Igår var jag och Angelica och hopptävlade med Quest och Arwen, hur kul som helst!

Någonstans måste man ju börja så vi red 100 och 110-klass, hade lite för lite tryck i första klassen men bättrade på det till 110 där vi var dubbelnolla med lite lagom snabb tid :) Fullt möjligt att både jag och Angelica blev placerade där men vi pep hem till stalltjänst innan klassen var klar, väntar med spänning på resultatlistan :)

Löjligt kul att vara på tävling! Fina Quest! 

Vår snygga hästskötare Emelie for som en skottspole mellan parkering, framridning och tävlingsbana och hann fantastiskt nog fånga 110-ritten på film, tyvärr immade min ifån igen och kvaliten på den filmen är så att man kan gråta...

Men, vi var där, vi hade jätteroligt, det gick bra, och vi körde ett eget ärevarv med lastbilen i en rondell på vägen hem!

Igår hade vi sista palpationslektionen med Nina Roepstorff, vi börjar få lite mer kläm på det hela nu. Alla oblodiga undersökningsmetoder ska vi kunna göra, alltifrån böjprov till att undersöka hoven visitertång, och inte minst då den vanliga palpationen där man känner igenom kroppen. Då gäller det ju att man vet VAD det är man känner genom hud och muskler, så nästa vecka är det examen på det.

Carin lokaliserar armbågsleden...



Och knäets ledspalter...





... medan Sofhie är på jakt efter...





...tårkanalens mynning!

Bästa stunden på hela veckan tycker Mataking, alla klappar på mig :) 

Man lär sig mycket om hästens kropp genom att palpera den, och man får en känsla för vad som är normalt. Då upptäcker man också förändringar och begynnande skador i god tid! 

Det kan vara svårt att förstå vad som finns där under huden, men har man inte lyckan att få dissekera någon gång och se efter, så finns det massa bra anatomiböcker man kan kika i för att få en bild av det hela :)

I och med att min blogg uppmärksammades av Djurens rätt för ett par veckor sedan så skrev jag ett inlägg om djurrätt och ridsport, om att vi måste börja reflektera över vad vi gör, och kunna motivera det för andra. Att förklara att ridning är en sport och idrott, det grejar vi. Att sätta upp Lasse Anrell på en häst visade sig ju vara väldigt effektivt.

Det jag menar är att vi ska vara medvetna om att vi granskas kritiskt även på andra håll.

"Man kan gå ännu längre och ifrågasätta att vi använder hästarna till tävling, vilket Djurens Rätt också gör: "det ligger inte i hästens natur och intresse att pressas maximalt under en tävling för att människor ska bli underhållna eller tjäna pengar."

Jag lämnade frågan ganska öppen, nyfiken på vad ni tycker om det här. På hur ni tänker.

Som sagt, kan vi inte argumentera FÖR hästsport nu när intresset från allmänheten börjar öka, då är vi ju ganska illa ute. Kommentarer kom, men egentligen utan några argument alls. För oss som lever för hästar är allt så självklart, men när vi väl tänker efter är det en svår, och stor fråga.

Nu när ni fått fundera på det här ett tag, läs följande kommentar som trillade in igår. Om det kan få någon att ändra sin syn på hästsport, som betyder så mycket för oss, så är det en vinst. Skriv gärna vad ni tycker. 

2012-02-08 22:05
Jag tror att man underskattar hästen om man tror att den bara vill äta gräs och föröka sig. Hästen är en mycket läraktig och anpassningsbar art som säkert kan ha stort utbyte av att umgås med människor. Många av oss tycker ju om att vara med hästar och varför skulle inte detta vara ömsesidigt? Att interagera med andra arter vidgar ens horisont och det kan väl inte vara fel? Tänk dig att det landade ett rymdskepp med mycket högt utvecklade varelser i din trädgård, varelser som var mentalt och tekniskt helt överlägsna oss (ungefär som vi anser oss överlägsna hästen). Skulle du inte ha något utbyte av att umgås med dem?


Jag tror att det är ett misstag att tro att vi människor är helt överlägsna andra arter. Vi är bara litet olika. Det finns massor av saker som hästar är bättre på än vi. Deras psykiska förmågor och intelligens vet vi inte mycket om. Det kanske är vi som inte är tillräckligt smarta för att förstå dem?


I tävlingssammanhang behöver hästen inte alls pressas för att göra sitt bästa. Den som tror att hästar inte gillar att tävla har nog för litet erfarenhet av hästar och tävlande. Med tiden förstår man också att det inte går att tvinga hästar till topp-prestationer, de måste vilja vinna för att bli riktigt bra. Bestraffning är dessutom en gammaldags träningsmetod som inte är 


Om vi bara behandlar våra hästar på ett klokt sätt som tar hänsyn till deras särart behöver vi inte ha ett dugg dåligt samvete för att vi rider och tävlar dem!


Per Michanek

Dressyren för Marianne idag kändes faktiskt riktigt bra! Jag har känt mig helt malplacerad så fort jag satt ner rumpan i dressyrsadeln mest hela terminen, men idag kändes benen liite längre och magmusklerna var lite mer medgörliga! Vi red två och två idag, börjat känna på programdelar ur LA:4 och det känns som att det kan bli bra så länge farbrorn håller sig avspänd. Och piloten också för den delen. 

Programridningen ligger först vecka 10, så vi har gott om tid. Kan hända att jag vågar mig ut på en dressyrtävling, kommer inte ens ihåg när jag tävlade dressyr sist. 2008? Fälttävlansdressyren räknas bort då, för när jag berättar för de mer dressyriga människorna i min omgivning att den ofta går på gräs, öppet staket vid A och utan halt vid inridningen, då tittar de alltid så konstigt på en. Raka bett, pullarnosgrimma, broddar, och mellantrav. Vad?

Fast vänta här nu, fyra år sedan? Efter lite efterforskning, så ja, 2008.  Det såg ut ungefär så här då.

Stiligt! Jamen det här går ju inte. En dressyrtävling i vår. Jag gört. Dressyrkandidaterna, håll i er, ni må ha längre ben än mig men jag lovar att jag kan rida fortare på den där diagonalen!

Så ni vet vad jag har för mig om dagarna... Skriver seminarieuppsats, rider och mockar kan man sammanfatta det som :)

Jag vet att jag slår in en öppen dörr nu, men jag hatar vintern.

Lina skriver sin seminarieuppsats om hästens temperaturreglering, den är komplex men rätt imponerande. Hästar är imponerande över huvud taget, inte alls lika klena varelser som oss. Eller som mig. Min temperaturreglering är värdelös. 

Eftersom min blodcirkulation tydligen inte ens existerar fryser jag precis hela tiden, förutom efter en stunds mockning i vårt stall där temperaturen sällan understiger +14, för då börjar de dubbla jackorna och understället i microfleece ge effekt. Sjukt svettigt. Gör var och varannan morgon misstaget att leda ut hästarna till hagen i bara fleecetröja när jag börjar känna mig överhettad, och är djupfryst när vi är tillbaka i stallet. Sedan är det bara att börja om, jobba sig varm. Igen. Jag är visst inte bara kall, jag är korkad också.

Varma tår i ridstövlar och jodphurs är ju en utopi, och ungefär 20 minuter in i framridningen har fingrarna tinat upp, om man nu inte har hjärnkapacitet nog till att förstå vitsen med tjocka vantar till och från ridhusest. Visste inte att det fanns något som hette köldutslag, klarade förra årets skåne-vinter utan att bli upplyst om det här, men nu kan man säga att bilden klarnat. Dom kliar, jättemycket.

Åh, dom som inte håller på med hästar vet inte vad kyla innebär! De har inte haft lektioner i oisolerade ridhus som stadigt håller en 10 grader lägre temperatur än luften utanför, de använder troligtvis inte läderstövlar i -15, de spettar inte loss fastfrusna bajshögar från hagarna på eftermiddagarna (oh we do), och förhoppningsvis har de också sluppit brodda i minusgrader. DET, mina vänner, det är döden.

Jag har hört att hästfolk håller sig unga längre. Det beror på att vi är djupfrysta halva delen av året.

(Jag visualiserar nu. April, ge mig april.)

Efter veckor av krigande är min första version av seminarieuppsatsen om pelleterat grovfoder klar! Plöja vetenskapliga artiklar i jakt på användbar information är inte det mest spännande man kan göra, speciellt inte när dygnet har alldeles för få timmar för att man verkligen ska kunna göra det i lugn och ro... Och de flesta jag läst har inte varit något att ha heller, då är det extra kul ;) Är väldigt glad över att jag läste Engelska C på gymnasiet, annars hade det här tagit fyra gånger så lång tid!

Vi ska ha gruppdiskussion i veckan där vi diskuterar varandras arbeten och vad som kan förbättras, men det värsta är gjort i alla fall!

Nu ska jag belöna mig själv med att sova tidigt, i morgon börjar stalltjänstvecka igen. Eller så väntar jag på att Gabbi ska komma hem med en film på en saluhäst som jag väntat på i en vecka, jättenyfiken så det kan hända att jag är vaken liite till kanske...  :)

Grät inombords efter en halvtimmes tittande på melodifestivalen, den dosen får räcka för de närmsta fem åren. Tittar verkligen folk på sånt här?

Sedan lade Annelie upp en film på facebook med världens minsta kille som hoppar höga hinder på en stor häst.

Nu känns det okej igen. 

Wops, somnade innan jag hann blogga igår. Lätt hänt vill jag lova!

Fredagen var en bra dag. Tre fina hästar i skolan, Flip Flop och Mataking gick för Marianne och båda kändes helt okej. Egen ridning med Quest, provade en ny sadel och han verkade trivas med den. Han kändes riktigt fin, härligt avslut på veckan. När man väl hittar honom kan man göra precis vad som helst! Egentligen är han välskolad och har inte svårt för sig någonstans, och man blir väldigt glad av att rida honom även om det inte är helt enkelt alla gånger :) Missa inte filmen från i torsdags.

Efter lite seminarieuppsats på eftermiddagen åkte jag med Sofhie till Hallsta för årets första hoppass med Rio! Han har haft lite vintervila och sätts igång nu. Vi gjorde en enkel övning med två upphöjda bommar på böjt spår, 18 m som jag red på fem språng. Han hoppar runt och bra nu, känns fräsch i kroppen efter vilan. Nu hoppas vi att han kan få komma ut på ett par hopptävlingar i vår, det ska bli skoj!

Jag hade glömt bort hur skönt det var att rida i min egna sadel, anpassad till mina små taxben... Allt blev så enkelt plötsligt :) Så en lång dag med mycket ridning, är så glad för dem allihopa! Hade fredagsmys med Sofhie och Carin i min lya på kvällen, lika trevligt som alltid. 

Men hur fina hästar jag än har, så finns det en kille som jag saknar väldigt mycket! Min fina Mistral, fy vad orättvist livet är ibland. Förhoppningsvis gör en ny stjärna entré snart, för det är väldigt tomt utan honom.

Ih, vilken dag! Flip Flop skötte sig bra när K1 kom och tittade på honom och  fem andra fuxar som står här för utbildning. Mataking gick bra för Marianne, idag red vi två och två för att kunna individanpassa träningen lite mer.

In med en häst och så fram med nästa, på eftermiddagen hade vi banhoppning/träningstävling som dagens hoppass, hindrena låg runt 110. Jag tycker om sådan här träning, tävlingslikt men med chans att rätta till och göra om där det behövs! Så bra att kunna checka av så här. 

Jag är rätt nöjd med min runda ändå! Som alltid finns det en del att slipa på, linjen mellan trean och fyran blev till exempel inte strålande, men det var mycket som var bra och ibland så får man vara lite nöjd med!

Nu vill vi ut och tävla på riktigt :)

Observera också att jag inte har en blå tröja på mig, oj oj. Det händer ungefär två gånger per år, om jag inte är civil förstås. Å andra sidan händer väl det ungefär lika ofta numera....