Kajsa Boström

I min morgontidning Göteborgs-Posten fanns det en annons för ett tag sen som fastnade i min hjärna. Jag har tänkt på innehållet många gånger under veckan. Det var arrangören bakom vårt berömda "Göteborgs-Varv" västkustens halvmara som tackade deltagare och funktionärer efter avslutad löparvecka.

Göteborgs-Varvet är verkligen en folkfest. Det finns under veckan lopp för alla, elit, lunkare, seniorer och juniorer. Det är en härlig folkfest som även engagerar en stor publikmassa. Medaljer delas ut och alla hejar på alla som går i mål på Slottskogsvallen.

Fast de finns ju några som inte når dit. Vrickade fötter, skoskav, vätskebrist eller annat gör att de inte orkar runt.

Då kommer kanske den där uppgivna besvikelsen, tomheten och de krossade förväntningarna son en smäll i bakhuvudet. Just dem, de som aldrig kom i mål vände sig denna annons till och jag tar mig friheten att citera slutet:

"Och du kommer väl vara matt men ändå lite nöjd. För du gav dig ut de där höstkvällarna trots att soffan förföriskt lockade. Du utmanade dig själv trots att du egentligen inte vågade. Du sprang med en löpargrupp och en massa nya människor för att du ville bli bättre och kände dig modig på grund av det. Och det är du också!

Detta är en hyllning till dig som inte tog dig i mål i år. Men nästa år har du en ny chans."

Precis som med oss och våra hästar tänker jag. Speciellt nu på våren när allt händer, treårstester, kval till Falsterbo eller lagtävlingar i lika divisioner. Allt ska klicka nu, upp till bevis efter den långa vintern och alla träningar. Och sen går det kanske inte?!

Det blir inga diplom på unghästen eller så blir hästen halt och du får inte dina kvalprocent. Den drömda Falsterboveckan seglar iväg som en skuta i horisonten, treåringen som skulle bli din pensionsförsäkring är inte ens klass I, eller kanske händer det värsta av allt. Din häst får galoppera iväg på de evigt gröna ängarna, efter år av satsningar och gemensam glädje och du är bara ensam och less på allt.

 "Prinsessan", hästen på bilden (en av mina favoritbilder) lämnade oss idag. En satsning och ett kärleksfullt förhållande tog slut och det finns en oändligt ledsen ägare och ryttare därute någonstans...

Till er som har det motigt nu, det kommer bättre dagar. Nya hästar, nya drömmar och förhoppningsvis "upplopp" där ni kan defilera in i målet efter väl förrättat varv. Medaljerna hägrar oavsett vilka mål ni sätter upp.

Vill ni muntra upp er efter denna något dystra måndagsfundering kan ni kolla på länken nedan.

Charlotte Dujardin visar på sin fb och sitt Instagram att hon behärskar all ridning. Det kan göra vem som helst glad att titta på! 

https://www.facebook.com/search/top/?q=charlotte%20dujardin

              Hej och ge inte upp, för nästa gång...  /Kajsa


Läst 41748 ggr Kommentarer Kommentera

"Den lilla svarta", det vet alla klädmedvetna att den är bra att ha i garderoben. En snygg, tidlös modell på klänning som alltid gör bäraren klädd och klar för det mest avancerade event.

Precis som med en svart häst, den klär alltid en ryttare och det är något visst med dem. Vem drömde inte som liten ryttare om Svarta Hingsten eller Black Beauty? Jag gjorde det varenda dag.

Jag är en del i ett sammansvetsat team, vi har hunnit fostra och visa en ansenlig mängd unga hästar vid det här laget. Vi som är kärnan är tre goda vänner, ryttare, hovslagare och tränare. Tillsammans har vi skapat ett koncept som visats sig vinnande mer än en gång. Eva rider, Tina håller i och inte minst ett vakande öga på allt som sker och jag sköter tränarrollen.

För några år sen dök det upp en 3-årig svart skönhet i vår tillvaro. Den skulle förädlas och förhoppningsvis kunna charma domarna på treårstesten. Det gjorde hon med besked, hon vann sitt test och kvalade vidare till Breeders på Flyinge. 

Caramia e. Floricello - Weltgeist

Ett år senare 2016 kom nästa svarta, Terresana, hon vann också sin 3-års test men sen lämnade vi det projektet utan vidare åtgärd.

Efter det vilade vi, men i år var det dags igen, en svart skönhet, med gener som ligger mig varmt om hjärtat. Han kom , sågs och segrade nästan. Slagen med 1 poäng men den högst bedömda 3-åring som vi förädlat och visat.

Vackre Zig Zauer (SWB) e.Everdale - Caprimond, äg och uppf: R Kangas/B Löfmark kammade idag hem 49 poäng. Om det inte pågått en fotbollsmatch för juniorer precis intill dagens visningsplats hade han kanske visat upp sin bästa skritt också...

Med mycket goda vitsord för skick, förberedelse, och visning går han nu på bete med sin gamla mamma och växer i sina nya 5 cm. Det är nämligen ungefär det han stuckit iväg i mankhöjd under de knappa 3 månader han varit under förberedelse. De är så duktiga dessa unga hästar!

Vi andra i teamet omkring honom förbereder oss för ett par roliga dagar på Flyinge i oktober. Nu är allt bonus och bara roligt!


Läst 46016 ggr Kommentarer Kommentera

Det händer då och då att jag träffar ryttare som har lärt sig, eller anser att man ska hålla om hästen med skänkeln. Alltså då menar de verkligen HÅLLA OM, dvs klämma, trycka eller på annat sätt med skänklarnas/benens muskelkraft försöka påverka hästens energi, balans eller riktning.

Ibland är det ryttare som trycker och klämmer så de får muskelvärk eller krampkänning i full förvissning om att det är så det ska vara. Det är oerhört energikrävande att sitta och klämma runt hästens bål ett helt ridpass och dessutom fullständigt förkastligt, om du frågar mig.

Det finns många beskrivningar, mer eller mindre fantasifulla om hur skänkeln ska verka. Men de som menar på allvar att ryttaren med sina ben ska klämma ett halv ton häst framåt hoppar jag över att citera.

"Skänkeln skall var såsom hälld utmed hästens sida", det låter väl vackert, nästan lite poetiskt? Så här beskrev Hans Wikne, en riktig hedersman, skicklig ryttare och tränare för mig hur han ansåg att skänkel skulle ligga intill utan att klämma. Han sa också att: "Stövelns insida ska hämta värme från hästens sida". Med det menade han intill och stilla, foten i lätt kontakt med stigbygeln.

I vår svenska RIDINSTRUKTION, av äldre årgång står det om skänkeln att: "För en riktig inverkan i rätta ögonblicket fodras att skänkel, utan att klämma, städse förbliva i omedelbar närhet av hästen.(slutet skänkelläge)

 

Här jag i full fart med att förklara skänkelns placering och inverkan för en ung ryttare. Hon red som demo-ekipage på en clinic jag gjorde på Göteborgs Fältrittklubb i april i år.

Men, den absolut roligaste och mest jordnära reflektionen om skänkeln fick jag häromdagen av en ponnypappa, tillika mjölkbonde. Jag pratade med hans dotter, 12 år, om hur och var skänkeln skulle användas och förklarade också varför man inte ska klämma med den runt hästen om man ville ha mer fart och rörlighet.

Jag minns inte exakt hur pappan uttryckte sig men ungefär så här och jämförelsen är ju obetalbar i sin enkelhet!

"Men, det är ju som med korna då! Om jag har en bråkig dj---l som trampar runt, lyfter benen eller sparkas när den ska mjölkas, då sätter jag ett spännband runt magen på den, ungefär där hästen har sin manke. Sen spänner jag lite i taget tills kon trycker emot och står stilla med alla fyra benen i marken. Då fattar jag ju varför hon(dottern)inte ska klämma med skänkeln!"

Sammanfattningen blir att vill du rida på en rörlig häst, lär den att gå för lätta skänkelhjälper. Vill du mjölka en ko i lugn och ro, med kossans fyran ben tryggt på marken, kläm åt runt magen!

                        Ibland blir det liksom glasklart...  / Kajsa
 


Läst 56250 ggr Kommentarer Kommentera

"Korta tygeln!" är inom ridningen nog jordens mest vanliga instruktion. Det är också en vanlig domarkommentar i dressyrprotokollen. Fast där kan det heta "Lite bristande kontakt, glappa inte på tygeln!"

Över lag är tyglarna, dessa smala metrar av läder ofta i fokus och väldigt mycket i fokus. Vi måste ju ha koll!!

På vad kan jag undra, det finns andra saker som är mycket bättre att försöka hålla koll på. Din egen position och balans i sadeln till exempel. Att hålla balansen i tyglarna eller hålla fast hästens huvud med händerna är det sämsta en ryttare kan komma på.

En häst är aldrig stark i munnen, fast det är ett vanligt omdöme om du frågar runt. En häst kan ligga på i handen för att den obalanserad av en eller fler anledning, men stark i munnen är den aldrig.

Ordet kontakt(stöd), som står som nummer tre i Utbildningsskalan blir lätt ett exempel på hur ord tolkas olika och hur svårt det är att få fram rätt information.

Ordet stöd som används ibland står för många saker som inte alls stämmer med den lätta elastiska kontakt som vi ska ha med hästens mun. Därför gäller det att förklara, eller få förklarat vad som är en bra kontakt eller ett bra stöd.

Det är hästen som ska söka kontakten framåt, inte ryttaren som ska få den genom att dra bakåt. Resten av detta mysterium, att rida med god elastisk kontakt är faktisk unikt för varje ekipage. Varje häst är en individ, det är inte hugget i sten hur kort en tygel ska vara för att verka på bästa vis. 

Tvång är aldrig på sikt en lösning, det är min fasta övertygelse. Det finns fler hästar som far illa av stumma, starka ryttarhänder än en bitvis glappande tygel.

"Följer hästen icke genast tygeltaget, får ryttaren icke med våld tvinga sin vilja igenom"

              ur RIDINSTRUKTION (R1)

Det är en bra mening att ha i huvudet. Som sagt, ridning är ingen exakt vetenskap. Men jag upprepar Ridsportförbundets ledstjärna, den som blivit min favorit:

"Jag hanterar hästen på ett sätt jag kan stå för och som jag är stolt över inför omvärlden."

Den här hästen är på denna fantastiska ögonblicksbild en glad skit med lite glapp i kontakten och inte ramlade världen ihop för det.

               

                            Tjohej i vår/sommarsolen och lätta på handen!  /Kajsa


Läst 56192 ggr Kommentarer Kommentera

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.