Hippologbloggen
NOV
28
2016

Det slog mig då när jag fick en släng av feber och inte mådde så bra, vad hästarna får en att göra. Eller i alla fall vad de får mig att göra.


Foto: Andreas Olsson

När man skaffar häst, skaffar man också ett otroligt stort ansvar. Du ska inte bara klara av att motionera och träna hästen rätt. Du ska dessutom se till att den får en balanserad foderstat, regelbunden skoning, skötsel och mycket mer. 

Jag själv har ett extremt kontrollbehov och vill att allting ska göras på mitt sätt. Min sambo har fått gå den hårda skolan hos mig och jag har successivt kunnat släppa lite på kontrollen. Om någon annan mockar min box känns det som att en inbrottstjuv har tagit sig in i vår lägenhet och röjt runt bland våra saker. Jag kanske är lite sjuk när det kommer till det där...

Hästarna har jag också ett behov av att få se och träffa varje dag. Blir inte det behovet mättat, blir jag rastlös och orolig. Semestrar utan hästarna är mest plågsamma.
I och med att man skaffar häst tar man också på sig ett ansvar om att se till så hästen sköts på rätt sätt. Att den fodras i tid, att bädden är torr och ren, att rasthagen blir mockad - att hästen mår bra helt enkelt. Inte alltid så enkelt...

Jag vet inte riktigt vad det är som har gjort mig till att bli sån här, för jag vet att långt ifrån alla är som jag. Det jag ville komma till var att hur dåligt jag än mår (visst det finns väl gränser för mig med), så mår jag alltid bäst i stallet.

Nu har vi fått en ny kompis till familjen. Han heter Hanter och är en ganska grov kille på 6 år. Han är sent tagen och ska bo hos mig en tid framöver. Honom kommer ni nog få se mer av. :)


Hanter (till höger) har börjat den "hårda" skolan nu och blir både miljö- och konditionstränad vid Strömsholms slott. Foto: Andreas Olsson

/Christoffer


Läst 31347 ggr Kommentarer Kommentera


Gårdagen bjöd på en vacker soluppgång i köksfönstret. Bra start på tävlingshelgen!

Andra dagen på Strömsholm Riders Open med inomhus SM i hoppning är i full gång. Vi i hippologen åk2 har fått vara med och planera evenemanget och alla i klassen  är superengagerade. 
En och annan glimt uppifrån läktaren hinner man ändå få.

Jag själv har min funktionärspost på ryttarservice. På ryttarservice kontrollerar vi vaccinationsintyg, svarar på frågor angående uppstallning och parkering (och även andra frågor om vi kan) samt sköter försäljning av hö och extra spån. 

Varje morgon serverar vi även frukost för ryttare och groom som är sponsrad av Thorstensons hästtransportcenter. 


Som funktionär får man gofika varje eftermiddag.

Ryttarservice är placerat inne på Knytpunkten på Ridskolan Strömsholm. Knytpunkten ligger ungefär i mitten av anläggningen och man kan tycka att det måste vara tråkigt att inte kunna se tävlingarna. Inga problem eftersom Equisport sänder hela evenemanget live på nätet. Så vi kan sitta inne i värmen och hänga med minst lika bra i vad som händer inne på tävlingsbanan som om vi satt uppe på läktaren. 


Toppen när vi kan följa tävlingarna på datorn.


Goodiebags ska packas till alla ryttare.

Självklart har jag åkt på en förkylning och febern är tyvärr ett faktum. Så nu ligger jag här hemma istället nerbäddad i soffan och följer tävlingarna på datorn. Sämre kan man ha det. 

Hoppas på att må bättre imorgon igen.

/Christoffer 


Läst 26123 ggr Kommentarer Kommentera
NOV
11
2016

Idag har vi fått rida programträning för ingen mindre än Lars Andersson - fyrstjärnig internationell dressyrdomare, värt att nämna. Vi red LA:4 som vi även ska rida på vår dressyrexamen om några veckor.

Den senaste tiden har bitarna fallit mer och mer på plats för mig och Dolce. Vi har gått från att vara överallt och ingenstans till att i de flesta lägen vara ett ganska samspelt ekipage. Kanske kan tyckas vara en naturlig väg att gå, men för oss har det hänt väldigt mycket bara under de senaste två veckorna. För mig var dagens programträning ett test för oss som ekipage - för att se om vi kunde ta oss igenom det tillsammans.

Ritten i sig var långt ifrån felfri och jag skulle kunna rabbla upp allt som gick fel, men nu väljer jag att fokusera på det som gick bra. Och det gick väldigt bra i mina ögon. Allt det som vi kämpat med under hösten fungerade nu och det är jag så otroligt glad över.


Bilden är från mitt och Dolces galna ärevarv på Hallsta RK. Foto: Andreas Olsson

Jag känner mig som en solklar vinnare idag och det kan ingen ta ifrån mig! 

 


Läst 26129 ggr Kommentarer Kommentera

Jag måste säga att vi rider väldigt fina och välutbildade hästar under hippologutbilningen. Alla hästar i utbildningen har fina kvalitéer som ger oss de bästa förutsättningarna att utvecklas som ryttare.

När det sen börjar gå ganska bra på lektion vill man ju passa på att visa upp det för andra. Så när chansen att få åka ut och tävla kommer, då tar man den. 

Sagt och gjort, jag anmälde mig och Dolce till den enda tävlingen som fanns i närheten - en lokal tävling i Hallstahammar, vilket kändes alldeles lagom. Dolce är lite som en duracell-kanin, så det fick bli två klasser (med förhoppningen att han skulle rasta av sig lite i den första klassen) - en LB1 och en LA1.

Dagen innan tävlingsdagen passade jag på att rida i Gula ridhuset som är lite mindre. Det passet vill jag helst bara glömma. Ingenting funkade och det var precis som att vi hamnat på ruta ett igen - fast ännu värre. Jag övervägde den kvällen och även morgonen därpå om det verkligen var så klokt att åka på tävling när det gick så dåligt att rida. 

På grund av ombyggnation på Hallsta RK var framridningsmöjligheterna begränsade, så jag valde att jogga fram hemma på Strömsholm innan det var dags att lasta och åka iväg. Nu kändes det betydligt bättre än vad det gjorde dagen innan och det var med en god känsla jag satt av.


Foto: Andreas Olsson

När vi kom fram till tävlingsplatsen kunde vi gå och visa våra vaccinationsintyg och sedan lasta ur i lugn och ro. Jag tror tyvärr att Hallstahammars kommun hade de kallaste vindarna i världshistorien i söndags - något jag vill klaga på. Ett stort plus var istället värmen inne i ridhuset, som uppskattades av både tävlande och publik.

Väl inne på framridningen var Dolce som en bomb och jag hann knappt lägga till skänkeln innan han for iväg i en rodeobockserie. På något sätt lyckades jag tillslut få honom att sluta, men det tog sin lilla stund. Han var dock fortfarande som en bomb när det sedan blev vår tur att gå in på banan. Man kan säga att jag red hela första programmet utan att våga lägga till benen med risk för att han skulle bocka iväg igen. Trots en inte så fantastisk känsla efteråt, räckte det otroligt nog till en förstaplacering! 


Vet inte om det är jag eller Dolce som njuter mest av ärevarvet. Foto: Andreas Olsson

Inför den andra klassen kändes Dolce lite mer avspänd, så han fick nog ur sig det värsta i (och innan) den första klassen. Till den andra klassen satte jag ganska mycket tryck i honom - kanske lite väl mycket för att det skulle vara ridbart. Det resulterade i taktinslag i första mellantraven och en galoppfattning i första skänkelvikningen. Tur då att man kan inse sitt misstag i tid (eller egentligen alldeles för sent) och göra något åt det, för sen blev det ändå ganska bra. Jag är mest nöjd med galoppdelen som gick väldigt bra. Galoppen har vi jobbat väldigt mycket med. Att det sedan räckte till en andraplacering gjorde inte saken sämre direkt.

Helt klart bra utdelning på min och Dolces tävlingsdebut. Extra roligt att första-, andra- och tredjeplaceringen i LA:n gick till hippologer åk2!

/Christoffer 

 


Läst 26123 ggr Kommentarer Kommentera

"Jag rider så dåligt och utvecklas inte tillräckligt fort." "Jag har verkligen ingen känsla för det här. Ingenting fungerar ju." "Jag borde kanske sluta rida helt eftersom jag ändå inte kommer att komma någonstans i den här sporten." 

Jag är ganska säker på att jag inte är ensam om att ha tänkt så någon gång. Ganska bra tajmat med regn och rusk i november brukar de negativa tankarna tränga sig på. Jag är inne i en sådan period nu. Allt känns trist och som ett onödigt ont. Regnet gör inte saken bättre precis. När klockan ringer på morgonen vill man bara ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet.

Det brukar hålla i sig någon vecka eller två, sen lättar molnen upp igen och solstrålarna tränger sig fram (i tanken i alla fall). Vill jag skynda på processen försöker jag tänka positivt, men jag tror att jag behöver få må lite dåligt ibland också.

Men något är annorlunda nu mot tidigare svackor. Även om det känns motigt att sitta upp i sadeln, eftersom jag ändå är så dålig, så tycker jag att det är så jäkla roligt att rida när jag väl gör det. Det går egentligen ganska bra nu. Lite för bra för att passa in i svackan. Och när jag tänker efter så har jag utvecklats ganska mycket i min ridning bara de senaste två månaderna...


Foto: Andreas Olsson

Nä, det kan bli så att jag måste tänka om och skjuta lite på svackan. Det går lite för bra nu.

Svackor är dock väldigt bra att ha ibland, man måste pusha sig själv för att komma ur de och nå topparna.

/Christoffer 


Läst 31496 ggr Kommentarer Kommentera

Följ Christoffer Myrs äventyr på hippologutbildningen.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.