Kajsa Boström

Mitt ibland alla larmrapporter om feber och snoriga hästar hände en rolig sak för någon vecka sen, en av mina hästletande elever fick napp! Jag fick en film på mejlen och ovanligt nog gillade jag direkt vad jag såg. Det var som vanligt ingen vidare kvalitet på filmen men det såg ut att vara en trevlig modell av häst med tre vetttiga gångarter.

Hästen var hoppstammad men det spelar mindre roll tycker jag bara de kan trava ordentligt vilket denna gjorde. Alltså bestämdes att hästen skulle provridas. Min elev fick med sig en välridande kompis och for iväg på tur över landet. Jag stod i ett annat ridhus och väntade otåligt på utlåtande...

Först kom det 8 filmklipp inplingande på min mobil, hästen var filmad ur alla upptänkliga vinklar med olika ryttare på ryggen. Den var verkligen trevlig denna gången också! Det var en fin liten häst, välskapt med vackert huvud. Den travade riktigt fint, skrittade bra och... och så var det galoppen, den var väl det jag tittade lite fundersamt på. Framförallt åt ena hållet var den en aning kantigt.

Sen ringde telefonen och det var två muntert pladdrande damer som båda var oerhört nöjda med dagens provridning. Enigheten var total, hästen var verkligen jättetrevlig i allt. Först berättade de sina upplevelser och sen sa jag vad jag tyckte om det jag sett på filmklippen. Jag minns precis vad jag sa: "Jag gillar hästen, den rör sig obehindrat, rakt och bär sig bra i traven. Galoppen är lite platt, vänster är faktiskt lite fyrtaktig. Men det är nog en ridteknisk grej OM den inte är dubbelsidigt frambenshalt vilket jag har oerhört svårt att tro med den traven."

Nej, det fanns inget i hästens rörelseschema som varnade för någon hälta, vare sig visuellt eller under ridning. Hästen var i full kondition och hopptränade då och då. Galoppen kunde vi säkert fixa till. Det var en pigg och glad häst som på lätta fötter travade in i våra hjärtan.

Där har den travat runt någon vecka i väntan på besiktning. Den är en tröskel inte många hästar tar sig över utan någon anmärkning, det vet vi av erfarenhet. Men hästen var röntgad som unghäst och vi hade ett ganska stort hopp att inget skulle krångla.

Klockan halv 11 idag ringer telefonen, en ledsen tilltänkt köpare berättar att besiktningen visade att hästen är väldigt halt på ena och lite mindre väldigt halt på andra frambenet. 

Ridå....

Nu är vi åtminstone fem ledsna personer, säljarna och vi, samt en halt häst. Det är så väldigt tråkigt för alla. Jag hoppas verkligen att hästen tillfrisknar efter behandling och fortsätter vara en fin häst för sina trevliga ägare.

Men denna lilla historia stärker ytterligare min fasta övertygelse att hästar alltid gör så gott de kan. Sen, när de inte riktigt kan längre flaggar de på olika diskreta sätt att de inte är riktigt ok. Det är då vi behöver vara lyhörda och se upp, inte sätta avvikelserna i deras beteende på deras skuldkonto.

Just fyrtaktsgalopp kommer enligt min erfarenhet ofta av att hästen är frambenshalt, även om jag inte trodde det var så denna gången. Det går att rida bort galoppen också, vilket inte helt ovanligt. 

Ja, det är bara att sätt igång att läsa annonser igen och försöka sudda ut den vackra lilla hästen med den fina traven ur minnet.

                                         Hej hopp /Kajsa


Läst 83509 ggr Kommentarer Kommentera

"Temporärt tävlingsstopp i Stockholm"

Ridsportförbundets Stockholmsdistrikt har tänkt till och lämnar rekommendationer till de arrangörer som ska arrangera tävlingar under kommande tre veckor att ställa in.

En lysande idé och jag hoppas att alla håller med. Alltså alla de som inte redan spontant tagit beslutet att hålla sig hemma.

2019 är en och en halv månad ungt, det kommer att finnas oändligt med tillfällen att tävla och kvala om tre veckor. Förhoppningsvis tre veckor för det hänger på oss hästägare och ryttare om det ska räcka med det. Hanterar vi smittläget som strutsar, huvudet i sanden kan influensahelvetet hålla på i en evighet. 

Jag läste ett uttalande av en veterinär att vintern är då influensaepidemierna oftast drabbar hästarna. Precis som hos människor, har någon hört talas om en influensavåg i juli? Ungarna i skolan och förskola är också sjukare på vintern, vem har inte varit i klorna på "vabbruari"?

Förr (när det faktiskt var bättre ibland) tävlade vi inte på vintern. Det var slut på säsongen i oktober och sen startade vi upp med pigga vintervilade hästar i mars. Den feber som eventuellt drabbade någon häst stannade i det stallet, konstigare var det inte.

Jag har upplevt två  begränsade utbrott av det som vi kallade för abortvirus. Ett i mitten på 70-talet, på den ridskolan jag växte upp. Det var fruktansvärt för vi hade många dräktiga ston som aborterade sina foster. Tio år senare drabbades en stor ridanläggning i Göteborg och en vän till mig förlorade sin häst.

Idag när vi med lätthet flyttar hästar runt hela jordklotet flera varv varje år får vi nog tyvärr räkna med att farsoter som hästinfluensan i dess olika former kommer att drabba våra hästar. Större rörlighet ger större exponering för smittor. 

I tider som dessa behöver vi kamma till oss och ta större ansvar för att hästarna inte ska drabbas. Vaccinering, koll på hästarna tillstånd och inte minst STANNA HEMMA! Träna på och höj din form så kommer du ännu bättre förberedd till tävling när läget har lugnat ner sig.

Jag hoppas alla föl föds när de ska, friska och pigga som lilla Zigne Hasso f. -18 e. Fürsten Look. Jag tog några bilder på henne någon dag gammal förra året. 

       Så låt förnuftet råda och stanna hemma när läget är infekterat. 

                                                /Kajsa  

  


Läst 59330 ggr Kommentarer Kommentera

Igår var det en riktig skitdag, en vi alla lätt kunde klarat oss utan. Vi förlorade en av hästarna i vårt fina team, en av mina ryttare förlorade sin ögonsten.

I min enfald har jag inbillat mig att jag varit med om det mesta som kan hända när man håller på med hästar glädje, framgång, bakslag och sorg. Igår var olyckan framme, hästen lyckades alldeles på egen hand skada sig så illa att det inte fanns någon räddning. Detta har jag aldrig varit med om förut, hästen bröt benet.

Nu undrar säker någon vad som hände och vilken häst det gäller men det spelar egentligen ingen roll. Förlusten är stor, hjärtan är sorgsna och vi kan inte göra något åt det. Min tröst är att  hästen fick hjälp tämligen omgående, distriktsveterinären var snabbt på plats och befriade hästen från lidande. Bra är också att hästens ägare under omständigheterna mår ok.

När jag från en vän fick samtalet om olyckan var min första fråga: "Är Tina där med er?" Det var hon och då visste jag att allt skulle ske på bästa vis. Då kunde jag fråga lite om hur läget var och hur länge de skulle vänta på veterinär. Tina är den människa på jorden jag litar på till 100 % när det gäller att ta hand om en häst.

Det hon inte kan om hästar är inte värt att veta. Ett helt liv med hästar, som ryttare, groom och hovslagare har gett henne ett säkert handlag och ett osvikligt öga för vad som behöver göras när det blir skapt läge. Hon håller huvudet kallt, kan organisera vimsiga människor och hon är stark om det ska till muskelstyrka.

Det finns många hästar som har henne att tacka för att de fått en förlängning på sitt liv. Hon har dragit ut föl, räddat fölston, tagit hand om skadade hästar, hållit i galna hästar, lastat tjuriga hästar och inte minst ridit knepiga hästar.

Jag har också haft Tina som hästägare i ett långt samarbete och det kan vara ett riktigt eldprov på en vänskap. Men, inte heller det ställde till några som helst problem. Möjligen tyckte hon kanske att jag var lite för positiv när det gällde min tro på hästens framtid men hejade glatt på ända upp till Grand Prix.

Hon har också tagit den tunga biten med att ta hand om hästar ända till slutet, lett dem till den gröna ängens grind. Alltid med samma lugna hand. Jag har haft många hästar jag lämnat till henne när jag inte orkat med den där sista turen och jag har gjort det med vetskapen om att de får det bästa ända till slutet.

Det är ju inte bara mig och mina hästar hon hjälper. Många hästar här omkring har på ett eller annat vis fått ta del av hennes engagemang, oavsett om det gällt en tappsko, en hovböld, ett monstersår, behov av ett nytt hem eller en hjälpande hand vid inridning eller lastning. 

Hon har alltid tid för en häst men också sina vänner. Oändliga är de timmar vi tillbringat med och omkring hästar i olika sammanhang. Träningar, tävlingar, veterinärbesök, middagar  och kalas. Alltid finns det tid att utbyta erfarenheter och dryfta problem. Vi har samma inställning och oftast samma åsikt och har vi inte det lyckas vi för det mesta komma till en gemensam ståndpunkt.

Ibland är det ombytta roller och det är jag som får vara den hjälpande handen. Det är tryggt att vi alla i gänget har varandra, men framförallt är jag glad att vi har Tina. Hästarna är nog mest glada, för i henne har de en riktig änglavakt.

Den här bilden tog en av mina elever på Tina och mig i ett obevakat ögonblick, ingen av oss är någon direkt linslus. Men bilden visar verkligen hur "snillen spekulerar" en varm sommardag utanför en dammig ridbana.

                              Kram till alla hästar...  /Kajsa


Läst 73132 ggr Kommentarer Kommentera
FEB
03
2019

Jag har drabbats av en viss vinterförlamning/skrivkramp och har som alla vintrar innan lite svårt med motivationen. Tankar finns om vad jag ska skriva men det kommer inte ner på "papper" (skärmen). Jag gillar snö men fryser så in i hoppsan så ingenting blir riktigt roligt.
  
Roligt hade säker alla i publiken på Billdals ridklubb igår när Patrik Kittel gästade för att tala om ridning ur hans synvinkel. Jag var inte där men det är trevligt med lite energikickar för alla ryttare så här i kalla februari. Hade på morgonens träning med två av de som varit publik och de hade med sig god inspiration att träna vidare samt att "alla gör fel ibland" och att grundridningen är viktig.
  
Hoppas verkligen inte att detta är någon nyhet för någon, utan att detta är några av alla de saker som ständigt behöver påminnas om fast alla VET.... Vem reser takstolar till huset utan ha gjort en gedigen grund? 
  
Mitt tema på jobbet den senaste veckan, på förekommen anledning!, har varit hörnpasseringar. Det är avgörande att kunna vända sin häst på en avvägd yta och med korrekta hjälper, att ha hästen med sig. Jag kan säga att denna "enkla" övning ställt till det för i princip alla, hopp- som dressyrryttare. Varför är det så?
  
Jo, för att det slarvas! Av någon underlig anledning tror ryttare att hästen ska kunna räkna ut, alternativt vara född med kunskapen att bära runt en ryttare på ryggen i olika situationer. Gör hästen "fel" finns det en handfull förklaringar till varför: 
  
Den går emot handen.

Den tar inte skänkeln.

Den skiter i mig (denna kommentar kan få mig att gå i taket).
  
Det handlar inte om att göra snygga hörnpasseringar bara för att, det handlar om att ge hästen de bästa förutsättningarna att utföra det vi vill. Oavsett gren behöver hästen för små hjälper kunna byta riktning med påskjut och balans i behåll. Den måste också ha möjligheten att alltid bära sin ryttare mitt på ryggen och vara trygg i att få information om vad den ska göra, i rätt ögonblick.

På tal om Kittel, han har på sin turné runt landet sagt att alla kan rida Grand Prix. Möjligheten att klara detta ökar markant om du kan vända din häst på ett enkelt sätt, alltså göra fina hörnpasseringar.
  
Så ut och öva! 
/Kajsa


Läst 72015 ggr Kommentarer Kommentera

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.