Hej på er!

I helgen var det Sweden International Horse show vilket jag följde från TV soffan här hemma. Det är alltid lika inspirerande att se alla duktiga ryttare och svenskarna levererade på topp även i år. Det ger mycket motivation att kolla på de bästa ryttarna i världen, vilket behövs nu på vintern när inte så mycket annat roligt händer. En annan grej som gav mig motivation var när jag var iväg på senaste tävlingen och jag och Cree tog hem vår första vinst! Vi hoppade en 125cm bedömning A:0, Cree´s favorit bedömning då hon vet att hon får snedda i svängarna. Vi fick till ett väldigt bra flyt. Jag har haft en bättre känsla inne på banan än vad jag fick denna rundan men att rida snabbt är något jag måste öva på det med, därför kan jag inte räkna med att det kommer kännas perfekt direkt. Vilket fall var det väldigt kul och jag är så glad för Cree som vill detta lika mycket som mig. 

Förra veckan hade jag mitt första samtal med Johanna Lassnack. Vi pratade i 2,5 timme men jag hade kunnat sitta hela dagen och lyssna på allt klokt hon har att säga. Jag fick många uppenbarelser som jag nu i veckan sakta har börjat introducera i vardagen. Vi började med att prata om min och Cree´s bakgrund och vad jag tycker är mina svagheter. Vi kom in på vad min nervositet är kopplat till, hur jag ska jobba med den och så fick jag även en andningsövning att jobba med. Det jag framförallt har tagit med mig är att jag inte kan undvika att bli nervös. Däremot kan jag bemöta den och få den att jobba med mig istället för emot mig. Till exempel om jag har ett hinder på banan jag tycker ser obehagligt ut, ska jag ha en klar bild i huvudet hur jag ska rida till hindret för att undvika ett läge där jag antingen flyr, fäktar eller fryser mot hindret. De tre sätten vi människor försvarar oss med när vi ser en fara. Detta ligger kvar i oss från när vi levde för flera tusen år sedan där vi faktiskt behövde fly, slåss eller låtsas spela död för att vi skulle överleva. Idag behöver vi inte det på samma sätt men vår hjärna har inte hängt med i utvecklingen. Så den stora oxern ser min hjärna på ungefär samma sätt som ett lejon. Det är därför man ibland lägger en volt framför hindret (flyr), rider alldeles för aggressivt mot hindret (fäkta) eller benen helt plötsligt känns som spaghetti (frysa). För att undvika detta behöver jag ha en plan hur jag ska ta mig an hindret på bästa sätt så att jag har det att återkomma till när jag känner att nervositeten kryper på. Till exempel: Jag ska komma med galopp från svängen för att sedan kunna sitta still i sadeln och vänta att hindret kommer till mig så att jag inte behöver inverka precis framför hindret så att hästen hoppar flackt. Jag ska även börja med schema över tävlingsdagen. Om nervositeten skulle komma någon gång under dagen kan jag kolla på mitt schema och veta vad jag ska lägga mitt fokus på just nu istället för att lägga fokus på det som gör mig nervös. Andningsövningen ska jag använda mig av för att kunna känna omedvetna spänningar i min kropp som kan påverka hästen negativt. Detta har jag försökt få in i vardagen men det är inte lätt då jag verkligen behöver hitta ett fokus, speciellt nu i början. 

Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om detta men jag kommer återkomma i nästa blogginlägg när jag har fått in rutinerna mera. Det är mycket att ta in från mötet men det går inte på en dag vilket jag är ödmjuk till. Även om jag inte har stora problem med min nervositet så kändes detta verkligen som en stor hjälp för att kunna bli en bättre ryttare. Nu ska jag jobba med detta intensivt till sista tävlingen för året vilket är nästa vecka och försöka få in det som en rutin så att jag kan fortsätta använda detta nästa år. Man blir aldrig fullärd vilket ibland är irriterande men framförallt spännande. Det gör ju trots allt att man alltid strävar efter att bli bättre! Hoppas ni uppskattade inlägget så hörs vi nästa gång på en fortsatt utvärdering av den mentala biten.

Ha det gott!

Almida Ericsson

Almida Eriksson

Hej och hoppas ni har haft en bra vecka!

I förra helgen var jag och Haldor iväg på säsongens sista tävling. Vi red en mvsb:1 och satte kvalet och vart fjärdeplacerade. Det känns verkligen som att vi har börjat hitta varandra mer och mer både hemma och på tävlingsbanan, vilket känns väldigt bra. På banan kändes det som att jag fick med mig mycket mer av känslan jag hade på framridningen. Han var mycket mer med mig, ihop och framme för skänkeln. Det var synd att vi fick en dyr miss i början av programmet då han tappade balansen i ökade traven och föll in i galopp. Jag är dock väldigt nöjd över att vi trots det kvalade och blev placerade.

Det blev en perfekt avslutning på denna tävlingssäsong och vi ser fram emot vinterträning där vi har siktet inställt mot nya mål.

Jag tror att många som har skimlar kan känna igen sig i utmaningen att hålla dem vita, både till vardags och på tävling. Det problemet har NAFs produkter helt och hållet löst för mig! Till vardags använder jag ofta NAF Muck Off, vilket är en kraftfull fläckborttagare. Inför träningar när vi vill vara lite extra tjusiga gör den underverk om Haldor har fläckar från att han har legat ner i boxen!

Inför tävling brukar jag oftast duscha honom samma dag så att hela kroppen håller sig vit och fin ända fram till starten. Jag brukar då duscha honom med NAF Show off, vilket tar bort alla fläckar och rengör verkligen på djupet. Om det mot förmodan skulle finnas någon envis fläck kvar använder jag NAF Brighter Than White pulver för att få en extra vit finish. Detta fantastiska vita pulver tar bort ALLA fläckar. Pulvret skulle nog dessutom fungera bra på vita ben, precis som schampot fungerar bra för vita partier och hela hästen.

Såhär kan det se ut när jag använder mig av produkterna:

Jag hoppas ni fått användning av övningarna jag tipsade om från träningen med Mads (https://www.hippson.se/blogs/naf/var-andra-traning-for-mads-hendeliowitz.htm)! Jag har varit mycket hjälpt av dem! I veckan ska jag ha min första mentala träning med Johanna Lassnack, vilket jag ser mycket fram emot. Jag delar med mig av det om två veckor!

Ha det så gott tills dess!

Ida Pelander

Ida Pelander

Hej!

Nu har jag äntligen varit på min andra träning för Irma! Det var lika lärorikt denna gången, hon är väldigt bra på att se små detaljer som gör stor skillnad i min ridning. Vi värmde upp genom att reglera galoppsprången mellan två hinder samtidigt som jag skulle kunna behålla samma jämna rytm. Denna gången var det mer banhoppning än förra gången vilket Cree tyckte var kul. Jag tänkte egentligen inte skriva så mycket i detta inlägget utan visa träningspasset genom en video.

Jag är väldigt nöjd med träningen. Även denna gången fick jag med mig lärdomar som jag kommer jobba vidare med på hemmaplan. Hoppas ni uppskattade att följa träningen genom video. Jag är så tacksam att jag får denna möjligheten av NAF, det hjälper mig verkligen att komma närmare mina mål. 

Ha det bra tills vidare!

Almida Ericsson

Hej!

Nu har jag och Haldor varit på vår andra träning för Mads Hendeliowitz. Precis som förra gången handlade övningarna om bakbensengagemang, samling och kvickhet. Övningarna kan ses som en påbyggnad på de övningar vi red förra gången (https://www.hippson.se/blogs/naf/var-forsta-traning-for-mads-hendeliowitz.htm).

 Övningarna red jag utan stigbyglar och vi satte även ett handtag på sadeln som vi satte fast tyglarna under så att ”handen” alltid skulle vara helt stilla. Målet med övningen var att han genom ett ökat bakbensengagemang skulle söka en kontakt i en helt stilla hand.

 
Tygeln gick under "handtaget".

Under träningen red vi olika varianter på en och samma övning. Grunden var en 20x20m kvadrat med stort fokus på hörnpasseringarna men efter varje hörn gjorde vi någon typ av förändring som vi byggde på i etapper. Övningarna ökar i svårighetsgrad i ordningen nedan. Oberoende av vilken häst man har finns det någon variation på övningen som passar alla! De olika variationerna var:

1. Hörnpassering i skritt, halt i mitten på kvadratens sida och sedan framridning i skritt för nästa hörnpassering.
2. Hörnpassering i trav och en snabb skrittövergång för att sedan komma igång i trav för att rida nästa hörnpassering i trav.
3. Hörnpassering i galopp och ett snabbt avbrott till trav för att sedan fatta galopp innan nästa hörnpassering.
4. Hörnpassering i galopp och sedan avbrott till trav, avsaktning till skritt, framridning i trav och sedan galopp igen innan nästa hörnpassering.
5. Hörnpassering i galopp och en snabb övergång till skritt för att sedan fatta galopp igen innan nästa hörnpassering.
6. Hörnpassering i galopp till en halt efter hörnet och sedan framridning i trav för att fatta galopp innan hörnpasseringen.
7. Samma övning som nr.5 på ”långsidorna” av kvadraten (det som är ridbanans långsidor) men i halten på öppna delen av kvadraten la vi till en ryggning om två steg och på motstående sida (ridbanans kortsida) en ryggning om 4 steg.
8. Hörnpassering i förvänd galopp i hörnet som vetter mot den öppna delen av kvadraten. Tre språng in på linjen ett galoppombyte och sedan en hörnpassering i rättvänd galopp. På den nya linjen ett enkelt byte så att nästa hörnpassering sker i förvänd galopp. På nästa linje ett galoppombyte efter tre språng och hörnpassering i rättvänd galopp. På sista sidan av kvadraten följer sedan ytterligare ett enkelt byte så att hörnpasseringen sker i förvänd galopp.

För att byta varv red vi skrittpiruetter för ytterligare vinkling av bakbenen och kontroll. Vi varierade även arbetet med att rida mellangalopp på långsidorna (60m) och sedan upptagningar för sitsen och yttertygeln innan hörnen för att han skulle få sträcka på de muskler som jobbat ihopdraget. Vi la såklart också in skrittpauser på lång tygel.

Hör Mads berätta om passet:

Här kommer några klipp på mig och Haldor från träningen:

Jag märkte verkligen under passets gång hur Haldor började vinkla bäckenet och sätta bakbenen under sig. I början när vi satte fast tyglarna under handtaget blev han ganska hög i nacken och öppen i formen. Under passets gång, när han började jobba mer bakifrån och genom kroppen, rundade han sig dock superfint. Detta gjorde han in i en helt stilla ”hand”. Under passets gång blev han dessutom mycket mer kvick och alert för mina hjälper. Denna kvickhet är något vi verkligen måste ta med oss in på tävlingsbanan. Att Haldor jobbar på detta sätt är en förutsättning för att han ska bygga mer muskler i överlinjen. När jag sedan tog tyglarna ”som vanligt” kändes han väldigt stadig och mjuk i handen.

I helgen är det dags för tävling igen, vilket vi nu ser mycket fram emot! Mer om det i nästa inlägg!

Ha det så bra till dess!
Ida Pelander