Kajsa Boström
AUG
27
2016

Hösten innebär hästar på stall igen och det räknas foderstater. Foderanalyser samt inköp av hinkar, burkar, paket, dunkar och kanske även påsar innehållande allt möjligt . Nu ska det fodras...

Det är mat på längden och på tvären, i krubbor, på foderbord och i hönät av olika sorter.

Jag fick lära mig, för tusen år sen på de faktiskt väldigt populära teorikvällarna på ridskolan, att hästen är ett stäppdjur. Den rör sig i frihet betande över ganska stora ytor under många av dygnets timmar, för att få ihop den mängd mat den behöver.

Den är fortfarande ett stäppdjur om än något domesticerad. Så för hästen intas maten säkert även idag bäst i markhöjd.

Jag har läst en del om hönät och dess eventuellt negativa inverkan på hästar. Jag kan förstå teorin om att det eviga ryckandet i finmaskiga nät kan inverka menligt på muskulatur i hals och nacke. Det är ingen naturlig ätställning.

Men, det är en teori för ingen vet med säkerhet.

Hö eller ensilage/hösilage är också en fråga som det inte finns ett klart svar på. Alltså om något av det är bättre än det andra.

Ämnet kraftfoder och fodertillskott är ett annat intressant ämne.

Jag var och gästade en god vän för några år sen. En av de allra yppersta hästmänniskorna i världen faktiskt. Hon berättade att hon städade ur foderkammaren i sitt stall några gånger per år. Det fanns även hos henne en tendens till ökning av antalet "extraburkar" över tid. Vi hade roligt åt det där, hästmänniskors svaghet för att vilja köpa egenskaper på burk.

Min inställning till kraftfoder och framförallt fodertillskott är restriktiv och jag tror inte på under i burkform.

Jag är väldigt vetgirig, andra säger krass, och försöker alltid hitta vetenskapligt underbyggd fakta om saker och ting.

En sak har jag lärt mig av detta sökande är att det i allmänhet finns väldigt lite oberoende, klinisk forskning om saker som gäller hästar. Det som finns är ofta produktfinansierat eller subjektivt på annat vis. Eller så finns det ingen forskning alls utan ett rent tyckande som blir sanningar. Som t ex när någon namnkunnig branschmänniska har uttryckt sitt gillande tillräckligt många gånger, då blir det lätt en "sanning".

Det var en tränare som för några år sen försökte få mig att inse sanningen i att en bra foderstat till dressyrhästar var 5-6 kg havre, OBS svarthavre varför vet jag inte, samt fröhalm som komplement till en tämligen liten mängd hösilage.

Den typen av människa som anser sig, i kraft av sina många år i branschen, sitta inne med alla sanningar kan vara vilseledande. Det gäller att lyssna med det sunda förnuftet påkopplat.

Det finns några populära preparat som används flitigt utan att det finns någon påvisad effekt.

• Munkpeppar, ett populärt preparat för ston med brunstproblem. Det finns inga försök gjorda på häst som kan påvisa någon effekt. Intresserade kan läsa vidare i här i ett kandidatarbete från SLU

• Glukosamin i olika former. Det finns inga studier gjorda på häst och att ge preparatet oralt har absolut ingen effekt.

Det finns många många fler burkar som frekvent återfinns hos hästägare. Den största gemensamma nämnaren är nog att de betingar ett hutlöst pris.

Läste en annons om foder från en ridsportaffär och detta är saxat därifrån. Låter som taget från en vegetarisk meny.

Fölmix/Basmix, Naturmix och Elitmix.

Svarthavre, Lucern med olja (melassfri)

Lucerpellets, Potatisprotein, Linfrökaka

Nyponpulver och Tunamineral.

Till slut har jag plöjt igenom ett arbete från Sveriges Veterinärmedicinska sällskap/Anna Bergh där det bl a står att det inte finns någon evidens/vetenskaplig dokumentation när det gäller homeopatiska behandlingar på t ex häst.

Där finns mycket annat att läsa om alternativa behandlingsmetoder men det reflekterar jag över en annan gång.

God söndag och fundera en stund när du står vid hyllorna med tillskott!


Läst 85601 ggr Kommentarer Kommentera

Silverdimman ligger som ett lyckotäcke över hela ridsportsverige. Peder-febern har slagit till och någonstans blev denne eminente hoppryttare också en sexsymbol... Ja, jag läste det i en blogg...

Lycko-Lisen är säkert redan innan nöjd med sitt val av äkta man, sexig silvermedaljör eller ej.

Jag skickar mina gratulationer till Peder och hela hans team, hästen All In inräknad.

Ridsporten är, eller har blivit, en riktig materialsport. Jag kan inte påstå att jag tycker att Peder utmärker sig i detta sammanhanget. Han kör i mina ögon en ganska neutral stil även om han säkert har ett eller annat sponsorsavtal förutom det med stora klädkedjan.

Jag vet inte vilket märke det var på hoppsilversadeln men jag vet att guldsadeln var en gammal, väl insutten (baksutten?) Stübben av förkrigsmodell. Iallafall ser den sån ut på det fb-inlägg jag hittade i morse, nött och lite trött. Alldeles säkert Nick Skeltons favvosadel med många stora språng i sig. Bilden är en skärmdump.


 
Sadelproblem möter jag nästan dagligen. Sadlarna provas ut efter konstens alla regler med allra senaste vetenskapliga rönen som underlag. Sen börjar en ganska stor del av dem glida hit och dit. Trots att flertalet har överskridit både 30- och 40.000 kronorsgränsen.

Surt, kan jag tycka och surt säger både ryttare och hästar. Hade träning med just en sådan häst i fredags, en häst som får sadlarna på glid framåt.

Ägaren har testat många sadlar och även med vilt hopp i själen faktiskt köpt sadlar som visat sig inte ligga still. När den senaste sadel kasade iväg över manken tröttnade ägaren och lånade sin jättegamla sadel vilken hon i ett svagt ögonblick sålt till sin stallägare för flera år sen. De lyckades lokalisera den i något förråd, dammig men vid gott mod.

En allroundsadel , med inriktning dressyr. Sådana går nog inte att köpa nya idag och det är synd.

Denna trotjänare, med ett hemtrevligt knarr i sig,  ligger som en smäck på hästen och ryttaren får också en riktigt bra position. Vad är det som denna sadel har som alla de andra de testat saknar, förutom en megaprislapp?

Hästen ska inom det snaraste åka till en sadelguru för konsultation nr 78589. Jag föreslog att den gamla allroundsadeln i lågbudgetklassen skulle få åka med, som en god förebild på bra passform.

Så, lycka till F*****, hoppas du hitta din sadel och grattis igen All In, du hade säkert en grym sadel!


Läst 111403 ggr Kommentarer Kommentera

Lyssnar och tittar på sammandrag från gårdagens OS-övningar. En bronsmedalj i brottning hamnade hos en tjej, förstås...

Friidrottarna filmades från innerplan mer eller mindre gråtande. Friidrottsledaren intervjuades och hon kunde inte förstå varför inget gick Sveriges väg. Vidare i sändningen gick det att förstå varför...

Många av friidrottarna hade lyckats kvala på sitt personbästa som uppnåtts vid ett gyllene tillfälle. Hur lätt är det att under en och samma säsong uppnå pers flera gånger eller uppnå detsamma under ett OS? Dessa personliga rekord låg dessutom oftast ganska långt ifrån kvalgränserna till OS-finalerna. Utan att på något sätt nedvärdera dessa deltagare så var de inte tillräckligt bra för att konkurrera på riktigt i OS.

Sen hör jag att hoppningens omdiskuterade f d grenledare numera headcoach säger att Malin Baryards häst inte var färdig för sin uppgift. Nähä... Och påminner mig därefter att avgående svenska grenledaren i fälttävlanslaget ansåg att Sverige hade för dåliga hästar att konkurrera med. Hur är tanken vid uttagningarna?

Hade Sverige egentligen en enda rimlig möjlig chans till de lag-medaljer i hopp och fälttävlan det ändå talades om innan?

Dressyrlaget som hade med sin reserv i laget, då en av de ordinare ekipagen inte kom till start p g a halt häst, slutade femma. Det var nog ett resultat i paritet med lagledningens förväntningar. Tror ingen på riktigt "såg" en medalj i lagdressyr vid Brasilianska horisonten.

Detta OS fick en guld-Sarah, inte i fälttävlan utan i simning. Världsrekordtjej och nu finns det snart en medalj i damerna fotboll där jag hoppas på guld.

Det finns två möjligheter till ryttarmedaljer kvar, Peder och Henrik rider den individuella finalen imorgon. Hoppas hoppas att de får till det.

I anslutning till det är det en grej jag stillsamt reflekterar över. Hur är könsfördelningen i de olika ridsportgrenarna? När medaljörerna i laghoppningen stod på podiet kunde jag räkna till en tjej av fyra deltagare i varje lag.

Jag vet inte  hur många av de 35 ryttarna i individuella hoppfinalen som är tjejer, men det är ingen i topp-5.

I Tysklands guldlag i dressyr var det en kille, Storbritannien hade två, USA en, Holland tre, Danmark en och Sverige två.

6 av Kürfinalens totalt 18 ryttare var män och den bäste av dem slutade sexa.

Det är olika i ridsportsgrenarna men i dressyren är det klar "Girlpower"


Läst 88286 ggr Kommentarer Kommentera
AUG
15
2016

Valegro är bäst, det är min orubbliga uppfattning. Eller han och Charlotte är bäst, idag fick jag tårar i ögonen av att se hur de vann, tillsammans.

Jag kan läsa på sociala medier att det finns de som inte tycker som jag. Någon tycker t ex att han fick för höga poäng. men jag kan inte se att "fel låt vann" även om någon domare tryckte 10- istället för 9-knappen någon gång för mycket

Det var enligt min mening ingen av de andra som kunde visa upp en sådan solid uppvisning. Kanske var han lite "starkare" än vanligt, men det är ju många av de andra hela tiden. Velegro och Charlotte gjorde inga misstag och det anser jag att de var ensam om.

Jag har hela detta året befarat att detta är det sista vi får se av "Blueberry". Det finns inget mer att visa, inget mer att kämpa om. Med den inställningen Carl Hester och hans team har till sina hästar fär han säkert sluta på topp. Det finns förmodligen en meningsfull uppgift för honom. Annars är han nog nöjd med att gå i hagen, äta gräs och bli omskött av Allan.

Lite det som jag tycker är charmen med honom är att jag tänker på en tjock ponny när jag ser honom. En Thellwell-ponny. Ja, naturligtvis enThellwell, fast i yppersta världsklass, med en klädsam antydan till gräsmage och tjock rumpa.

Hans coola attityd men ändå enorma kraft som Charlotte så säkert kan ta vara på och omvandla till fantastiska uppvisningar.

Hon var tydligt rörd när det blev dags för halt hälsning och precis lika rörd vid prisceremonin. Och vem skulle inte vara det?

Skulle tro att hon känner att en sådan partner som Valegro får hon en gång i livet. Hon hittar säkert, precis som de andra världsryttarna nya hästar som hon kan fortsätta vinna med.

Men det finns en Valegro...

Som publik är jag oerhört tacksam att jag fått se dem och den fina ridningen som de alltid visar upp.

Jag har sett någon tävling där de inte varit i toppform men även då har det funnits saker att se och lära av.

Om det skulle vara så att sagan har kommit till sista sidan så får jag leva med det och jag kommer att ha dagens uppvisning på närhinnan länge länge...


Läst 87110 ggr Kommentarer Kommentera

Såg en intervju med Patrik Kittel där han pratade om Tysklands stora satsning på sitt dressyrlag inför OS 2016 och funderade vidare.

Tyskland har drygt 80 miljoner innvånare, Storbritannien har 64 och USA har nästan 319 miljoner.

Vi är 9,6 miljoner i Sverige och det säger sig själv att det är en riktig bedrift att få ihop ett dressyrlag i OS.

Det är egentligen sanslöst bra att vi har så många representanter i OS som vi har för vi är i förhållandet ett lilleputte-land.

Heder åt alla deltagare och hoppas Patrik och Tinne kan vila sig till en riktigt bra finalform nu över helgen.

Jag fick en fråga om vem jag tycker är bäst av alla ryttarna, bortsett från svenskarna. Klart att jag har mina favoriter, för de är flera, men jag tycker det är lite ointressant vem som är mest framgångsrik på tävlingsbanan. Det kan man räkna fram i antalet medaljer. Jag värdesätter andra saker mer.

Det är alltid många fina ekipage att titta på vid de stora mästerskapen. Nu har tyskarna visat att de med sin precision och sina duktiga ryttare med fina hästar för tillfället dominerar.

För några år sen var Holland i just den positionen, de var först och störst. Men nu är deras självklara plats inte alls självklar längre. Adelinde föll bort redan i lagklassen, Edward Gaal hade inga bra dagar och missar individuella finalen och sen var det H P Minderhoud. Han har också haft annorlunda dagar med en häst som han inte alls fått med sig inne på banan. Det såg bitvis riktigt kämpigt ut.

På tal om kämpigt så har jag fått en kortare rapport från läktarplats i Deodoro Olympic Park. Den gällde just att publiken ganska högljutt visade sitt missnöje när det av någon anledning blev för brysk ridning inne på tävlingsbanan.

Kämpande ryttare där tygeltagen blev för tuffa och sporrarna användes för frekvent tilltalade alldeles tydligt inte den kunniga publiken. Oro och ljudligt missnöje från läktarsidan...

Men den kunniga publiken var också väldigt snabb att applådera och hylla de ryttare som gjorde fina uppvisningar. Rätt ska vara rätt.

Det brittiska laget gillar jag alldeles särskilt. De rider alla med hjälmen på och de rider över lag väldigt trevligt. De hade sitt guld från London att försvara men var ödmjukt glada för sitt lag-silver när Tyskland visade sig vara överlägsna. Må bäste man vinna...

Jag fick en annan fråga och den gällde varför det var så många av GP hästarna hade svårt för att göra en bra ryggning. Bra fråga, jag funderar vidare på den. En annan fråga jag fick på fb, gällde varför så många hästar i fälttävlansdressyren hade svårt med galoppombyten.

På sista frågan visste en fälttävlansryttare svaret och det var att i den grenen har ryttarna så mycket att träna på att de inte hann med allt. Någon annan ryttare menade att hästarna var heta och taggade så de var svåra att få riktigt lydiga när det kom i skarpt läge.

Jag är dressyr- och ingen fälttävlanstränare men de fälttävlanshästar jag haft i träning har med tiden blivit riktigt duktiga på att vara lydiga samt på att både byta galopp och rygga. Flera av dem har ganska framgångsrikt tävlat dressyr på sin "fritid". Det är väl som alltid, hästar är olika.

Att det är skillnad på dressyr- och fälttävlanshästar har jag ett riktigt starkt minne av. Jag lär av mina misstag och detta var ett stort sådant.

Another Angel i aktion med sin ordinarie ryttare Linda Ahl.

Jag hade för många år sen en riktigt duktig fälttävlanshäst Another Angel, han kallades Strumpan, i träning. Han behövde lite puts på sina byten och skulle bo hos mig ett tag.

Jag hade då en stor utebana, min stallägare tränade sina körhästar där, och den var omgiven av ett avverkat skogsområde, typ kalhygge, där det gick får och betade. Ett riktigt otillgängligt område med stora stenar och rotvältor och banan var omgärdad av ett högt fårstängsel.

Vid ett tillfälle blev Strumpan lite för het på gröten i galopparbetet så när jag skulle göra ett galoppombyte på diagonalen satte han fart, full fart framåt...

Jag var ganska van vid hans tuffa temperament så jag tänkte att, "Jag styr mot staketet så får jag hjälp att stoppa honom!"

Det funkade inte. Strumpan kopplade på fälttävlanssinne, spetsade öronen och taxerade.

Hjälp, han tänker hoppa!! Det blir min sista stund i sadeln tänkte jag, nu gäller det att handla snabbt!!

Jag vräkte mig i ena tygeln och fick honom att svänga undan, i sista sekunden. Annars hade han gjort ett elegant uthopp och landat i... ja det var ingen mark avsedd för en häst.

Jag lär så länge jag rider och något sådant klantigt gör jag aldrig om.


Här är Strumpan dressyrhäst.


Läst 67099 ggr Kommentarer Kommentera

OS-dressyr på bästa sändningstid och nästan varning för fyrkantiga ögon. Fast jag satt inte klistrad vid TV:n så jag missade dramatiken när holländska laget blev decimerat. Vem kunde ana att Parzival skulle lägga tungan över bettet just i dag? Tråkigt för Adelinde och laget. (OBS, uppdatering klockan 23.04: "Presstöd! Nu meddelar Adelinde att det inte var tungans fel att hon utgick. Hästen hade varit sjuk och hon ville inte pressa honom. En fin tanke!")
  
Vid närmare granskning när holländare nr 2 Edward Gal red, så var tungan på hans häst också farligt nära att åka ut. Men den höll sig inne, Edward red lite försiktigt och hamnade på i hans värld säkert lite blygsamma dryga 75 procent.
  
De svenska OS-debutanterna Mads och Juliette skötte sig utomordentligt och levererade fina ritter.
  
Tyskt i top så länge, britterna hack i häl och sen USA.

Spänningen är stor, ska det hända fler omvälvande saker i morgon? Eftermiddagen är vikt för häng i TV-soffan.
  
Hittade en rolig artikel i engelska tidningen Horse & Hound. Vi får alltid höra vad de stora, lyckosamma stjärnorna gör för att bli framgångsrika. Hur de tränar sina hästar och inte minst hur de framgångsrikt hanterar sig själva.
  
Här kan vi läsa vad de inte gör. Uppfriskande med lite brittiska "sanningar"!

10 things successful riders don’t do

Självklart i all sin enkelhet.


Läst 34061 ggr Kommentarer Kommentera

Nu har jag tittat på sändningarna från OS och började med fälttävlansdressyren. En lagom spännande del av just den ridsportgrenen. De omskriva och väl debatterade programledarna hade fullt upp med att, precis som jag, se skillnaderna mellan de som fick låga straff och de som fick lite högre. Just Sara Algotssons ritt var i efterhand ofta uppe till diskussion. Den ansågs, av både studiopratarna och ryttaren själv när hon efteråt intervjuades, vara snålt bedömd.

Som klassisk dressyrryttare hade jag svårt att förstå bedömningen rent generellt. Men enligt de som kan fälttävlan bättre än jag så jobbar domarna med samma reglemente. Vet inte vad programmet de red heter, men jag skulle säga att det var en blandning mellan MSV B och MSV A.

Känner att jag behöver läsa på bättre för att begripa men saker som samling, lätthet och egenbalans måste värderas enligt andra normer än de jag är van vid.

Läste ett inlägg på fb från en meriterad tränare där hon funderade över att så många av ekipagen hade problem med att göra korrekta galoppombyten. Det och travökningarna satt jag också och tittade lite extra på. Kommentator-Linda påpekade ofta att hon tyckte hästarna saknade både påskjut och aktivitet i bakbenen. I min värld måste världens bästa fälttävlanshästar vara absolut mästare på att ha påskjut bakifrån.

Då är frågan, vad är ryttarnas del i de ofta trassliga bytena och lite lama och ojämna ökningarna? Vem är det som saknar något?

En annan sak som skiljde från vad jag är van vid var domarnas antal och placeringar. En domare vid C, precis som vanligt, men sen bara en till på kortsidan och en mitt på ena långsidan. Säkert någon som räknat ut meningen med det, men varför behöver de hästarna färre domare än OS-dressyrhästarna?

De extra höga hattarna som emellanåt syntes är riktigt komiska, att rida i militär uniform tycker jag däremot är ganska stiligt.

Efter att ha sett Ingrid Klimke rida kan jag fortsätta ha henne som min idol i fälttävlansvärlden. Efter Ingrid var det svenske Ludwig Svennerståls tur att äntra arenan. Att han såg mindre tillfreds ut när han var klar, det förstod jag.

Sen växlade jag över till OS-cykling och såg svenska Emma ta silver i linjeloppet över 13,7 mil. Pust... och här var dramatiken. En ruskig vurpa där en holländska slog i backen i full fart. Vi trodde att hon dog men det var BARA en svår hjärnskakning och tre frakturer på kotorna i ländryggen och hon ligger i skrivande stund kvar på intensiven.

Huuaa, vågar jag titta på fälttävlans terrängmoment idag tro?

Heja Sverige! #TwoHearts #Rio2016


Läst 43236 ggr Kommentarer Kommentera

Jag fick räta upp mig ur mitt tillbakalutade läge en stund igen. Hästarna vet inte att jag har semester och ledsna hästägare behöver lite support när de tvivlar i sina beslut.

Av någon outgrundlig anledning antas hästar ofta lida brist på ork. Det är nog det vanligaste argumentet, när jag lyssnar på mina ryttares försök att hitta en förklaring till sina problem vid ridningen.

"Xxx orkar inte riktigt" eller "Xxx är lite sen" eller "Xxx behöver stärka sig"

Jag kan hålla med, om det gäller en svårklasshäst i tufft arbete. Jag kan också hålla med om det är en unghäst, när ridningen inte anpassas. Men då är det ju inte hästens brist på ork som är problemet utan ryttarens vacklande omdöme.

De senaste två dagarna har jag prata med två olika ryttare vilka båda har skadade och oridbara hästar, ena hästen är fem och den andre är sex år. Båda hästarna har haft problem sen start, dvs de har aldrig kommit i arbete utan knappt hunnit igenom sadeltämjningen.

Alltså kan man utgå ifrån att skadorna inte är ridrelaterade. Ingen av hästarna är egentligen halt i benen utan ankommna på andra ställen vilket gör att de har ont.

Den samlade veterinära expertisen kan efter flera års försök inget mer göra och alternativen är uttömda. Tråkigt för alla inblandade.

Bägge hästägarna, om varandra helt ovetande, har berättat ungefär samma historia om sina hästar för mig. De har från första början känt på sig att något inte stämt med hästarna men trott att det ska bli bättre SEN, sen när hastarna blir: starkare, växer ikapp, kommer i mer arbete, slutar växa osv osv. Nu vid vägs ände tvivlar bägge på om de har gjort allt de kan? Finns det verkligen inget mer att fixa med eller vänta på?

Jag hävdar bestämt att en frisk häst som rids in med omdöme ganska enkelt ska kunna bära runt sin ryttare i skritt, trav och bägge galopperna. Den ska kunna gå i egenbalans och med eftergift i en anpassad form utan att det ska behövas insatser i stil med extra allt.

En häst kan ju gå i en hage hela dagen utan att bli direkt utmattad så 20-30 minuters vettig ridning orkar alla friska hästar med.

Jag skrev förra hösten, en aning upprörd, om hästar vilka inte riktigt fungerar som det är tänkt. Eftersom historien gärna upprepar sig och vi människor är som vi är av födsel och ohejdad vana, bilr inägget aktuellt igen. 

Och jag kan tillägga att hästen jag skriver om i inlägget nu efter ytterligare 8 månaders utredande, vilande och behandlingar fortfarande är både halt och oridbar. Alltså inte kaxig och ostark...

Ibland så går det helt enkelt inte att hjälpa hästarna till ett vettigt liv.

Favorit från november 2015 i repris:

Trött, klen, lat, ung, ouppmärksam.

”Den orkar inte” Asleep

Nu är jag fundersam, igen, kanske jag ska tillägga. För hur skulle det se ut om en fullt frisk (förhoppningsvis) häst i sin bästa ungdomstid inte skulle orka galoppera?

Hästen i frihet förflyttar sig av egen kraft i princip från det den föds. Ofta i galopp, hit och dit och emellanåt med lite blandade småhopp. Den fattar ganska enkelt galopp, prutt iväg, med huvudet upp, ner eller ibland åt sidan.

Den kan galoppera ganska länge om det behövs, om det inte sker i maxfart eller på kuperat eller dåligt underlag.

Hästen väljer säkert höger eller vänster galopp efter hur det känns för stunden, sen byter den vid behov, ibland blir det korsgalopp och någongång kanske det ramlar in ett travsteg om balansen för ögonblicket kräver det.

Men den orkar galoppera och den kan fatta galopp utan problem.

Anpassas uppgiften så orkar hästen galoppera, även med ryttare på ryggen. Gör ryttaren ett misstag så blir det eventuellt ett ögonblicks förvirring.

Om hästen är så svag i ena sidan att den utan några som helst krav på utförandet har svårt att fatta den anvisade galoppen borde den inte, om den till slut ändå lyckas, kunna bibehålla samma galopp särskilt länge. Kanske den t o m skulle stå på öronen av ren svaghet?

Har hästen ont så säger den ifrån, inte för att den har brist på ork utan för att den inte har förmågan att utföra det som efterfrågas.

Ingen kan få mig att tro att hästen, med en rutinerad ryttare i sadeln, medvetet och alltid låter bli att fatta ”rätt” galopp för att den är ond, lat, illvillig, klen, sned, har attityd eller dum i huvudet.


Läst 53744 ggr Kommentarer Kommentera

OS...

Nu finns det bara detta i hela sportvärlden och lyckligtvis har jag rätt kanalutbud i min TV. Jag kan se all ridsport och sen är jag nog nöjd. Jag vet säkert att jag kommer hoppa över fotboll, gång och beachvolleyboll iallafall. Möjligen blir det lite simhopp och så golf förstås.

Och vi ska eller bör vara uppkopplade, inkopplade och aktiva på alla tänkbara vis på alla kanaler och sociala medier dessa OS-veckor. Jag har hört att det kommer göras någon form av mätning på hur stort intresset är på de olika sporterna. Och eftersom ridsporten som OS-gren hänger, om inte löst så åtminstone lite på sned, får nu alla dra sitt strå till stacken. Använd flitigt FEI:s egen OS-hashtag #TwoHearts gärna ihop med den gren ni skriver om t ex #dressyr så bidrar ni till visat intresse. #Rio2016 lär också funka...

Jag ser med spänd förväntan fram emot att i nästa vecka bli kunnigt guidad genom ritterna på dressyrbanorna. Mediaproflen och programledaren Henrik Johnsson samt hoppryttaren Linda Heed kommer säkert att fullt upp som kommentatorer. Funderar över hur det varit för mig som dressyrryttare att göra en sändning som expertkommentator vid en OS-hoppning. Svårt svårt.

Heja Sveriges ekipage och heja Valegro, ni får dela på mina speciella lyckönskningar.

För övrigt är jag fortfarande semestrande och faktiskt också riktigt befriad.

Varför? Jo för att inget verkar vara så illa inom ridsporten/dressyren som det utmålats de senaste månaderna (eller åren).

Det har visat sig att, med ytterligt få undantag rider ingen på sådant sätt så hästarna far illa. Alltså ingen rider på sätt som liknar LDR (Low Deep and Round)eller använder s k Rollerkur.

Ingen pressar unghästarna för fort eller för hårt inför årgångschampionat eller unghästmästerskap.

Ingen rider med otillåten betsling, för hårt spända nosgrimmor (dvs alla klarar testet med den framtagna mätstickan) eller hanterar en gramantygel på ett för hästen besvärande vis.

Ingen använder prestationshöjande preparat, injektioner, otillåten medicinering eller otillåtna träningsmetoder.

Ingen använder sporrarna på otillbörligt vis eller spöet så hästen får ont i skinnet.

Så här är den enda sanningen om man läser på sociala medier och står det där måste det väl vara sant?

Det är en fantastiskt fin värld vi lever i tillsammans, vi och våra hästar.

Nu lutar jag mig tillbaka igen, spelar en golftävling och väntar på det stora sportevenemanget.


Läst 48770 ggr Kommentarer Kommentera

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.