Hoppas att ni har haft en bra helg! 
Nu faller första snön ute. Vill inte......  men bara o acceptera läget :-)
Jag har haft en kroppslig vilohelg där återhämtning har vart fokus. Det är välbehövligt! 
Romeo har vart terränghäst utan mig medans Dux fick leka med sånt han älskar ... byten och galoppiruetter! 
Verkligen överkurs för mig!! Men han blir så lycklig så vi leker lite med det. Det är jätteviktigt att hålla glädjen vid liv och allt behöver inte vara top notch. 

Att omfattas av stora resektioner (bortfall) av just bäckenbotten är inte alls en barnlek, det gör att jag blir väldigt fort trött i ryggen.
Men jag har några knep som att jobba med att ökad kroppsmedvetenhet till exempel ökad kunskap om bäckenbottens anatomi och funktion – för att få vetskap om skadors inverkan, "dos and dont".

• Hitta avspänning istället för spänning.
• Rätt sadel, hitta ett avspänt läge i sadeln, jag får avlastning med delar av mina hjälpmedel 
• Mjuka sköna kläder som inte trycker eller skaver
• Stomi kan vara en lösning 
• Undvik det som gör ont
• Vila och återhämta kroppen för avsaknaden av kroppsdel/muskel så påverkar det andra delar och även de delar som är "friska" behöver återhämtas och vila. 

Ridsport överlag
Men.. Med en defekt bäckenbotten så kan också kan flera andra problem uppstå. Så detta inlägg riktar jag mig utanför parasporten. 
Jag har förstått att det är ett känsligt ämne och folk pratar inte om det, kan vara både skamset och orsaka enormt lidande…
Inkontinens.
Kanske har du känt, nysningar, host- och eller skrattattackerna!
Enormt många och säkert ett mörkertal med lider i det tysta då det finns det de som har problem vid ansträngning, ex vid ridning.

För en tid sedan var det lite i media om inkontinens - det som upplevs skamfyllt och pinsamt
Här är artikeln: Det vi inte pratar om - Hippson

Musklerna i området runt bäckenbotten förknippas oftast med nyförlösta kvinnor.
Bäckenbottensfunktion:
- Förhindra inkontinens
- Stödjande funktion
- Sexuell funktion
- Ryggstabilitet

Ryggproblem är vanliga om musklerna i bäckenbotten är försvagade så därför är det viktigt att om man kan träna upp sin bäckenbotten.

Skador i bäckenbotten kan uppkomma i samband med förlossning eller annan trauma som tillexempel tidigare operationer. Skadorna kan leda till inkontinens, tarmsvårigheter, framfall eller fistelbildning.

Foto: Lånad från region Västmanland

Hjälpmedel att stödja urinröret via slidväggen:
För de som lider av urinläckage vid ridning så finns hjälp att få.
Förutom att du troligt behöver söka läkarvård som urolog så kan det finnas hjälp på vägen.
Efemia har ett kontinensstöd i storlekarna: 30 mm, 35 mm och 40 mm, så att du kan prova dig fram till rätt storlek.
Ett återanvändbart hjälpmedel som används vaginalt för att stödja urinröret via slidväggen, och på så sätt minska urinläckage vid ansträngning.
Efemia kan användas upp till 16 timmar per dag, tvättas med tvål och vatten och ska enligt tillverkaren vara användbar i 3 månader. 

Här är en övning som kan vara bra för att aktivera muskulaturen i bäckenbotten

1. Knip först runt ändtarmens slutarmuskel.
   Kvinnor fortsätter knipa framåt förbi slidans och urinrörets mynning och fram mot blygdbenet.
2. Spänn och ”lyft” slutligen upp bäckenbotten mot naveln.
3. Män kniper framåt och försöker lyfta upp området mellan ändtarmens slutarmuskel och pungen.

Detta är som sagt inget pararelaterat inlägg men jag tycker det ändå är värt att lyfta. 
Kör försiktigt idag och kom ihåg att byta däck - men var inte säker ändå för man vet aldrig om den man möter åker med sommardäcken på.  

 Kram på er!

Mina skänklar far o flyger bäst de vill, jag har fått acceptera det varesig jag vill eller inte.
Men med en acceptans till tillvaron så kan man fokusera lösningsorienterat. 

Jag stabiliserar mina skänklar med gummiband i kombination med Acavallo stigbyglar.
Stigbyglarna är utvalda i modell med stabil platta under foten för att hjälpa mig stödja. Sen behöver ju stigbygeln sitta kvar runt foten med.
Kombinationen är den mest hållbara för mig som jag har testat.
Jag har inte förmåga att trampa ner hälarna utan en del av skadorna gör att jag blir "på tå". 

Gör så här: 
1. Ta ett anpassat gummiband
2. Ha foten hängdes intill stigbygel
3. På foten trär du på gummibandet och sticker sen in foten i stigbygeln. 
4. Därefter tar du tag om det hängande gummibandet och drar det framåt under foten och upp över tå. 
Klart!


Sen finns lyxvarianten! Magnetisk säkerhetsstigbygel från Ophena - är en "öppen" stigbygel, dvs det saknas en yttersida. 
Det ingår en magnetisk innersula (standard) så ridsko spelar ingen roll, ingen åverkan behöver göras på skor eller stigbygel. 
Man kan också välja magnetstyrka och placering av magnet i sulan. 

FOTO: #ophena Mitt val föll på Ophena S Pro 3899 kr, som har en fotplatta av aluminium med ett diamantformat grepp och det ger därför ett ännu bättre grepp. Bilden är lånad från hemsidan.

PLUS-innersulorna är för dem som behöver (eller vill) ha lite extra vidhäftning.
De fungerar också utmärkt för ridstövlar med tjockare sulor för att kompensera för den tjockare sulan så att magneten når igenom. 
PLUS är ca 6 mm tjock tillskillnad från STANDARD som är 1 mm.

Jag skulle vilja testa Ophena magnetiska stigbyglar S pro med PLUS sula och magnetposition om man står på tå. 

Ni som vill veta mer om magnetiska stigbyglar Följ @ophena.official eller klicka -> Ophenas hemsida
Stigbyglarna finns även utan magnet, och regler gällande tillåten utrustning finns på ridsportförbundets hemsida. 

Viktigt att veta - Snoddar och Ophena stigbyglarna släpper vid fall!

Sen finns såklart fler lösningar för att få hjälp med skänkelstabilitet, stigbyglar med tåkappa är en vanlig lösning man kan se på ponnyridning. De har jag inte testat då jag behöver ha mina fötter fast. 
En annan innovativ lösning är skänkelvikter dvs ett par" hälar" Perfect heels från Ps Of Sweden. 
Dessa ska hjälpa ryttaren att komma ner i sadeln, inta rätt position med sänkt häl och långa, avslappnade skänklar.
Perfect Heel har 4 vikter på 250 gram och dessa har kardborrefästen och enkelt sätter man fast dem ovanpå varann inuti skänkelvikten.
Skänkelvikter är inget för tävling utan ett rent hjälpmedel. 

Kram på er!

Idag tänkte jag berätta om en del av handproblematik med att tyglarna glider.
Ja så här kan de se ut, och detta är under den varmare delen av året. 
Detta kan hända när jag handlar, kör bil, sitter vid min dator på arbetet eller under tävling. 

Musklerna runt blodkärlen krampar och stryper tillförsel som gör att händer, fingrar, tår näsa och tunga kan domna bort. 
De kan bli vita, röda eller som på bilden i mitten det svartar. SLE, en förlängning av Raynaulds fenomen är obotlig men kan bromsas. 
Den är ärftlig och jag har haft den sedan liten men skoven kommer tätare och blir djupare. 

Det som sker är anfall av spasm i de artärer som förser fingrar och tår – i sällsyntare fall nästipp, tungspets eller bröstvårta – med blod. 
I mycket svåra fall, där blodtillförseln under ett anfall är så uttalad att det bildas sår och hudskador.

Jag har värmevantar som laddas med USB, sen en värmeväst också den laddningsbar. vilket är så underbart!!! Det kan jag varmt rekommendera oavsett denna sjukdom eller inte!
I mitt landsting så är inte värmevantar subventionerat men jag har hört att det är det i vissa landsting. Så känner du igen dig att du har problem så tycker jag att du absolut ska kolla upp det. 
Det gäller att helt enkelt undvika utlösande faktorer, använda vantar och handskar flitigt, eventuellt tillsammans med värmehjälpmedel.
Läkemedel kan prövas för patienter med svårare besvär. Jag äter dagligen medicin och har en specialsalva med nitroglycerin vid akuta skeden. 

Då går det inte att hålla i tyglar, omöjligt. Jag kan inte knäppa upp ett träns heller. Det är vidrigt.  
Jag har handtag på ett par tyglar som jag har på träning, men jag har det inte som godkänt hjälpmedel på mitt medicinska kort, än.

Tygelhandtagen får jag då lägga omkring handen, så att de kan glida utan att jag fastnar såklart. 
Händer det under tävling då trycker jag mina hinder mjukt mot sadel eller mig och för liksom ihop mina fingrar så att de sluter sig. 
Då glider tyglarna vilket resulterar i att jag får för långa tyglar. 

Denna sjukdom innebär att jag behöver:
- Ha absolut bästa grepvänliga tyglarna
- Ha absolut bästa greppet i handskarna
- Vara rädd om kroppsdelarna då sår är mycket svårläkta. 
- Ha handtag på tyglarna
- Ha värmevantar
- Undvika kyla
- Undvika koffein, nikotin (även passiv) och alkohol och även vissa maträtter
- Undvika all form av stress
- Undvika kallt vatten på de utsatta kroppsdelarna 
- Inte hantera vibrerande maskiner
- Inte bära ringar eller armband som sitter åt. 

Det var en liten del om hållatygelproblematiken för mig som pararyttare. 
Jag har artros samt nervskador ut så det är lite mer utmaningar än just RF/SLE. 

Var rädda om er!

Kram!

I helgen tävlade vi en Msv B och fick en fin 2:a plats i en otroligt tufft startfält!
Varje start är en seger i sig - att ens vara där!
Mitt i galoppen, så hände nåt... underlaget släppte och Dux trampa snett och han tappade balansen och jag kämpa med att hålla kvar överlivet i lod- allt för att så gott jag kan balansera.
Älskade lilla häst, han kom upp på benen och vi fortsatte i rätt galopp och 3 språng efter ett byte i språnget.
Först när det var dax för överstrykningen kom jag tillbaka i fokus. Jag blev så rädd! Men nu i efterhand var det en lärdom. Vad som helst kan ju faktiskt hända och nu tog vi lärdom av det.
Jag sitter ju fast förvisso ska snoddarna lossna men mitt kontrollbehov fick en mental käftsmäll på flera sätt. Dels att inte ha förmågan att balansera upp och hjälpa min älskade häst, utan han behöver vara den kloka av oss. Ha ha det är han förvisso redan ändå! Jag har otroligt schyssta hästar som verkligen ställer upp för mig på oss. Och hade det inte varit för Dux så hade jag inte vart på denna nivå idag. 
När vi kom ut på framridningen så joggades Dux av och vi kollade så att han var hel. Han mår bra! Och idag får han gå en långpromenad en sk. "gubbrunda" med sin promenadpolare!

Foto: Privat Marie Karlberg och Dalgaards Dux 

Mina skador gör att skolor och galopp är supersvårt. 
Lättridning: Jag rider oftast lätt - vilket i sig är en utmaning för mig då balansen från bålen saknas till stor del. Jag har lärt mig att rida lätt på mitt sätt, med fokus från korsryggen istället för att jobba med benen. 
Men så länge benen inte domnat bort helt i sadel så föredrar jag ändå att rida lätt för att underlätta för min rygg. 
Nervbortfallet på det skadade från höfterna och ner gör att benen inte lyder mig, jag behöver med tankens kraft tänka och röra benet inget går av sig själv. Och domnar benen ja då hänger de där de hänger.
Jag får rida med dubbla spön för att kompensera mina ben. 
Dux har ett eget driv och jag kan behöva ha korta spön. Helst 2 men han uppskattar inte det så jag vill inte pressa honom för han gör verkligen sitt yttersta för mig. 
Romeo är en energifylld latmask som bara har ändlös energi när det passar honom, så han får leva med att jag har 1 helst 2 dressyrspön med honom. 
Jag behöver inte använda dem på mina hästar utan de är med som stöd vid behov.

Snoddar på fötterna håller fötterna på plats i stigbyglarna vilket hjälper min kropp med lite stabilitet iaf från underkroppen. 
Resektionerna inne i kroppen gör att jag är konstant sned - i sadel med tryckpunkter så skiljer det 4 cm mellan höger och vänster sida. 
Muskelatrofin talar sitt eget språk och inget jag kan göra något åt. Sviterna med artros i kroppen och övriga komplikationer och efterdyningar påverkar med. 
Sen i allt ska jag tänka bort all smärta som skär som knivar i kroppen. Det jobbar jag hårt med i bubblan, och att fokusera fokusera fokusera. 

Vikthjälper då? Fokus är axlar och min blick och stabilitet från bröstryggen.
Balansen bibehåller jag enklare genom att fokusera på styrkan där och inte på det jag saknar. 
Skänklarna får jag tänka bort - det är en bonus de gånger jag har kvar känsel i dem i sadeln.
Däremot behöver hästarna veta vad jag menar "med skänklar eller sladdrande störmoment. "
Det var en utmaning med Dux då han har otroligt lätt för byten, 15 i varje dansade han med sin förra människa.
Så in i en diagonal galopp med domnade ben får jag träna mycket på att han inte påbörjar byten. För känner han att ytter snuddar lite - ja då lyder han! Och då i en galopp diagonalt så är ett hur fint byte som helt att räkna som omslag och i bästa fall kan jag få "omslag men rättar" och så betyg 4 isch. 

Övergångar då? Om jag ska göra dem mjuka och inte bryska... Jag har ju inget att som ryttare sitta till med och göra klassikern "sitt ner på sittbenen och spänn nedre delen av magen".
Jag tränar på att de har ett eget driv och jag med blicken tittar långt fram och andas iiiiiiiiin och uuuuuuuuuuuuut, och försöker att sitta "på hål nummer 2". Risk att jag lätt faller lite bak (eller fram) och mina ben tappar position beroende på hur de är i status där och då.
En annan risk är att balansen blir i armarna. Händerna är kraftigt nedsatta i styrka av sina skador så det är mest överarm som är starkast, konsekvensen kan bli att jag höjer händerna lite. 

Det är svårt att förklara, och det gör lite ont i själen att skriva för det blir så tydligt för mig då vilken problematik det är. Men som ni vet.. tänk inte på en ko.... och en humla ska inte kunna flyga. 

För mig är det visuella en otroligt viktigt pusselbit. Jag har vissa ryttare eller ekipage som jag har som förebild och då försöker jag känna ridningen, känna den hästens rörelsemönster, likt som att höra en pianist vid pianot och höra vilka toner som spelas. 
Vid vissa tillfällen under kontrollerade former och under översyn så kan jag faktiskt blunda några steg i galoppen.
Känslan är så himla avgörande för mig.
Jag känner vart dragkraften ligger och vart jag ska, tänker mig ett sug en dragningskraft åt ett håll. 
Men det är komplicerat att rida! Inte bara för mig- alla har vi utmaningar och vi har alla olika förutsättningar.

Anpassad utrustning är såklart alltid A och O. 
- Sadel med bred anläggningsyta och ett mjukt säte ( 80% av bäckenbotten borta så jag sitter på inre organen - eh ja det känns men ha ha)
Rejäla stöd för skänklarna. Jag har idag en Equiline Contest från Klingesadlar och Örebro Ridsport. Har en Prestige D2 K zero med kort kåpa till salu om nån är sugen! Den är för ett smalt och kvinnligt bäcken. 
- Stigbyglar med rejält grepp under och stabila. 
- Tyglar behöver vara anpassade efter mina händer då jag har kraftigt nedsatt greppförmåga och handskar behöver ha bästa grip teknologin jag kan hitta. 
Jag har i vissa fall knut på tyglarna men de knutarna gör ont i händerna så jag försöker undvika det. 

- Ridbyxor, byxor överlag - jag försöker undvika knappar eller det som sitter åt min mellandel av kroppen. En elastisk midja med bred linning och ett gött gripp är guld värt!

Tack för idag och nu ska jag njuta av filmen från dagens tävling!

Kram på er :-)

Jag fick upp denna bild i mitt flöde på Instagram med budskapet: Pass it on... och det är precis vad jag kommer att göra här och nu.
Vill dela den till er alla, nya som tidigare läsare och följare, oavsett vad eller vem eller av vilken orsak: Pass it on - DU BETYDER!

Du kanske har satt upp mål, du kämpar och du når dem. Men ändå känner du att du inte nått ända fram, du känner otillräcklighet, du försöker mer och mer och om igen. 
Du kämpar, känner av en matthet, du gråter inombords, du beundras av andra och deras framgångar. Du kanske ser allt vackert och dess perfekta inlägg på sociala medier, varför är jag inte där... varför lyckas inte jag. ALLT jag gör blir fel.. ALLT. 
Har du tänkt känt något åt det hållet? Kanske bara en liten gnutta?

..... Oavsett.. Halt! Gör en mental halt. Här och nu. Mjukt och lugnt andas du in genom näsa och ut genom munnen, känn att du sjunker ned i sadeln och hur luften fyller dina lungor. 
Nu ska du fråga dig själv, högt och tydligt: Är det verkligen sant? 
Högst troligt inte. För att DU BETYDER! Det du gör betyder! DU ÄR VÄRDEFULL. Och om inte du har hört det idag eller på länge så läs det om igen: DU BETYDER!
Tack Christina Bolinder Mental coach för kursen tänk dig till bättre ridning Horseinmind - mental coach  

Om jag ber dig att inte tänka på en elefant.. Vad tänker du då? mm just de troligt blev det just en elefant. Hjärnan har nämligen lättare att tänka på inte saker alltså det negativa än det positiva.

Vi har alla motgångar och självklart medgångar!
Jätteviktigt att njuta och faktiskt se i backspegeln och reflektera över hur långt du har kommit.
Allt ditt kämpande har faktiskt tagit dig dit du är idag. Att du är trött nu är inte ett tecken på att du är svag, det är kroppen som talar om att du kämpat hårt och länge, så snälla pausa och vila. 
Jag kan ibland häpnas över hur lyckliga "alla" är genom ex sociala medier, men ändå är en av de största folkhälsosviterna psykosocialohälsa.
Det är skrämmande hur det är i samhället idag. Tycker jag, men såklart är det fantastiskt att så många är lyckliga, äter gott, har det gott, köper fina saker, lyckas med prestationer, får likes i massor och av "heta innepersoner".
Oavsett - Du duger precis som du är!

Jag coachas utav en underbar mental coach som heter Christina Bolinder som äger och driver Horseinmind. Genom henne får jag jobba med att visualisera min ridning, att känna känslan även i tanken. Att känna tänka känna tänka och reflektera i takt med att andas. samma lugna mjuka andetag. Om och om igen. Det har faktiskt hjälp mig! Jag är väldigt glad och tacksam över att jag investerade i hennes boksamling för att ha stöd och hjälpmedel för min planering och satsning framåt. 

Att tävla har vart ett spänningsmoment för mig. Förr kunde jag kräkas före start. På framridningen hamnade mina tankar mer på hur himla duktiga andra var - resultat hos andra. Jag tappade bort mig själv och min och min hästs bubbla. Jag har jobbat väldigt hårt med just bubblan. Den är ett måste när jag ska prestera med Dux. Prestera.. varför skriver jag inte tävla?!? Nä för att bubblan är en förutsättning för att jag ska kunna prestera och må bra. 
Jag har lärt mig säga ja tack till det jag behöver mer av, ja behöver... inte samma som att jag vill alla gånger. Villhöverlistan är lång. Ha ha. Jag har också lärt mig att hantera mina framgångar och utvecklas däremellan. Och det är just när det känns mest motigt och stökigt som utvecklingen sker. Så jag har numera lugn i det. Det får vara stökigt och brokigt, det är okej att sänka kraven. Det är okej att inte alltid vara sprudlande glad. Det är okej att vara den man är. 

Romeo och jag tävlar gärna i Glanshammar, det är en ridanläggning han trivs på- och jag med så därför har det gått bra. En mjuk och fin runda leder i de flesta fall till en siffra som motsvarar en procent som kanske leder till en rosett.
En sak i Glanshammar är att det sitter små budskap längs vägen mellan framridning och tävlingsplats. Det är sånt som ger mervärde. 
Eller tex efter en start och en främmande människa utbrister; vad fin ritt :-) 

En av mina utmaningar i träningen är att rygga med Romeo. Jag vet vart vi ska men stigen dit är krokig och slingring men vi tar det steg för steg i lugn och ro. 1 steg är bättre än noll. noll steg är bättre än att bråka. 
Innan den visualiserade träningen så hade jag själv låsningar i mig, i mina tankar. "åh nej... inte ryggningen... det kommer aldrig gå..... alltså shit vilka fina ryggningar de gör!!!..... WOW sådär önskar jag.... 
Jag hann inte ens rida upp vid A innan fokus svävade iväg på hur lönlöst det var att ens försöka rygga. MEN HALLÅ KARLBERG!!!! Med den inställningen så försök inte ens... för nä helt rätt - då är sannolikheten att inte lyckas betydligt större än att just lyckas.
Idag kan jag fortfarande få peta in mig i bubblan och hålla fokus. Ett steg i taget... ja precis, i ryggningen.  

Så tillsammans med Romeo skapar jag ett gemensamt förtroende i bubblan = vår trygga safezone
Ett vanligt problem jag har med Romeo är att han dels ryggar väldigt snabbt, tappar formen, låser sig i rörelsen, sänker framdelen och inte lyfter benen tillräckligt. 
Så här delar jag med mig ett av mina favoritharmonitips inför helgens träningar!
Ulf Nilssons tips om att få till avspänningen i ryggning är "att ryttaren måste, oavsett problem, ta det lugnt och inte sätta onödig spänning i hästen.
Det gäller att bygga förtroende så hästen vågar rygga och vänta på ryttarens hjälper.
– Ryggning ska inte vara ett straff, då är man fel ute.
Det ska vara en rörelse där hästen får slappna av och bli mer lösgjord.
Skapa förtroende för ryggningen i stället.
Om hästen exempelvis ryggar väldigt snabbt kan man korrigera det genom att sitta stilla i sadeln och lugnt göra en halt.
Andas och rid sedan mjukt framåt. Börja sedan om från början... Klicka på länken för hela artikeln - den är superbra!

- Om plan A inte fungerar - så kom ihåg att alfabetet har 28 andra bokstäver och sen finns det ju en oändlig sifferkombination att ta till. 

Övningen med ryggningen är en förtroende som kan liknas med mycket och även i yrkeslivet. Är jag en ledare i en chefsroll, eller har en titel med "makt" position så är det ofta handlingen som säger mer än orden. Eller kanske rent av de orden som inte blir sagda. Eller de båda i kombination med varandra.. 
Hjärnan är kraftfull och själen likaså! 

Var rädda om er och var stolt över att just DU är där DU ÄR idag!

Och en extra kram till mina fina vänner Kristina Adlerheim och Anne-Carin Klinge - NI ÄR MINA FÖREBILDER!

Kram alla!

Stallets 🧸 nallebjörnar 🧸

Jag ligger o vilar en överansträngning i nacken och tänkte passa på att presentera ytterligare två i stallet 🥰

Att rida islandshäst är inte kompatibelt med mina inre skador - tyvärr. För den med stabil bålstabilitet är det perfekt! Och att tölta är magiskt!!!!

Lina är med och groomar på tävlingar & det var hon som visade Dux på vet check SM 2023 🇸🇪

Diva Från Slätten

Diva är ett svart litet islandshäst sto född 2011 och ägs av Lina Karlberg sen tio år tillbaka.
Diva är efter Frami från Häringe och Furda fra Wagge.
Diva är 140 cm i mankhöjd och grovt byggd, hon har kroppsbyggnad som islandshästar var förr i tiden när dom var grövre och robusta. Nu förtiden avlas det mera sportmodeller som är slankare och högre i mankhöjd.

Diva är femgångare vilket betyder att hon har de tre vanliga gångarterna samt tölt och pass.
Men tränas just nu som fyrgångare, men planen är att Lina ska börja träna pass nästa år. Det krävs väldigt mycket energi och kraft för dom att gå i passgång så det krävs en bra kondition och mycket muskler, vilket de fokuserar på att träna upp. Muskler har Diva alltid haft lätt att bygga då hon gärna ”överarbetar” och gör allt Lina ber om lite svårare, som t.ex när de tränar galopp på spåret vill hon gärna gå inåt och fortsätta galoppera på volt som blir mindre och mindre.

Töltsättningen på Diva gjorde Lina själv med endast stöttning av tränare. Det tog ca 1 år att fästa tölten och lära in det 4-taktiga mönstret.

Diva föredrar nu att tölt och favoriten är lös tygel i full fart där Diva själv bestämmer fart.
Diva vill att allt ska gå snabbt och blir lätt uttråkad och börjar titta runt för att hitta på hyss om man inte håller henne fokuserad.

Hon älskar att galoppera på halvlånga tyglar och spåra som en spårhund i trav.
Hon gillar att arbeta på ridbanan men även galopprace på smala skogsstigar där är de enjoy the ride  och hon sköter resten. Diva är en fyrhjuling som är helt stadig på benen och hovarna.
Målet Lina är att komma ut på någon tävling med Diva i framtiden!
Diva är väldigt rolig att rida då man inte vet vilket humör hon är på för just den dagen och har man henne med sig och på bra humör är hon värdens arbetsmyra och bjuder på många skatt och lyckotårar ❤️

Foto: Privat Lina Karlberg & Diva från Slätten

Litli-Spói från Charlottenberg

Spoi som han kallas till vardags är en stor fuxfärgad islandshäst pojk, spoi är född 2009 och ägs av Lina Karlberg som köpte han för 8 år sedan.
Spoi är efter Straukur från Kaggestorp och Framtid från Charlottenberg 
Spoi är 152cm i mankhöjd och rätt grovt byggd, han är väldigt hög för att vara islandshäst. Han är fyrgångare vilket betyder att han har de tre vanliga gångarter och tölt. Spoi har väldigt lätt för tölten och den är väldigt stor och mjuk att rida i. Eftersom han har så långa ben får han mycket ”storhäst” känsla i ridningen.

Spoi är stallets nalle puh, han gillar inte att stressa och är lite försiktig av sig. Han kan bli ledsen om man säger till honom eller kräver för mycket som han inte kan eller orkar. Därför får man rida spoi med mycket tydligt kroppsspråk och även använda mycket ljud, vi har olika ljud för varje gångart samt öka/sakta av. Han tycker ridbanan är helt okej men föredrar att lufsa i skogen och tölta i full fart på slingriga grusvägar.

Spoi har tävlat tidigare med Lina men spoi trivs bäst hemma ute i skogen utan krav, därför är det de vi fokuserar på nu för tiden. Om de ska tävla i framtiden återstår att se, han har väldigt fina gångarter och vägvinnande skritt med ca 2dm övertramp. Men lilla spoi ska va lycklig och vill han inte tävla får han lufsa i skogen hemma och äta blåbärsris ❤️
Spoi är som en mysig nallebjörn att rida och gör alltid det man ber om men inte mer för han är lite lat av sig och vilar gärna under passet ❤️

Foto: Privar Lina Karlberg & Litli-Spói från Charlottenberg

kram på er 🥰

Det är verkligen ett av mina mål att tävla internationellt.
Dels för att komma ut på resande fot med mina bästa vänner men också att mäta mig/oss med de andra nationerna och såklart känna andas njuta av hetluften och bli dömd av fler utländska domare. Sen är det så spännande att se nya tävlingsplatser och bo borta i buss. 

Shit pommes frites vad allt kostar!

Foto: Privat - Dalgaards Dux & Marie framridning hemma på ridbanan, inför programridning MSV B

Förutom det sedvanlig, medlemskap vaccinering etc. dvs allt som krävs för att tävla i Sverige så behövs lite nytt!

Men först lite grundläggande från min planering innan jag ens kommit till skott att anmäla till själva tävlingen: Kom ihåg, denna blogg är inget regelverk utan det är min dagbok om min och hästarnas resa mot den internationella tävlingsbanan och allt mer mellan himmel och jord. Jag ska göra mitt bästa för att lägga in länkar, men kom ihåg att alltid alltid se TR, FEI regler, kontrollera med veterinärer eller ridsportförbundet. Jag kan skriva fel, jag kan ha uppfattat något på mitt sätt. Det är så mycket att hålla koll på....

- Chipmärkning och kontroll av chip: Vid min första ansökan så avslogs den pga min häst inte skulle ha vart chipmärkt. Men han var chipmärkt så jag fick skicka in pass på nytt efter ID kontroll. 
- FEI-Pass till hästen. För att tävla internationellt måste hästen ha ett nytt pass till ett sk. FEI-pass. Det passet ansökte jag om på Svenska RF och det kom hem med rekommenderad post och jag löste ut det till en kostnad på 2700 kr.
Som jag förstått så är det passet giltigt i fyra år, och behöver därefter förnyas, för att få en ny stämpel. Lite osäker på kostnaden men det kan nog landa på ca 2 tkr. 
Det vanliga passet ska vara instucket i det nya FEI passet.
Läs mer om FEI pass här

- Pass till mig. Jag som i princip aldrig kommer längre än Ullared eller inom TDBs kartgränser behövde EU kört eller pass. Jag valde att ansöka om pass. 

- TDB. Sedan behöver både jag och min "FEI-häst" behöver FEI registrering/licens. Som jag ansökte om  i TDB. Ny kostnad varje år.
Läs mer om FEI registrering av ryttare  

- FEI vacc = En vaccinering till 
Vaccinationsreglerna för att tävla internationellt är strängare än inom SWE. Viktigt att hålla koll på! 
Läs mer om FEI vaccinationsregler
 

- Min gård eller där min häst är installad ska vara godkänd hos jordbruksverket - info se jordbruksverket!

- Chauffören: Kompetensbevis för hästtransportörer - Info finns hos Jordbruksverket. 
Kurs krävs! Gäller både lastbil och släp.
Tänk på att kravet på vem som ska ha kompetensbevis skiljer sig åt inom EU. Det är främst tolkningen av vad som är privat och kommersiellt som ses olika.
Redan i Danmark krävs kompetensbevis OM du rider internationellt.
- YKB kan behövas
- Transportmedlet, godkänd för transport långa resor.
Man tittade bl.a. på: ventilation, hur man kan ge vatten till sin häst, att jag kan kontrollera vilken temperatur det är inne hos min häst.
Att jag har godkänd brandsläckare, kniv, att storleken på "boxen" är korrekt anpassad i förhållande till den pålle som ska resa. Att det är ljust tak, rätta skyltar, lutning på ramp, etc.
Man kan få fordonet godkänt för under eller över 8 timmar.

Jag planerar att byta buss. Ta C1 kort och kunna resa lite mer bekvämt under de långa passen. Även för att jag ska ha kök att tillgå då jag har en hel del allergier och intoleranser som gör det svårt att hitta ätbart åt mig på olika platser. 
Idag på tävling så bor jag i min buss, har skapat ett compact living som fungerar fint! Men jag skulle behöva kunna just laga mat. 
 
Men innan allt detta med hans pass och allt annat blev klart så har jag haft en låååååång resa med att få tag på alla intyg.
- Medicinska underlag : Min operationshistorik är lång och bred och många involverade läkare/docenter och professorer på Universitetssjukhus. MEN Allt ska samlas ihop olika dokument jag fick från förbundet. Flera vändor behövdes då intygen i mitt fall var komplicerat att få till. Inte bara en diagnos att få med. Diagnos ska beskrivas, symptom, vad händer, medicinering, etc. 
Jag grät helt ärligt de 2 ggr jag missade att klassificeras internationellt pga.  att läkarna inte fyllt i korrekt och långa handläggningstider och kommunikationsmissar.  De 2 ggr skulle jag ha rest ner utan häst och klassats, men nu planerar jag in att tävla i samband med klassificering. Det gör det hela otroligt mer komplext såklart, men regler är regler så bara att tuta o köra! 
Även här kan det se olika ut så bara för att jag har denna process betyder inte att någon annans är rätt eller fel. All information och allt stöd finns hos Ridsportförbundet :-).
Det ni läser här är min blogg utifrån mina tankar, känslor, upplevelser, utmaningar och såklart framgångar!

- Anti doping: JÄTTEVIKTIGT att hålla koll på vad äter min häst och vad stoppar jag i mig! I detta inkluderar såklart mediciner.
Det finns en "röd/grön" lista där kan du kontrollera om din medicin du äter är okej, dvs grönlistad eller röd. Då behöver du vidta åtgärder. Det finns information att läsa och personalen på Antidoping.se är jätterara! De har hjälpt mig massor. 
Min gedigna lista är godkänd! SÅ skönt!
Läs mer om Röd-Grönalistan här
Läs mer om Anti doping här

Planen att vara redo att starta internationellt 2023 är i princip klar. Inte många steg kvar vilket känns oerhört skönt. Det har tagit energi, tid och pengar.

Jag och en av mina bästa vänner planerar som bäst att starta, resa iväg tillsammans med våra pållar. Hennes pålle är cool att resa med, min ena har inte accepterat att stå still så länge och kan bröta loss big time. Så min comfortzone är hotad ha ha. Stressmage delux att åka båt med honom .... Skämt och sido. Vi har en spännande resa framför oss.  

- Hästens utrustning 
Jag försöker att alltid kolla FEI regler i första hand, dels kan de ibland vara enklare att tolka. Men kom ihåg att man som ryttare alltid har ett eget ansvar att kontrollera utrustning etc. i TR, att säga att "jag har läst det i en blogg eller en artikel", det håller inte.

 
Foto: Privat - Dalgaards Dux & Marie mitt i en överstrykning MSV B

Tack för att ni tog er tid att läsa och kom ihåg att söka fram reglementet om ni vill källsöka, det jag skriver här är mina dagboksnötter som jag delar med mig till er 

Kram på er!

Finaste Duxen! Segrade i lördagens Msv B:1, klassen sponsrades av Torstenssons Hästlastbilar och kolla vad snyggt täcke!!!!
Domare: Ylva Frohm 

Det är ändå något magisk med ärovarv! Dux ÄLSKAR ärovarv, det spritter i hans kropp precis som att "kolla mig.... ha ha.
På bilden ovan så gör jag en hälsning innan ärorvarv. Att släppa tygeln vid hälsning gör jag bara vid prisutdelningen. 

På bilden ovan ser ni två av mina hjälpmedel som finns på mitt angivet på mitt medicinska kort, ett spö av två och snoddar på stigbyglarna. 

Söndagen var Möllegards Romeo ute på resande fot. Då var det pay and ride och vi startade vi LA:3, domare Carolina Mörk.

Pay and ride är en träningstävling under tävlingsliknande förhållanden, så därför får Romeo ha sin heltäckande huva på sig. 
Romeo var superfin! Lydig och artig och ja jag finner faktiskt inte ord. Stor guldstjärna idag till han! 
Eller det får de båda två! Bästaste vännerna - det är så skönt att sitta på hästryggen och låta dem bära mig, känna hur jag kan färdas framåt med kärleksfull kraft och energi. De är styrkan i benen  jag inte har. 

Energin var inte slut när han kom hem... han hade turen att få komma ut en stund på ridbanan och rulla i sanden och så passade han på att spralla loss.

Jag hittade förresten tyglarna jag nämnde i ett tidigare inlägg. 
www.ridecorrectconnect.com

Om du har testat dem så berätta gärna vad du tycker!

Jag har fått flera frågor och en himla massa fin och positiv feedback från Hippson och er läsare! 
En fråga är vilka hjälpmedel jag har. 

Jag har möjlighet att ha olika hjälpmedel såsom ex dubbla spön men jag har bara haft ett hittills. 
Snoddar eller magnetiska stigbyglar, knut på tyglarna, specialdyna på sadel, behöver inte släppa tyglarna vid hälsning och så rida lätt/sitta ned. 
Några är just för min grad men så har man som pararyttare en generell lista man kan hitta i TR, där finns alla hjälpmedel. 
Det gäller att hålla koll på vad som är tilldelat mig själv och vad som är generellt tillåtet. Bara för att en pararryttare har 2 spön så är det inte generellt tillåtet, utan det kan ingå i ens tilldelade grad. 

Det var allt för mig ikväll. Nu är jag supertrött och dax o sova - Godnatt alla!

Kram