Gästbloggen
DEC
10
2014
OM DENNA GÄSTBLOGG
Kajsa E bor i Brewster i delstaten New York, USA. Under en veckas tid ger hon oss en inblick i hur hästlivet ser ut för hobbyryttare på andra sidan Atlanten.


Hej alla Hippson-läsare!

Välkomna till Brewster som ligger i delstaten New York i USA. Jag som skriver heter Kajsa E och kommer att ge er en inblick i mitt liv som ponnymamma på andra sidan Atlanten. Min ponnymamma-status beror på dottern, hon är fjorton år och om möjligt ännu hästtokigare än vad jag är.
  
Brewster är beläget cirka nio mil norr om New York city. Eller som vi säger, ”en och tjugo med tåget”. Vi bor strax utanför det lilla samhället, i ett villaområde, men det är mindre intressant. Vad som är intressant är ridskolan, Crossroads Equestrian Center, där vår quarterkorsning Milla står uppstallad.
  
Jag jobbar extra i stallet, rider vår Milla och tar lektioner – utan några större ambitioner mer än att ha roligt. Jag och Milla älskar att vara ute i skogen på långa ritter, men tyvärr händer det inte lika ofta som jag skulle önska.

Dottern älskar att tävla och gör väldigt bra ifrån sig. Hon har tävlat i ”Hunt Seat Equitation”, men har nu börjat rida Kenzie som är en snabb och modig ”jumper”. Hennes dröm att få tävla i ”show jumping” håller på att gå i uppfyllelse. Vilket betyder vanlig banhoppning i Sverige, mer om det senare.

Jag har en blogg där jag berättar om vardagliga händelser och om företeelser i mitt liv runt hästarna – samt om alla människor jag möter i hästvärlden. Men också om tävlingar vi åker på, ja, allt ”hästigt” jag har för mig. Nu till helgen, till exempel, kommer Joe Fargis – en olympisk guldmedaljör – och håller clinic på Crossroads. Dottern och Kenzie ska få lära sig nya trick av 1984 års OS-vinnare i hoppning.

När jag är i Sverige varje sommar pratas det naturligtvis häst. Om inte annat pratar vi i allmänhet om vad vi gör och vad som händer i våra liv. Då har jag förstått att ridskolorna och tävlingarna på många sätt fungerar olika här jämfört med vad de gör i Sverige. Därför tänkte jag att det kunde vara intressant, främst för hästintresserade där hemma, att få en inblick i hästlivet på gräsrotsnivå i USA.

/Kajsa


Läst 7309 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
04
2014


OM DENNA GÄSTBLOGG

Emilie Persson vet hur det är att vara ryttare och att leva med övervikt. För henne gick mobbningen så långt att hon genomgick en gastric bypass-operation. Läs om hennes erfarenheter här.

  
Ett starkt ämne som cirkulerat i hästvärlden nu, i alla fall i den digitala, är övervikt och den bild vi hästtjejer har angående våra kroppar. Det som gör mig mest upprörd är att många av dem som sitter och kommenterar alla dessa inlägg, har åsikter och framför allt skriver inläggen, inte alls har drabbats av detta. De vet inte hur det är att vara personen i kroppen som har x antal kilon extra, men det vet jag!
  
De har ingen jävla aning (ursäkta min svordom) om hur det är att vara överviktig, hur man mår när man inte ser ut som alla andra smala tjejer, hur det känns att gå in i en ridsportbutik för att handla ridkläder och det inte finns något som passar. När man ska köpa en kavaj och knappt ens herrmodellerna funkar.
Det är lågt att då säga att en människa som är fet inte ska få rida – ja absolut, jag tycker inte heller alltid att alla ekipage är okej ur djursynpunkt, men att man sen ändå har mage att sitta och kommentera personers vikt sådär i media, det är vågat!

Jag tänker höja min röst, ta tillvara på den möjlighet jag har att sprida min erfarenhet av att faktiskt ha varit en av de feta människor som ni anser inte platsar i ridsporten. Framför allt säger ni att mobbning inte finns, men det ska jag tamejtusan säga att det gör.
Inom ridsporten finns det mobbning på hög nivå och den slår oftast miljoner gånger hårdare mot en människa – då kommentarer som "du är djurplågare", "du är för fet för hästens bästa" eller varför inte "konstigt att inte ryggen går av" kan flöda in. Då slår man inte bara denna överviktiga människa i magen och försöker trycka ner personen i skorna, man yrkar även på djurplågeri.

Jag minns att dessa kommentarer slog hårdare emot mig då hästarna var och är mitt allt, att någon skulle se mig som en djurplågare var det sista jag ville.

Jag minns när jag gick på dessa möten för att få beviljad magsäcksoperation, hur jag slets mellan vad jag innerst inne ville och vad jag gjorde för att bli accepterad. Självklart gjorde jag det för min kropps skull, men synen som andra hade på mig tärde nog mer. 
Att få möjligheten att vara som alla andra, passa in i den "vanliga modellen" och kunna få möjlighet att rida med samma snygga kläder, i samma snygga sadlar och slippa alla glåpord som kunde komma från både vänner, bekanta, läsare och ibland även lärare – det sporrade mig mer att faktiskt genomföra en operation.

Jag har varit där, jag har mått som en j-vla kratta, och även om jag idag väger x antal kilon mindre tänker jag aldrig sluta stå upp för personer med övervikt!

/Emilie

Här hittar du ursprungsinlägget i Emelies blogg.

Läs mer i papperstidningen
I nummer 6 2014 av tidningen Hippson, som kommer till prenumeranterna i dagarna och finns i butik från tisdag, finns en lång artikel om ryttarvikt. Går det att säga hur mycket en häst orkar bära? Och vad blir de psykologiska konsekvenserna av viktgränser och invägningar?
Mer om innehållet i tidningen – och hur du beställer


Läst 18479 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
02
2014
OM DENNA GÄSTBLOGG
Hästtokiga Sara Hansson spenderar fyra veckor som volontär på ett räddningscenter för mustanger i Orlando, Florida. Under delar av tiden gästbloggar hon här på Hippson.

 
Ja, då var det dags att åka hem.

Sitter just nu på JFK, har varit i New York sen i lördags och ska snart flyga hem till Sverige.
Det var tungt att lämna Florida i lördags, jag tänker erkänna att jag grät när jag kramade mina djur hejdå.
Alla människor där har ju Facebook så jag vet att jag kan prata med dem när jag vill, men djuren har inte riktigt samma tillgång till internet...

Men jag har haft fyra underbara veckor, jag har lärt mig nya saker och jag hoppas att jag tillfört något till organisationen.
Mustanger är fantastiska hästar som tyvärr inte värderas lika högt i allas ögon, för mig är det oförståeligt hur man kan behandla ett djur illa. Hur man kan låta ett djur svälta eller låta ett djur gå utan vatten i 40 graders värme. Det Diane & Malice gör är fantastiskt och de gör det med så mycket hjärta att det är rörande.

Tack till alla som gjort min resa fantastisk och tack Hippson för att jag fått gästbloggar hos er!
Vill ni fortsätta läsa om mitt liv och mina äventyr så kika in på min andra blogg: saramyalexandra.spotlife.se

Tack för mig! Ha det underbart & god jul!

Sara


Läst 15935 ggr Kommentarer Kommentera



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Populära taggar



Arkiv




Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 4

– TEMA: Avmaskning
– Reportage: Fem stjärnor på fyra ben
– Hoppa studsserier med Tovek

– Päls av och täcke på – eller?
– Checka hästen inför hösten
– Juristens råd inför hästköpet
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Häst som är rädd för att gå i hage
Elke Hartmann svarar
Hjälp, hur ska jag hantera min häst?
Elke Hartmann svarar
Tips för att få stabil hand i hoppningen
Lennart Lindelöw svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.