Portugal-bloggen

Året började väldigt bra med en veterinärbesiktning av Oeste på nyårsafton och genomfört köp av Anna Andersson. Oeste är en superhärlig 4-åring och jag är säker på att han kommer göra sina nya ägare väldigt nöjda. Han kommer vara kvar i träning med mig ett par månader innan han åker vidare till Sverige. 

En till häst blev såld denna vecka och det var ett tufft beslut att sälja. Icaro köpte jag för ganska precis ett år sedan och planen var alltid att sälja vidare. Men han har varit helt underbar att jobba med och under hösten har jag gått och funderat om jag ändå inte ska behålla honom. Men jag har fått fler och fler förfrågningar om att ta in hästar i träning/försäljning och ens egna hästar hamnar de alltid sist på listan. Varje gång man går förbi Icaro gnäggar han och tittar på en förväntansfullt. Så till slut bestämde jag mig för att sälja och jag är så glad att han kommer hamna hos någon jag redan känner. Det är Jeanette Persson som förälskat sig i Icaro och bestämde sig för att köpa. Jeanette tränar även för Linnea Lycke och förhoppningsvis får jag se dem ibland när jag är i Örebro och håller i träningar. Alla borde få ha en Icaro någon gång i livet och intresset för honom har varit enormt. Kunde man göra kopior av honom skulle jag bli rik! Icaro kommer också att stanna några månader innan han åker till Sverige och Jeanette ska komma hit och rida honom innan dess. Det tycker jag är ett grymt smart upplägg, att man kommer och rider lektion på sin nya häst i den miljö de är vana vid. Man får en första kontakt och kan se vad den är van vid. Jag tror det blir mycket lättare att förstå sig på den och göra en smidigare övergång på detta vis. Självklart går det bra att importera en häst utan att komma och spendera en vecka med den innan, men tror som sagt det kan vara en fördel om möjligheten finns. 

Här är filmen jag gjorde när jag la ut honom till salu. Han har verkligen blivit så himla fin senaste månaderna och är alltid rolig att rida. 

Jag har även fått lite nya hästar i stallet som jag ser fram emot att jobba med. En svart 5-årig hingst som jag tror blir perfekt för working equitation. Otroligt cool och lättsam att ha och göra med. Inte så mycket utbildad så vi jobbar på, men han kommer snart att vara ute till salu. 

En stor 12-åring kom igår och är högt utbildad så vi ska lära känna varann och även denna kommer vara ute för försäljning snart. 

Fina Napoleao är ny i stallet och kanske någons framtida we-stjärna.

På tal om sålda hästar så tänkte jag tipsa lite om provridning. Senaste två åren har det ju varit väldigt svårt att komma iväg och provrida själv. Jag har haft som tjänst att åka och provrida åt andra vilket har fungerat väldigt bra. Det är inte alltid så lätt att komma till ett nytt land, ny häst, massor av förväntningar som man själv har skapat och sätta sig upp för att leta efter en bra känsla. Ibland vet man kanske inte exakt vad man letar efter och man kan bli nervös då det står folk och tittar. När jag åker och tittar på hästar vill jag gärna se dem utan utrustning. Jag vill se när ryttaren lägger på sadel, tränsar, sitter upp osv. Jag brukar även känna igenom benen före och efter ridning. Till klienter filmar och fotar jag hästen när den står uppställd, både framifrån, från sidan och en film på hela kroppen. Oftast rider ryttaren före, men det kan bero lite på situationen. Ibland om man har fått mycket film på hästen kan jag föredra att sitta upp på en gång, men då ska man vara helt säker på att hästen inte beter sig som en vild mustang de första minuterna. När jag först kom till Portugal hoppade jag upp på det mesta i godan tro att hästarna var lugna och skötsamma. Tack och lov har jag aldrig haft någon olycka, men jag är mycket försiktigare nu och litar inte på säljarens ord om jag ser att hästen steppar omkring vid uppsittning. När jag sitter upp ger jag inte helt långa tyglar och slappnar av som på en av mina hästar. Man ska alltid vara försiktig när man hoppar upp på en ny häst, spelar ingen roll om det är en gp-häst eller en 3-åring. Man får absolut inte sitta och spänna sig heller, för då kan hästen känna av det och bli nervös. Så vaken och uppmärksam på hästens signaler, men samtidigt försöka sitta avspänt. Plättlätt!

Vad man ska komma ihåg när man är och provrider är just det, man ska PROVA hästen. Inte försöka lära den något eller se hur långt man kan pusha den. Man ska skaffa sig en uppfattning om hästen kan vara passande för dig som köpare eller inte. När man väl har köpt hästen kan man börja "fixa". Jag hade en portugis som kom och provred en unghäst för ett tag sedan. Hästen var inte så välriden och hade varit kort tid med mig, vilket jag berättade innan han satt upp. Den hade inte världens bästa framåtbjudning, så jag red den väldigt okomplicerat och brydde mig inte vart den hade huvudet. Direkt han hoppade upp försökte han bända ner hästen på tygeln och det slutade med att den inte alls ville gå fram och sparkade mot skänkeln. Han insåg själv att det inte skulle bli bättre så han satt av och tackade för sig. Jag tror många känner viss prestationsångest när de ska provrida och vill visa upp sig. Det får man helt lägga åt sidan och skita i vad folk tycker och tänker. Det är du som ska eventuellt köpa hästen så din åsikt är den enda som räknas. Att leta efter en bra känsla är också överskattat, det får du sällan om du inte har väldigt mycket erfarenhet av olika hästar. Tänk mer än känn, har den kvalitéer du letar efter? Är den stabil och trygg att sitta på? Rör den sig på ett sätt som du klarar av att följa med i eller har den för stora/små gångarter? Är den lösgjord eller spänd och stel? Är den bärig eller har du hela hästen i handen? Är den för känslig eller kanske inte tillräckligt för din nivå som ryttare? Har du en tränare är det alltid bra att kunna bolla med denna. Antingen om tränaren kan vara med i person eller du kan skicka video. 

Jag vill känna att hästen skrittar på genom hela kroppen, att jag kan länga och plocka upp hästen i formen innan jag börjar trava. Beroende på utbildningsnivå anpassar jag upplägg. Om det är en unghäst rider jag väldigt kort, speciellt om säljaren har visat hästen riden först. Unghästar har inte så bra uthållighet så håll det kort. Man behöver inte göra några avancerade rörelser, bara att hästen svarar upp och är taktmässig. Några varv på spåret, volter samt övergångar så är jag klar. Om det är en mer utbildad häst vill jag först ha den avspänd, känna ifall den är liksidig eller inte. Testa några skolor, om den byter provar jag ett byte åt varje håll. Seriebyten kan jag se den göra med sin aktuella ryttare, alla har lite olika "knappar", så även om den kan det behöver jag inte ge mig på det under en provridning. Piaff och passage kan jag också känna på för att se hur känslig den är och att den kan slappna av efteråt. Jag kan även tillägga att jag sällan provrider några GP-hästar, är man på en viss nivå behöver man såklart testa hästen på ett annat sätt. Men även om hästen gör alla svåra rörelser och man själv har som mål att rida MSV tycker jag det är onödigt att sitta och be om ettor. Det går att jämföra med en hopphäst, ska du köpa en häst som ska tävla 1.20 behöver du inte sätta upp en bana på 1.40. Risken att det går dåligt och att både du och hästen får en otrevlig upplevelse är väldigt stor. 

Alla har sina egna idéer, men dessa är mina tips om du ska iväg och provrida. Och var kritisk! 

Ha en fin fortsatt söndag,

Astrid 

Instagram: astridhedman


Läst 101314 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er,

Slutet på året brukar vara rätt lugnt, men inte 2021. Bara någon vecka efter Golega så drog jag och Fandi iväg till Spanien. Det anordnandes en internationell we-tävling nära Sevilha med VM-kval som vi självklart ville delta i. Det var ca 8 timmars bilresa och vi fick resa med Mafalda som bor rätt nära mig. Vi åkte i hennes B-kortslastbil och det är otroligt skönt med Fandi att han reser så bra. Veterinärbesiktningen var fredag eftermiddag och tävlingarna gick under lördag och söndag. Om man fick pris för bästa uppförande under vetchecken skulle Fandi nog vinna förstapris. Till skillnad mot Altivo som var rätt besvärlig och hingstig att springa med är Fandi som på autopilot. Lördag red vi dressyren på förmiddagen. Startfältet bestod ungefär till hälften av spanjorer och hälften portugiser som jag redan tävlat mot. Sedan var det jag och Julia Witsell som också har haft sin häst i Portugal.

I Golega hade vi en dipp och jag hade inte alls någon bra känsla. Så efter det jobbade jag mycket varierat och försökte hitta motivation och glädje i jobbet igen. Till Spanien tycker jag att vi var mer sams och speciellt i dressyren hade jag väldigt fin känsla. Jag tycker inte riktigt att vi fick de poängen vi förtjänade, men huvudsaken var att vi kändes som ett team inne på banan och det var vi. I tekniken började Fandi lite spänt, men slappnade av mer och mer under rittens gång. Oturligt nog så lyckades vi ta i mitten av fållan och drog med oss en bit ut. Detta var under första varvet och enligt reglerna måste du kunna genomföra två varv, annars är man utesluten. Kraven för VM-kvalet är 58 % i dressyren och tekniken samt genomförd speed så jag visste att jag var tvungen att gå i mål för att fixa kvalet. Då var jag så stolt över Fandi, för även om han haft en dålig upplevelse där inne och någon planka stod på trekvart, gick han ändå in en andra vända. Jag fick rida in i skritt så vi tappade många poäng, men vi skrapade ihop 63 % trots ett sådant stort misstag och jag var nöjd med andra halvan av banan. 

På söndagen i speeden så red jag bara på säkerhet och enda målet var att ta sig in i mål och fixa kvalet vilket vi gjorde. På resultatlistan hamnade vi inte riktigt där jag hade önskat, 11a av 16. Men som sagt var det stora målet att fixa kvalet vilket vi uppnådde. Nu under vintern ska vi ha fokus på att bygga styrka och jobba med lydnad. Fortsätta jobba varierat med mycket gymnastikhoppning och lösgörande arbete. 

Efter Spanien var det bara någon vecka och sedan drog jag vidare till Skåne för att ha träningar i två dagar. Denna gång var jag på ett nytt ställe, ÅB Horse Event. Det kom en hel del elever som jag känner sedan tidigare, men även många nya ekipage som var sugna på att lära sig mer om working equitation. Det var en superfin anläggning och jag blev så väl omhändertagen av Perla och Magnus som anordnade. Roligt att vara igång och träna igen i Sverige efter nästan två års uppehåll på grund av coronan. Något jag reflekterade över är att många ryttare kommer in till lektionen, jag frågar ofta lite om hästen osv och många säger att deras häst inte gillar inte att tex göra grinden eller bryta av från galopp till skritt. Det tycker jag blir fel då man förmänskligar hästen och vår uppgift som ryttare måste vara att få hästen att tycka om arbetet. Att säga att den inte gillar något innebär bara att man inte gjort sitt jobb. Antingen är hästen inte redo för uppgiften, förstår inte eller är rädd. Jag tror det är viktigt att tänka på hur vi pratar om hästar och att vi försöker att aldrig skylla på dem. Det påverkar lätt andra om vi säger att hästen är knäpp eller dum och det sprids mer än vad man tror. Det finns alltid en orsak till att hästar reagerar som de gör och när det kommer till ridning och utbildning är det alltid ryttarens ansvar. Ifall jag skulle sätta upp en duktigare ryttare än mig själv på vilken som helst av mina hästar skulle de gå mycket bättre. Tänk er att se OS-medaljören Jessica von Bredow-Werndl sitta upp på er häst, då skulle den förmodligen gå så bra som ni aldrig sett den förut. Om man får för sig att sin häst inte gillar att göra en övning får man träna på, hitta lösningar och utbilda så att det går lättare. 

Efter Skåne åkte jag direkt upp till Piteå och spenderade jul med vänner och familj. Det var underbart och mysigt att träffa alla. Lite skillnad med +20 och komma till nästan -20 grader. Jag passade såklart på att vara lite i stallet, red H-Navajo som jag sålde och mammas fina unghäst Manequim. Jag hade även en clinic för gymnasieleverna från Grans där jag visade hinder och sedan fick eleverna prova på i grupper. Jag var även ledig och hade många härliga dagar och god mat. 

Hoppas ni alla får en fin vecka!

Instagram: astridhedman

Kram,

Astrid


Läst 75524 ggr Kommentarer Kommentera

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.