Gästbloggen - Gästblogg: Hästarna har lärt mig att ta ansvar
JAN
09

Gästblogg: Hästarna har lärt mig att ta ansvar


Foto: Marlene Jarl 

 OM DENNA GÄSTBLOGG
Andrea Blixt är young rider och tävlar hoppning för Karlstads ridklubb. I sin blogg har hon skrivit ett insiktsfullt inlägg om de viktiga erfarenheter en uppväxt med hästar ger, som vi även har nytta av i övriga livet. Vi har fått lov att publicera det nedan, hela Andreas blogg hittar du här: http://nouw.com/andreablixt/


"Jag hoppas att alla som har häst skriver det i era cv:n när ni söker jobb? Om inte, gör det!"
  
Det är ofta människor som inte är insatta i ridsport, eller vet vad det ens innebär att ha häst, ser ut att få en chock när jag berätta hur många timmar jag lägger på mina hästar. Att jag trots tio minusgrader åker till ett kallt ridhus 20.00 en tisdagskväll för hoppträning. Att jag går upp 05.00 för att åka på träning verkar vara helt obegripligt och att jag dessutom gör det FRIVILLIGT. "Herregud vad duktig du är", "Tröttnar du aldrig", "Är det inte jobbigt?" och så vidare. Och svaret blir alltid detsamma – nej.
  
Jag förstår inte varför människor hela tiden ska haka upp sig på att "stallet måste vara jobbigt". Vet ni vad som är jobbigt? Det som har varit jobbigt för mig är att ha behövt beta av 08.00–16.00 i skolan innan stallet, eller att behöva jobba sent på kvällen eller ibland dubbelpass 08.00–22:00. Stallet är inte jobbigt, det är inte mitt måste.
  
Stallet för mig är min vardag, precis som det är vardag att umgås med familj och vänner. Och om jag ska tacka någon för vem jag har blivit i dag är det just mina hästar, och mina föräldrar såklart. För det som har varit mitt fritidsintresse har gett mig så mycket gratis på andra plan här i livet.
Jag har sedan tolv års ålder fått ta hand om en egen häst, har fått ta mig ut till stallet på egen hand efter skolan med buss eller cykel (moped vid 15 år), mockat, fixat mat, ridit och så vidare. Sju dagar i veckan.
Jag har haft ekonomisk support av mina föräldrar och de har även skjutsat och hämtat samt kört till träning och tävling, men i lagom dos. Jag har fått bra förutsättningar till att bedriva den hobby jag vill, men har inte fått allt serverat på ett silverfat. Och har på så sätt lärt mig pengarnas innebörd, samt vad det kräver av mig för att få detta av mina föräldrar.
  
Att hästarna aldrig har varit "jobbigt" för mig (för när jag tänker efter kanske det låter väldigt osunt att gå upp 05.00, lasta hästen och åka till en tävling i tio minus) bygger först och främst på det genuina intresse jag bara har. Men sedan också på att jag är en person som hela tiden vill bevisa motsatsen.
Det var inte självklart att jag skulle få en egen häst, trots att min mamma var kunnig och hade haft flera tävlingsponnyer när hon var liten. Utan det var först ridskolan, sen tjat, sen fick jag ha x antal medryttarponnyer, sen tjat, sen sommarhäst, ännu mer tjat och till sist köpte vi en ponny jag hade på foder. Sedan dess var jag fast. Och allt detta tjat präglades faktiskt mycket av att jag red tillsammans på ridskola med en kompis, när jag berättade för henne att jag ville ha en egen ponny sa hon "det kommer du aldrig att få". Hon slutade rida och jag fortsatte tjata, haha.
  
Ju mer åren har gått, desto mer har jag även fått förståelse för vad hästarna ger mig för byggstenar i livet. Jag kan verkligen förstå innebörden i rubrikerna "hästtjejer blir chefer", som det har skrivits mycket om. Jag känner själv att om jag någon gång skulle utsättas för en situation där mitt ledarskap spelar roll, då skulle jag inte ha några bekymmer med att ta den rollen. Jag gillar att leda och jag är både van vid och bra på det. Och det har jag hästarna att tacka för.
Det är även många gånger i livet jag har behövt ta ansvar i situationer jag inte har varit beredd på, vilket jag har känt är helt okej och inte alls läskigt eller konstigt. Jag har jämfört mig med vänner i dessa situationer, som inte har behövt ta ansvar någon gång utan på något sätt bara har glidit med. Då har jag verkligen tyckt "men är det inte JOBBIGT att hela tiden behöva luta sig mot någon och aldrig kunna stå på egna ben?".
  
Jag vet varför jag dras så mycket till hästarna och varför de betyder så mycket för mig. Jag tror att vi hästmänniskor får så mycket gratis erfarenhet och verktyg, som vi kan använda i andra delar av livet. Jag har känt av det, jag hoppas att alla som har häst där ute skriver det i sina personlig brev när ni söker jobb? Om inte, gör det! Alla arbetsgivare jag har varit hos har alltid reagerat på det, det har snabbt blivit ett samtalsämne under intervjun och alltid får man höra "men om du har häst måste du vara väldigt ansvarstagande och driftig". Jajamän!
  
Jag älskar mina hästar, att rida, att träna, att tävla. Jag vet varför jag gör det och jag vet vad min mening med det hela är. Om jag inte hade vetat det, eller känt så, då hade det varit jobbigt. Och då hade jag antagligen inte haft häst i dag.
  
/Andrea Blixt


Läst 118806 ggr





Fler inlägg

APR
27

Gästblogg: Är de goda (rid-)råden verkligen goda?


Foto: Adobe Stock och Marie Bolk (porträtt av Linda till höger) 

OM DENNA GÄSTBLOGG
Linda Aronsson undervisar i ridning sedan 25 år tillbaka och driver den egna ridskolan Bergahästen i Vargön, där hon även inackorderar privathästar. ”Jag är mycket intresserad av etologi och beteendevetenskap”, säger hon om sig själv. Gästkrönikan nedan föddes ur en frustration kring negativa och ofta okunniga kommentarer om hästar och ryttare – både på nätet och IRL.

  
”Jag har suttit på min kammare
och funderat. Det gör jag ibland, många gånger efter att jag har räknat till 1.000. Det jag senast funderade över är vart vanligt hyfs har tagit vägen, eller kanske är det jag som är gammalmodig? För vad är det som gör att människor som har ett stort självhävdelsebehov premieras så starkt?
Min tanke är att det faktiskt är mycket lättare att synas och höras än att reflektera ett tag, och se om det kan finnas andra infallsvinklar som kan vara intressanta vid sidan av ens egen.
    
Var och när börjar det, vad är det som gör att vi inom hästsporten inte kan komma förbi detta, lyfta fram våra medmänniskor och se dem i stället för att bara springa över dem? Vi accepterar inte det beteendet från våra hästar, men kan ibland göra precis samma sak själva.
Det är de ’små och goda råden’ som gör mig alldeles matt, gärna när de startar med ’jag är ju inte utbildad, men…’. Och så kommer en åsikt.
Jag får för mig att de som är mest kunniga inom sin nisch också är de som ser många olika vägar att ta sig fram, de har inte heller så stort behov av att predika för andra hur det ska vara. Man har liksom lärt sig att det finns olika sanningar och en riktig historia, inte bara en ögonblicksbild eller en version.
    
Speciellt sociala medier är så svårt. Jag ser hur många kommenterar på en rubrik i stället för att läsa hela artikeln, samt har många synpunkter på hur andra rider och hanterar sina hästar. Och det är väldigt sällan positivt.
Vad är det som gör att så många känner att de måste skriva negativa kommentarer? Skulle det inte vara mycket trevligare att faktiskt lyfta fram bra saker? Att inte skriva sådant som du inte skulle kunna säga öga mot öga…
Gemensamt är väl att de allra flesta älskar sina hästar och vill göra sitt absolut bästa för dem? Tänk så glad din stallkamrat blir av en sådan liten sak som att du säger att den har ett fint pannband till sin häst. Kan man inte unna sin medmänniska det? Att faktiskt kommentera positivt.
    
Jag reagerade starkt senast under världscupfinalen i dressyr. Själv är jag så imponerad över dessa ryttare – över allihop. Tänk att göra en sådan satsning, och att dessutom lyckas! Jag skulle vara lycklig om jag själv hade hälften av talangen och motivationen. För tänk vilket slit, i så många år. Så många tränare och bedömare de har fått kasta sitt hjärta och sin ambition till, och hur ofta de har fått utstå ensidig kritik.
Det allra mest skrämmande tycker jag är att om nu dessa ryttare (som jag förstod av kommentarerna) inte är tillräckligt duktiga för att delta (?!), hur kan då vi andra dödliga ens närma oss en häst? Om inte ridsport-Sverige ser dessa ryttares skicklighet som något att eftersträva och beundra, hur ser då andra på vår sport?
 
Jag skulle önska att vi i hela samhället lyfte fram varandra mer. Att berömma det du tycker är bra, att hjälpa den som behöver ett extra handtag och att tänka efter en extra gång innan du drar ner någon annan.
Det betyder inte att vi inte kan ha olika åsikter eller att man inte säger till när man tycker att något är fel. Däremot handlar det om hur vi säger det och vilken ton vi har mot varandra. I ett samtal kan vi lyfta många olika aspekter och jag tror att det är den enda vägen att förändra. Att respektfullt kunna ge sin åsikt och vara beredd på att den andra parten, lika respektfullt, kan framföra en annan syn på saken.
   
/Linda Aronsson”


Läst 13237 ggr Kommentarer Kommentera

APR
17

Ulrika: ”Tillåt lättridning i lägsta dressyrklasserna”


Foto: NAF Five Star WDC och Emelie Wass (Ulrika med häst)

OM DENNA GÄSTBLOGG
Ulrika Pernler är ridlärare på Uppsala ponnyklubb, samt domare och tävlingsryttare i både WE och dressyr. Efter att ha sett klippet på Hippson där Charlotte Dujardin rider lätt under dressyrprogrammet skrev hon klart sitt förslag till Svenska Ridsportförbundet – om att tillåta lättridning i de lättaste programmen. Förslaget, som du läser i sin helhet nedan, kommer att skickas till dressyrkommittén. Ulrika har även startat en namninsamling där man kan skriva under eller kommentera förslaget, den finns här.

”Uppsala 2017-04-17:
Förslag om att tillåta lättridning i de lägsta klasserna i dressyr

Förslaget går ut på att lättridning ska vara tillåten i dressyren från klass LD:1 till och med LC:2 samt eventuellt också tillåtet under förlängd steglängd/mellantrav i klasserna LB:1, LB:2 och LB:3.
 
Undertecknad har bakgrund som ryttare, dressyrtränare och dressyrdomare samt många års erfarenhet från arbete på ridskola och hur vi utbildar ryttare från grunden. Jag har också under drygt ett års tid diskuterat denna fråga med flera olika dressyrdomare och tränare innan jag beslutade mig för att skriva ner förslaget.
 
Bakgrunden till förslaget är att jag från domarbåset samt som tränare ofta ser hur mycket ryttarens obalans påverkar/begränsar ekipaget vid en uppvisning. Jag har sett domare kalla fram ryttare efter avslutad ritt och talat om för dem att deras sits är negativ för hästen. Det händer främst i de lägsta klasserna vilka vi ska se som utbildningsklasser för både ryttare och hästar.
 
Min inställning är att en ryttare som lagt kärlek, tid och pengar på sin häst och som har ambitionen att stämma av sina träningsresultat i form av att delta i en lättklasstävling också har rätt att göra det. I samråd med tränaren stämmer man av vad som är lämplig nivå. Min ambition som domare är att döma rättvist, men också på ett sätt som gör att det orutinerade ekipaget kommer att åka hem med viljan att utvecklas vidare samt ambitionen att anmäla sig till ännu en tävling. Jag anser att mitt förslag skulle främja och framför allt underlätta god ridning i dessa klasser.
 
Jag tänker också att man genom att sitta ner för tidigt och för mycket på unga hästar skapar motvilja och spänningar med påföljande begränsningar i rörligheten hos hästen. Jag tycker att en viktigt del i dressyren är att skapa och behålla arbetslusten hos våra hästar samt göra dressyren till en angenäm upplevelse för ekipagen och främja god ridning.
 
I nedanstående program i fälttävlans dressyrmoment är lättridning tillåten. Jag har dömt dessa program en del och slås alltid av hur trevligt det ser ut när ryttare och hästar arbetar i balans och ”åt samma håll”.
 
Dressyr för fyraåriga hästar/fälttävlan 2001 Kvalificeringsprogram
Dressyr för fyraåriga hästar/fälttävlan 2001
Finalprogram Svenskt Fälttävlansprogram för debutantklass 1997
 
I filmklippet nedan, vilket även lades ut på Hippsons sajt i dag, kan man se ännu ett exempel på god ridning. Här rider Charlotte Dujardin en sex år gammal häst i NAF Five star winter dressage championships i Storbritannien i april 2017. Det är ett talande exempel på hur lättridning tillåter den unga hästen att röra sig, samt ger densamma en positiv tävlingsupplevelse och då är detta dessutom under en mycket rutinerad ryttare. Jag tror detta lätt skulle kunna appliceras även på en äldre häst med en orutinerad/oblanserad ryttare för ett positivt resultat.

https://www.youtube.com/watch?v=cBNxtCjEvDA&feature=youtu.be
https://www.hippson.se/hippson-tv/charlotte-dujardin-rider-dressyrprogram-under-latt.htm
 
Min förhoppning är att dressyrkommittén vill ta upp detta till diskussion.
 
Mvh Ulrika Pernler”

Ulrikas namninsamling hos Skrivunder.com


Läst 39851 ggr Kommentarer Kommentera

APR
12

Gästblogg: Sälja häst till ridskola…


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Marika Schön är ridskolechef på Falu ridklubb sedan 28 år. Hon är frustrerad över att det är så svårt att hitta bra hästar till ridskolan och att när man hittar en häst vill säljaren inte sälja till just en ridskola. Något hon tar upp i sin gästblogg nedan.

"Att köpa häst till ridskolan är inte alltid lätt. Jag hittar ofta annonser på hästar som jag tror skulle kunna passa oss, men när jag kontaktar ägaren så blir ofta svaret att den här hästen passar inte ridskola eller att man helt enkelt inte kan tänka sig att sälja till ridskola. Fast vi är beredda att betala för en bra häst…
  
Varför anses den då inte passa:
Den är för bra för att gå som lektionshäst.
Den har nerv.
Är en häst som man inte kan sparka på.
Har en känslig mun.
Är otrygg och kan "spela apa".
  
Vet ni vad ... jag vill ha de egenskaperna på en lektionshäst!
På vår ridskola vill vi ha BRA hästar med lagom nerv som man inte behöver sparka på med känsligt fina munnar. Att den sen är lite otrygg brukar inte vara några problem då de kommer att gå i flock och det brukar göra de mest förvirrade hästar lugna. 
Hos oss kommer de aldrig att utsättas för dålig ridning i den bemärkelsen att de korrigeras felaktigt av en ryttare som tror sig kunna rida. De kommer aldrig att få ett omotiverat spörapp eller bli ryckta i munnen av en irriterad ryttare. De kommer antingen ridas i en bra form eller i en form som inte skador dem. Hos oss blir den otrygga hästen lugn i flocken.
  
Andra vill inte sälja med motiveringen:
Det är synd om ridskolehästar som bara får gå runt, runt i flera timmar. Ja, det kan nog ibland se lite trist ut när de bär de orutinerade ryttarna runt i ridhuset men däremellan så rids de ut, de går rejäla dressyrpass, de hoppar hinder och de får framför allt GÅ. Att gå och röra på sig är ju faktiskt det mest naturliga för en häst. Många tror tyvärr att 45 minuters ridpass, fem dagar i veckan, är vad en häst klarar och behöver.
  
När jag annonserar att jag vill köpa häst så får jag tyvärr mest bara svar från någon som vill sälja en avart av häst. Elakt sagt kanske, men hästar med en exteriör som är så långt ifrån hur en god ridhästmodell ska se ut kallar jag avart.
  
Våga sälja era hästar till ridskola!
Jag lovar er att era hästar kommer att få ett bra mycket bättre liv på ridskola än den häst som säljs till en privatperson med dålig hästkunskap. Vi ridlärare har full kontroll på att INGEN beter sig illa mot hästen när den rids. Vi ridskolor kontrolleras av myndigheter vad gäller hästarnas väl och ve. 
Vet ni vad vår ridskola har för problem med hästarna? Jo de vägrar att DÖ! Vi lämnar eller säljer på ålderns höst inte bort våra arbetskamrater. De får med stigande ålder fortsätta att arbeta om de är friska, men i ett betydligt lugnare tempo och betydligt färre timmar. De får åldras med sin älskade hästflock och den dagen de blir sjuka får de somna in på stallbacken
  
Hos oss är det mer vanligt än ovanligt att hästarna är 20++ innan den dagen kommer. Tror ni då att hästen har haft ett bra liv?
  
På bilden högst upp ser ni Filur, 26 år. Han togs bort 27 år gammal, tillsammans med sin bästa vän Malou också 27 år <3."

Till Marikas blogg


Läst 64733 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Hippologbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv

Populärt hos Charlies

Husbloggare

Gästblogg: Är de goda (rid-)råden verkligen goda?

Gästbloggen

Tävlingen i söndags och en förmiddag hemma!

Therese

we tävling

Portugal-bloggen

Till Husbloggarna