Idag och igår har man blivit påmind om att man faktiskt fortfarande bor i Skåne. Del vill säga - det har blåst! Innan flytten hade jag hästarna i Höllviken nära havet, och det blåste mer eller mindre varje dag. Jag tror jag kan minnas två eller tre vindstilla dagar på hela tiden!
 
Men här i Asmundtorp har det varit misstänkt vindstilla. Visserligen är själva husen på gården väl omgärdade med höga träd som ger lä för alla västvindar, men det har faktiskt varit ovanligt vindstilla! Men den här veckan blåser det från öst och vinden går rätt över grannens fält över hagarna och över ridbanan. Där finns liksom inget som tar emot.
Som tur var kan jag rida i lä för träden nere på mitt fält. Men det är ju knappt så man kan ta sig dit! Just nu blåser det 10,5m/sek med byar på uppåt 17m/sek och då har det ändå mojnat lite. Domingo uppskattade inte alls att vara i hagen idag. De andra två sket lite granna i vilket. De gick runt och betade som vanligt, medans Domingo betade lite, gick och ställde sig med rumpan mot vinden, skrapade lite missnöjt, drog en runda och sen betade lite till. Blev nästan lite orolig att han hade kolik - men nej. Han var bara sjukt missnöjd med vädret. Well, can you blame him? Jag kände mig också lite missnöjd med vädret faktiskt. Men det är mysigt att sitta här inne med en varm kopp te och en chokladbit...
  

Man vet att det blåser när ens sopkärl blåser omkull och man hittar soppåsar i trädgårdslandet 40 meter bort!
  
Igår var jag och Ferdinand och tränade för Kerstin André! Så sjukt kul och inspirerande! Jag var helt hög på träningsendorfiner hela kvällen (det var inte min man som slocknade i soffan kl 21...)!
  
Dagen började med en mysig långfrukost och promenad med hunden med mina föräldrar. De sista innan det var dags att skjutsa dem till Stockholmståget i Landskrona. Efter att ha lämnat av dem vid tåget åkte jag för att hämta min väst och mina ridstövlar hos skomakaren. Han hade lovat att ha dem färdiga till tisdag förmiddag, men det var dom förstås inte... Lite lätt besviken över att inte kunna ha mina stövlar på träningen, fick jag helt enkelt nöja mig med att åka därifrån med min väst.

Passade på att tanka på vägen hem och väl hemma kopplade jag på transporten och körde fram den så det skulle vara färdigt och redo för eftermiddagen. Ett snabbt ombyte och så dags att rida Domingo. När jag nästan klätt på honom helt kom jag på att jag glömt benskydden inne på tork i huset (eftersom jag tvättat dem dagen innan), och skulle "bara" springa in och hämta dem medan Domingo väntade i stallgången. Men när jag kommer in möts jag av blomblad! Överallt! Hela hallen och vardagsrummet är täckta med rosenblad. Det är Daisy som på obegripligt vis lyckats välta ned en vas med rosor som vi fick av grannen i söndags, och sen slitit dem i stycken. Som tur var hade inte vasen gått sönder. Men vatten och blomblad över hela golvet. Och där står jag med en häst som står och väntar på stallgången, en klocka som börjar bli mycket och en hund som ser väldigt skyldig ut... Ja, vad gör man? Dags att klona sig...?
  

Inte trodde jag att det var min hund som skulle överraska mig med rosenblad på sängen. Men, men....
  
Lyckades på något vis sopa upp dom där blombladen, rida min häst, och sen fixa stallet. När jag höll på att packa det sista höpåsarna kom mina snälla svärföräldrar som lovat att ställa upp som hundvakter medan jag var iväg. En snabb fika med dem (två rostade mackor och en kopp kaffe blev min lunch för dagen), och så dags att ge sig ut och fixa i ordning för att åka och träna!
  
Jag önskar att jag kunde säga att allting vid det laget var framlagt och färdigputsat, men så var förstås inte fallet (återigen undrar jag var i hela friden tiden tar vägen?!). Men jag var iaf så pass välorganiserad så jag hade friserat Ferdinand dagen innan, och lagt fram GPS och tagit ut pengar m.m. Så en snabb rykt och putsning fick duga och sen är jag välsignad med en väldigt lättlastad häst - så snabbt på transporten och sen iväg.
  
Jag hade "planerat" (dvs sagt till mina svärföräldrar) att jag skulle lasta kl 14:45. Eftersom jag känner mig själv så räknade jag med att det i praktiken skulle betyda att jag skulle lasta 15:00. Och det stämde väl relativt väl. Kvart över tre rullade vi från gården och min lektion skulle börja kvart över fyra (att jag sen hamnade bakom en traktor stor del av vägen och fick lite bråttom på plats hos Kerstin är en annan historia). Jag hann i alla fall rida fram honom precis lagom och till och med skritta en liten stund innan Kerstin kom ut. Så slutet gott allting gott som man brukar säga.
  
På lektionen jobbade vi mycket med de o så viktiga grunderna - rakheten, formen, korrektheten på hjälperna osv. Kerstin är expert på att se de där små detaljerna som liksom gör hela skillnaden. Vi jobbade mycket med att få honom korrekt till yttertygeln. Vilket var jättenyttigt. Han tar min vänsterskänkel lite dåligt och det märks i både skänkelvikningarna, galoppfattningarna, volterna och hörnpasseringarna. Men jag har haft lite svårt att komma åt problemet på egen hand. Jag har böjt honom lite för mycket i halsen och lite för lite i kroppen. Kerstin var på mig om att vara mer stilla i handen och korrigera mer med benen - och vips så blev allting bättre! Både böjningen och kvalitén på gångarterna ökade genast ett snäpp. Häftigt! Och roligt att rida när man har en så känslig, fin häst som alltid försöker och vill jobba bara piloten gör rätt... Skänkelvikningarna blev också riktigt bra tycker jag. Galoppfattningarna och de enkla bytena får vi öva lite mer på... Här hemma fungerar de rätt bra (i alla fall godkänt) till höger, men de till vänster hade jag fått underkänt på vilken tävling som helst. Men jag känner att han har ett lugn i kroppen som har saknats tidigare och det gör att jag kan ställa högre krav på honom. Och som Kerstin sa - om man inte ställer några krav så kan de inte utvecklas. Då blir de som bortskämda barn istället. Men hon tyckte att han hade utvecklats på rätt håll och det gör mig så himla glad att höra! Hon tyckte också att jag ska passa på i vinter att hitta ett ridhus i närheten och åka iväg och rida i minst 2-3 ggr i veckan så han får mycket miljöträning och det blir vardagsmat att åka transport och komma bort. Ett mycket bra råd som jag ska försöka följa. Måste bara hitta ett lämpligt ridhus.
  
Idag hade jag tänkt att bara skritta ut honom, men pga det tråkiga vädret kändes det som en dålig ide, så vi joggade lite på fältet istället. Bara lugnt lång och låg (men med stadig kontakt - det jobbade vi också med på lektionen) och sen masserade jag in rygg- och sätesmusklerna med liniment innan han fick gå ut i hagen. Han hade rätt juste träningsvärk idag! Och faktiskt hade även jag lite, lite träningsvärk i ljumskarna som kändes när jag red lätt. Det var riktigt länge sedan jag fick träningsvärk av att rida! Gött! Jag är så himla taggad inför hösten/vintern!
  
I helgen gjorde vi klart vårt dräneringsdike (bilder och beskrivning kommer inom kort), och jag och pappa satte upp massor av krokar och hängare i stallet. Nu tre dagar senare förstår jag inte hur jag någonsin klarat mig utan dem... I veckan ska jag hämta min nya jacka och mina stövlar och till helgen fortsätter jobbet med ridbanan. Känns som om vi börjar få lite mer ordning och reda på saker och ting och vardagen börjar flyta på lite bättre. I'm so happy!
   
PS. Grattis också till min fina syster som fått nytt jobb på arkitektkontor! Du är bäst! Kram! DS.  

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Vilken underbar vecka det har varit! Jag tar tillbaka allt jag har sagt om att det är höst. Den här veckan har det varit sommar i Skåne! Perfekt ridväder med soliga, vindstilla dagar och inte för höga temperaturer. Alldeles lagom som vi säger här i Sverige. Den här veckan är det Breeders men jag har valt att skippa det helt i år. Det är alltid kul att se på fina unghästar och träffa gamla vänner, men just i år kändes det mest som ytterligare ett stressmoment att komma iväg. Lite tråkigt är det att jag missar konstutställningen där mina vänner Christine Kwarnmark och Sara Silvferberg båda ställer ut sina vackra tavlor med hästmotiv. Jag har faktiskt en tavla av varje konstnär här hemma.

Den här sagolikt vackra blyertsskissen föreställande beridarna på spanska rikskolan fick jag av Sara i födelsedagspresent för många år sedan. Kan det ha varit 2005?

Och den här underbara målningen fick jag i bröllopspresent av Christine förra året. Den pryder nu väggen i vårt vardagsrum!

Jag såg i alla fall att det gått bra för Domingos uppfödare Carin på Ugglarps Stuteri som med sin uppfödning, (nu ägd och riden av Rose Mathisen) hingsten Heston for U fick 98,500% i 4-års klassen! Inga dåliga poäng precis! Grattis Carin! 

Här hemma har det mer varit fotboll på tapeten eftersom maken spelade seriefinal idag. 6-1 till Kulladal FF som därmed vann serien och går upp i div 3 nästa säsong. Grattis älskling!!! För min del innebär det att jag får ha min man hemma lite mer, nu när det blir speluppehåll och förhoppningsvis kommer vi få lite mer fart på det där byggandet... 

Mina föräldrar har ju varit här i veckan så vi har hunnit få massor av saker gjorda - utan att jag har behövt dela mig på två och stressa runt som en tok. Så skönt! Dom har bland annat hjälpt mig beskära vinbärsbuskarna, rensa rabatterna, klippa gräset och mycket annat smått och gott. Bara en sån lyx som att kunna komma in från stallet till en färdiglagad och framdukad lunch! Wonderlovely! Jag har också hunnit storhandla och så har jag lämnat in mina ridstövlar för att laga dragkedjan och min väst som behövde lagas i ena sömmen - kort och gott sådant som jag velat få gjort ett bra tag nu, men inte hunnit med.

Igår filmade mamma när jag red Ferdinand. Så kul att se honom utvecklas! Vi ska åka och träna för Kerstin André på tisdag. Första träningen sedan flytten och det ska bli så himla roligt! Jag rider som sagt nästan bara på fältet nu när vädret tillåter. Det har varit jättebra för hans galopp. Jag har jobbat mycket med dynamiken i galoppen och övat på att minska från korta, kvicka språng till längre, rundare språng. Det ska bli kul att höra vad hon tycker om honom nu.  I början av året var mitt mål att kvala med honom till Breeders, men de planerna la jag ned ganska omgående när vi köpte gården. Och det är jag väldigt glad för nu. Det hade bara blivit stressigt och antagligen slutat i pannkaka. Han har varit relativt sen. Han reds i sent och har varit extremt superkänslig och lite bakskygg. Länge kunde/ville jag inte sätta någon press på honom utan bara "mys-red" med målet att han skulle bli lugn och trygg och känna förtroende för mig som ryttare. Men det senaste året har han gjort enorma framsteg och i dagsläget är det nästan så att jag ibland glömmer bort att han bara är fem år. Jag får påminna mig då och då.

Idag har vi, förutom att skruva upp en hängare till vattenslangen (och träna hästar), varit på ute på en liten shoppingtur på bland annat Hööks och Biltema (man vet att man bor på landet när man tycker att det är årets happening att åka till Hööks i Helsingborg...). Jag har shoppat lite praktiska saker till sadelkammaren! Nu ska här bli ordning och reda! Flera krokar, täckeshängare m.m. Jag har också köpt en ny snygg nosgrimma till Ferdinand. Så vi kan vara snygga när vi ska träna för Kerstin! Jag har hittills haft en remont grimma på honom. Tycker det är rätt bra på unghästar. Men det ÄR ju snyggare med en aschengrimma. Eller hur? Jag hittade också ett snyggt och super duper gosigt pannband - till mig! Det är stickat, grått och fodrat med vitt mjukt "ludd". Jag har också beställt en jacka eftersom min gamla vinterjacka gick sönder förra året. Dom hade den dock inte hemma i min storlek, men det kommer in i mitten av nästa vecka. Det är en mörkblå, midjekort Spooksjacka i lite enklare modell som jag gillar skarpt! Till vintern tänkte jag köpa mig en mörkblå täckkjol som jag kan ha när jag håller lektioner eller när jag rider ut om det är riktigt kallt. Det blir nog kanon. När jag jobbade i Tyskland investerade jag i ett par fleecefodrade, vinterridbyxor i softshellmaterial. Dom är såååå varma! Jag behöver inte ens långkalsonger under! Man klarar sig utan köldskador ända ned till minus fem grader! Helt outstanding! Men om man står still utomhus (eller i ridhus) i ett par timmar, som man gör när man har lektioner, så räcker de inte till. Då är en täckkjol bra. Ni kan se mina fynd upp i bildspelet. 

Imorgon ska vi som sagt fortsätta jobbet med dräneringen och ridbanan, och så ska jag sätta upp alla mina nya krokar och hängare i stallet och sadelkammaren! Det kommer att bli så fint!

Sitter här på mitt kontor med en kopp te, en filt och mina favorit tofflor, medans mannen är iväg och spelar fotboll. Ute är det en rätt så grå och halvtråkig dag, men här inne är det så varmt och mysigt. Har jag sagt att jag älskar mitt kontor? Föregående ägare lämnade kvar de väggfasta skåpen som är mörkbruna och delvis klädda med en grå/grön vävtapet som ger en "old-english" känsla och en speciell doft som jag bara älskar! När man sitter vid kontoret har man utsikt över gårdsplanen, och mellan byggnaderna ser man de böljande vetefälten skymta fram. Detta är faktiskt ett av mina favoritrum på gården.

Den här veckan skulle ju arbetet med att transformera min ridbana ha startat, men jag fick i sista stund (efter att ha fått in den slutgiltiga offerten) dra i nödbromsen! Plötsligt kändes det som om det som jag hade bedömt som att jag behöver ett nytt topplager hade förvandlats till ett mastodont-projekt där det skulle läggas nya dräneringsrör, markduk och läggas på 35cm nytt material på nuvarande ridbana m.m. Vi hade från början planerat att göra det mesta av dräneringsjobbet själva, men det tyckte förstås inte entreprenören var någon bra idé... Vi kan ju inte göra det lika bra och borde därför betala 37000+moms för det kalaset... Sen skulle det kosta nästan lika mycket att lägga ut det nya materialet. OK - så långt var jag med på tåget. Mycket dyrare än vad jag hade hoppats förstås, men då blir det ju i alla fall bra. Grundat på de beräkningar som jag gjort tidigare räknade jag då med att materialet till ridbanan skulle kosta någonstans runt 50.000kr (också det mycket pengar, och vi får då kompromissa lite på andra punkter. Kanske skippa klinkersen i sadelkammaren och välja billigare boxdörrar?). Men så kom slutofferten som istället låg på 140.000kr i bara materialkostnad(!!!). Jag vet folk som byggt helt nya ridbanor från absolut scratch för dom pengarna! Så jag fick helt enkelt dra i panikbromsen och tänka om. Tänk att ett beslut kan kännas så bra. Förra veckan gick jag runt med ångest och funderade på hur vi skulle kunna lösa detta. Nu är jag på ett sätt tillbaka på ruta ett, men ändå inte. Jag har fått så mycket mer på fötterna och det känns återigen kul och spännande att ta tag i det här projektet. 

Den här helgen har vi bestämt oss för att vi ska gräva det där dräneringsdike/stenkista som vi pratat om. Vi har faktiskt redan tjuvstartar - med mindre lyckat resultat, beroende på hur man ser på saken. Låt mig gå tillbaka en dryg vecka i tiden för att ni ska få hela bilden! Det är alltså fredag den 4 september. Jag tror fortfarande att man på kommande onsdag ska börja jobba med min ridbana, vilket innebär att man kommer köra på den med grävare och bobcat och andra tunga maskiner. Men till helgen lovar prognoserna skyfall (drygt 30mm regn ska det komma). Eftersom jag vet av erfarenhet att förra gången det var skyfall så gick det inte att köra på ridbanan på ca 10 dagar så ser jag ett problem. Vanligt regn klarar den kanonbra, men när det blir riktiga skyfall så är problemet att det rinner ner massvis med vatten både från vår gårdsplan OCH från parkeringen på baksidan rätt ut på ridbanan. Och eftersom underlaget i dagsläget består av en blandning av mycket finkornig natursand och helt enkelt vanlig jord, så förvandlas banan till geggamoja... Så för att undvika detta så föreslår jag för min man att vi ska gräva en liten "ränna" på kortsidan av ridbanan som leder bort vattnet. Vi ska ju ändå anlägga en stenkista och gräva upp den marken så det gör ju inget som det inte blir så snyggt liksom. Sagt och gjort. Medans min man startar grävaren går jag och börjar sätta upp nya isolatorer på A-ponny höjd. Efter kanske 20-30 min kommer han upp till mig och ser lite skamsen ut.

- Vad har hänt? frågar jag. - Ingenting, jag tror jag grävde av vår elkabel... Svarar han, och syftar på kabeln som går till belysningen för ridbanan. - Såg du en kabel? - Nej, men jag fick upp en sån där gul plastbit... OK... Vi går och kollar. Kan inte se någon kabel, men min man har grävt en väldigt stor grop längs ungefär en fjärdedel av ridbanan, istället för en "liten ränna" längs med hela. Det var inte exakt vad jag hade tänkt mig men oh well... - Ja, ja, vi får ta tag i det vid ett senare tillfälle, nu är det fredagkväll och sent och solen går snart ned. Och imorgon måste vi bygga ny hage så Zettan kan komma på söndag. 

Min man börjar bli en hejjare med grävaren, men just den här gången blev det kanske inte så himla bra?

Så kom lördagen, med tidigare beskrivet hällregn och hagbygge (tack gode gud för min svägerska och hennes man och son som kom och hjälpte till!), och vi tänkte inte så mycket mer på den där gropen... Inte fören vi dagen efter fick reda på att våra grannar hade varit utan el när de kom hem på lördagsnatten, och att EON hade varit ute och lagat kabeln (som nu är framdragen och fullt synlig i gropen) tidigt söndag morgon. Det var nämligen deras kabel som vi hade grävt av! Lite pinsamt kanske... Konstigt att elen inte gick på en gång, men kanske var det när vattnet trängde ned till kabeln? Jag vet inte. Vad jag däremot vet är att el-företagen är skyldiga att gräva ned sina kablar på minst 60cm djup - och vår grop är "bara" 48 cm djup, så det borde inte kunnat hända. Men vi lärde oss ändå en nyttig läxa. Hade vi vetat att den gick där hade vi kanske grävt lite försiktigare? Vi fick tipset om sidan ledningskollen.se. Där kan man beställa kartor innan man ska gräva så man ser vart det går ledningar och inte. Något vi definitivt kommer göra innan vi startar grävaren igen!

Jag är helt fascinerad av den här maskinen som både samlar upp hösilaget till en bal och sedan plastar in den! Man kan bli hypnotiserad om man stirrar på de vita rullarna för länge...

I övrigt har jag haft en väldigt bra vecka! Vi har som sagt fått vallen slagen och plastad, så nu har vi definitivt hösilage så vi klarar oss hela året. Inte en droppe regn kom det på det, så jag tror dessutom att det kan bli riktigt bra kvalitet på skörden. Efter det har jag tagit många promenader med Daisy och galopptränat med hästarna på fältet! Finns det något bättre än att galoppera fram över fälten med vinden i ansiktet och 500kg muskler under sig? Man riktigt märker på hästarna hur de njuter också. Idag skrittade jag ut en ny runda med Ferdinand. Han är så fantastisk! Bland annat fick vi gå förbi en fontän som livligt sprutade vatten rätt upp i luften på ca 5m avstånd, och han brydde sig knappt. Han tittar till och blir lite spänd, men säger jag gå så går han! Vilken underbar häst jag har!

Jag och Ferdinand på fältet! Ett öra kom med i alla fall.

Ikväll kommer en vän till mig som jag inte träffat på ungefär två månader så det ska bli kul! Nu ska jag bege mig ut i snålblåsten och fixa klart stallet!            

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Idag är det söndag och min man är och spelar match (fotboll). Själv har jag klippt gräset. Lyckades klippa nästan hela gräsmattan innan Klippo gick och dog. På samma ställe som förra helgen... Vi har en liten damm som ligger i en sluttning. Där har gräset en tendens att bli lite extra långt eftersom det alltid finns tillgång till vatten och verkar vara en väldigt lagom balans mellan sol/skugga. Det gör att stackars Klippo, som börjar bli lite till åren, har lite svårt att orka med att ta sig upp igen när han väl kommit ned. Så för andra helgen i rad blev jag tvungen att dra ned förlängningssladdarna till dammen och sätta batteriet på laddning. Och eftersom man måste vara två personer för att starta Klippo (en som blåser i tanken och en som vrider om nyckeln) så väntar jag nu på min man så vi kan klippa klart gräsmattan! Oh well... Det regnar i alla fall inte idag...

Bild från förra helgen. Klippo fick ha sitt regntäcke på så han slapp bli blöt... #Amigohorseware #motorstoppiregnet

Hästarna vilar idag. Jag har som rutin att alltid låta dem vila på söndagar (om det inte är tävling eller kunder). Det är en bra rutin tycker jag. Då vet man att de alltid får en dag helt ledigt från allt vad ridning och krav heter (och detsamma gäller för mig). Igår filmade Jörgen lite när jag red Ferdinand! Kul att se honom! Han börjar bli så jäkla bra! Han är så extremt känslig, men ändå orädd och ställer upp på sin ryttare till 100%. Det känns lite extra kul förstås att jag ridit in honom själv och att det bara är jag som suttit på honom. Jag hoppas på att kunna komma igång och träna för mina tränare snart igen! Men jag har ett litet problem som jag måste lösa först. Ferdinand klarar inte av att vara själv i stallet! Så nu måste jag få in en tredje häst i stallet. Jag har två tomma ponnyboxar (ca 3m*2,5m), så det kan inte vara en stor häst. Ska man kanske skaffa en sällskaps-ponny? 

Älskar vår fina uppfart och älskar min fina häst!!

Ni kommer ihåg att jag skrev om kattungarna som flyttat ut från logen för ca 14 dagar sedan? Sedan dess har jag matat Tiger ett par gånger. Jag brukar höra honom jama när jag mockar eller pysslar i stallet, men de andra har jag inte sett röken av. Men igår när vi fixade lite på ridbanan (vi har jämnat till kanterna så vi kan lägga telefonstolpar runt hela ridbanan som kommer hålla det nya materialet på plats när det blir dags att lägga det. Jag väntar fortfarande på en offert), så hörde vi någon som jamade i högan sky. Det var Tiger och när vi följde efter honom så hittade vi även Vitnos! Vitnos var jättemager och kom bokstavligt talat springande in i Jörgens famn! Vi som precis har fått lämna tillbaka kattburen som vi lånade! Lite rådvilla om vad vi skulle göra, så bar vi upp henne på logen och gav henne mat där (hon fick lite torrfoder och en burk makrill). I morse var både hon och Tiger på loftet och åt glatt av kattmaten. Jag förstår inte varför hon inte kommit upp på loftet för att äta som Tiger? Innan de flyttade ut var de i samma storlek, men nu är Tiger nästan dubbelt så stor som Vitnos. Och klappar man henne känner man ryggraden och revbenen som sticker ut. Stackars liten! Vitnos har alltid varit den som är mest tam och mest hungrig av dem! Nu får vi göra en ny plan för dem. Jag ska ringa min veterinär på måndag så får vi se vad han tycker. Det är ju inte helt lätt att ha halvvilda kattungar inomhus när man också har en liten hundvalp som gärna vill leka med dem... Jag menar inte att vi ska göra dem till innekatter, men jag gissar att om man ska kastrera dem och så så måste de väl bo inne ett par dagar/veckor(?) i alla fall? Jag har alltid varit mer hundmänniska än katt så jag har ingen erfarenhet av att ta hand om en katt. Se bilder från återföreningen i bildspelet! Visst är dom fina "våra" kattungar? 

Fina lilla Vitnos!