Kajsa Boström
JUN
21

Hatten av

"Hatten av för alla som lyckas utbilda sina hästar upp i svår klass..."

Det där sa Erik Lette på en domarkurs en gång. Han sa det till kursdeltagarna så att de skulle komma ihåg att leta förtjänster hos ekipagen. Det är ju som bekant lätt att leta fel och peka på brister, det gäller nog oss alla.

Jag var demoryttare den där domarkursen, de behövde ha någon att öva bedömning på. Min häst var gångartsmässigt en ganska medioker häst men han gick Grand Prix och plockade sina poäng på annat. Han var en duktig häst med ett stort mod och ett hjärta av guld.

Jag tänker ofta på det där Erik sa, att det förtjänar omgivningens respekt att ha utbildat en svårklasshäst. Han pratade alltså inte om högsta procent och placeringar utan bara bedriften att ha klarat av att ta sig dit. Klok karl! 

Om du har en häst som inte begåvats med en elastisk kropp som dansar fram i elegant trav och galopp är det inte kört även om du vill upp i klasserna. Du vet aldrig var den översta gränsen för hästens förmåga är förrän du provat. Når du gränsen innan det är tillräckligt bra får du acceptera läget, men min erfarenhet är att vi ofta underskattar hästarna.

Att jobba med att förädla hästens gångarter, att göra den så smidig och atletisk som är möjligt är det roligaste. Det är häftigt att sitta på en häst som blir mjuk och elastisk för att den kan, istället för att den går på spänning och kanske sprattlar spektakulärt med benen.

När hästen blir smidig och rörlig, då kan de svåra rörelserna nästan kännas enkla. Så ge inte upp och säg att hästen inte räcker till innan du gjort vad du kan. Alla kan inte ha en gångartskanon under sadeln för det finns inte så många. De räcker inte åt alla, vi får förvalta de förmågor vi har i stallet för närvarande.

Hästen på filmen avlades egentligen för fälttävlan. Mamman var en duktig fälttävlanshäst och ryttare som också är uppfödare galopperade gärna i full fart genom terrängen.

Nu ändrade sig livet och intressena ibland och vi skojar fortfarande om ryttarens lätt skräckslagna min när jag för några år sen sa sa: "Plocka fram ditt kandar, hon byter ju fint så Msv B dressyr är ingen match för er."

Med tiden la sig "skräcken" och kandaret vilket hästen inte var så nöjd med kunde med nya regler förpassas tillbaka till sadelkammaren. Vi jobbar vidare, klart godkänd debut i Intermediare I är gjord och hästen kan idag galoppombyten i varje. Vem vet hur långt vi kommer?!

Just igår fick vi till ett riktigt bra pass och traven tog sig upp till en ny nivå. Det är lycka för mig, när jag kan förmedla det som behövs och hästen är mjuk och positiv.

Ha nu en trevlig midsommarhelg, låt bli alkoholen, stretcha din höftböjare och dröm vidare om svårklasstraven. Vinner du inga mästerskap med den har du iallafall haft en go stund i sadeln.

                                 / Kajsa

                                       


Läst 6047 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
18

Sitt!

Ett av ridningens stora mysterier är hur ryttarens kropp ska användas för att på bästa vis inverka på hästen. 

Förklaringar och beskrivningar av en god sits har funnits i över 2000 år och konstigt nog är det ungefär samma sak som beskrivs. Sitt rakt upp och ner, näsan framåt, armarna intill, händerna stilla i riktning framåt och fötterna rakt under kroppen. Genialt i all sin enkelhet.

Det finns inget nytt under solen, vi forskar, mäter, uppfinner men det mesta är nog redan beprövat och uppklarat om man läser den litteratur som finns. Vi ryttare behöver ha koll på vad vi ska göra, alltså behöver vi en god kroppskontroll, balans och oändlig påfyllnad med träning.

Många är de som delar med sig av sina erfarenheter och tankar när det gäller sits och inverkan. Det skrivs kloka artiklar, det görs informativa filmer och kunniga människor står timmavis och berättar för stora åhörarskaror hur ridning ska utföras på bästa vis.

Vi, alltså vi som läser, ser och hör allt detta nickar instämmande, ibland häpnar vi när någon är riktigt skicklig på att förklara men alla är vi överens om hur det ska gå till. Eller hur det borde gå till...

För på något vis uppkommer det då och då små....buggar, kan man säga, i systemet. Det växer fram trender eller varianter av det korrekta som sprider sig med blixtens hastighet. 

Det kan gälla ryttarens positions i sadeln, plötsligt kan man ana att ryttare börjar se ut som vattenskidåkare, alltså lätt tillbakalutade i sadeln med lite för mycket i handen. Någon har sett någon och tyckt att det ser fräckt ut och vips är trenden väckt, stolsitsen har fått en pånyttfödelse.

Det kan gälla handställningen, plötsligt är det någon ryttare som lägger omkull händerna i höjd med låren eller börjar att använda tygeln växelvis, såga, för att justera placeringen av hästens huvud. Allt är lika illa men likväl får avsteget från det korrekta följare och strax är det en grupp som sitter och sågar med omkullagda händer. Trenden är där.

En annan avvikelse från det optimala är att ryttarna har liiite för långa läder, tån hamnar ner och hälen med sporren uppåt. Hälen kan också hamna i uppdraget läge p g a att hästen inte bjuder framåt. Då griper sporren in och hälen dras uppåt om ryttaren inte har koll på sig. Oavsett orsak ska tån aldrig peka ner i marken, någonsin.

Det där med uppdragna hälar fick jag en fråga om för ett tag sen av en tjej som suttit och tittat på en svår klass vid en större tävling.

"Vad kommer det sig att ryttare på den nivån, nästan alla i den klassen sitter med hälen uppdragen och gnager med sporren i hästens sida nästan hela programmet?"

Jag svarade pedagogiskt och bra på den frågan tycker jag med att: Det är svårt att rida och ibland gör man lite mindre rätt.

Vad skulle du svarat?

Jag läser här i Hippson en artikel om hur viktigt det är att belasta foten rätt i stigbygeln. Det kan man tänka är "breaking news" Men faktiskt inte, för precis det där lärde RW (Richard White för den nytillkomne, äkta hälft till Kyra Kyrklund) mig för 25 år sen, vikten av att belasta foten rätt och hur jag skulle få foten och benet i korrekt position.

Jag ska fråga honom hur han visste det redan då. Han vet väldigt många saker jag aldrig hört någon annan tränare prata om. Undrar om han är en av de få som vet allt?

Jag skickar med en liten filmsnutt jag fick av en kompis, hon har en skänkel som alltid eller nästan iallafall, är korrekt placerad. Inget kläm med sporren där och hälen är lägre än tån. Bara att öva gott folk, för det är roligt att sätta trender som leder framåt!

                                                 Hej hopp! / Kajsa
 

                                                  


Läst 10591 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
11

Guldmedaljer i födelsedagspresent.

Strömsholmstävlingarna firade den gångna helgen 100 år, det är en bemärkelsedag få får uppleva! Strömsholm är en vacker anläggning och när jag växte upp var det min stora dröm att få gå RIK-kurserna där. Slottet är nog det som fotograferas oftast men jag har Vita Ridhuset som min favorit. En mäktig byggnad och där hörs dressyrens vingslag tycker jag.

Läser att Ulla Håkanson i år gjorde sin 48:e start i SM och om de varit på rad träffade jag henne där vid tredje försöket! Jag har sagt det förut, hade jag inte åkt till Strömsholm den gången, med min ridklubb hade jag säkert gjort något annat idag. Så tack för den "knuffen" Ulla! Minns inte om hon vann just den gången men hon har många SM-medaljer.

Bortsett från vinster och medaljer är det roligt att se hur de olika åldersklasserna växt. I år var det t ex 40 juniorer anmälda, det känns tryggt för sportens fortlevnad. Juniorer, unga ryttare, U25 och seniorer, det finns mycket att välja på!

En fantastisk service till alla ridsportintresserade i vårt avlånga land var att det gick att se alla SM-klasser direkt på nätet. Tack för det EQUISPORT.TV!

Ingen har väl missat att SM-guldet för seniorer 2018 gick till Patrik Kittel, han fick 82,675 i küren. Gratulerar till den bedriften! Guldmedaljen passade extra bra, igår fyllde Patrik år. Lustigt nog delar han tydligen födelsedag med en annan internationell dressyrstjärna.

Med fantastiska 88,425 % vann Sönke Rothenberger på Cosmo igår i Grand Prix Kür vid tyska mästerskapen.  Det blev guld för det ekipaget, Isabell Werth  fick nöja sig med ett silver detta året. En vinst på Sönkes födelsedag! Hans ritt går att se här:

Ni som följer min blogg har fått läsa om vår utbildning och visning av treåringen Zig Zauer. Igår, alldeles innan midnatt när jag precis höll på att somna plingade det i min mobil. Zig Zauer hade fått en lillasyster e. Fürsten-Look! Jag hoppas på bra väder i eftermiddag för då ska jag på fotosession med det nya lilla livet. 

                                Hej så länge!  /Kajsa
 


Läst 14778 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
05

Bedömning är ordet det vi behöver förhålla oss till.

Synonymer till bedöming: värdering, beräkning

Att tävla i dressyr betyder att jag som ryttare är medveten om att det jag gör kommer att bedömas. Detta gäller också treårstester och övriga årgångsklasser, även om bedömningen skiljer sig en aning från den traditionella programbedömningen.

Att tävla i dressyr innefattar också att jag behöver vara insatt i vad det står i TR (Tävlingsreglementet). Jag behöver veta vad som står i TR I (Gemensamma bestämmelser) och framförallt vad som står i TR II ,vilken gäller specifikt för dressyr. Vet jag inte till 100% vad tävlandet innebär kan det vara svårt att förstå hur bedömningen går till.

Den eller de som dömer uppvisningen utgår vad som sker just nu på banan, alltså vad du presterar framför dem i förhållande till de kriterier som gäller för den svårighetsnivå du tävlar på. Allt om vad domaren tittar efter finns tydligt beskrivet i TR II.

Ryttare och hästar ska vara utbildade för att klara sin uppgift och domarna vara utbildade att göra sin. Enigheten mellan utövare och domare inom vilken sport det än gäller är inte alltid 100%, det är full naturligt. Det är mycket känslor inblandat, ryttarna är förväntansfulla och bedömningen är alltid till en liten del subjektiv, hur rutinerad och skicklig domaren än är.

Som ryttare har jag gjort ett val när jag deltar i en tävling och jag får underkasta mig de regler som gäller, oavsett om jag för dagen är nöjd eller får en bedömning jag är besviken över. 

Visst låter det självklart? Mitt eget resonemang är att i sista änden vinner den som är bäst, det blir rättvisa. Till slut är det kanske du och din häst som står överst på pallen eller iallafall får de % du tycker att ni förtjänar. Utveckling leder ofta till framgång och god ridning belönas.

Har du frågor om bedömningen kan du alltid vända dig till domaren efter klassens slut om du vill ha en motivering. Det som är svårt att förstå brukar klarna då, bit ihop och kom igen.  Lägg din energi på att fortsatt höja din egen förmåga istället för att fastna i det som var, satsa på att höja lägstanivån. För det är så, domaren dömer och du rider...

Det finns olika platser för åsikters yttrande för och emot bedömningen, t ex runt resultattavlan, på åskådarläktare eller i sociala medier. Är du upprörd så håll god ton och tänk efter innan grodorna hoppar ur munnen. Det vinner du på i längden!

Och som vanligt, hästen är den som inte valt att deltaga så rid väl!

                                      


Läst 18466 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
28

Det är alltid någon som måste gå...

I min morgontidning Göteborgs-Posten fanns det en annons för ett tag sen som fastnade i min hjärna. Jag har tänkt på innehållet många gånger under veckan. Det var arrangören bakom vårt berömda "Göteborgs-Varv" västkustens halvmara som tackade deltagare och funktionärer efter avslutad löparvecka.

Göteborgs-Varvet är verkligen en folkfest. Det finns under veckan lopp för alla, elit, lunkare, seniorer och juniorer. Det är en härlig folkfest som även engagerar en stor publikmassa. Medaljer delas ut och alla hejar på alla som går i mål på Slottskogsvallen.

Fast de finns ju några som inte når dit. Vrickade fötter, skoskav, vätskebrist eller annat gör att de inte orkar runt.

Då kommer kanske den där uppgivna besvikelsen, tomheten och de krossade förväntningarna son en smäll i bakhuvudet. Just dem, de som aldrig kom i mål vände sig denna annons till och jag tar mig friheten att citera slutet:

"Och du kommer väl vara matt men ändå lite nöjd. För du gav dig ut de där höstkvällarna trots att soffan förföriskt lockade. Du utmanade dig själv trots att du egentligen inte vågade. Du sprang med en löpargrupp och en massa nya människor för att du ville bli bättre och kände dig modig på grund av det. Och det är du också!

Detta är en hyllning till dig som inte tog dig i mål i år. Men nästa år har du en ny chans."

Precis som med oss och våra hästar tänker jag. Speciellt nu på våren när allt händer, treårstester, kval till Falsterbo eller lagtävlingar i lika divisioner. Allt ska klicka nu, upp till bevis efter den långa vintern och alla träningar. Och sen går det kanske inte?!

Det blir inga diplom på unghästen eller så blir hästen halt och du får inte dina kvalprocent. Den drömda Falsterboveckan seglar iväg som en skuta i horisonten, treåringen som skulle bli din pensionsförsäkring är inte ens klass I, eller kanske händer det värsta av allt. Din häst får galoppera iväg på de evigt gröna ängarna, efter år av satsningar och gemensam glädje och du är bara ensam och less på allt.

 "Prinsessan", hästen på bilden (en av mina favoritbilder) lämnade oss idag. En satsning och ett kärleksfullt förhållande tog slut och det finns en oändligt ledsen ägare och ryttare därute någonstans...

Till er som har det motigt nu, det kommer bättre dagar. Nya hästar, nya drömmar och förhoppningsvis "upplopp" där ni kan defilera in i målet efter väl förrättat varv. Medaljerna hägrar oavsett vilka mål ni sätter upp.

Vill ni muntra upp er efter denna något dystra måndagsfundering kan ni kolla på länken nedan.

Charlotte Dujardin visar på sin fb och sitt Instagram att hon behärskar all ridning. Det kan göra vem som helst glad att titta på! 

https://www.facebook.com/search/top/?q=charlotte%20dujardin

              Hej och ge inte upp, för nästa gång...  /Kajsa


Läst 25386 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
20

"Den lilla svarta" visar sig vara ett säkert kort.

"Den lilla svarta", det vet alla klädmedvetna att den är bra att ha i garderoben. En snygg, tidlös modell på klänning som alltid gör bäraren klädd och klar för det mest avancerade event.

Precis som med en svart häst, den klär alltid en ryttare och det är något visst med dem. Vem drömde inte som liten ryttare om Svarta Hingsten eller Black Beauty? Jag gjorde det varenda dag.

Jag är en del i ett sammansvetsat team, vi har hunnit fostra och visa en ansenlig mängd unga hästar vid det här laget. Vi som är kärnan är tre goda vänner, ryttare, hovslagare och tränare. Tillsammans har vi skapat ett koncept som visats sig vinnande mer än en gång. Eva rider, Tina håller i och inte minst ett vakande öga på allt som sker och jag sköter tränarrollen.

För några år sen dök det upp en 3-årig svart skönhet i vår tillvaro. Den skulle förädlas och förhoppningsvis kunna charma domarna på treårstesten. Det gjorde hon med besked, hon vann sitt test och kvalade vidare till Breeders på Flyinge. 

Caramia e. Floricello - Weltgeist

Ett år senare 2016 kom nästa svarta, Terresana, hon vann också sin 3-års test men sen lämnade vi det projektet utan vidare åtgärd.

Efter det vilade vi, men i år var det dags igen, en svart skönhet, med gener som ligger mig varmt om hjärtat. Han kom , sågs och segrade nästan. Slagen med 1 poäng men den högst bedömda 3-åring som vi förädlat och visat.

Vackre Zig Zauer (SWB) e.Everdale - Caprimond, äg och uppf: R Kangas/B Löfmark kammade idag hem 49 poäng. Om det inte pågått en fotbollsmatch för juniorer precis intill dagens visningsplats hade han kanske visat upp sin bästa skritt också...

Med mycket goda vitsord för skick, förberedelse, och visning går han nu på bete med sin gamla mamma och växer i sina nya 5 cm. Det är nämligen ungefär det han stuckit iväg i mankhöjd under de knappa 3 månader han varit under förberedelse. De är så duktiga dessa unga hästar!

Vi andra i teamet omkring honom förbereder oss för ett par roliga dagar på Flyinge i oktober. Nu är allt bonus och bara roligt!


Läst 27882 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
16

Går det att klämma ut det goda?

Det händer då och då att jag träffar ryttare som har lärt sig, eller anser att man ska hålla om hästen med skänkeln. Alltså då menar de verkligen HÅLLA OM, dvs klämma, trycka eller på annat sätt med skänklarnas/benens muskelkraft försöka påverka hästens energi, balans eller riktning.

Ibland är det ryttare som trycker och klämmer så de får muskelvärk eller krampkänning i full förvissning om att det är så det ska vara. Det är oerhört energikrävande att sitta och klämma runt hästens bål ett helt ridpass och dessutom fullständigt förkastligt, om du frågar mig.

Det finns många beskrivningar, mer eller mindre fantasifulla om hur skänkeln ska verka. Men de som menar på allvar att ryttaren med sina ben ska klämma ett halv ton häst framåt hoppar jag över att citera.

"Skänkeln skall var såsom hälld utmed hästens sida", det låter väl vackert, nästan lite poetiskt? Så här beskrev Hans Wikne, en riktig hedersman, skicklig ryttare och tränare för mig hur han ansåg att skänkel skulle ligga intill utan att klämma. Han sa också att: "Stövelns insida ska hämta värme från hästens sida". Med det menade han intill och stilla, foten i lätt kontakt med stigbygeln.

I vår svenska RIDINSTRUKTION, av äldre årgång står det om skänkeln att: "För en riktig inverkan i rätta ögonblicket fodras att skänkel, utan att klämma, städse förbliva i omedelbar närhet av hästen.(slutet skänkelläge)

 

Här jag i full fart med att förklara skänkelns placering och inverkan för en ung ryttare. Hon red som demo-ekipage på en clinic jag gjorde på Göteborgs Fältrittklubb i april i år.

Men, den absolut roligaste och mest jordnära reflektionen om skänkeln fick jag häromdagen av en ponnypappa, tillika mjölkbonde. Jag pratade med hans dotter, 12 år, om hur och var skänkeln skulle användas och förklarade också varför man inte ska klämma med den runt hästen om man ville ha mer fart och rörlighet.

Jag minns inte exakt hur pappan uttryckte sig men ungefär så här och jämförelsen är ju obetalbar i sin enkelhet!

"Men, det är ju som med korna då! Om jag har en bråkig dj---l som trampar runt, lyfter benen eller sparkas när den ska mjölkas, då sätter jag ett spännband runt magen på den, ungefär där hästen har sin manke. Sen spänner jag lite i taget tills kon trycker emot och står stilla med alla fyra benen i marken. Då fattar jag ju varför hon(dottern)inte ska klämma med skänkeln!"

Sammanfattningen blir att vill du rida på en rörlig häst, lär den att gå för lätta skänkelhjälper. Vill du mjölka en ko i lugn och ro, med kossans fyran ben tryggt på marken, kläm åt runt magen!

                        Ibland blir det liksom glasklart...  / Kajsa
 


Läst 32836 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
12

Lite glapp i systemet kan inte skada mer än tvärtom

"Korta tygeln!" är inom ridningen nog jordens mest vanliga instruktion. Det är också en vanlig domarkommentar i dressyrprotokollen. Fast där kan det heta "Lite bristande kontakt, glappa inte på tygeln!"

Över lag är tyglarna, dessa smala metrar av läder ofta i fokus och väldigt mycket i fokus. Vi måste ju ha koll!!

På vad kan jag undra, det finns andra saker som är mycket bättre att försöka hålla koll på. Din egen position och balans i sadeln till exempel. Att hålla balansen i tyglarna eller hålla fast hästens huvud med händerna är det sämsta en ryttare kan komma på.

En häst är aldrig stark i munnen, fast det är ett vanligt omdöme om du frågar runt. En häst kan ligga på i handen för att den obalanserad av en eller fler anledning, men stark i munnen är den aldrig.

Ordet kontakt(stöd), som står som nummer tre i Utbildningsskalan blir lätt ett exempel på hur ord tolkas olika och hur svårt det är att få fram rätt information.

Ordet stöd som används ibland står för många saker som inte alls stämmer med den lätta elastiska kontakt som vi ska ha med hästens mun. Därför gäller det att förklara, eller få förklarat vad som är en bra kontakt eller ett bra stöd.

Det är hästen som ska söka kontakten framåt, inte ryttaren som ska få den genom att dra bakåt. Resten av detta mysterium, att rida med god elastisk kontakt är faktisk unikt för varje ekipage. Varje häst är en individ, det är inte hugget i sten hur kort en tygel ska vara för att verka på bästa vis. 

Tvång är aldrig på sikt en lösning, det är min fasta övertygelse. Det finns fler hästar som far illa av stumma, starka ryttarhänder än en bitvis glappande tygel.

"Följer hästen icke genast tygeltaget, får ryttaren icke med våld tvinga sin vilja igenom"

              ur RIDINSTRUKTION (R1)

Det är en bra mening att ha i huvudet. Som sagt, ridning är ingen exakt vetenskap. Men jag upprepar Ridsportförbundets ledstjärna, den som blivit min favorit:

"Jag hanterar hästen på ett sätt jag kan stå för och som jag är stolt över inför omvärlden."

Den här hästen är på denna fantastiska ögonblicksbild en glad skit med lite glapp i kontakten och inte ramlade världen ihop för det.

               

                            Tjohej i vår/sommarsolen och lätta på handen!  /Kajsa


Läst 44470 ggr Kommentarer Kommentera

APR
24

Lagom är bäst.

Hästar är väldigt sällan lagom utrustade och nu menar jag gångarterna hos dressyrhästar. Så här kan det låta:

"Mycket trevlig häst! Snygg modell, bra exteriör men den kunde haft bättre galopp."

"Elegant häst! Utomordentligt bärig och god galopp, traven är mer medioker."

"En häst med trav utöver det vanliga! Galoppen är luftig, skritten är tyvärr något spänd och kort."

Visst är det igenkänning på denna typen av utlåtanden?

Under flera dagar har jag funderat över om jag på om jag i riktiga livet träffat på någon eller några hästar jag skulle säga varit lagom, över det hela alltså. Exteriör, storlek, gångarter och temperament. Jag har sett många fina hästar men faktiskt inte någon helt igenom lagom.

Min stora favorit, världens bästa Valegro bedömdes när han var ung ha för stor galopp för sitt eget bästa. Hans galopp är stor, närmast gigantisk men en skicklig ryttare och anpassat arbete har gjort den hanterbar för hästen. 

Arbetet med att hitta ett sätt att vända hästars svagheter i de olika gångarterna till något bättre är alltid roligt. I dag konstaterade en ryttare och jag att vi löst problemet med hästens skritt, den har slutat gå i passgång. Att hästar passar i skritt är tyvärr ett vanligt bekymmer, många hästar har idag korta ryggar och stor skritt. De får inte plats med benen och inte tid att lära sig att hantera skritten.

En häst faller inte över i passgång för att det är kul, om är hästen frisk är passgången i princip till 100% ett ryttarproblem.

Att utveckla traven sägs vara det lättaste. Det har jag alltid hört och jag håller med, i stort. Galoppen är knivig att förädla tycker jag, vare sig den behöver bli större eller mindre.

En häst med exteriöra avvikelser(från det optimala) och en energi utöver allt jag varit med om har jag och ryttare/ägare Eva jobbat med några  år. Den som hänger i min blogg vet redan vem Delores, till vardags kallad Dolly är. Hon är ett sjuårigt sto som är född i Tyskland, kom hit som föl och är e. Diamonit – Fürst Heinrich.

Det har tagit tid att lära Dolly att ta i "lagom", att sansa sig. Jag har följt henne sen Eva köpte henne som oinriden ung häst. Allt och då menar jag allt går i 100 knyck, promenader i skogen eller dressyr. Hoppningen har varit likadan. Det har krävts många upprepningar med otroligt pedagogiska och enkla övningar under det vakande ögat hos en duktig hopptränare för att hon ska ta i "lagom". Nu hoppar hon riktigt bra!

Galoppombyten har varit en stötesten. Det ena förstod hon relativt snabbt hur hon skulle göra, utan att skena eller göra akrobatiska luftsprång. Men det andra, det har satt våra förmågor på prov. Ryttaren har fått öva tålamodets svåra konst och jag har fått fler rynkor i pannan och gråa hår av att fundera ut hur vi skulle gå tillväga.

Så igår, en välsignad morgon inträffade "lagom"! Sätt på ljudet, hallelujamoments är roliga!

                       Tack Dolly för att du visade din goda vilja. ♥  //Nöjd Kajsa


Läst 43057 ggr Kommentarer Kommentera

APR
20

Hårt och kort eller lätt och länge?

Dagens rubrik står en av mina bröder bakom. Han ställde frågan till mig en gång om hur han skulle steka blodpudding, en bra fråga från en då ganska fattig kille som skolkat från hemkunskapen.

Nu när förberedelserna är i full gång för årets treårstester är frågan högst relevant, hårt och kort eller lätt och länge? Gör du en "quick-fix" för att få hästen visad eller lägger tid på en gedigen utbildning?

Det finns helt klart delade åsikter om saken. Min uppfattning är att det ska få ta tid att sadeltämja och grundrida en unghäst. Jag ser ingen vinst i att snabbt och heroiskt kasta sig upp på ryggen för låta hästen springa runt innan den är vare sig tam eller har fattat var den är. 

Inlärning tar tid, i min värld är underkastelse inte samma sak som trygg och tillåtande.

Jag tycker också att treåringen, om den ska visas, bör vara väl ridbar i alla tre gångarter efter avslutad utbildningstid. Den ska kunna gå lugnt med god kontakt, fatta höger och vänster galopp samt kunna vända korrekt i hörn och på större volter utan problem. Visst, det tar några månader och det bygger mycket på att hästen redan innan är van att hanteras varje dag. Detta gäller även för de som ska bli hopphästar längre fram i livet. Efter testet kan den vila till hösten eller nåt. 

Zig Zauer (SWB) född -15 e. Everdale – Caprimond. Här rids han tredje gången utan lina och har fattat grejen!

Men som sagt finns det andra åsikter om inridning och vilket som är rätt eller fel får väl varje hästs fortsatta framtid som ridhäst utvisa.

Nelson Pessoa är i Sverige och delar med sig av sin kunskap. Han tycker över lag att ryttarna rider på för spända hästar. Sluta dra i tyglarna, ta av sporrar och lägg undan ditt spö. Klappa hästen och ge den en sockerbit var hans budskap för dagen.

Det självklara är inte alltid självklart?!

Nu tar jag helg och går ut med mina golfklubbor. Vet ni, om jag håller för hårt i golfklubban går det inget bra. Heller...
  
Rid lättsamt, jag svingar lugnt     
/Kajsa
   


Läst 44691 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Gästblogg: Häng med Julia till USA och en av världens främsta sporthästkliniker!

Veterinärbloggen

Hatten av

Kajsa Boström

Stalltvätt!

Stalldrömmar

Till Husbloggarna