Idag gick longeringen så mycket bättre! Såpass bra att jag kunde longera honom själv, utan piskförare. Det var mycket lättare för mig då jag fick en mycket bättre kontakt med Conrad. Vi var samspelta mellan linan och pisken om man kan säga så?

Jag tror inte att man riktigt kan förstå känslan för en man gjort det själv. Det där magiska ögonblicket när man får pisken i handen och man fakitskt longerar sin treåring helt själv och det lyssnar både framåt och bakåt som vilket skolad häst som helst och det är faktiskt DU som lärt den det. Lite som när mamma släppte taget om tygeln när man var liten och man red helt själv och hästen gjorde ju faktiskt som man ville. Tänk att man kan få uppleva den känslan igen även 20 år senare!

Idag har vi även hunnit med att hänga lite på unghästarna. Vi börjar väldigt försiktigt och klappar på sadeln, drar i stigbyglar, kliar och klappar och berömmer. Allt ska vara postivit och man vill liksom förmedla känslan att det inte alls är något konstigt att vi ska hänga på dens rygg utan det är kul och man får massor av beröm och uppmärksamhet.

Conrad den lilla sötsaken får guldstjärna för dagens lektion, han är så cool. Brydde sig inte ett dugg att det hängde en människa där. Så vi prövade att ta några steg efter att ha hängt när han stått stilla ett par gånger, vilket han klarade galant! Han är en sån härligt häst. Orädd, glad och nyfiken med en vilja att arbeta.

Nu skall jag dyka ner i "den arbetande hästen" som vi har tenta på om ett par veckor. Samt så har jag en hel drös med andra saker som jag måste börja ta tag i. Mitt i allt detta flyttade jag till nytt boende idag också. Det var det där med tid igen. Fler timmar på dygnet önskar jag mig till nästa Jul!

Och där fick jag äta upp mina ord om det fina vädret igår. Idag hade vi snöstorm alá Skåne och jag är glad att våra unghästar är så coola som dom är när vi gick till och från ridhuset i snökaoset! Jaja, desto mer kommer man att uppskatta våren sen. Tänk positivt!

Vi fortsätter med sadelinvänjningen på de små. Idag tog vi av den elastiskta gjorden och lät dem jobba med stigbyglar nere. Sen tog vi in dem på till mitten och drog lite i stigbyglarna, klappade på sadeln, hoppade lite upp och ner vid sidan av hästarna och sadeln så de ska vänja sig vid att vi så småningom ska hänga på dem. Viktigt när vi gör detta är att vi behåller kontakten med hästen hela tiden. Den skall vara med och se vad som händer. Därför pratar vi, klappar och kliar dem massor så de ska tycka att träningen är en trevlig och trygg upplevelse.

Själv kämpar jag på med longerigen. Tänk att fast man longerat en del i sina dagar så är det en helt annan sak att jobba med en unghäst i ena änden av linan. Att hitta positionen, använda rätt kommandon, följa med hästen, ge efter på linan, hålla linan sträckt, försöka stå så stilla man kan, jobba med hållningen, förbereda hästen på nästa uppgift och samtidigt hålla koll på en unghäst som travar, gör halt, galopperar, skrittar och busar runt på en och samma gång för att vara en till lags är inte lätt alltså :)
Men skam den som ger sig. Jag ska blir bra på detta!

Imorgon står det tömkörning med unghästarna på schemat! En lina till att hålla reda på för mig alltså... Gode Gud hjälpe mig ;)

Think of riding as a science but love is as an art.

Så kom vintern på riktigt även till Skåne! Idag har det snöat hela dagen och varit sådär bitande kallt. Men jag och två klasskamrater trotsade kylan, glada över att det varken regnade eller blåste storm och red ut en tur på på Flyinges fin fina terrängbana. Röd om kinderna och rykande andedräkt.
Precis som det ska vara!

Jag och Isur, Lina med Windjammer och Hanna och Umberto mitt i Flyinges kärna!

Jag red en av våra körhästar, Isur, som är en stor och mysigt herre så är lika fin att köra som att rida. En riktigt klippa! På helgerna brukar körhästarna också få lite ridmotion så då får vi som har stalltjänst trimma lite på dem. Våra körhästar är faktiskt riktigt fina ridhästar också och vissa har gått som ridhästar på olika program innan de blev körhästar. Någon av dem har tillexempel fått någon skada som gör att det inte går att rida den längre, men köra går hur bra som helst. Tycker det är fantastiskt att de kan få arbeta och vara med i verksamheten på ett annat sätt även om de inte kan ridas.

Om några veckor, när unghästarna är inridna och vi examinerade så är det dags för mig att gå in i körblocket där jag skall få lära mig köra häst på riktigt! Lite skrämmande då det är lite utanför min "comfort zone" när det gäller hästar. Men ska bli himla roligt att lära sig. Är man hippolog skall man kunna allting!

Så har även unghästarna haft sadel på sig! Dom lär sig snabbt de små liven. Conrad rykte knappt på öronen åt sin sadel. Det enda han tyckte var lite spännande var att det lät lite mer än vanligt på hans rygg när han blev longerad så han ville gärna vända sig om och titta vad det var som gjorde ljud ifrån sig. Annars har han nu haft sadel på sig och kan skritta, trava och galoppera på volten. Hålla galoppen är lite svårt än så länge. Men vi kämpar på!

När vi introducerar sadel för hästarna så gör vi som med allting annat. Vi tar det lugnt, låter dem först få undersöka och nosa på sadeln. Vi stryker dom mycket med händerna under tiden och pratar med dem, bibehåller kontakten och känner av situationen. Därefter läggs sadeln försiktigt på och sadelgjorden spänns på efter hand som hästen är okej med att ha sadeln på sin rygg. Vi använder oss av elastiska gjordar över stigbyglar och kåpor i början så de inte skall flaxa och låta för mycket.

Sadeln läggs första gången på i boxen bara så de får känna lite på den. Sen satte vi åter på den igen i ridhuset och prövade att leda dem runt några steg. Alla hästarna var lugna och tog det hela med ro så vi började efterhand ta ut dem på en volt och låta dem skritta, trava och jobba dem lika som innan med den fasta gjorden. Conrad skötte sig så bra att han även fick galoppera med sadeln.

Stolt kille som gjort sitt första pass med sadel på ryggen!

Vi har haft ett diskussion timme idag i vår unghästgrupp där vi diskuterat ämnet "inlärning hos häst" och det finns så mycket att säga om det ämnet men det viktigaste jag tar med mig som Lisa, våran lärare, tog upp var
kroppspråk kroppspråk kroppspråk. 

Vi måste lära oss hästen språk och beteende för att kunna få den att förstå oss. Den ställer frågor till oss hela tiden och vi måste kunna svara tillbaka på deras språk, genom vår kropp! Allt för många tycker unghästar beter sig konstigt och är "svåra" men det är oftast för att vi sänder ut felaktiga signaler som de inte förstår.

Samt att hästarna får ta allt i sin takt. Vi vill inte att de ska fara iväg och börja bocka för att de har något på ryggen utan vi låter dem känna sig fram och acceptera att det är något på deras rygg sakta men säkert. Vi vill att de ska lita såpass mycket på oss att det inte är något farligt. En metod som funkade mycket bra på våra 4 unghästar.

Om ni varit på Flyinge idag och undrat vad det är för tjejer som sprungit runt och ropat lite olika meningar med bland annat ridvägar, namn och långa hälsningsfraser till varandra i alla ridhusens håll och kanter så tro inte att vi blivit helt galna. Det är bara hippologettor som har börjat med sin undervisningsteknik! Så idag har vi testat hur man skall använda rösten och positionen i Flyinges olika ridhus för att höras bäst.

Våra unghästar också fått jobba! De har kämpat på med longering under förra veckan och igår. Det är inte helt lätt kan jag säga för småttingarna. Men bara man tog det lugnt och successivt så trillade poletten ner för dem allihopa. Det viktigaste är att träningen är harmonisk och positiv, en stressad häst lär sig inget!

Såhär kan det se ut när jag och Hanna longerar Conrad. Här är faktiskt första tillfället som vi longerade så han var fortfarande lite spänd. Men som ni ser jobbar vi två och två även vid longering såhär i början, där en är linförare och en är piskförare.

Igår kunde Conrad både göra halt och fatta galopp ute på volten, duktig kille! Hästarna har även haft fasta gjordar på sig och än så länge är det ingen som bryr sig eller tycker det är konstigt med något på ryggen. Imorgon skall vi löshoppa igen och på torsdag är det dags att presentera sadel!

Sitter och pluggar och för över lite bilder till datorn och tänkte ni skulle få se bilder på de andra unghästarna i vårat gäng och inte bara på vår vackra Conrad.

Vi har fått riktigt fina unghästar till vårat block, alla så trevliga och sociala individer!

Calaisa e:Casilius - Quidams Rubin

Pastisch e:Niveau - Prinz Oldenburg

Hwilda G e:Hohenstaufen II - Jillis

Så det är dessa plus våran lilla Conrad som ni kommer att få följa i ca 8 veckor till! Nu skall jag sätta mig med vår första uppgift i unghästblocket. Nämligen ett arbete om inlärning hos häst. Så nu blir det klassisk betingning och trial and error för hela slanten!

Hej och hå vad det går! Våra unghästar utvecklas snabbt som attan. Jag känner mig som en liten mamma där i mitten och tycker att "barnen växer upp så fort". Snart står det inte på förr vi sitter på deras ryggar och kan rida i alla gångarter. Häftig känsla!

Igår fick de löshoppas för första gången. Först fick vi i gruppen titta på när en lite mer rutinerad häst löshoppades och vår lärare Gitte Johansson lärde oss positioner, hur vi skulle samarbeta med varandra och hästarna, upplägg samt deras system att löshoppa hästarna.

De hoppar 3 hindrena som består av ett litet hjälphinder, ett galoppsprång till ett rättuppstående och ett galoppsprång till en oxer. Sen låter vi dem få galoppera två hörn så de hamnar alltså på nästa långsida innan de stannar. Vi har inte heller någon som "fångar" hästen utan vi stänger vägen för den med en grind och en medhjälpare blockerar vägen bakom dem så de inte kan hoppa åt andra hållet. Sen får det stå eller gå i avslappnat i sin lilla gång tills man höjt eller ändrat färdigt hindrena.

Där efter när hästen är lugn och harmonisk öppnar man grinden och så är det piskförarna som för hästen framåt. Det är även en del av det inhägnade spåret som är öppen mot mitten mellan grinden nästa kortsida. Vilket innbär att man måste vara tydlig med att hästen skall gå kvar på spåret. Men samtidigt skall vi inte tvinga den dit utan hästen skall acceptera att den ska befinna sig på spåret och arbeta medan vi står i mitten och samarbetar med den. Gitte citerade så bra ur Dirty Dancing "this is my space and this is your space."

Våra hästar skötte sig jättebra! Dom är så duktiga. Pigga och glada men ändå så coola och arbetsvilliga. Denna gången var det bara bommar som de skuttade över och det var mest att de skulle lära sig systemet och få känna på löshoppning. Vi kommer framöver att löshoppa en gång i veckan. Ska bli kul att se min unghäst Conrad som har sån fin hoppstam.

I unghästblocket har vi en lektion varje dag under veckan. Det är allt från leda, longering, löshoppning, lösgaloppera, inridning osv. Lite beroende på vart man är i utbildningen. Annars ägnar vi dem mycket tid i boxen med att pyssla, borsta, rycka lite man, lyfta lite hovar så de ska vänja sig vid allting men också att vi skall skapa en bra kontakt med dem så de blir trygga med oss.

Hanna och Conrad efter en lyckad löshoppningslektion!

Unghästar måste vara bland de roligaste som finns att hålla på med. De är så nyfikna, tycker allt är såååå spännande och varje gång man går in i boxen så kommer de fram och vill hälsa, gosa och se vad man har i fickorna. MYS!

Hela nya ligan!

Idag var första riktiga skoldagen för våra unghästar. De fick pröva att ha bett i munnen för första gången. Var inga problem för några av dem. Sen satte vi även på dem en kapson och ledde dem till lilla ridhuset där vi tränade på gas och broms. Alltså att de skall stanna när vi vill och gå framåt när vi vill. Gas går bra men det är lite svårare med bromsen har jag märkt. Men alla skötte sig riktigt bra och vi avslutade det hela med att trava några travsteg med dem.

Mer behöver det inte vara för små unghästarnas hjärnor och koncentration i början. De går ju i "årskurs 1" och har fullt upp med att titta på vad kompisarna gör och hur man sätter ner hovarna i rätt ordning än så länge :)

Vår unghäst som jag och en klasskamrat delar på heter Conrad och är en 3årig valack, e Catoki ue: Robin Z II. Han är ett riktigt charmtroll. Jag föll som en kägla så fort jag såg honom. Kommer blir svårt att inte kära ner sig totalt i denna herre känner jag. Så otroligt social och cool kille. Skall bli riktigt kul att följa hans utveckling!

Förra veckan var alltså den sista ridveckan för år 1 på Hippologen. Idag steg vi in i ett nytt spännande block, Unghäst!

Som sista lektion på ridblocket skulle det minsann gå undan! Det blev pulsträning inne i täckta banan där halva gänget fick lyssna på hästarnas pulsar med hjälp av stetoskop och se hur den ökade och minskade beroende på vilket tempo vi höll. Sist fick några känna på hur fort man måste rida för att faktiskt öka konditionen på hästarna och inte bara underhålla den. Då måste hästarna upp i 500ms tempo vilket motsvarar 30 km i timmen. Hästarna tyckte det var riktigt roligt och vaknade till ordentligt.

En härlig avslutning på detta roliga block. Nu blickar vi framåt mot nya utmaningar!

Här går hjärncellerna på högvarv just nu kan jag lova. Hela dagen har bestått av att nöta ridläraböcker, gå igenom alla våra ridarbeten, rabbla tygelhjälper och utbildningskalan. På bordet står det choklad, frukt och andra nödvändiga mutor som hjälper till att hålla humöret uppe. En lätt panik och stress infinner sig bland oss och vi suckar över att vi inte börjat plugga tidigare.

Imorgon är det dags för ridläratenta!

Men vi fick iaf ett litet avbrott från pluggandet med ridning idag. Där vi gick tillbaka till barndomen kan man säga och dagens övning var "ridskoleridning".

Vi är ju blivande ridlärare och idag fick vi träna på att vara många elever i grupp och vår tränare, Hanna Carlson visade hur man skall hålla ordning på ett gäng lite smått virriga hippologer haha! Det handlade mycket om avståndsridning, de korrekta kommandon som skall ges till eleverna och hur ridläraren styr upp lektionen. Kul och nyttigt för oss som skall lära ut detta i framtiden.

Jag fick rida en häst som vanligtvis inte går med oss hippologer ettor annars. Propell (Prestige Pilot - Amani) är en ståtlig, välriden herre med mycket temprament. Innan har han gått med hippolog trean och beridarna här på Flyinge. Han tyckte det var superkul när vi var så många i ridhuset och laddade upp riktigt ordentligt trots att det mest upphetsande vi gjorde var att vända halvt igenom i galopp ungefär. Roligt med hästar som tycker det är kul att arbeta!

En nöjd och avsvampad Propell!

Nu lägger vi in sista växeln på pluggandet. Wish me luck!