Kajsa Boström
AUG
17

Handarbete

Sådärja, nu är jag tillbaka på jobbet. Sommaren är som tur är kvar ett tag till och jag väntar med spänning på EM i Göteborg, på hemmaplan!

Jag startar lite vackert med mina reflektioner...

Handarbete är bra grejer, kreativa människor gör saker med sina händer. De broderar, stickar eller knypplar. Snidar fina träfigurer, drejar lera, svetsar eller målar.

Handarbete i ridningen är INGEN bra grej, det vet alla som rider, eller borde alla som rider veta.

Att fixera hästens huvud i en position med tygel/handen är mycket sällan en bra lösning. För att inte säga aldrig en bra lösning. Att rida med rörig hand, vidlyftiga tygeltag, såga eller på annat vis onödigt störa eller bestraffa hästen med tygel och bett hör inte till god grundridning.

Läser i en artikel som publicerats i flera medier att Strömsholm och Flyinge, inför terminsstarten, går ut med budskapet att vikten ska läggas på inverkan och grundridning.

Gott! Stillsamt undrar jag bara var prioriteringen i utbildningen legat förut?

Hopplärarna på våra utbildningsanstalter, med Jens Fredricson i spetsen, vill lära ut ridning enligt Ridhandboken för att stävja dålig ridning eller det han ser ute på tävlingar och kallar "handridning".

Jag håller helhjärtat med honom och hoppas innerligt att även lärosätenas dressyrlärare hänger den "nya" ambitionen, fokus på grundridning.

För övrigt blir min dag inte alltid som den är tänkt och då kan jag fundera en stund över sakernas tillstånd istället.

Fölbedömningstider och förväntningarna är höga. "Visst har jag gjort en stjärna?" Den senaste veckan har jag sett många fina föl på fb. Grattis till alla uppfödare, ni är beundransvärda

Jag arbetar med en ryttare som också är en s k hobbyuppfödare. Hon har avlat på sin gamla tävlinghäst (fälttävlan) och fått fram några riktigt trevliga individer. Den förstfödda rider hon själv upp till St George på och det går fint. 

Den sista avkomman, Absolute Amazing f.2012, skadades som väldigt ung och blev kvar hemma. Den halkade efter i sin utbildning och är idag som femåring riden knappt ett år och lite på halvfart. Men den utvecklas!

Alla föl vinner inte championatet eller slår prisrekord på Elitauktionen men växer upp och blir ändå till mycket glädje för oss som jobbar med dem.

Jag har klippt ihop två korta filmer på Amazing, det är ett år emellan tillfällena. Tänk vad hästar kan utvecklas... Vem vet vad detta kan bli av denna grå pärla?


Läst 4962 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
04

Hur mycket kostar en häst?

Om jag ska köpa en begagnad bil så finns det en prislista hos handlarna just för det märket och den modellen. Priset beror på ålder, miltal, skick och i sista hand ev extrautrustning. Med en viss differens vet jag sen ungefär vad jag har att förvänta mig.

Ska jag däremot köpa en häst är det rena vild västern i prisbilden och jag blir inte riktigt klok på hur värderingen görs när priset sätts.

Jo, jag fattar ju att det blir ett extra pålägg om hästen står till försäljning på ett handelsstall. Alla ska ju ha betalt för sitt jobb. Men hur värderas hästen i sig? En ung häst kan ju säljas på förväntad framgång, men en som är dubbelt så gammal, 13 år och uppåt och endast nått halvvägs i utbildningsstegen lär ju knappast genomgå någon större förvandling och börja utföra storverk på banorna.

Den sista tiden har jag tittat på ett antal hästar, till salu som dressyrhästar, vilka legat på en tämligen hög prisnivå. Alltså flera hundra tusen och uppåt...

Den hästen jag avser kan vara t ex 8 år med inga eller få tävlingsresultat i Msv C-Msv B och oftast med EN riktigt bra gångart. Eller så är den 13-16 år, har gjort några starter i Msv A-St George med varierande resultat och är förvånande ofta "inte riktigt igång" p g a det ena eller det andra. Alltså inte tävlad under detta året.

Eller så är det en ponny, 13-16 år gammal med hyfsade resultat i FEI-programmen, alltså utbildningsnivå Msv C, men som inte har inte gått OBS-tävlingarna och har inte varit med i de riktigt stora sammanhangen.

Dessa olika typer av hästar/ponnyer kan då kosta allt mellan 350.000 upp till 500.000:-

Jag har även tittat på hopphästar, för att inte missa någon bra häst, i samma ålder, med bra resultat i upp till 130-klasser och de kostar mellan 150.000-220.000:- Ofta riktigt trevliga atleter och med EN riktigt bra gångart.

Så nu undrar jag: Vad kostar en häst och exakt vad är det jag ska betala de där flera hundra tusen kronorna för? Är det galoppombytena (vilka ofta är av blandad kvalité) som kostar alla dessa kronor?. Hopphästarna byter också galopp och de kostar inte alls lika mycket.

Jag har haft uppe ämnet förut och jag blir bara mer och mer konfunderad. Hästen på bilden har inget med artikeln att göra, den är inte till salu. Men den byter galopp!


Läst 17809 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
30

Semestertankar...

Slösurfar på nätet så här i semestertider och hittar  ett och annat intressant bland häst- och ryttarsidor. Bland annat kan jag i bloggen The Horse World of Carro läsa att en dansk dressyrryttare har storhandlat och lagt rabarberna på en hel hög av de bästa dressyrhästarna i Europa.

Är man lagd åt det ogina och avundsjuka hållet kan man tänka: "Ska hon ha alla?" Eller så kan man tänka att hon kan ju bara rida en i taget så det kanske blir plats för fler ryttare med andra hästar?! En övning i positivt tänkande...

Läser på en annan sida att Kristian v Krusenstierna nu kör ut sitt fibersandunderlag och lägger in sand/klenflis i sina ridhus. Han menar att han sett ett tydligt ökat antal skadade hästar under åren med fibersand. Med sina 60 hästar som studiematerial kan han se hur saker och ting påverkar. Jag blev lycklig när jag läste detta för jag är en stor fan av sand/klenflis. 

Ridbaneunderlag är företeelse under ständig förvandling. Vi hittar på "nyheter" och kanske är det så att vi inte alltid hittar på så att underlaget blir bättre, bara annorlunda? Jag läste för några år sen en artikel från Holland där man uttryckte samma sak som Kristian nu påpekar, fibersanden är bra tävlingsunderlag men inget för vardagsridning.

Var och en blir salig på sin tro eller ännu hellre på sin kunskap, förhoppningsvis med hästarnas bästa för ögonen.

För övrigt har inte alla semester och unghäst femtioelva har fått sadel, träns och ryttare på sig. Allt löper på i lugn och ro, inget att hetsa upp sig över säger Aison H f -14 e. Hector.

Jag har tittat på 8000 filmer med saluhästar och förundras över hur få hästar det är som byter galopp. Korrekt och på hjälpen alltså...

Men, om vi har tur nu så har två av alla hästsökande elever hittat sina guldkorn efter långt vaskande.

Hästförsäljning är inte mitt område men jag önskar att fler säljare skulle lägga in filmer i annonserna. Filmer där hästen får visa annat än värsta traven längs en vägg för det säger väldigt lite om kvalitén på hästen.

För övrigt har jag lite på håll följt den något förvirrande debatten om Ridsportförbundet i allmänhet och dess värdegrunder och lagledare i synnerhet.

Jag hoppas att det kommer finnas många hugade sökanden till ledarjobben i de olika grenarna även i framtiden. Folk med tydligt ledarskap och skinn på näsan så de orkar stå emot och fortsätta jobba när det stormar i tyckarleden.

Jag fortsätter i mitt semestertempo, endast avbrutet för en och annan roadtrip för att kolla på saluhästar...


Läst 24934 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
21

Svart eller vitt, eller gråzon?

I min värld är ridning är ingen exakt vetenskap och det kan säkert de flesta skriva under på. Tolkningarna av det korrekta utförandet är fler än vad som ibland kan tyckas önskvärt, men så länge hästarna inte far illa må det vara hänt.

Jag tyckte att ridvärlden blev en riktigt bra plats för alla när "Blodsregeln", 0-tolerans, infördes. Enkel att förhålla sig till och bortom luddiga tolkningar. Har blodvite uppstått ska hästen inte vara på en tävlingsbana, oavsett hur skadan uppstått. Det grymtades säkert över detta, men en regel är en regel.

Nu visar det sig att den regeln fäller ryttare på toppnivå och vips är regeln förhandlingsbar? Någon stewart ska ta ansvaret för vilken häst som anses liiite skadad... Läs artikeln och fundera över vad du tycker. Min åsikt är att ett uppluckrande av blodsregeln är vansinne.

FEI föreslår mildrad blodsregel

Något annat jag funderar över i största allmänhet är tolkningen av när en häst är, eller visar det som beskrivs i vårt TR:

"3:2 DRESSYRENS GRUNDPRINCIPER

Moment 230 Dressyrens mål

Dressyrens mål är att utveckla hästen till en atletisk individ genom harmonisk utbildning. Resultat blir en lugn, mjuk, lösgjord och smidig häst. Den blir också förtroendefull, uppmärksam och villig så att perfekt samförstånd med ryttaren kan uppnås...... 

Kadensen ska bibehållas i alla de olika trav- och galopprörelserna och i alla variationer av dessa gångarter. Regelbundenhet i gångarterna är det allra viktigaste i dressyrridningen"               

Att ryttare i världseliten ständigt plockar fram nya hästar är en förutsättning för att de ska kunna konkurrera. Det går idag snabbt, eller det är fler och fler yngre hästar som startar i de svåraste klasserna. Häst, 9 år och världsartist är inte längre något uppseendeväckande.

Den här filmen hamnade i min inbox härom dagen och jag har tittat fler gånger. Läcker och mycket begåvad häst men är uppvisningen verkligen värd över 82%, det är värt att fundera över. Är det så här dressyr ska se ut när procenten är i närheten av medaljplats även i ett internationellt mästerskap?

July 17, 2017 82,500% Grand Prix Freestyle win for Glock´s Zonik and Edward Gal

Det är många funderingar som rinner genom mitt huvud. Nu gungar jag lite rofyllt in mig i semestertempo ett tag, jag tänker bra när jag vilar.


Läst 33276 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
13

Sporrande läsning?!

Att sporra någon, betyder att uppmuntra eller inspirera. Det är ett positivt laddat ord som visar engagemang.

Att sporra en häst kan betyda det motsatta.

Användandet av sporrar är ofta ett ämne för diskussioner och att rida korrekt med sporrar tycker jag är en  viktig del i ryttarens utbildning. De är inte menade som något plågoverktyg.

Det finns olika ”skolor” inom ridningen när det gäller användande av sporrar. Många ryttare sitter upp på varenda häst med sporrarna på och andra väljer när de vill rida med sporrar och gör det aldrig på unga eller heta hästar.

Ingen ”behöver” tävla med sporrar längre, i Sverige. Det är borttaget som obligatorisk utrustning i dressyr-TR.

Förr var dressyr oftast = långa sporrar. De korta kallades ”ponnysporrar” och gjorde sig icke besvär på ryttare som red stor häst. På något sätt var det så att hästarna skulle lära sig att lyda eller tåla de långa sporrarna, annars var de inga riktiga dressyrhästar. Istället för långa kunde man ha lite grövre doningar, med eller utan trissa. De s.k Schultheis-sporrarna var mycket populära på 80- och 90-talet.

Lycklig var den som kände någon som kunde putsa dem med smärgelduk. De ärgade nämligen och var inte blanka särskilt länge.

Sporrar har på ett vis alltid haft ett uns av högtidlighet över sig. Under riddartiden var silversporrar något de adliga ynglingarna, de s. k väpnarna bar innan de blev dubbade till Riddare och fick på sig guldsporrarna.

I modern tid har det där liksom hängt kvar, Ju högre upp i klasserna, desto längre sporrar, lite hemlig mystik. En riktigt högljudd och barsk tysk tränare gav mig en gång order att skaffa ett par ”riktiga” sporrar. Andlös av viktighet flängde jag iväg till vår one-and–only-ridsportaffär i Göteborg, nämligen Haglunds Sadelmakeri och röt: ”Hit med ett par riktiga sporrar! Schnell!”

Ja, riktigt så sa jag inte men fram kom en liten låda gjord i trä, som inuti var klädd med mörkblå sammet. Vilande i denna sammet låg ett par sporrar i stål. Låååånga sporrar med små, sylvassa trissor och på den lilla trälådans utsida var ordet ”Stûbben” inbränt… Lite mystiskt…

Jag minns inte om sporrarna föll den allsmäktige tysken i smaken, men jag tror aldrig jag red med dem igen vad jag kan komma ihåg. Hästen kändes förfärlig, det var som att sitta på en ballong som blåstes upp varje gång han kände sporren och jag kände mig mest som Lucky Luke...

Jag har en tämligen restriktiv hållning till användandet av sporrar. Jag vill gärna ställa frågan ”Varför” och få ett väldigt bra svar på det innan jag kan se någon anledning till att ryttarna hänger på sporrarna.

Ja varför, det är en bra fråga. Varför kom jag in på det här med sporrar? Jo, jag fick en fråga skickad till mig idag. Frågeställaren är en ung ryttare som sitter och noterar alla detaljer från sina platser på Falsterbos hopp- och dressyrläktare.

”Varför har dressyrryttarna så långa sporrar? Peder (Fredricson, min anm.) har ju bara små ponnysporrar och hans häst ska ju springa mycket snabbare?”

Jag funderar fortfarande över hur jag ska kunna ge ett bra svar på den frågan, dagens dressyrklasser reds på 5- , 6- och 7-åriga hästar.

Imorgon kör jag i sporrsträck till Falsterbo Horse Show för att själv kolla in sporrarnas design!


Läst 43589 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
11

Det krävs en multitalang!

Hästskötaryrkets vara eller icke vara har stötts och blötts i medierna det senaste. Jag har ett livs distans till frågan för jag började mitt yrkesverksamma hästliv med att vara hästskötare. Jag har verkligen hunnit reflektera över för- och nackdelar.

Hästskötare var det alternativet som fanns om du ville jobba med hästar och jag kan inte säga att jag led någon nöd. Jag kom att tänka på detta häromdagen när jag stod och strök kläder. Det var nämligen under min hästskötartid jag fick klart för mig hur mycket stryktvätt det fanns i en familj. Mangla lakan och stryka kläder, var en liten del av mina uppgifter.

Min familj, alltså den jag arbetade hos, bestod av två vuxna och två barn. Hundar, hönor, ett antal hästar samt en get. (Hon hette Kajsa).

Det var en liten gård, självförsörjande på hö och frun i huset var en kreativ kvinna som startade och drev en uppsjö av verksamheter. Alltså skulle jag förutom sysslor i hem och stall, emellanåt sköta en mindre ridsportaffär samt hjälpa till i det som kvinnan finansierade hela hästverksamheten med. Hon sydde vojlockar, schabrak, transportskydd och täcken.

Det var ingen lite business, hon levererade sina varor över hela Sverige. Så att vara häst och barnflicka var ett yrke som krävde en multitalang! Jag fick vara med överallt och hela tiden , i fest och i vardag. Jag fick till och med en "egen" häst att tävla, för en riktigt egen häst hade jag aldrig haft råd att skaffa.

Om jag bortser från den obetydliga ersättningen i reda pengar fick jag med mig väldigt mycket från det där året.

Jag lärde mig att laga mat, det finns fortfarande en rätt i min vardagsmeny jag kallar för Gullans gryta. Städa, tvätta fönster (100.000 rutor i spröjsade fönster), stryka samt hålla efter trädgården. Jag skulle sköta stallet och hjälpa barnen med deras ponnyer och läxor. Jag red mycket för mannen hade ett annat jobb på dagtid. Jag skulle stå  affären, handla, harva ridbanan och vara med och köra hö. Jo, det var där jag lärde mig att köra traktor.

Jag fick lära mig att hålla iordning en tävlingsryttares sadelkammare, vara groom på tävling eller åka med och tävla någon häst själv. Åkte familjen på semester, fick jag sköta gården själv under tiden.

"Det är inte kärnfysik att vara hästskötare" uttryckte "Ponnymamman" i en tråd på fb härom veckan. Det är tur att kärnfysikerna sköter sitt och hästskötarna sitt tycker jag, båda behövs. Men om någon tror att mockningen är huvudsysslan för en hästskötare så tror jag personen är långt ifrån de flestas verklighet.. Jag mockade mycket mer när jag jobbade på ridskola än vad jag gjorde som hästskötare.

Men att jag skulle lära mig laga mat, stryka, inventera en affär, sy hästutrustning på maskin och rida fin hoppning, utöver hästskötsel, hus- och hästhållning det hade jag inte med i beräkningen. Tack Gullan och Janne för det!

Att jobba och tjäna sina egna pengar till det man vill göra kan aldrig vara mer fel. Steker du hamburgare, bär ut tidningar eller vad som kan vara aktuella jobb för ungdomar är det precis lika bra som att jobba i ett stall. 

Personligen tror jag att det handlar om att lära för livet, det krävs mycket egen kraft för att komma nära sina drömmar. Hästskötarjobbet kan för många ge det första steget på ett härligt liv med hästar i centrum.

Alla är vi barn i början och hästlivet kan vara lite ansträngande...


Läst 35209 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
04

I hopp och galopp, en visit i en annan gren.

I kapitlet ärvda sanningar(det som "någon" har sagt, fast ingen minns vem eller när) i ridundervisningen finns det en som handlar om att klämma med skänkeln. Nu pratar jag faktiskt företrädesvis om hoppning, alltså grundutbildning av en hoppryttare.

Jag är inte utbildad hopptränare utan ridlärare och dressyrtränare. Jag har däremot ridit mycket hoppning och även tränat för namnkunniga tränare. Ingen försökte få mig att klämma med skänkeln, tvärtom... Hoppningen på Strömsholm var enligt skolboken, förutom handställning som jag skrivit om i tidigare inlägg. "Att lära sig rätt från början"

Den lodräta sitsen är grunden för alla typer av sits. Det är den vi ska lära ALLA ryttare, oavsett vad tanken är att ryttaren ska ägna sig åt fortsättningsvis. De som inte lärt sig från början gör klokt i att backa och ta sig tid att lära om. De som inte förstår vikten av en korrekt sits kommer med stor sannolikhet förr eller senare att köra fast i sin ridning.

Detta är min bestämda åsikt, "lär dig gå innan du försöker springa". Den lätta sitsen och inverkan när du använder den kommer ur den lodräta sitsen. Det handlar inte om att det SKA se ut på ett visst vis bara-för-att, det handlar om att ge dig en möjlighet att kunna inverka på hästen på ett sätt den kan förstå.

Klämma med skänkeln är aldrig rätt och jag begriper inte var det kommer ifrån. Att driva hästen framåt för skänkeln är långt ifrån detsamma som att klämma.

Om hästen av någon anledning inte bjuder framåt eller vid något ögonblick tappar bjudningen är det inte bra lösning att sätt igång att klämma den på magen! Möjligen kan du för stunden ta hästen med överraskning men på lång sikt är det meningslöst.

"Hålla om..." det är något positivt, i alla avseenden. Att klämma om/åt, när det gäller skänkeln, är däremot bara tröttsamt. Ryttarbenen blir stela och får mjölksyra, hästen blir spänd och står emot. Vad har jag då vunnit?!

60 kg ryttare som försöker klämma 600 kg häst över hinder, vad är oddset på det?

Nu kanske någon undrar varför jag är inne på hoppningens område och tycker. Jo, för att jag har en hel del hoppekipage i träning och det är både roligt och tankeväckande.  Det har visat sig, nästan undantagsvis, att det som stannar upp utvecklingen eller krånglar i hoppningen kommer ur problem i grundridningen. Inte sällan för att ryttarna lever med en inlärd övertro på benstyrka...


Foto: Tomas Holcbecher

Henrik v Eckerman, i en härlig stilstudie, har säkert små egenheter i sin ridning. En sak är jag 100% säker på, han har inte kommit till världstoppen för att han sitter och klämmer med skänkeln...

Jag upprepar det som blivit mitt motto: "Du ska vara trött i huvudet när du sitter av, inte i armar och ben."

                            Sluta kläm och ha det gott i sadeln och solen. 


Läst 39456 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
29

"Spegel, spegel på väggen där...

....säg vem som vackrast i världen är."

Den som kan sina sagor vet att spegeln svarade inte alltid som det var bestämt.

Att titta i spegeln eller be någon att filma när man rider det är en viktig del av utvecklingen. Ju mer tid du tillbringar i sadeln utan att ha ett vakande öga på dig, desto viktigare är det att du håller dig själv i nackhåret så du inte lägger dig till med avarter.

Positionen i sadeln förfaller oroande snabbt om ingen är på dig med pekpinnen. Händerna faller isär och ner, eller upp och bak, ryggen sjunker ihop och skänkeln åker fram eller bak. En typisk soffliggarsits är väldigt vanlig.

Ryttarens position i sadeln, framförallt den lodräta sitsen är inget någon kommit på av en slump för att det ska se trevligt ut.

Bålen, den viktigaste delen på ryttaren behöver vara på rätt ställe för att armar, huvud och skänkel ska hamna rätt och fungera rätt. Allt hänger ihop och inverkansridningen, möjligheten att påverka rätt, utgår från delen mellan ryttarens höft och armhåla.

Jag gjorde en utflykt till en anläggning i norra Bohuslän förra veckan. Jobbade med många nya ryttare och hamnar automatiskt på avdelningen sits och inverkan.

En ung ryttare på en lite hetsig ponny hade hamnat i en lite mindre ändamålsenlig position. Ryttaren själv upplevde inte att sitsen var ett problem utan tyckte sig ha bra koll. Det tyckte inte jag så vi ändrade.. och ändrade... och ändrade lite till. Jag flyttade alltså på precis allting och flickan började nog fundera på om jag var riktigt klok.

När jag var nöjd, ryttaren helt ur sin bekvämlighetszon och ponnyn hade godkänt förändringen genom att trava lugnare och med bättre takt filmade jag ekipaget några varv. Sen fick tjejen se sig själv på film.

Det blev alldeles tyst, sen sa hon: "Jösses, det ser ju himla bra ut! Och vet du Kajsa, jag trodde på riktigt att jag satt så. Alltså innan du ändrade på allt..."

Så där blir det lätt, man tappar bort sig i vardagsridningen och lägger sig till med felaktigheter som senare blir jobbiga att träna bort igen.

Att ta regelbunden hjälp med sin ridning är viktigt. Spegeln och kameran kan hjälpa till när det blir glest mellan träningstillfällena. Är du orutinerad är det omöjligt att vara din egen lärare. Det behövs ett avsuttet, tränat och rutinerat öga för att hålla formen och utveckla din ridning.

Det som kan tyckas vara fåniga detaljer har ofta en avgörande betydelse. En korrekt handställningen till exempel är något som väldigt många skulle ha nytta av träna in. Det är som sagt inte någon "tomte" som kommit på det en regnig och sysslolös söndag, hur handställning fungerar. Händerna, ihop med armar och bål fungerar väldig väl, utan spänning eller kraft om du gör rätt.

Tränar du in din position rätt kommer spegeln till slut att säga att du är vackrast i världen. Eller åtminstone att du fattat vad du håller på med...

Jag minns inte varför jag tog det här kortet men hästen jag sitter på, hon har en ryttare som idag har koll på sitsen.

Hästen heter Barcelona MW och var med sin ryttare Sofie Relander ett av ekipagen i laget som tog SM-guld nu i midsommarhelgen.


Läst 38882 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
20

Tro på det du gör!

"Ingenting är omöjligt" eller "Allt är möjligt" är två sätt att uttrycka samma sak.

Hästar, precis som människor, kan överraska med en utveckling som inget trott vara möjlig. Jag har haft förmånen att jobba med många, av båda sorter, som förvånat mig såväl som omvärlden. Eftersom jag försöker lära av erfarenheten säger jag väldigt sällan idag att "hästen räcker inte till, byt ut den."

Ibland kan jag önska att en begåvad, hårt arbetande ryttare hade en "bättre" häst, men om vi alltid gör det bästa av det som finns kommer vi alltid längre än vi trodde från början.

Jag har haft tre svårklasshästar varav två startade GP och en startade Svår B:1 som högsta klass. Alla tre utbildade jag från start och ingen av dem var tänkta som GP-hästar. Men med en envis ryttare och en hängiven, skicklig och vidsynt tränare kan Grand Prix bli verklighet även med hästar som "inte räcker till".

Harley Davie  "Putte", en häst som föddes av en mamma som inte ville veta av honom. Han fick en nordsvensk amma och växte upp till en trevlig häst som var 1.63, kanske 64 cm hög. Tre ordinära gångarter, kort hals och ett stort hjärta av guld. Vi tävlade upp till Int I och sen var vår framtid slut sa de tränare jag red för. "Byt häst Kajsa om du vill komma vidare" Jag är oerhört enveten, bytte inte häst utan letade efter någon som kunde hjälpa oss. Den som väckte nytt hopp om GP och hade svaren på mina frågor var Richard White. Putte och jag red två individuella SM och tre Lag-SM. Fantastiskt duktig häst som senare fortsatte som läromästare till en YR i ett annat land.

Pokus, honom hittade jag i en hagen hos en känd skånsk hästhandlare av den gamla sorten. Jag var ute efter en unghäst och vi gick ut i handlarens hage för att kolla vad som fanns. Pokus, då tre år lämnade flocken och kom fram till oss för att hälsa. Ni förstår hur det gick.. Pokus var också en ganska liten häst, så liten att jag sålde honom p g a det när han var fyra år. Han flyttade inte så långt, inte alls faktiskt för jag sålde honom till min stallägare och fortsatte rida och utbilda. Bra samarbete! Pokus var exteriört ingen succé, lite sänkt i ryggen och hade inte nån särskilt bra galopp. Med Richards hjälp startade vi GP och senare blev han läromästare till en av mina ponnyelever. Tillsammans tävlade de upp till Int I.

Crossby, en hoppavlad häst med rolig stam. Pappa var franske hopphäst och mamma var en irländsk fullblodsgaloppör. Crossby blev den hästen som prövat mig mest av alla jag någonsin jobbat med och den jag tror  jag älskat mest.När han var fyra år och visades på kvalitetstävlan tyckte gångartsdomaren att han skulle till veterinären för han hade ett oregelbundet rörelsemönster i trav. Han var inte halt... Han vann en gren den dagen, han hade grövsta skenbensomfånget. Jag ägde aldrig Crossby, han hamnade hos mig av en slump när han var sex år. Det tog ett år att lära honom att byta galopp åt vänster och två år åt höger. Där någonstans tvivlade även den nu rätt så prövade Richard W. "Maybe there is another things for him to do in life..."  Svår B:1 hann vi med, Crossby blev helt suverän på att byta i varje och utvecklade en fin passage

Jag fick denna underbara artikel från en vän i morse, "How To Make A Grand Prix Horse".

Läs den, behåll hoppet och rid väl!


Läst 36781 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
16

Och var är killarna?

Läste en krönika av Lisbeth Panke-Airosto för ett tag sen. Hon oroade sig över B-ponnyernas frånvaro eller rent av försvinnande från tävlingsarenorna. Jag håller med, de små kämparna har sin plats och kan ge kan ge ryttarna en fin start på tävlingskarriären.

Om någon mot förmodan inte känner till Lisbeth Panke kan jag berätta att hon bl a, eller främst, är känd för sina fantastiska böcker om Britta och Silver. Jag tror inte det finns en hästunge i min generation som inte drömt om att bygga en ponnybox i trädgården. Jag kunde böckerna utantill och har även läst dem för min dotter när hon var liten. God fostran!

Som dressyrtränare har jag haft flera fina B-ponnyer i träning. Den förste var Janus II, ett brunt gotlandsruss med ett riktigt russtemperament. Det är lite vildhäst kvar i själen på dem, egensinniga och starka... Janus och jag hann med tre ryttare innan våra vägar skiljdes. Tarzan var nästa B-ponny och sist kom "Boyen", riden av systrarna Linda och Louise "Ludde" Paulsson. Samtliga ryttare på dessa små ponnysar fortsatte tävla på C- och/eller D-ponny. Flera av dem fortsatte senare även att tävla på stora hästar. Det blev många SM för oss och ännu fler timmar på framridning för B-ponnyer.

Så visst förstår jag Lisbeths oro, den är befogad och jag vet inte hur många B-ponnyer som deltar på årets ponny-SM i dressyr.

Men en annan liten, tynande närvaro på dressyrbanorna på årets ponny-SM är mer oroande och det är den nästan totala avsaknaden killar. Av 141 ryttare, reservation för felräkning, är det 2 killar... Hallå dressyrponnyvärlden, var är killarna?

Tja, detta är inget nytt. Så länge jag jobbat som tränare har killarna varit nästan osynliga på dressyrtävlingarna för ponny. Fast det har funnits en och annan, jag minns särskilt en. Han var lite tyst och tillbakadragen och hade en väldigt fin grå ponny som jag glömt vad den hette.

Jag rotade i gömmorna och hittade en rolig bild från ett ponny- EM någonstans i Europa på 90-talet. Då var den unge mannen med och han är sig ganska lik idag tycker jag.

Jag minns inte vad de två andra tjejerna hette men längst till höger i bild är det "Ludde" Paulsson på Dreaming Boy.

Visst känns han igen tvåan från vänster, Kristian v Krusenstierna!


Läst 47994 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Hippologbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

En dryg vecka kvar till skolstart

Hippologbloggen

Inridning och utbildning av hästar och ponnyer!

Therese

Handarbete

Kajsa Boström

Till Husbloggarna