det har blivit mycket ridning och även körning på internationell toppnivå att titta på och inspireras av. Lyxigt var det att kunna ta pendeln in till arenan eller slå på SVT play för att se hela härligheten igen.

Ännu mer internationellt besök hade vi här i Kungsbacka i veckan. Den danske, tysklandsbaserade tränaren Bo Kristoffersen var här och hade kurs i några dagar. Jag träffade på honom första gången i Tyskland för många år sen när han var chefstränare på Holsteinerförbundet. Nu stod han som sagt på en ridbana på Onsalahalvön och delade med sig av sina kunskaper.

Jag var med och tittade en förmiddag och fick höra mycket jag gillade. En klassiskt skolad tränare med rutin och glimten i ögat. Tysk disciplin ja, ingen ryttare satt och gjorde nåt dom inte skulle två gånger i rad men det är sånt jag uppskattar.

Kunskap och närvaro, bra övningar och ofta "pat the horse", klappa hästen. Han fick förhållandevis ofta påminna ryttarna om att sluta dra i tyglarna, han ville ha stilla händer.

De ryttarna som hade lagt tid på att dressera sina hopphästar klarade sig bäst, de behövde aldrig dra...

Hopphästar som går med elastisk kontakt samt hals och huvud i bra position hoppar mycket bättre än de som kommer mot hindren hängande i bettet med huvudet i bröstfickan på ryttaren.

Men det är ju inget nytt, dressyrhästar i motsvarande form presterar också bättre och gemensamt för en del avdessa är att de får medalj om de är med i EM.


Läst 45979 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
26

Stolpe (All) In.

Grattis svenska hopplaget till silvervinsten!

Om det var någon svensk åskådare, på Ullevi eller framför skärmen, som inte hade 200 i puls igår så kan den räcka upp en hand.....   Ingen? Tänkte det.

Aldrig har väl pressen varit större på Peder och All in än runt 23.00 igår. Vilken oändlig tur att alla red så bra dagen innan så förutsättningarna fanns att det skulle gå även om bommarna rasade och hästarna sa nej tack igår kväll.

Jag är imponerad. Banan beskrevs så bra av TV:s kommentator: "Banan tuggar i sig ekipagen och spottar ut dem, mer eller mindre omtumlade."

Ja, det var svårt på riktigt och som sagt vansinnigt spännande, hoppning på denna nivån är roligt att titta på.

Dressyr är naturligtvis också roligt och spänningen var nästan lika stor. Sönke Rothenberger höll på att putta bort Isabell Werth från tronen, det hade varit nåt det!

Fast han får nog gneta på lite till innan han tillåts komma upp dit. I dressyr får man vara uthållig och återkommande visa upp sitt bästa. Jag minns när hans pappa susade in på Scandinaviumtävlingarna, ridande på sin Andiamo. Det blev också en skräll...

Therese Nilshagen, njutbart. Superlativen har haglat sen igår så jag nöjer mig där.

Det finns alltid något att lära i dessa stora sammanhang. Igår på hoppningen såg jag en annorlunda typ av betsling.

Tänkte nästan att sänker hästen huvudet innan hindret river den med bettet. Hästen hoppade fenomenalt och killen red bra så det gick fint. Trots eller tack vare bettkombinationen, vem vet?

Idag blir det Kür i verkligheten, om det låter bli att regna. Känslan är alltid speciell på en arena men vill man se riktigt bra och utan nederbörd är TV outstanding.

EM Göteborg 2017 levererar!


Läst 43441 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Gästblogg: "Vägen till resultat är aldrig spikrak"

Gästbloggen

Bra helg i Gävle!

Therese

Till Husbloggarna