I helgen tävlade vi en Msv B och fick en fin 2:a plats i en otroligt tufft startfält!
Varje start är en seger i sig - att ens vara där!
Mitt i galoppen, så hände nåt... underlaget släppte och Dux trampa snett och han tappade balansen och jag kämpa med att hålla kvar överlivet i lod- allt för att så gott jag kan balansera.
Älskade lilla häst, han kom upp på benen och vi fortsatte i rätt galopp och 3 språng efter ett byte i språnget.
Först när det var dax för överstrykningen kom jag tillbaka i fokus. Jag blev så rädd! Men nu i efterhand var det en lärdom. Vad som helst kan ju faktiskt hända och nu tog vi lärdom av det.
Jag sitter ju fast förvisso ska snoddarna lossna men mitt kontrollbehov fick en mental käftsmäll på flera sätt. Dels att inte ha förmågan att balansera upp och hjälpa min älskade häst, utan han behöver vara den kloka av oss. Ha ha det är han förvisso redan ändå! Jag har otroligt schyssta hästar som verkligen ställer upp för mig på oss. Och hade det inte varit för Dux så hade jag inte vart på denna nivå idag.
När vi kom ut på framridningen så joggades Dux av och vi kollade så att han var hel. Han mår bra! Och idag får han gå en långpromenad en sk. "gubbrunda" med sin promenadpolare!
Foto: Privat Marie Karlberg och Dalgaards Dux
Mina skador gör att skolor och galopp är supersvårt.
Lättridning: Jag rider oftast lätt - vilket i sig är en utmaning för mig då balansen från bålen saknas till stor del. Jag har lärt mig att rida lätt på mitt sätt, med fokus från korsryggen istället för att jobba med benen.
Men så länge benen inte domnat bort helt i sadel så föredrar jag ändå att rida lätt för att underlätta för min rygg.
Nervbortfallet på det skadade från höfterna och ner gör att benen inte lyder mig, jag behöver med tankens kraft tänka och röra benet inget går av sig själv. Och domnar benen ja då hänger de där de hänger.
Jag får rida med dubbla spön för att kompensera mina ben.
Dux har ett eget driv och jag kan behöva ha korta spön. Helst 2 men han uppskattar inte det så jag vill inte pressa honom för han gör verkligen sitt yttersta för mig.
Romeo är en energifylld latmask som bara har ändlös energi när det passar honom, så han får leva med att jag har 1 helst 2 dressyrspön med honom.
Jag behöver inte använda dem på mina hästar utan de är med som stöd vid behov.
Snoddar på fötterna håller fötterna på plats i stigbyglarna vilket hjälper min kropp med lite stabilitet iaf från underkroppen.
Resektionerna inne i kroppen gör att jag är konstant sned - i sadel med tryckpunkter så skiljer det 4 cm mellan höger och vänster sida.
Muskelatrofin talar sitt eget språk och inget jag kan göra något åt. Sviterna med artros i kroppen och övriga komplikationer och efterdyningar påverkar med.
Sen i allt ska jag tänka bort all smärta som skär som knivar i kroppen. Det jobbar jag hårt med i bubblan, och att fokusera fokusera fokusera.
Vikthjälper då? Fokus är axlar och min blick och stabilitet från bröstryggen.
Balansen bibehåller jag enklare genom att fokusera på styrkan där och inte på det jag saknar.
Skänklarna får jag tänka bort - det är en bonus de gånger jag har kvar känsel i dem i sadeln.
Däremot behöver hästarna veta vad jag menar "med skänklar eller sladdrande störmoment. "
Det var en utmaning med Dux då han har otroligt lätt för byten, 15 i varje dansade han med sin förra människa.
Så in i en diagonal galopp med domnade ben får jag träna mycket på att han inte påbörjar byten. För känner han att ytter snuddar lite - ja då lyder han! Och då i en galopp diagonalt så är ett hur fint byte som helt att räkna som omslag och i bästa fall kan jag få "omslag men rättar" och så betyg 4 isch.
Övergångar då? Om jag ska göra dem mjuka och inte bryska... Jag har ju inget att som ryttare sitta till med och göra klassikern "sitt ner på sittbenen och spänn nedre delen av magen".
Jag tränar på att de har ett eget driv och jag med blicken tittar långt fram och andas iiiiiiiiin och uuuuuuuuuuuuut, och försöker att sitta "på hål nummer 2". Risk att jag lätt faller lite bak (eller fram) och mina ben tappar position beroende på hur de är i status där och då.
En annan risk är att balansen blir i armarna. Händerna är kraftigt nedsatta i styrka av sina skador så det är mest överarm som är starkast, konsekvensen kan bli att jag höjer händerna lite.
Det är svårt att förklara, och det gör lite ont i själen att skriva för det blir så tydligt för mig då vilken problematik det är. Men som ni vet.. tänk inte på en ko.... och en humla ska inte kunna flyga.
För mig är det visuella en otroligt viktigt pusselbit. Jag har vissa ryttare eller ekipage som jag har som förebild och då försöker jag känna ridningen, känna den hästens rörelsemönster, likt som att höra en pianist vid pianot och höra vilka toner som spelas.
Vid vissa tillfällen under kontrollerade former och under översyn så kan jag faktiskt blunda några steg i galoppen.
Känslan är så himla avgörande för mig.
Jag känner vart dragkraften ligger och vart jag ska, tänker mig ett sug en dragningskraft åt ett håll.
Men det är komplicerat att rida! Inte bara för mig- alla har vi utmaningar och vi har alla olika förutsättningar.
Anpassad utrustning är såklart alltid A och O.
- Sadel med bred anläggningsyta och ett mjukt säte ( 80% av bäckenbotten borta så jag sitter på inre organen - eh ja det känns men ha ha)
Rejäla stöd för skänklarna. Jag har idag en Equiline Contest från Klingesadlar och Örebro Ridsport. Har en Prestige D2 K zero med kort kåpa till salu om nån är sugen! Den är för ett smalt och kvinnligt bäcken.
- Stigbyglar med rejält grepp under och stabila.
- Tyglar behöver vara anpassade efter mina händer då jag har kraftigt nedsatt greppförmåga och handskar behöver ha bästa grip teknologin jag kan hitta.
Jag har i vissa fall knut på tyglarna men de knutarna gör ont i händerna så jag försöker undvika det.- Ridbyxor, byxor överlag - jag försöker undvika knappar eller det som sitter åt min mellandel av kroppen. En elastisk midja med bred linning och ett gött gripp är guld värt!
Tack för idag och nu ska jag njuta av filmen från dagens tävling!
Kram på er :-)
taggar
Liknande webbartiklar
- Konsten att leda sig själv
- Det kom ett guldkuvert....
- 2 fina starter!
- Nu kööör vi!
- OMG över 12 tusen läsare!!!
- Olycksfågeln Margareta trotsar motgångarna
- Livskrisen blev till en OS-dröm
- Mattias satsar på Paralympics efter olyckan: "Jag måste ha ett mål och någonting att kämpa för"
- Landslaget till paradressyr är uttaget
- Stridsflygplan skrämde mästerskapshäst – fick avlivas
Läst 8632 ggr
Fler inlägg
TACK alla ni som läser, följer bloggen och hör av er på Instagrams DM.
ALLTSÅ passerat 12 TUSEN läsare!!!!!!!!! NI ÄR FANTASTISKA!!!!!!
Jag har haft en liten timeout eller rent ut sagt ett mentally breakdown. Rätt skönt att tillåta sig själv att faktiskt bryta samman för att sen resa sig upp igen.
Klassificeringen tog otroligt hårt på kroppen. De tänjde på min kropp i positioner som inte är möjliga för mig då jag saknar vissa leder, ligament och delar i bäckenet.
Jag sa aj såklart eftersom att förböja en del som är stopp gör ont. I efterhand skulle jag sagt stopp istället för ett aj.
Men nu är den klar. Jag fick korrigeringar på mitt medicinska kort. Och trots att jag har massor med underlag på min skadehistorik så behövs mer in.
Nu har jag x antal tusen röntgenbilder att sortera ut samt inväntar kompletterande intyg att skicka in.
Klicka här för att komma till regelverket: FEI paradressage compensating aids guidelines
- Hårt handtag på sadeln.
För att förhindra att jag tappar balansen
Min tolkning av FEI: Materialet av ex läder, stabilt. Max höjd 10 cm från framvalv. Och 30 cm bredd. 3 cm från min magdel.
- Snoddar på stigbyglarna
Jag köper vanliga breda gummiband
- Läderrem mellan stigbyglar till sadelgjord
För att stabilisera fot och nedre del av kroppen
Dessa måste användas tillsammans med säkerhetsstigbyglar.
Läderremmen (sporrem) får ej kortare än 5 cm från sadelgjord till stigbygel.
- Kardborreband över låren
- Knut på tyglarna
För att få grepp om tyglarna som glider. Dessa knutar skadar min artros mer än gör nytta. Dock gick ej handtag igenom. Så därav kommer troligt mina tyglar tyvärr fortsätta att glida ur greppet.
- Växla mellan att rida lätt eller sitta ner
- 2 spön
För att underlätta då benen är kraftlösa och tappar känsel.
Dock är min ena häst inte alls förtjust i att jag har spö, så där kämpar vi på att hitta en ergonomisk positionering av mig istället. Och arbeta med ett annat språk.
Max 120 cm långa
- Nicka vid halt
- Padd ovanpå sadeln
Har fått några frågor på Instagram, DM:
"Hej, jag tycker du är superduktig och rider dina hästar sååå mjukt och fint!!!!! Men varför var inte du med i enköping? ska till starta sm?"
Vill börja med att säga tack, vad glad jag blir att du tycker om det du ser. :-)
Jag valde att inte starta OBS klasserna i Enköping som är uttagning/mönstring till Svenska Paradressyrlandslaget, då den kom alldeles för nära inpå klassificering och min kropp var helt ur fas.
Dalgaards Dux och jag är kvalade för SM 2024 men kommer troligt avstå detta år.
Möllegards Romeo har möjlighet att kvala under kommande månad men får se. Han har nerverna på utsidan i främmande miljöer vilket gör det osäkert för mig som har benen "fast" i sadeln.
Självklart lossnar spännen vid ett fall men ändå. För mig är säkerheten A och O vid all hantering med dem så att flänga runt utan kontroll bara för att vi "kan" är inte min grej.
Vi ska ha en hitta tillbaka till det som är roligt år är tanken. Är flera utmaningar med kroppen och grunden i allt är att ha roligt. Och det ska vi ha :-)
Sen vilka klasser det kommer att bli är en annan sak. Galoppen och skolor är svårast för mig så det tränar vi extra mycket på. Det gör att kroppen är ännu mer sliten efter ett pass. Men men skam den som ger sig!
"Hej hopp i galopp! Kan du tipsa om en bra övning för min ponny springer mest med huvet i luften eller kröker mycket på nacken så den rullar ihop sig"
Jag tränar mina hästar mycket i skritt, det är fantastiskt vad givande det är! Lilla och stora fyrkanten, nyttjar varje hörn, varje bokstav. När det sitter utan spänning så tar vi det i trav, samma sak där, sen galopp.
Om något inte fungerar så går vi tillbaka till skritt, gör om och gör rätt.
Min filosofi är att fungerar det inte så nöt inte på, gå tillbaka till skritt, ha inte för bråttom.
"Vad har du för underlag på din fina ridbana?"
Jag har sand. Men har offerter på olika former av underlag. Det lutar åt textil, men inget klart. Finns andra planer med som innefattar bygglov. Men jag vill hitta tillbaka till glädjen först.
"Varför galopperar du om det är dä du har svårt för??"
För att inga program jag tävlar är utan galopp. Så det är enda alternativet att göra så att jag kan med det jag har utifrån de förutsättningar jag har idag.
Det var allt för idag!
Njut av vårsolen! Och kram på er!
FOTO: Privat, Årsdebut LA:3 Dux och Marie 70,396%
| Läst 2694 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Ja då var vi på Finlänsk mark!
Resan med båt över har gått sjukt galet över min förväntan! Jag är extremt åk/sjösjuk då mina balanssinnen inte är vid sina fulla bruk…
Som det kontrollfreak jag är så var jag med facit i handen alldeles för tidig till Värtahamnen. Först på plats i kö.
Lägger upp bilder när jag kommer hem så ska ni få se delar av en fantastisk buffé.
Svensk tid är kl. 04:00 och här är vi en timma före.
Så om 30 min öppnar frukosten och vi har ca 40 min på oss innan vi måste vara vid bilen. Nu har jag fått min bil i direkt anslutningar till hissarna tack o lov!
Hytten är jättestor! Sängen var stum och efter den långa dagen så kändes det som att ligga på tusen nålar. Sover bättre i min hästburna…
I min hytt har jag 4 sängplatser, plattTV fri minibar.
Renée och jag åt i går sen var vi iväg till taxfree och handlade lite och så satt vi i min hytt efter o prata lite om förväntningarna på denna dag.
Jag är otroligt tacksam över att ha fått tilldelad rullstol och nästa gång har jag rött bil och kan ta med el- rullstolen istället.
Tack arbetsterapeut för din envishet!
Om en stund påbörjar vi turen upp till Ypäjä och klassificeringen.
Skriver mer ikväll :-)
| Läst 7167 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Ett års väntan och längtan är snart över!
imorgon åker jag och en av mina Parakompisar till Ypäjä för internationell klassificering.
Timmarna av läkarbesök och ett gediget tjatande efter rätt dokument som ska till FEI för godkännande innan man blir tilldelad en tid.
En internationell klassificering står högre i rang än den Svenska.
Klicka gärna in på FEI och vad klassificeraren bedömer
imorgonbitti har jag ett läkarbesök innan det är dax för att påbörja resan upp mot Stockholms båtterminal.
Älskar mina nya tyglar, de hjälper mig en hel del, svårt är det ändå men det glider inte fullt lika❤️
Synd man inte får tävla med dem .
Så här fäster jag snoddar på mina stigbyglar och som ni ser är min fot placerad långt in men det behöver vara så för att hjälpa mig med balansen.
När ryggslutet krossades och var tvunget att sågas av så innebar det att nerverna som löper genom ryggraden och ner till Sakrum kapades med 😔
Det är många pararyttare har magnetsstigbyglar vilket verkar supersmidigt!
Tänk att kunna slippa de fula snoddarna! Men de hjälper att ha fötterna på plats men när benen tappar känseln är jag maktlös.
Hemma på gården har vi elrullstolsträning. Dux är lite skeptisk än men det kommer. Det är viktigt att de båda får den tid de behöver.
Den vanliga lilla rullisen funkar jättebra med dem. Jättemysig att komma ut på långrullenad 😍
Dux och jag åkte till Sanna i söndags, alltid lika mysigt där!
Vi lyckades lossa på lite spänningar och vi alla tre var mycket nöjda med passet.
Pga mina skador är enormt svårt för mig att rida ihop en häst och man får gott andra mjuka vägar.
Jag önskar att det vore enklare att komma iväg men nu är ju livet så här. Bara att acceptera. 
Världens bästa vänner! Utan hästarna hade jag nog inte klarat mig tillbaka, livet är nyckfullt 💕
| Läst 7445 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till startsidan för Paradressyr – bakom kulisserna »
Här hittar du alla våra husbloggare
Maries senaste
- OMG över 12 tusen läsare!!!
- Anlänt Finland
- Internationell klassificering 🇫🇮
- Konsten att leda sig själv
- Stöd, skritt & stomi
- Om att vara ryttare och lida av artros
- Vila i frid Vignir
- Västmanlands Ridsportgala 2024
- En fest i hästväg!
- Med glimten i ögat tar vi steget upp till kür
- Isande kyla 🥶
- Åsiktsinkontinens vs tyckomani
- Julen är tid för reflektion
- Välkommen 2024
- Dan före julafton!
- Glädjande besked!
- Det kom ett guldkuvert....
- Ålder är bara en siffra
- Ny dag nya möjligheter
- HästSverigefest!
Arkiv
Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist
Kundtjänst: info@hippson.se
Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm
Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.