Kajsa Boström

Jag har varit på semester några dagar. Inte en häst så långt ögat nådde och det nådde miltals över Skottlands böljande landskap. Så vackert, jag är helt lyrisk! Drömlikt i verkligheten.

När jag började rida, eller när jag fattade att det fanns en värld utanför ridskolan, växte det fram en dröm hos mig om att rida Grand Prix-dressyr på Strömsholm, på Slottsbanan.

Den känslan som jag hade i hjärtat när jag verkligen red in i Grand Prix på Slottsbanan ett antal år senare, den är svår att beskriva. Att jag var där i min dröm, i hästeriets hjärta

Jag hade samma känsla när jag slog ut på första tee på New Course St Andrews i Skottland i söndags. En dröm jag haft sen golf började fascinera mig. Och det var långt innan jag började spela. Här var jag också i min dröm, i golfens Mecka och jag hade kunskap nog att klara spelet.

Jag kan berätta att ridning och golf är väldig lika, det bygger på att ha koll på sig, både fysiskt och psykiskt.

Nu är jag tillbaka på jobbet och det ramlar in filmer, bilder och info från överallt precis som vanligt. Först i inboxen kom bilden på ett litet svart föl.

En hingst e. Dalwhinnie och med "Bompan" (Beyonce e. Boston - Wolkentanz II) som mamma.

Ett rart litet gryn precis som alla andra små gryn som föds nu. Alla med förhoppningen att de ska bli något stort... Den uppmärksamme läsaren kanske minns Bompan?  "Rödhåriga fruntimmer..." Hon var ett begåvat och stundtals rivigt "fruntimmer" och nu en öm moder. Vi har alla en uppgift.

På tal om föl, fb och Instagram gör att jag har aldrig sett så mycket efterbörder och fosterhinnor i hela mitt liv! Alla verkar vilja fota och dela innan de små grynen knappt stuckit ut sina mular i den riktiga världen. Klibbiga små föl med öronen på sned är gulliga men fosterhinnor med vidhängande grejer kan jag vara utan, de är inte gulliga. Jag är ingen vän av att titta på förlossningsfilmer/-bilder från humanvärlden heller. Hur normalt det än är...

Den här bilden gillar jag!

Balvenie f. 20170530 e. Dalwhinnie  u. Beyonce ue. Boston

Uppfödare och fotograf: Helena Eriksson Göteborg


Läst 82463 ggr Kommentarer Kommentera

Ridsporten är i stort behov av sponsorer. En stor och generös sponsor är Lövsta Stuteri och Antonia Ax:son Johnson. Hon har mycket generöst under några år satsat och kommer fortsätta satsa stort på tävlingsverksamhet både i dressyr och hoppning.

Sen har det varit Volvo, Rolex, Krafft, ATG och andra stora och små företag som gått in och satsat pengar. Men, det finns en stor sponsor som sällan eller aldrig syns eller hörs i medias annonsplatser, på reklamblad eller banners.

Jag pratar om klubbfunktionärerna. Det är en otroligt seglivad och hängiven skara som jobbar och sliter, oftast alldeles gratis, i ur och skur. De sköter oftast oavlönat klubbarnas tävlingsverksamhet och inte sällan stalltjänst och underhåll på anläggningarna

Jag besökte en anläggning förra veckan, en ridklubb som haft otur och fått stallet utdömt av kommunen p g a rasrisk. Det blev stopp i verksamheten och hade säkert fortsatt vara det om inte eldsjälarna i klubben satt fart.

Nu har de har byggt ett nytt stall till privathästarna och ska fortsätta med att bygga även ett ridskolestall med personalutrymmen och andra faciliteter.

De har byggt ett jättefint stall, kommunen har skjutit till pengar och klubbmedlemmarna har byggt. Den familjen som har ponnyn jag skulle titta till är väldigt engagerade i klubbverksamheten. Jag har genom åren träffat på sådana eldsjälar förut och upphör aldrig förvånas över vilken hjärtevärmandeinsats de gör!

Just helgen efter jag var där skulle hela familjen vara på Åby och hjälpa till vid klubbens stora hopptävlingar. Pappa Peter sa med ett leende att han får, i sin egenskap av att vara brandman i räddningstjänsten, vara säkerhetsansvarig för tävlingen. I samma andetag berättar han att han lagt ca 1000 timmar på bygget...

Fortfarande är det så att flest människor kommer in i ridsporten via ridskolorna och ridklubbarna. Vi har en väldigt fin tradition att förvalta där. Jag hoppas innerligt att alla klubbfunktionärer, ryttarföräldrar och annnat "löst folk" som gratisjobbar får ett riktigt erkännande för sina insatser. Vi är inget, vi har ingen ridsport utan våra ridskolor.

Jag avlutar med att citera Peter: "Det är så mysigt när vi träffas här i stallet och sätter på kaffe och fikar. Det är nästan som hemma..."

 Foto: Susanne Delwer


Läst 79884 ggr Kommentarer Kommentera

Nu har jag skaffat mig något stort att fundera på: Har hästen, som vi människor, balanssinnet i örat? Fast nu har jag läst på och tror mig förstå förmågan att hålla balansen för oss är ett samspel mellan fyra olika sinnen.

Equilibrioception, en genialisk uppfinning inne i örat.

Synen

Proprioception, något som är kopplat till musklerna

Känsel.

Balanssinnet kan förbättras med träning eller avta med brist på träning. Vi människor kan öva balansen sittande, stående eller gående.

En häst föds med mycket bättre balans än vi, den kan stå upp efter någon timme. Sen kan den dia, springa och äta från marken tämligen snabbt utan att ramla omkull. Behöver den sen träna sin balans?

Nu undrar jag i så fall, varför skulle hästen vara tvungen att springa fort när den rids, för att "hitta sin balans"?

"Rid mera framåt så *den* hittar sin balans", detta är ett vanligt uttryck."Sätt tillbaka för att hitta bättre balans" är ett annat uttryck och det bygger följdaktligen på en annan teori.

I min värld borde det vara oändligt mycket lättare för ridhästen att hitta egenbalans om farten, dvs steglängden, hålls kortare. Hög tempo är långa steg, vem kan hitta balansen då?

Hästen håller när den rids balansen med hals och huvud har jag fått lära mig. Någon säger att den håller balansen med svansen.

Kan det vara så att ingen vet, på riktigt hur det förhåller sig? Att vi griper teorier rakt ur luften?

Det finns ett ordspråk, att man ska lära sig gå innan man kan springa,  det väljer jag att tro på även för hästen när den ska ridas.

Den här hästen har 100 % koll. "Hot Chocolate" f.-14 e.Floricello


Läst 54749 ggr Kommentarer Kommentera
MAJ
13
2017

Hoppla Brunte! Det är ett av mina favorituttryck i jobbet såväl som i övriga livet. T ex är det bättre att lite vänligt mumla ”Hoppla Brunte” när föraren i bilen framför mig väntat en kvart vid väjningsplikten fast det inte finns en bil i sikte på norra halvklotet än att fräsa: ”Flytta på dig skitgubbe!!”

Uttrycket funkar nästan alltid för att få mina ryttare att förstå att de borde agera, eller se ridningen på rätt nivå när allvar och frustration infinner sig. Sätt fart och ha humorn i behåll!

På tal om humor, att hålla mig allvarlig när jag läser svaren på mitt inlägg på fb häromdagen vär helt omöjligt.

Frågan var: ” Vilket ord eller uttryck i ridsporten tycker du är mest svårförståeligt eller totalt obegripligt?”

Det utryck som flest angav som svårtolkat är faktiskt ”gå på tygeln”. Jag ska försöka samla ihop svaren och göra någon form av sammanställning, arbetsnamnet på det projektet är ”Har du verkligen fattat galoppen?”

Eftersom jag har en mycket livlig fantasi föddes det en liten historia i kölvattnet av detta:

Det ska f--n vara häst!

Att vara en ridhäst enligt regelboken eller ridinstruktionen är faktiskt helt omöjligt. Det finns ingen hejd på vad vi förväntas göra eller kunna, OM det ska gå rätt till.

Vi SKA gå på tygeln, Det är faktiskt en ren balanskonst för en fyrfoting att balansera på en smal rem! Som om inte det vore nog ska vi samtidigt gå på linjen, men stackars oss om vi går på bogarna! Hur nu det är möjligt, har någon sett en häst utan framben vara ute och gå?

Vi ska vara framför skänkeln men absolut inte bakom hand, det blir inte mycket utrymme kvar att röra sig på. Gå med bra kontakt, inte hänga i handen. Vilken häst hänger i handen om vi fick bestämma själva tror ni? Gå eller arbeta över ryggen, jag går med mina ben… Gå med ett rejält påskjut! Jo jag sa just att jag går med mina fyra ben, något påskjut har jag aldrig sett att jag skulle ha.

Halsen ska vara välvd och buren! Jag har hellre huvudet neråt på sträckt hals så jag kan nå maten på marken.

Taktmässig trav, rund och bärig galopp och ren och fyrtaktig skritt… Jaha, allt det där ska jag kunna göra med dig på ryggen!?

Spring själv får du se hur det bli. Kolla om du är genomsläpplig i sidorna, att du säkert inte sitter fast eller tvärtom kanske får en ohejdad vilja att förböja dig någonstans?

Förresten, om jag mot förmodan skulle vara stel eller sitta fast i någon sida är det väl ditt fel? Det var faktisk du som hade befälet och red senast. Det är däremot bra är om du sitter fast, i sadel, så du inte skumpar runt i sadeln och stör mig.

På tal om att vara stel eller stark så är jag är alltid starkare än du. Fast inte stark i munnen, det är inte min grej. Jag är en känslig typ med sammetslen mule...

Tänk på detta nästa gång du sätter foten i stigbygeln ryttar´n!


Läst 61644 ggr Kommentarer Kommentera

Populära uttryck i dressyren finns det gott om och de varierar över tid. Just nu är det mycket av: "egenbalans", självbärighet", "bakom lod" . Det sista, "bakom lod"  har jag svårt för, genom att förkorta uttrycket går innebörden förlorad. Någon lite mindre insatt i ridningen mysterium har nog svårt att förstå det där. När det gäller dressyren, om man läser reglementet TR II, står det beskrivet:

"Hästens huvud ska förbli i en stadig position, med nosen något framför lodplanet med en eftergiven nacke som högsta punkt på halsen, utan att visa något motstånd mot ryttarens inverkan"    Lodplanet är en linje ögat genom munnen, alltså inte nosryggen vilket kan vara lätt att tro.

"Hästen är för kort i formen" alternativt "hästen är för kort i halsen" är också populära eller ofta använda uttryck.

Något missvisande kan jag tycka för hästens hals är så lång eller kort som den är. Den går inte att ändra på, däremot kan ryttaren begränsa hästens halslängd genom att få huvud för nära sig, det är en bättre beskrivning.

Hästen håller balansen med hjälp av hals och huvud, alltså får den svårare att hitta den magiska egenbalansen om jag som ryttare inverkar så att hästen blir tvungen att gå med för "kort hals". Det hänger liksom ihop...

"Korta tygeln" är nog den instruktion som används mest i ryttarutbildning. Ofta med all rätt för god kontakt är en av ridningens grundelement.

Men när tygeln blir för kort, vilket jag hävdar att den lika ofta blir som den blir för lång, då kommer problemen som på posten. Då kan jag säga till mina ryttare: "Testa att släppa ut en cm tygel, eller två så får du se vad som händer!"

Då händer ofta följande:

Ryttarna stirrar häpet på mig och säger: "Jag har ju alltid fått höra att jag ska korta tygeln!"

Ett annat alternativ: "Men då sitter jag ju med händerna i magen!"

Eller: "Men jag kan väl inte rida med glappande tygel!?"

Eller " Då är det lätt att komma efter, att hamna i stolsits"

Jag tänker så här: Har ryttaren en korrekt position i sadeln med händerna placerade där de ska vara, ändras inte den av att tygellängden korrigeras... Tanken är att hästen tillåts sträcka tygeln, ta kontakten längre fram,  alltså på ett mer korrekt ställe och då förblir ryttarens position och även händernas kvar där de ska vara.

Är hästens form däremot korrekt eller kanske för öppen är det en lysande idé att korta tygeln, OM den glappar...

Jag fick lära mig ett uttryck av Hans Wikne, fd chef på Strömsholm, som jag tycker beskriver förhållandet hästens huvud - tygelns inverkan på ett briljant sätt.

"Hästen ska vara på tygeln, fri från handen"  De orden har jag med mig varenda dag och förr eller senare lyckas jag!

En av mina (hopp-)ryttare hade lite funderingar kring sin ridning vid tävling. Hon tyckte inte det fungerade lika bra som hemma. Vi tittade på det, svängar före och efter hinder med bibehållen galopp och balans. Pratade  om varför hästen blev lite "vild" på framridning och de stora utebanorna. Jag ändrade lite på hennes tanke, tygellängden och handställning och fick detta i inboxen på kvällen:

”Nya taktiken med xxxx funkade bra på banan också. Inte bara mindre bromsade hand utan kunde även lägga lite skänkel i svängarna så bättre rytm och såklart bättre språng då.”

Det är de små stegen som leder till de stora framgångarna. Fin bild!

 Foto: Therese Törnell


Läst 72752 ggr Kommentarer Kommentera

Vårvärme! Ingen mössa och långkalsongerna får ligga kvar hemma. Idag alltså. Igår gjorde jag min årliga vårblunder, alltså tittade på termometern på morgonen istället för att kolla prognosen på SMHI.

Jag gick till jobbet med vintermunderingen som hängt med ett tag nu. Det passade väldigt bra på morgonen, det var +4 grader när jag gick in i ridhuset. Det var något varmare när jag gick ur samma ridhus några timmar senare, typ 13 grader varmare... Svettigt...

Så idag var jag bättre rustad (typ lättklädd) och det var njutbart på jobbet.

Så här års är det mycket fokus på tävling. Var ska vi starta, när ska vi eller ska vi alls? Detta gör att det lätt uppstår stress i träningen. Ryttarna vill och hästarna kanske inte alltid hänger med i svängarna.

De "heta" ryttarna, de som alltid är med i Falsterbos startfält, rapporterar på sociala medier in sina 80% kvalritter. Det rids observationstävlingar, kval till både det ena och det andra, det är granskning av unga hästar till VM, ja överallt pyser det "Upp till bevis"

Hästarna då? Är de lika motiverade att plötsligt visa sig på styva linan? Ja, förmodligen om de är väl förberedda. Då dansar de in på banan och hämtar hem sina rosetter eller kval-procent, med den äran.

Fast en och annan häst gör något annat uppenbarligen. Det finns många beskrivningar på vad hästar gör på tävling när de gör det de inte ska.

Jag ska räkna upp de vanligaste beskrivningarna och jag använder "han" eller "hon" om hästarna, slumpmässigt, för jag avskyr det nya ordet "hen".

"Han testar mig alltid på banan"

"Han blir så vansinnigt spänd på tävling, så det går inte att rida"

"Hon gillar inte framridningar, så det får jag hoppa över."

"Hon gillar inte andra hästar så jag brukar värma på parkeringen."

"Han är så dum att lasta, det tar sån tid, så han är alltid helt slut redan när vi kommer fram till tävlingsplatsen."

"Hon går inte fram inne på banan, bara döööör så fort jag rider upp på medellinjen."

"Hon är alltid så himla fin på framridningen, men sen går det inte."

Jag kan ärligt säga att jag har säkert sagt allt det där, vid olika tillfällen. Fast idag frågar jag mig mera vad det är JAG gör eller inte gör. Vi ryttare är otroligt förutsägbara när vi kommer upp i sadeln och det är så hästarna  läser våra signaler.

En elev, som har problem med nervös häst på tävling, berättade att hon av en ren slump fick träna tävlingsframridning hemma häromdagen. Hon hade av helt andra orsaker än lasta hästen backat upp släpet utanför sitt stall. Det räckte för att hennes häst skulle plocka fram sina svaga tävlingsnerver. Himla bra, de fick träna på att lösa stressen, på hemmaplan och ryttaren fick ta sig en funderare.

Att skaffa rutin tar tid för både ryttare och häst. Men har du samma problem, säsong efter säsong då är det dags att tänka ut hur du kan byta strategi. Hästarna står ju inte hemma och funderar ut ondskefulla beteenden...

Jo, hästar är olika och det är vi också, men det är vi som ska lösa problemen. Det är den enda vägen

Den här bilden, på en av mina yngsta elever, tycker jag är väldigt upplyftande i allt sitt elände. Ska jag tävla imorgon och det regnar, ja då får jag förbereda mig i regnet. Simple as that!


Läst 70836 ggr Kommentarer Kommentera

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.