Hej! Det är grått ute och regnet öser ner här, nu skulle det kännas bättre med lite vit och knarrande snö. Hoppas att det kommer till jul! Peder är i Stuttgart och jag tror att han har fullt tävlingsschema fram till julen ;-). Stockholm nästa vecka, sedan Paris, Genève, London … tror jag att det var. All In börjar ledas lite, han ser riktigt pigg och fin ut. Skönt. 
  
I måndags åkte jag upp till Brunmålakliniken, där har vi kontor och lager för vår webbutik Getthegallop.com.
 

En av mina kompanjoner, Caroline Kanekrans, i full fart med att kolla in nya härligheter inför jul som kommer på sidan.
  
På kvällen hade kliniken bjudit in till föreläsning om hästryggen. Klinikens egen Emma Lundell och Björn Nolting visade och berättade, det var väldigt intressant och jag avslutade med att prata lite om management och hur vi jobbar på Grevlundagården. Därefter var det frågestund.
  

  
Kort berättade jag om hur viktigt det är att lära känna hästen fysiskt och ha rutiner för att checka av förändringar som kryper sig på. Jag berättade också om Peders Sparven som har haft känningar i sin rygg när hon var yngre, fyra till sju år, men att vi har tränat upp henne så att hon i dag har en väldigt bra och stark rygg.
Hon var sned och svag och behövde varierat arbete, longering utan ryttare, galoppjobb i lätt sits. Dagen efter hoppning longering och så vidare. Gjorde vi detta var hon bra och i dag kan hon tränas vanligt.  
  
Jag berättade även om min tidigare häst Mistral som fick en spricka i höften ute i hagen, jag hittade honom på tre ben svettandes och skakande. Han fick läka och gå på lösdrift i ett år, när vi tog in honom var han – jättehalt! Veterinären var inte hoppfull. Vad skulle vi göra nu? Avsluta hans liv? Ställa honom i hagen?
  
Nej, vi började rida honom försiktigt och jag kan ärligt säga att det inte såg bra ut när vi travade. Men eftersom jag då visste att sprickan var läkt kände jag att han måste få sjukgymnastik. Har man varit med om en olycka och skadat sig måste man verkligen rehabilitera sig.
Redan efter 14 dagar började han röra sig jämnare. Vi fortsatte och han blev bara bättre. Av detta har jag lärt mig att ofta handlar det om att träna upp, stärka och använda huvudet när en häst blir sjuk/halt eller skadad.
  
Sundhet är på hästar ofta resultat av många faktorer. Rätt ridning där hästen är rakriktad och balanserad är kanske nummer 1, men vilka underlag man rider på och hur hästen är skodd med mera är också mycket viktigt. Hela systemet man tränar och sköter hästen på kommer att vara avgörande för om den kommer att kunna prestera till sin fulla potential. 
  
Ofta är det på grund av att hästen blir stel eller får ont någonstans, eller felbelastar ett ben eller dylikt, som den inte blev så bra som man hoppades på. För att hästen ska bli riktigt bra och framgångsrik måste den gilla att röra på sig och hoppa, då får det inte göra ont någonstans. Och sedan är det precis som hos oss människor, vissa är ”hårdare” än andra. 
  

Mistral var senare placerad i internationell 1,45-klass med mig. 
  
Avslutar bloggen med dessa sovgrisar:

 
/Lisen

Hej! I många veckor har jag tänkt berätta om en liten fölunge som fick en jobbig start i livet, men som vi gärna vill dela med oss av. Bakgrunden är vårt avelssamarbete med Bollerup och ett annat samarbete kring hästen Carma med hennes tidigare ryttare Pernilla Wassberg och ägarna.
  
Carma är e. Cardento – Ralma – Ralmé Z (uppfödare Eva & Björn Lundgren och ägare Solveig & Karl-Arne Wassberg). Hon är en av elitstoet Ralmas avkommor och är alltså syster till svårklasshästarna Boyram och Caral, SM-vinnaren Lanz, Kajsa Kavat som nu glänser på banorna med Karin Martinsen och många fler bra hästar. Carma tävlas just nu av Stephanie Holmén hos oss och är även hon snart på väg till sin första 1,50-start.
  
Förra året gjordes en embryotransfer på Carma. Det blev stoet Carmanta på Bollerup som fick bära fram Carmas avkomma, men när fölningen var klar släppte inte efterbörden och hon blev riktigt inflammerad. Hon fick behandling av Bollerups duktiga veterinärer Ann och Anders Gånheim. Men tyvärr blev det så illa att man fick ta bort Carmanta.  
  
Då hade Ann läst/fått mejl från en veterinärkollega angående hormonbehandling av sto utan föl, som gör att de vill ta emot ett moderlöst föl. På Bollerup fanns femåriga Daisy som haft föl som fyraåring. Man ställde Daisy i boxen bredvid det nu moderlösa fölet, gav henne de hormonsprutor man skulle ge och hon började svettas jättemycket. Då smörjde man in Daisys svett över hela fölet så att han doftade precis som hon.
  
De som var på plats när Daisy och fölet fördes samman berättar om en helt fantastisk syn, med många glädjetårar då hon lät honom dia direkt. Det tog några dagar innan det även blev lite mjölkproduktion (helt otroligt!), så lilla Believer som han nu fick heta är också uppfödd på mjölkpellets. I allt elände blev det till slut ett lyckligt slut för Bollerups Believer, med tre mammor!
  
/Lisen
  
PS. Läs mer om metoden i en tidigare artikel på Hippson. Det var Henrik Nyberg som delade med sig av erfarenheterna.