Stalldrömmar
JAN
11

Snö, storm och mera snö

Jag är visst inte den första att klaga på vädret men... Herrejesus vilket väder!!! Jag hade tänkt ta mig till ridhuset idag, men vågade faktiskt inte ens ge mig ut på vägarna med transporten. Så det fick bli vilodag idag - för hästarna alltså. Själv var jag helt slut efter att ha gjort stalltjänsten som tog mig nästan tre timmar(!). Jag kan konstatera att mitt nuvarande stall INTE är lättjobbat i snöstorm. Jag måste bland annat öppna två stora portar (vi pratar runt 3 meter höga och 1 1/2 meter breda). När vinden tar tag i en sådan så flyger man efter som en liten vante. Speciellt när det är ishalka och man inte får något fäste med kängorna (jepp, that happened).... Sen måste jag gå ca 40 meter utomhus med skottkärran både för att komma till gödselstacken och tillbaka med ren halm och hösilage. I vanliga fall lastar jag kärran rejält full med både gödsel och nytt strö, men idag gick det bara att fylla den till kanten för annars flög både halm och bajs all världens väg. Detta innebar förstås dubbelt så många rundor och dubbelt så mycket tid. Och sist men inte minst så har jag ju fortfarande den förbaskade containern som jag måste tömma gödseln i genom att skuffa upp kärran för gödselrampen. Och dagar som denna är verkligen "skuffa" rätt ord. Eftersom containern står på östsidan är den väldigt utsatt för väder och vind. Så jag får steg för steg skuffa upp skottkärran på den ishala rampen samtidigt som jag parerar vinden så att kärran helt enkelt inte glider av i sidled. Men i dagsläget måste den stå där den står för annars kommer inte lastbilarna till när det är dags att byta container.

Men när mitt nya stall är klart så kommer jag inte behöva gå utomhus för att hämta halm och hösilage! Det kommer finnas i anslutning till stallet! Och den nya gödselplattan kommer ligga precis utanför dörren på norra sidan av stallet där det nästan alltid är lä, och skulle det nån gång blåsa där så är det medvind, så jag slipper få en skur av smutsig halm över mig. Och jag slipper skuffa upp kärran för en hal ramp! Så visst längtar jag lite extra mycket efter mitt nya stall just sådana här dagar. Nog för att hästfolk är ett segt släkte, men man ska inte behöva skada sig eller gå sönder bara för att man vill hålla på med hästar.

Vi jobbar just nu med att gräva och schakta ut den allra sista jorden från golvet i nya stallet. Men vädret jobbar lite emot oss. Förutom att dom tvåbenta arbetskrafterna blir lite låga i energiflödet så blir även vår lastgrävare lite trött i batteriet när det är kallt ute. Det har hänt två gånger att vi kommit ut för att jobba och så har motorn inte startat. Den startar om jag sätter betteriet på laddning, men det är lätt att glömma när man har mycket att göra. Men vi jobbade en kväll förra veckan, och så lite på söndagen. Imorgon är det dags igen, och sen får vi göra lite till helgen. Vi är ju faktiskt snart färdiga med just detta moment, men oj så enformigt och långtråkigt det är! Ibland får man bara stänga av den där lilla rösten som hellre vill sitta i soffan framför brasan och se en film... Imorgon ska det visst bli lite bättre. Vi slapp i alla fall strömavbrott den här gången!

Ps. Glömde skriva! Jag blev så himla full i skratt när jag skulle ta in Domingo från hagen. Eftersom det snöat kunde jag ju se exakt vart han hade rört sig under sin utevistelse. Det fanns spår från grinden bort till vattenkaret. Där hade han trampat runt på en liten fläck, och sen hade han gjort tre stycken 15 meter volter som jag vet att han gjorde under de sista minuterna ute medan jag tog in de andra hästarna... Haha! Tur att man släpper ut djuren så att de får röra lite på sig liksom... Släpar ut djuren är kanske en mer korrekt beskrivning i detta fallet? Daisy tyckte inte heller det var kul att vara ute, och hon brukar inte precis vara känslig för väder och vind... Frågar ni Domingo hade han nog hellre stannat inne just igår. Ds


Läst 6580 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
03

Utvilad och inspirerad!

Så var julhelgen avslutad för den här gången och jag längtar redan litegrann till nästa gång. Men bara litegranna. För ännu mer ser jag fram emot 2017 och vad året kan tänkas ha att erbjuda!

Vi har haft en riktigt lugn jul och nyår. Den fjärde advent hade vi fest för grannar och vänner är på gården, något som verkar bli en årlig tradition. Och på julafton samlades den närmsta familjen på bägge sidor för att fira tillsammans. Mamma och pappa kom ned till festen och hjälpte sen till med allt från att pynta huset, till städning och matlagning. Till och med syrran, som jag träffar alldeles för sällan kom ned och andades lite lantluft några dagar över jul! I mellandagarna har vi tagit det superlugnt, och med undantag för någon enstaka lektion - inte arbetat överhuvudtaget! Vi har fikat med vänner, tagit sovmorgon, ätit mängder med julgodis och helt enkelt passat på och vilat upp oss riktigt ordentligt. Vi klarade oss relativt oskadda genom stormen, om man räknar bort strömavbrottet som varade från 04:40-14:00 i hela östra Asmundtorp. Jag visste ju att jag skulle få bra nytta av min nya ridkjol som jag fick i julklapp! Hade dock inte räknat med att det skulle vara i vardagsrummet framför brasan för att undvika att frysa ihjäl under frukosten....

På nyår valde vi att stanna hemma med djuren, och körde pyjamasparty och femrättersmeny för två - eller tre då - med Daisy! Mina hästar har tack och lov aldrig varit särskilt skotträdda, men med ett dräktigt sto i stallet känner man sig förstås lite nervös inför tolvslaget. Vi hade förberett genom att sätta för stallfönstren på utsidan. Eftersom vädret var gynnsamt (uppehåll och vindstilla) så använde vi vanlig kartong och träskruvar. Och så såg jag förstås till att dom hade hö hela kvällen och speciellt på tolvslaget så att dom skulle hålla sig lugna och distraherade. Kvällen förlöpte utan några incidenter. Daisy bryr sig inte heller om smällarna, hon var dock lite arg på grannen som gick runt i mörkret med en ficklampa när han skulle tända sina raketer. Inte ok att smyga runt i mörkret på det där viset enligt rottweilern. Även om det är på sin egen tomt...

Vi har också funderat en hel del på vad vi vill åstadkomma under de närmsta månaderna och det kommande året. I år SKA vi bli färdiga med det nya stallet. Jag skulle tro att vi faktiskt redan är färdiga med i alla fall en tredjedel av grovjobbet. Allt det där tråkiga som inte kommer att synas sen... Vi satsar på att bli färdiga med golvet under januari (men det beror lite på vädret om vi kan gjuta eller inte), och hela stallet ska helt enkelt vara klart till sommaren. Min man har en extra semestervecka att ta ut innan april, och sen tar vi ett sista ryck under hans semester i sommar. Förutom det kommer vi att behöva bygga minst 1-2 kvällar i veckan och så mycket som möjlig på helgerna. Behöver jag säga att vi ser fram emot att bli färdiga... Det är rätt jobbigt att dubbeljobba på det här viset, även om det är roligt när man ser saker växa fram. Nånstans i allt detta ska jag hinna rida och träna med mina hästar. Jörgen ska spela fotboll och det där som kallas "livet" ska visst hinnas med också... Men, men... Jag har som sagt en riktigt bra känsla inför 2017. Så nu kör vi!


Läst 13064 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
13

Avslut

Tänkte knåpa ihop ett litet inlägg såhär på morgonkvisten, innan det är dags att gå ut och rida. Jag har redan varit ute och fodrat och morgonmockat, och nu sitter jag här med min kopp te med Nyhetsmorgon på tvn och har det rätt gött.

För dem av er dom följer oss på Facebook är det ingen nyhet att vi snart är klara med "projekt-stötta-husgrund". Det är faktiskt bara två små gjutningen kvar. Dem på var sin sida av en av de stora portarna. Vi har förberett den ena gjutningen - del vill säga grävt bort jord, byggt gjutform och kapat till armeringsjärn. Har vi lite tur kan vi återanvända samma form på andra sidan dörren (den måste då bara spegelvändas), men det är inte säkert för ingenting i den här gamla byggnaden har hittills varit rätvinkligt eller liksidigt... Gjuta ska vi göra ikväll!

Det kommer gå åt ca 6 säckar betong, eller 120kg. Innan dess ska jag hinna skrubba rent några stenar som vi sen använder i gjutningen. Både för att spara på betongen (och därmed spara pengar), men också för att få en starkare sockel.

Jag kan inte beskriva hur skönt det känns att vi snart är klara med det här! Jag vet inte om det framgått riktigt hur jobbigt det har varit? Varje gjutning har krävt dels en hel del handgrävning (vilket är tungt), och senare det gått åt mellan 22-28 säckar betong och x-antal stora stenar. Det är runt 500kg betong... 500kg betong är också rätt tungt! Det tog ett tag för mig innan jag kopplade ihop varför jag "plötsligt" hade både ryggskott och nackspärr hela tiden... Och med nackspärren kom spänningshuvudvärk, och med den kom migrän... Men efter ungefär tredje gjutningen så började jag se sambandet. Och nu är det alltså bara två små gjutningar kvar (för den här gången. Vi har ett par socklar kvar, men det blir längre fram i vår), och sen blir det lite jullov! Min man fyller år imorgon och ska förstås firas, sen ska vi ha julfest i helgen, och sen är det ju bara en vecka kvar till julafton! Det ska bli så mysigt att ha hela familjen samlad på gården!

Fler bilder från bygget hittar ni som vanligt på vår facebooksida Örstorp Gård AB!


Läst 17544 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
05

Nostalgitripp deluxe!

Hej på er! Vi har haft manfall i helgen! Ryggskott och sjukdom har gjort att arbetshandskarna fått ligga lite på hyllan. Istället har vi ägnat lite tid åt att julpynta på gården. Med en hjälpande hand från svärföräldrarna har ljusslingan kommit upp i päronträdet på gårdsplan, en liten gran pryder förstutrappen och en krans med granris, kanelstänger och torkade apelsiner hänger på ytterdörren. Och inne i huset har vi fått upp ljustakarna i matsalen, och en stjärna i köksfönstret. Det blir genast julstämning på hela gården! Visst behöver man lite extra ljus i vintermörkret? Men i brist på byggnyheter tänkte jag istället bjuda på en riktig nostalgipärla som dök upp i mitt nyhetsflöde härom dagen. Året var 2009 och jag hade precis avslutat min tjänst hos Minna Telde. Jag visste inte riktigt vad jag ville göra med mitt liv och framtiden var ett oskrivet blad. Det här inlägget skrev jag min första riktiga arbetsdag i Frankrike. Låt mig ta det från början....

"I mitt jobbsökande hittade jag en annons från Pamfou dressage som fångade mitt intresse. Isabell Judet som driver anläggningen är internationell dressyrdomare, Jean-Claude Cheret är tränare på hög nivå och deras dotter tävlar svår dressyr internationellt och har vunnit franska mästerskapen för young riders. Ja, det låter ju bra. Så jag mejlar och får svar. De vill gärna att jag kommer. De utlovar möjlighet till mycket ridning och träning och jag bokar flygbiljetter till Paris. Gården ligger ca 1½ timme sydöst om Paris. Men det är med viss skepsis jag åker dit. När något låter för bra för att vara sant är det oftast inte sant, är en läxa som jag lärt mig genom åren. Dessutom blomstrar min verksamhet på hemmaplan och jag är nästan helt övertygad om att jag hur som helst inte ska flytta till Frankrike. Men det kan ju vara ett spännande litet äventyr ändå, så jag åker.

Första intryckt är sådär. Jag kommer fram efter att ha rest en hel dag. Det regnar. Vi hittar inte varrandra på tågstationen och jag får vänta nästan 40min extra. Det är Jean-Claude som hämtar mig och vi för ett taffligt samtal på knagglig engelska. Det är kolmörkt när jag kommer fram och jag är trött och blöt. Jag visas till ett litet, men mysigt rum där jag ska bo. Dock har luftfuktigheten krypigt in och gjort allting i rummet fuktigt och kallt. Det element som ställts in har ännu inte hunnit värma upp rummet. Den kvällen lärde jag mig två nyttig läxor - res aldrig utan pyjamas och hårtork! Efter att ha bylsat på mig underställ, collegetröja och raggsockor och med elementet uppdraget till sängkanten, kryper jag ned i min fuktiga, halvråa säng och försöker sova. Eftersom jag sover ovanför stallet och inte riktigt är van vid ljuden som hästarna för på nattetid blir det en rätt orolig natt med många uppvaknanden.

Morgonen därpå regnar det fortfarande. Jag känner mig fortfarande fuktig in på bara kroppen och känslan förbättras knappast under dagen. Men jag får rida fyra hästar och får lektion på två av dessa. Eftersom jag inte ridit på två veckor, och mest legat på soffan, blir jag både trött och svettig. Det känns kul att träna, men är svårt att avgöra om det gått bra eller inte. Det finns skillnader i hur Minna och Isabelle undervisar, men jag tycker att jag anpassar mig bra och lär mig. Vi äter rester från helgen till lunch, och klockan 20:00 är det middag i Isabells o Jean-Claudes hus på gården. Jag känner mig fortfarande mest blöt, lite osäker på min prestation och allmännt förvirrad av allt nytt.

Dagen därpå skiner solen och allt känns genast bättre. Det är en vacker anläggning med ett ridhus, två utebanor och stallängor med uteboxar omgivna av en park med lövträd och en liten bäck. Runt omkring anläggningen breder lövskog ut sig över det kuperade landskapet. Jag ska rida två unghästar för Jean-Claude idag. En 3-årig valack vid namn Simba, och en 4-årig hingst vid namn Saladin. Det går bra och jag får mycket berömm av Jean-Claude. Det är som balsam för min sargade ryttarsjäl. Sargad är kanske en överdrift, men klart kantstött får man ändå säga. Under dagen rider jag fyra hästar till, och får lektion av Isabelle på en av dem. Vi rider mycket förvänd galopp. Det var länge sen, och jag känner mig lite ringrostig, men det går bättre och bättre och till slut är det riktigt bra. Isabelle fattar alltid galopp för ytterskänkeln (typiskt, och jag som spenderat ett år med att skola om mig till att fatta för inner).

På lunchen sitter vi ute i solen och äter (i november!) och jag känner hur bra jag trivs och hur mycket jag tycker om alla människorna här. På gården finns också Tiffanie som är Isabelles groom. Hon gör i ordning hästar till Isabelle, men är också en rätt duktig ryttare själv. Hon pratar dock bara franska och det blir många stora gester och frågetecken oss emellan. Mot slutet av veckan har vi lärt oss ett slags kodspråk bestående av lösrykta ord på franska och engelska kombinerat med yviga gester. Där finns också Mimi. Hon går i skolan på dagtid och kommer ut vissa eftermiddagar/kvällar och rider 4-5 hästar. I stallet jobbar Michelle (en man) och Joha (typ, gud vet hur det stavas) som sköter all mockning, utfodring, sopning, harvning och allt annat som behöver göras med själva anläggningen.

Vartefter dagarna går trivs jag mer och mer. Min ridning går från klarthet till klarhet och jag får rida massor av olika hästar. Bland annat får jag öva seriebyten och piaff, samt sitta upp på en mycket fin 3½-åring som just kommit till gården. Det är helt enkelt för bra för att vara sant, med undantag för det faktum att det faktiskt är just sant. Och ett faktum börjar klarna för mig - jag vill vara här! Men jag vill ju vara hemma också... Träffa mina vänner, vara med Jörgen, ha mina kunder... Men Isabelle har en lösning på det också! Det är ju bara att jag åker hem var femte vecka. Det skakar vi hand på. På lördagen liftar jag med en av Isabelles elever in till Paris där jag ska övernatta och blir bjuden på femrättersmiddag hos hennes syster Anna. Tidigt på söndag morgon är det nämligen dags att åka hem till Sverige igen. Men bara för en kort stund. Här hemma har jag haft en hektisk men underbar vecka. Full av förberedelser, förväntningar, underbara vänner och julmys. Det är så mycket som ska fixas. Detta blir en ny era i mitt liv. Dags och sprida mina vingar och flyga, eller ja, åtminstonde rida mot nya äventyr!"

Här kan ni njuta av några fina bilder från Parc de Chapuis:


Läst 19052 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
01

Den gyllene medelvägen...

Det har varit lite tyst här på bloggen ett tag. Det måste vi ändra på! Med bygget händer det massor och ingenting.... Del vill säga vi håller fortfarande på och gjuter stöd-socklar för grunden i gamla delen av nya stallet. Men det går framåt! Vi har faktiskt bara en stor gjutning kvar (och sen några små runt dörrar mm), så om saker och ting går enligt plan så borde vi vara färdiga med detta i slutet av denna veckan. Sen kan vi fortsätta schakta bort de sista jordmassorna och sen är det golvdags! I projekt "gjuta stallgolv" ingår även att lägga ut makadam och armering i grunden och få det helt jämnt, samt att planera för avlopp och eldragning. Så det är inte bara att gjuta hur som helst. Men det känns som en stor milsten att få ett golv på plats, så jag ser verkligen fram emot att få det klart! Exakt när det blir beror förstås också på när betongbilen kan komma. Och ärligt talat vågar jag inte boka något ännu, för vi har blivit försenade så många gånger nu. Bättre att boka när jag vet att allt är klart. Men det kan förstås betyda lite väntetid. Det är i alla fall inte precis högsäsong för plattgjutning, så med lite tur kan vi ha det klart innan jul. Om ni vill följa bygget steg för steg så kan ni gå in och gilla vår facebooksida, som uppdateras löpande med bilder och filmklipp.

Här ser ni det som kan vara vår näst sista gjutning! Fingers crossed! Bara en stor sektion kvar!

Jag tänkte ägna det här inlägget åt ett annat fenomen som jag har lagt märke till, men som det inte verkar skrivas så mycket om? Jag var och tränade för min tränare i förra veckan. Det var första träningen på ett par månader eftersom all min lediga tid och ork på sista tiden har ägnats åt bygget. Det var så himla kul att komma igång igen! Dressyr handlar ju mycket om tajming och precision. Det är dom små detaljerna som gör hela skillnaden. Målet är att alltid rida i balans. Svårigheten är att veta hur mycket eller hur lite man ska be om just här och nu. Det är det som kallas "känsla". Att veta exakt vad just den hästen behöver i just det momentet. För att uppnå känsla kan man rida massor av olika hästar (helst välutbildade) och/eller rida för tränare så ofta som man bara kan! För även om man inte rider många hästar, och kanske inte ens har det som mål, så kan man bli expert på att rida just sin egen häst.

Det är här jag blir lite förvånad över hur folk verkar tänka. Jag hör så ofta från ryttare att det inte vill träna för ofta för de vill hinna öva på det man lärt sig på senaste lektionen. Det låter ju logisk. Eller? Fenomenet som jag har märkt av (både på min egen ridning och på mina elever) är att man har en tendens att överkompensera. Jag menar såhär; jag kanske har en elev vars häst tenderar att bli lite långsam och trippig när den går in i rörelserna. Då kan instruktionerna handla om att få kvickare bakben, kvickare hjälper, längre steg, mer energi. Vi jobbar på detta som ett genomgående tema genom hela lektionen och mot slutet känner vi oss alla rätt nöjda. Nästa lektion börjar vi med repetion - men då plötsligt är inte hästen för långsam längre. Den är istället lite för snabb, springig, tar lite för långa steg för att vara helt i balans och vi får istället jobba med halvhalterna, kadens, rytm, balans o.s.v.

Det spelar ingen roll vad det handlar om: ryttarens sits och hjälper, hästens rytm eller form, rörelsernas utförande. Det är alltid såhär. Både för mig och mina elever. Sist jag red fick jag till exempel lite bassning för att jag red för slarvigt genom hörnen. Så jag gjorde vad alla ambitiösa ryttare skulle ha gjort och gick hem och övade hörnpasseringar tills jag hade hovspår nästan ända ut mot staketet. Den här lektionen fick jag höra att jag red FÖR långt ut i hörnen, det blev liksom FÖR fyrkantigt. Tänk att det kan vara så enkelt och så svårt på en och samma gång! Det är de små detaljerna som gör hela skillnaden! Rider man ofta för tränare så kan man göra små korrigeringar - rider man sällan så blir det större korrigeringar. Så är det bara. Självklart har jag förståelse för att man i perioder kanske inte har tid eller råd att träna så ofta som man kanske skulle vilja. Men är det något man verkligen ska lägga pengar på när man har häst så är det att rida för tränare! En bra tränare kommer också se om hästen är rätt i hullet, om utrustningen sitter som den ska och om hästen visar någon orenhet eller symptom på smärta som du kanske har missat. Det är lätt att bli hemmablind.

Nu ska jag öva på att göra mjukare hörnpasseringar, samt jobba på att få min häst ärligare på yttertygeln och kvickare på vänsterskänkeln tills nästa lektion (antagligen kommer jag då få höra att jag måste lätta efter på yttersidan och att min häst går emot högerskänkeln, men det är ok. Det är bara så det fungerar).

Min underbara, söta häst som alltid, alltid ställer upp för sin ryttare och gör så gott han kan.


Läst 16275 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
15

Dyrt och krångligt med minusgrader

Dyrt och krångligt. Ja, med dom två orden kan man sammanfatta helgens bravader. Vi har precis som resten av Sverige haft minusgrader. Eftersom vi fortfarande håller på att gjuta så blev vi tvungna att köpa frostskyddsmedel som man blandar i betongen (eller murbruket om man ska mura), så att det ska klara kylan och härda snabbare. En 5 litersdunk räcker till 10 säckar, dvs 200kg betong. Som ni vet sen innan så går det åt ca 500kg betong per sektion. En dunk kostar ca 350kr. Det blir 875kr extra per sektion. Det är mer än både betongen och armeringsjärn tillsammans. Så slutsatsen får väl bli; gjut inte när det är minusgrader ute? Dessutom så var det svårt att få tag på frostskyddsvätskan... Det verkar inte tillhöra standardsortimentet på många byggvaruhus, så ska man ändå gjuta i minusgrader så måste man planera i god tid innan så att de beställer hem det man behöver. Tur att det ska vara plusgrader hela veckan! 

Men nu låter jag ju jättenegativ! Vi har haft en supertrevlig helg, med solsken hela lördagen och en god Fars dag middag på kvällen. Svärföräldrarna var här och hjälpte till och vi fick gjutet en sektion på lördagen. Sen hade vi slut på frostskyddsmedel och bestämde oss för att ägna söndagen åt att gräva och göra gjutformar - istället för att köra land och rike runt för att hitta mer frostskyddsmedel.... Så sagt och gjort.... Det visade sig att det inte var så himla enkelt det heller....

Vi vill ju gjuta en så smal "sockel" som möjligt så vi inte gör av med mer betong än nödvändigt. Men på flera ställen är stenbumlingarna staplade på ett sätt som gör att de sticker ut väldigt långt från väggen i övrigt. Och vi vågar inte ta bort dem eftersom de ligger i botten och stöttar de andra stenarna. Så då får vi helt enkelt bygga om formarna så att de passar runt stenen. Vi hade lite gamla spånskivor liggandes som vi har använt i detta syfte. Det verkar fungera bra, men återigen tar det en massa extra tid! Jag har helt gett upp det här med att försöka hålla någon slags tidsplan. Det får ta den tid det tar. Jag har ingen panik (för det mesta i alla fall), och man måste ju hinna med att leva och ha det gött också! Det gäller att hitta en balans mellan jobb och fritid. Man måste ha lite disciplin för annars blir inget gjort! Men man måste vara ledig och bara slappa eller göra något kul ibland också! Och i den andan ska jag gå och steka lite pannkakor (för vem blir inte glad av pannkakor?!). Imorgon ska vi gjuta igen!

bilder hittar ni som vanligt på vår facebooksida Örstorp Gård AB


Läst 14824 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
10

En sån dag....

Jag avslutade förra inlägget med att skriva att vissa dagar vill man bara dra täcket över huvudet och sova vidare... Idag var en sån dag!

Dagen började med ca -2 grader och dimma. Del vill säga: fuktigt! Råkallt! Och halt ute! Jag konstaterade att det var dags att brodda på, och letade fram mitt brodd-kitt. Redan här blev det trubbel eftersom jag inte kunde hitta min "hål-rengörare" (en sån med en vass pigg i ena ändan och en liten borste i andra), men men.. Letade upp en spik som fick duga. Kollade sen på mina broddar... Dom som jag så omsorgsfull smörjde in, innan jag la undan dem i en påse förra året. Men vad hade hänt tror ni? Jo, smörjmedlet hade SMÄLT plasten i påsen som nu satt som en klistrig gelé på mina broddar istället! Suck! Tvättade med varmvatten och diskmedel i ca 20 min, men det hjälpte knappt. Gav upp och gick ut för att sätta i dem i skorna ändå. Kämpade med detta i drygt en timme (göre rent hål, gänga, försöka skruva i brodden, ge upp, försöka göra rent brodden lite mer med spiken, försöka skruva i den igen osv). Till slut hade jag fått i alla broddar, i alla skorna, på alla hästarna - utom en! Efter ungefär en halvtimmes kämpande med ett och samma hål gav jag upp och skruvade i två längre "vanliga" broddar istället. Valet stod mellan det och att ha en hov utan. Pest eller kolera liksom. Jag valde pest. Tror inte hästen får kotledsinflammation av en dag med högre trakt (den sjunker ju ned i marken överallt förutom just på stallgången), men däremot kan han ju halka och bryta benet. Så det fick bli så.

Fortsatte dagen med mockning. Men eftersom det var snorhalt på rampen så lyckades jag förstås halka och välta omkull kärran! Tröstar mig med att jag lyckades hoppa av i sidled och slapp få all gödseln över mig...

 

Och som om inte det vore nog, så lyckades jag bara några minuter senare med konststycket att slänga ned hela kärran i containern!!! Containern var nytömd och stod inte riktigt på sin vanliga plats. Jag brukar luta framhjulen mot kanten, men det gick inte att göra så som den stod nu (upptäckte jag någon millisekund för sent). Har jag sagt att jag avskyr containrar??

Avslutade sedan den här "fantastiska" dagen med att ha en tappsko på min kära lilla häst.

Förutom det så har jag fått avboka alla mina lektioner pga att banan är frusen, och knappt kunnat rida själv av samma anledning (har kunnat rida ut på gräsvägar, men det har blåst isvindar så det har inte precis varit njutbart), och vi hade som dom skånebor vi är förstås inte bytt däck på transporten så inte kunde jag ta mig iväg någonstans heller. Det är i alla fall fixat nu så jag kan köra till ridhus och träna! Men suck! Verkligen "en sån dag", eller kanske till och med "en sån vecka"? Nu ska jag ta en varm dusch och glömma att den här dagen någonsin har existerat! Nya tag imorgon!  


Läst 23644 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
08

Ny plan...

Då har vi påbörjat "projekt-stabilisera husgrund"!

Som jag skrev om i förra inlägget så upptäckte vi när vi grävde ut jordgolvet att "sockeln" i gamla delen av ladan inte alls var någon gjuten sockel - utan bara en massa stenbumlingar som man staplat ovanpå varandra och sedan slabbat lite bruk utanpå.... Inte den mest stabila husgrunden kanske.... Och vi insåg att vi måste göra något för att stötta upp konstruktionen innan vi kan gjuta vårt stallgolv. Så förra måndagen tog vi ut en byggnadsingenjör för att ställa lite frågor om just detta.

Såhär såg det ut när vi började gräva längs med väggen... Inte så bra kanske. Hela ytterväggen vilar på en grund av stenbumlingar staplade på varandra!

Hon höll med om att konstruktionen måste stöttas, och att det bästa sättet är att gjuta utanpå med längsgående armeringsjärn. Det blir som en halv sockel. Den här gjutningen måste göras i sektioner eftersom vi inte kan gräva ut allt på en gång. Tar vi bort all jord som i dagsläget stöttar grunden så kan hela byggnaden rasa! Så vi får gräva ut och gjuta ca 3-4 meter i taget.

Så detta är vad vi ägnat oss åt i helgen! Vi har byggt en gjutform, grävt och rengjort stenar. Och så har vi gjutit! Nästan 500kg betong gick det åt, dvs en halv pall eller 25 säckar....

Men resultatet blev riktigt bra om jag får säga det själv. Det här ska väl hålla för hästsparkar och sättningar?? Golvet kommer så småningom att gå i höjd med den fyrkantiga "klumpen" till höger i bild, så mycket av det vi gjuter nu kommer vara under marknivå och alltså inte ens synas!

Åh suck! För drygt en vecka sedan trodde jag att vi var mycket nära att bli färdiga med grävningen så vi skulle kunna gjuta golvet. Nu är vi plötsligt väldigt långt bort... För det kommer att ta flera veckor att göra färdigt grunden. Men förutom att det känns lite långtråkigt och tradigt att behöva lägga så mycket tid på nånting så enformigt som inte ens kommer synas i slutändan så känns det rätt ok. Det är lite extra mysigt att bo på gård den här årstiden. Att vakna och gå ut till stallet i den krispiga morgonluften. Att komma in på kvällen och tända en brasa i öppnaspisen... Det är nästan så jag börjar få lite julkänslor! Fast visst finns det dagar då man bara vill dra täcket över huvudet och gå och lägga sig igen... När det blåser och regnar på tvären så som det bara kan i Skåne. Men idag skiner solen och både jag och djuren njuter för fulla muggar!

I morse var det minst sagt krispigt i luften. -12 grader!


Läst 24552 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
29

En stabil grund...

Att bygga en bra grund...? För mig betyder det att ha en häst som alltid är lösgjord, mentalt och fysiskt. Att kunna kontrollera tempo och steglängd inom hästens kapacitet. Att ha en häst som är på hjälperna och suger på bettet och svarar för skänkeln både framåt och i sidled. Att ha en häst som rör sig genom ryggen, samt att kunna kontrollera ställningen och böjningen utan motstånd. Men så är jag ju en dressyrnörd också... För just nu betyder det något helt annat!

Jag nämnde i förra inlägget att vi stött på lite konstruktionsproblem. Det är nämligen så att när vi skulle gräva ut de sista bitarna av jordgolvet i ladan, de närmast väggen så märkte vi snabbt att den gjutna sockeln som vi hade hoppats var ett starkt gjutet fundament, bara består av stora stenbumlingar staplade på varandra med lite betong kletad på utsidan...! Och under marken vilar hela ytterväggen enbart på en stengärdsgård... Det känns inte helt stabilt... Så vi måste vara ytterst, ytterst försiktiga när vi fortsätter med utgrävningen. Annars riskerar vi att hela ladan rasar! Vi har lite tankar om hur vi ska lösa det hela, men för att vara riktigt säkra på att få en riktigt stabil konstruktion som kommer att hålla i många år framöver så har vi kallat in en byggnadsingenjör. Hon kommer på måndag eftermiddag.

Hon ska också få titta på taket och de obefintliga takbjälkarna som förgående ägare på gården tog bort för en sisådär 20 år sedan eftersom de var genomruttna. Jag älskar den öppna planlösningen och har inga som helst planer på att sätta in någon ny loge, men det vore ju synd om taket rasade in... Vår plan har varit att lösa det genom att spänna upp stålvajrar där bjälkarna tidigare har gått. Men även här vill vi ha expertråd. Räcker det med vajrar? Vilken sorts vajrar ska man ha? Vart ska de fästas för bästa hållbarhet och hur ska de fästas?

Det här är viktiga frågor när man har med en gammal byggnad att göra. Jag citerar vår byggnadsingenjör på ett ungefär när jag säger "bara för att det är en gammal byggnad så tror folk att man kan göra vad som helst". Det var hennes svar när jag berättade om hur han tagit bort de bärande bjälkarna... Med det sagt så har ju ladan stått så i över 20 år och klarade sig oskadd genom till exempel Gudrun och andra höststormar. Så såååå illa ska det väl inte vara. Men tänk er för noga innan ni ändrar konstruktionen på en byggnad och ta hjälp av ett proffs! Det är mina bästa tips i frågan. Håll nu tummarna för att allt går bra på måndag!

(Bilder kommer men jag måste gå in på datorn och det hinner jag inte just nu för nu ska jag ut och rida! Så länge kan ni bilder på vår facebooksida).


Läst 28622 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
26

Déjà vu...

I natt var den första frostnatten och jag har lite déjà vu känslor. Det är ganska prick ett år sedan vi kämpade mot klockan (eller ska man kanske säga mot årstiderna?) för att bli klara med ridbanan innan vintern kickade in på allvar. Och nu jobbar vi på samma sätt för att få färdigt det vi måste få färdigt på stallet innan väder, vind och minusgrader sätter käppar i hjulet. Det är fram för allt fasaden som hade behövt bli färdig. Allt annat är ju under tak!

Ni minns att jag väntade på offerter för att mura upp det sista på fasaden? Jag blev plötsligt påmind om varför vi gör allt arbete själva... Enligt mina beräkningar så är det ca 40-50 arbetstimmar kvar att mura. Offerterna jag har fått in har legat på runt 100.000kr... Det är 2000kr i timmen. Är dom inte kloka?! Jag medger att jag var lite naiv när vi började mura. Jag hade inte förväntat mig att det skulle ta så lång tid. Men nu är det "bara" 45 rader kvar, eller ca 10 kvadratmeter. För oss har det tagit ganska prick en timme per rad, och ett proffs borde ju vara snabbare än vad vi är? Om vi lägger två timmar om dagen plus lite mer på helgen så är det ca 20 dagar. Sen får man räkna med att några dagar faller bort. Så det är minst en månad. Och då har vi inte fått något annat gjort...

Så jag känner att jag står lite vid ett vägskäl. Ska vi få stallet färdigt innan våren så måste ju fasaden bli klar, men då blir det kanske inte gjutet någon gödselplatta innan våren. Om jag ska hinna gjuta gödselplatta så måste det börja grävas och fixas för det nu!!! Och ska jag vara ärlig så kommer ju en gödselplatta underlätta och förgylla min vardag betydligt mer än vad ett gäng nya boxar kommer göra. Ja, ni får missförstå mig rätt. Självklart vill jag ha klart nya stallet! Men jag har ju ett fungerande stall till mina hästar i dagsläget, och det nya stallet kommer ju inte magiskt att fyllas av nya stjärnor och välstammade avelsston i samma sekund som det är färdigt. Det är en process att bygga upp en väl fungerande verksamhet. Gödselplattan kommer dock att ha full funktion som genom ett trollslag, och det hade inte varit dumt att slippa containern!

Ja, som ni märker har vi en hel del funderande framför oss och några snabba beslut som måste tas. Och då har vi inte ens börjat prata om konstruktionsproblemen som vi stött på på senaste tiden... Men hjälp är på väg! Mer om det i nästa inlägg!

Klart och kallt ger magiskt vackra höstdagar, men det ställer till det i byggprocessen... På bilden ser ni en av mina elever som får hjälp med tömkörningen.


Läst 32063 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv



Populärt hos Charlies

Husbloggare

Ges de rätt förutsättningar hoppar de felfritt

Jens Fredricson

Det ska vara kul!

Saras vardag

Som ringar på vattnet, eller över vatten?!

Kajsa Boström

Till Husbloggarna