Fem ryttare ställde upp i söndagens sista hoppklass - Malin Baryard Invitational. En hoppning där Malin, vid sidan av sig själv, även bjudit in tre ryttare plus lät publiken rösta in den fjärde.

Peder Fredricson, som blev inröstad av publiken, lovade att rida så snabbt han kunde - och det gjorde han. En bom föll tyvärr för honom och H&M Sibon, så Peder slutade på tredje plats.

Malin Baryard Johnsson red sin Corporal VDL, en häst som verkligen är en fröjd för publiken att titta på. Hans språng är spektakulära, men kanske stannar han lite för länge i luften? Tyvärr blev det tidsfel, utöver felen för en rivning i varje fas.

John Whitaker hade inte tur i klassen, det såg ut som att han höll på att riva ett hinder med foten i första omgången. I fas två åkte det hindret ner, men då på grund av Lord of Arabias hov, inte ryttarens fot i alla fall.

Det stod alltså mellan herrarna Jur Vrieling och Roger Yves Bost, två snabba ryttare som inte släpper en seger frivilligt. Resultatlistan vittnar om att de gav allt de hade, det skilde endast några hundradelar.
Roger Yves Bost som tävlade för första gången i Sverige 1977 – då på ponny-EM – red kaxigt, snävt och målmedvetet. Han kanske inte rider snyggast, men oj så effektivt han kämpar med sin häst över varje hinder.

För segern belönades han med en Volkswagen Tiguan och ritningar till ett arkitektritat hus, något som faktiskt kan komma till användning inom en snar framtid.
– Min dotter ska gifta sig i sommar, efter det kommer familjen att bli större så hon behöver ett hus, sa Roger.
Vad tycker du om klassen, Bosty?
– Vilken stämning och publik! Jag trodde inte att jag skulle vinna, men tänkte att jag får göra mitt bästa.

Även banbyggare Peter Lundström var nöjd med dagens klass, och ännu mer med veckans samtliga banor.
– Med en så bra arena blir det bättre resultat och trevligare ridning, eftersom utrymme finns. Och vad jag har hört så har ryttarna varit nöjda.
– Vi ska vara väldigt glada över att vi har en så fantasisk banbyggare som Peter i Sverige, han bygger riktigt bra banor, inflikade Malin.

Resultat

Janelle Larsson åker hem med dubbla rosetter efter söndagens tävling. Hon kom på andraplats i kvalet och vann finalen, som reds framför fullsatta läktare.

C-ponnyn Sabrina Fair såg ut att gilla fart och fläkt lika mycket som sin ryttare. Det var ingen tvekan om att de satsade allt i omhoppningen.


Sabina Fair och Janelle i kvalklassen.

På andra plats kom skicklige Tom Svitzer med Snow Flake, endast en sekund efter segraren Janelle.

Tom Svitzer och Snow Flake.
 
Resultat 

Text och foto: Annelie Lundkvist

Det var ett gäng taggade, nervösa och förväntansfulla stjärnor som red in på banan i Friends Arena. Första startande, Anders "Ankan" Johansson, visade hög klass - och resultatet höll hela vägen.

När fotbollslegendaren Thomas Ravelli smög in på arenan, och speakern Henrik Johnsson berättade för publiken hur lite Thomas hunnit rida eftersom han kom in sent i tävlingen, blev det väldigt tyst. Hur skulle det gå, skulle han komma i mål?

Med ett leende och till tonerna av "När vi gräver guld i USA" satte Thomas igång - och publiken hakade på med härliga applåder. Det såg svajigt ut några gånger, men Thomas satt kvar och red i mål med 16 fel, dock utan att ha nuddat marken.
– Han springer så fort den här hästapållen, utbrast målvakten efter målgång.

Och även om vi med ridvana i publiken kanske inte tyckte att det gick så fort ... så fanns det andra ekipage som det gick alldeles för snabbt för. Nicke Borg, som numera lärt sig rida riktigt stilfullt och bra, fick problem med balansen på ett hinder i omhoppningen. Han flög upp i luften och hamnade sedan hängandes på sidan när Quebec ökade farten - rejält.
Med en smäll låg han i backen och arenan blev knäpptyst.
Nicke reste sig dock efter att ha hämtat andan, och erkände för Henrik Johnsson att det gjorde ont. Men skam den som ger sig, han hoppade upp igen och avslutade sin ritt. Totalt blev det 12 fel för ekipaget.
– Jag satsade lite för hårt, förklarade Nicke.

Yankho Kamwendo beslutade sig för att ta det lugnt tillsammans med hästen Chalk'n Talk, men sedan gick det ändå fortare. Vid en sväng ville häst och ryttare åt olika håll, något som slutade med att Yankho tittade lite närmare på dekorationen i ett hinder... Trots detta fick han fina stilpoäng från domarna Lisen Bratt Fredricson och Jens Fredricson för sina mjuka händer, även om han blev tung i rumpan ibland. Ekipaget slutade på en fin fjärdeplats med sina 8 fel.

En häst som gjorde att publiken satte i halsen var Rasmus, som med Zara Larsson på ryggen tvärnittade på första hindret så att den unga sångerskan flög rätt ner i backen.
Hon hoppade dock - likt sin musikerkollega Nicke Borg - snabbt upp i sadeln och styrde på igen. Ekipaget slutade på tredje plats.

Doreen Månsson har under hela helgen smugit runt på arenan och varit livrädd inför kvällens tävling. Hon har flera gånger funderat på om hon kunde säga att hon inte längre ville vara med. Oron kom från att hon såg hästen "Giraffen" skapa problem för Petra Nielsen i Stjärnstafetten tidigare under veckan.
Nu fick Anders Johanssons trygga läromästare Deftera, eller Debbie som hon kallas, ställa upp och lotsa Doreen runt banan. Hon kom runt med högsta betyg på stilen - och tog hem årets stilpris!
– Jag är så lycklig, skrek Doreen över arenan efter ritten.

Debbie blev alltså dubbel vinnare under årets upplaga av Stjärnornas hoppning. Anders "Ankan" Johansson blev nämligen den enda ryttare som red både grundomgång och omhoppningen felfritt.
Han kunde efter ritten inte sluta klappa på hästen och vid intervjun hade han svårt att prata - han var nämligen för anfådd.

Efter prisutdelningen önskade Henrik Johnsson att det inte skulle bli några fler avramlingar, så ett ärevarv var uteslutet. Det gillade inte "Ankan" som gav sig iväg på ärevarvet med Doreen Månsson efter sig. Denna gång satt Doreen på "Giraffen", med ägaren Haide Westring som höll i grimskaftet och sprang med.

Missa inte bildspelet högst upp i inlägget! 

Vi har tidigare skrivit om Debbie här:
"Debbie lotsat stjärnorna i kändishoppningen"  

Även om Anders ”Ankan” Johansson vann Stjärnornas Hoppning i Friends Arena så stal Thomas Ravelli showen. Missa inte klippet med hans obetalbara ritt – till tonerna av ”När vi gräver guld i USA”.
  
Vi återkommer strax med bildspel och rapport från klassen!

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello fick till en felfri kür, och vann världscupklassen.
–  Jag är jätteglad, i dag var han med mig på ett helt annat sätt, säger segraren.

Efter gårdagen, när Tinne och ”Anton” var tvåa i GP-klassen, var den rutinerade ryttaren mycket revanschsugen.
– I dag var han perfekt. Han blev lite "på" ute på framridningen när musiken var hög inne i arenan, och då tänkte jag bara ”oj”. Men det gick riktigt bra och jag fick inga stora missar, säger Tinne, som vann en bil i klassen.

Reagerat på skoning
Hon och ”Anton” belönades med 80,875 procent. Nu väntar Florida för Team Lövsta dit nio hästar följer med, Tinne satsar inte på att rida världscupfinalen i Las Vegas.
– Vi har inte gjort så många kval som vi hade behövt eftersom Anton har reagerat lite när vi gjort om skoningen på honom. Tyvärr blir det svårt att ta sig dit, säger Tinne.
Holländska Hans Peter Minderhoud, gårdagens vinnare, fick nöja sig med att vara tvåa i dag – på Glock's Flirt. Tillsammans red de ihop 79,250 procent.
– Det var det bästa testet vi har gjort. Jag är så nöjd med min häst, säger han och fortsätter:
– Han har bara tävlat internationellt i ungefär sex månader och förbättrar sig hela tiden.

Jultemat charmade
Minna Telde fick stående ovationer efter sin nya kür, som hade härligt jultema och som belönades med 76,550 procent. Bland annat fick hon en tia för musiktolkningen.
– Jag ville göra något extra och bestämde mig för att ordna en ny kür. Det kändes härligt att rida den, superroligt. Jag sjöng med i musiken! Santana var överladdad i går, men lyssnade bättre i dag.
Minnas ”julkupp” gick hem även hos domarna.
– Man blev väldigt glad av den. Ett stort leende spred sig över ansiktet när du red in, jag tror att du skulle kunna använda den även vid midsommar, säger Gustav Svalling, en av domarna, glatt.
Minna ska rida i Londons Olympia, även där passar jultemat in.
– Sedan kanske jag kan plocka fram den igen nästa år, säger hon. 

–––––––––––

Uppdatering klockan 15.55:
Tinne Vilhelmson Silfvén håller kvar sin ledning hela vägen in i mål tillsammans med Don Auriello. Det blir med andra ord världscupseger i Reem Acra FEI World Cup för Tinne, på svensk mark!

Resultat
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Uppdatering klockan 15.46:
Jeanna Högberg går in på en fjärdeplats med sin Darcia VH, efter en ritt som belönades med 74,87 procent. Det betyder att hon puttar ner sin tränare, Patrik Kittel till en femteplats.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Uppdatering klockan 15.34:
Gårdagens segrare, och mannen som länge såg ut att hota Tinnes förstaplats, gick in på andraplatsen. Hans Peter Minderhoud och Glock's Flirt belönades med 79,25 procent.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Uppdatering klockan 15.23:


Don Auriello och Tinne Vilhelmson Silfvén fick till ett perfekt program.

WOW! Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello går upp i ledning med 80,87 procent. Vilken ritt!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Uppdatering klockan 15.13:
Patrik Kittel och Toy Story gick in på en andraplats efter Minna Telde/Santana med sina 74,27 procent.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
 
Uppdatering klockan 14.55:
Minna Telde och Santana fick stående ovationer för sin nya kür, som dagen till ära hade jultema. Ekipaget dansade fram inne på arenan, och fick hjälp av publiken som klappade i takt på uppridningen mot slutet av programmet. Upp i ledning med 76,55 procent.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Uppdatering klockan 14.22:
Nu rids det världscupdressyr i Friends Arena. Det är många svenskar med i startlistan, som tänker visa upp sina individuella kürprogram på bästa sätt.

I halvtid är det svenskt i topp i form av Paulinda Friberg och Di Lapponia T, som fick till ett riktigt fint och felfritt program. De leder på 72,350 procent. 

Där satt den!


Tack min fina häst! 

Klassen går att följa i SVT Play, med start klockan 13.00, här. 

Här hittar du startlista.

Text och foto: Ida Röök

H&M Sibon och Peder Fredricson gick in och dominerade i omhoppningen i Sweden Grand Prix. 
– Han är en fantastisk häst att ha i stallet, den bästa jag har haft, säger Peder.

Fyra svenska ryttare var med till omhoppningen i 1,55-klassen, Peder och Sibon lade in en sjukt hög växel och vann.
– Han hoppar på glädje och det är så han måste få göra det. Om han gör ett litet bocksprång efter målgång vet jag att han har haft kul, säger Peder.
Den lilla vita Sibon har överträffat alla förväntningar.
– Jag trodde först inte att det skulle gå så fort att ta honom upp till de högsta klasserna och vinna där. Förra året vann han tre 1,40-klasser i Globen, och man kanske kunde trott att han skulle stanna vid att vara en liten snabb häst. Men så har han visat sig klara de stora banorna med bravur.

Dressyr en nyckel
En hemlighet bakom framgångarna har helt klart varit möjligheten att rida markarbete för dressyrgiganten Ulla Håkanson, som på presskonferensen passade på att hylla sin tidigare elev.
– Det är ju så, man måste jobba mycket med grunderna för att lyckas och för att hästarna ska hålla. Men mest av allt gäller det att hålla Sibon glad, han gillar att gå snabbt och måste ha en hel del fart i benen för att ta sig över. Att hoppa i låg fart är inte hans grej, säger Peder.
Sibon är enligt ryttaren den bästa hästen han har haft.
– När jag fick honom tyckte jag först att ”hjälp vilken liten häst jag har köpt”. Men jag gillar honom skarpt, han är liten men det passar mig bra. Jag har anpassat utrustningen för att få det att bli så lite vikt som möjligt, sammanlagt tror jag att vi kunde plocka bort tre kilo, säger Peder och fortsätter:
– Hemma är Sibon lite busig och vill göra lite som han vill. Men väl på tävling räcker det att jag visar honom vad som gäller så skärper han sig.
Priset i klassen var en bil, som Sibons ägaren Astrid Ohlin fick ta hand om under ärevarvet.
– Vi hade kommit överens om det innan, att bilen var hennes om jag vann, förklarar Peder.

Bonzai i sitt livs form
Helena Persson kom delad trea på sin Bonzai H. De har varit borta från tävlingsbanorna en period, eftersom Bonzai har varit skadad.
– Men nu när vi är tillbaka känns det som att han är i sitt livs form. Jag är så nöjd med honom, säger en lycklig Helena.
Även Linda Heed dubbelnollade med Bee Wonderful.

Bil till Brasilien
Brasilianske Marlon Módolo Zanotelli på Extra van Essene vann meetingbilen.
– Jag är supernöjd med den här helgen. Det har varit helt fantastiskt och mina hästar har gått riktigt bra. Det här är min andra bil som jag vinner, säger han.
Jur Vrieling på Vdl Bubalu delade tredjeplatsen med Helena Persson.
– Det är alltid roligt att rida i Sverige och jag kommer gärna tillbaka. Jag vann en bil i Globen för två år sedan, den får gå ett tag till. Arenan har varit riktigt bra och allt har fungerat perfekt, säger han.
Vdl Bubalu ska snart pensioneras.
– Tanken var att han redan skulle ha gjort sina sista tävlingar, men så bad jag ägarna om att få starta här också. Han går en tävling till – sedan blir det pension för honom, säger Jur. 

Resultat

En liten gummiboll.

Julia Hallberg segrade med Carnhill Clover Lass i förmiddagens kval till Prins Carl Philips Pris.
I eftermiddag rids finalen där andraplacerade Janelle Larsson kommer att göra allt för att vinna över sin klubbkamrat Julia, tillsammans med ponny Sabrina Fair.

Båda de unga ryttarna presterade i en klass för sig, tidsmässigt låg de nämligen flera sekunder före konkurrenterna i denna inledande tidshoppning. Klockan 18.10 rider de finalen, då genom en hoppning i två faser.

Resultat

Så fick vi höra den svenska nationalsången i Friends Arena igen! Niklas Arvidsson och Cobolt var snabbast i söndagens inledande 1,40-hoppning.
Men det var tajt till tvåan Olivier Philipaerts på King de Papignies Z. Sammanlagt bjöd klassen på sex nollor, näst bästa svensk var Helena Persson på Yajamila, hon kom sexa.

Här hittar du fullständigt resultat.
   

Niklas Arvidsson och Cobolt fixade svensk seger.

Olivier Philipaerts kom tvåa, med minsta möjliga marginal.

Helena Persson och Yajamila nollade också.

Nicola och Olivier Philippaerts trivs i Sverige. FOTO: Annelie Lundkvist

De är unga, framgångsrika och kommer från en riktig hästfamilj. Vid en ålder av 21 år har brorsorna Philippaerts från Belgien skördat stora framgångar, och de är enligt dem själva bara i startgroparna.

När Hippson stämt träff med killarna vid pressrummet, under tävlingarna i Friends Arena, möts vi av Olivier – som är på plats tio minuter före utsatt tid. Han har blivit ombedd av brorsan att infinna sig för att möta en svensk reporter, mer vet han inte. Men han ber direkt om ursäkt för att hans bror inte har hunnit ner från hotellet.


– För oss har det har alltid varit hästar som gäller, vi hade alla förutsättningar för det hemma med fina ponnyer och ridanläggningen. Så det var inte så mycket att fundera över, förklarar Nicola Philippaerts, när han väl dyker upp.
Han får medhåll av brorsan.
– Vi har fått fantastisk support i och med våra förutsättningar, säger Olivier.

Pappa Ludo stöttar
På anläggningen hemma i belgiska Dorperheide har familjen ridhus, utebana, ridslingor och alla andra faciliteter man kan tänka sig. Totalt finns det plats för 55 hästar, som dagligen rids både av familjemedlemmar och anställda ryttare.
Pappa Ludo Philippaerts har ridit fyra OS, han tävlar inte lika aktivt på den högsta nivån längre, utan jobbar med att hitta hästar till bröderna och deras yngre syskon. Något som visat sig vara ett heltidsjobb.
– Nästan alla hästar i vårt stall är till salu. Vi har dock fördelen att ha en hästägare som äger tre av mina hästar och en av Oliviers. De hästarna är inte till salu, utan det handlar om ett långsiktigt samarbete, berättar Nicola.

Tävlar 40 helger om året
Totalt sitter bröderna på runt åtta hästar varje dag, och lämnar gården 40 helger av årets 52 för att delta i tävlingar runt om i världen. Av förklarliga skäl bor de fortfarande hemma även om de hunnit bli 21 år gamla. De är ju ändå borta merparten av årets dagar.
Bröderna rider sin sista tävling i Mechelen efter jul, sedan är det dags för en efterlängtad semester. Vintersemestern känns nästintill helig och är ett välkommet avbrott i vardagen där killarna lämnar gården, stallet och ansvaret för att ladda upp inför nästkommande tävling.
Som ung kan det vara svårt att ha ett fungerande förhållande under en aktiv tävlingskarriär, men Nicola och flickvännen får det att fungera väldigt bra.

Krävande vardag
I och med att familjeföretaget riktat in sig på att sälja hästar ligger det ett stort ansvar på Olivier och Nicola. Utöver att rida sina tävlingshästar ska de även rida försäljningshästarna, och visa upp dem för potentiella kunder som kommer till gården.
– Jag brukar försöka rida mina bästa hästar direkt på morgonen, då har man gott samvete för att de har fått sin uppmärksamhet utan stress, säger Olivier.
Sedan tvillingarna började rida har pappa Ludo stått för träningen, något han fortfarande gör. Han beskrivs av bröderna som en rättvis men krävande tränare, som alltid vill höja deras ridning till nästa nivå.
Även om de kommer ut från banan efter en felfri ritt, som räckt till seger, har Ludo någon detalj han tycker kan ändras – för att prestationen ska bli ännu bättre.
– Vi har en hög nivå att leva upp till, något som gör att vi hela tiden utvecklas, säger Nicola.
   

Bröderna har ständig tillgång till bra hästar. FOTO: Ida Röök

Sammanhållning och syskonkärlek
Den ständiga längtan efter att utvecklas, hungern efter att lära sig mer och strävan efter att sätta den perfekta rundan är något som kännetecknar ryttare av världsklass. Olivier och Nicola är inga undantag – de är överens om att så länge de dagligen känner glädje i ridningen så kommer de att fortsätta.
Brorsorna är tvillingar, rider familjens hästar hela dagarna och åker väldigt ofta på samma tävlingar. Men de känner aldrig att det blir för mycket att umgås hela tiden, snarare tvärtom. Båda tycker att det är kul att utvecklas i ridsporten tillsammans.
Eftersom de rider på samma nivå och ofta rider samma tävlingar tar de hjälp och stöttar varandra i utvecklingen. 

Under tävlingarna i Friends Arena får de inte hjälp av pappa Ludo, både han och mamma Veronique är upptagna med tvillingarnas yngre bröder Thibault och Anthony i helgen.
– Våra bröder tävlar också. Thibault rider en juniortävling i Holland denna helg och Anthony, som inte har tävlat så länge, rider en tävling hemma i Belgien, berättar Olivier.

Mamma är dressyrryttare
En viktig pusselbit i familjen Philippaerts liv är mamma Veronique, som håller koll på alla tävlingsscheman och på företagets ekonomi. Dessutom tävlar hon dressyr, hemma i stallet står två tävlingshästar som hon har tävlat med upp till S:t Georges på nationell nivå.
– Mammas hästar är ett undantag i stallet, de är inte till salu, säger Nicola med ett leende.
Veroniques intresse för dressyr, och familjens insikt om markarbetets viktiga roll i hoppningen, gör att en dressyrtränare kommer till gården två gånger i veckan för att ge ridlektioner.

Trivs verkligen i Sverige
Tvillingarnas framtidsplaner är glasklara – familjeföretaget ska fortsätta att utvecklas, så även de själva. Att återigen få uppleva stora segrar, som Nicolas världscupseger i Göteborg 2012 och Oliviers stora Grand Prix-seger i Spruce Meadows samma år, är sådant de ser fram emot med glädje och förväntan.
Bröderna är överens om att den svenska publiken är fantastisk. Tävlingarna och atmosfären i Stockholm imponerar på Philippaerts, som inte trodde att det skulle bli så här bra första året.
Och Nicola fortsätter att skörda framgångar i Sverige, på lördagen under Sweden International Horse Show vann han kvällens 1,50-hoppning där han belönades med en bil.

Text: Annelie Lundkvist 

För sex veckor sedan hade de aldrig suttit på en häst, men Alex Schulman och Sigge Eklund antog utmaningen att hoppa i Friends Arena – inför en storpublik.

Malin Baryard har coachat Sigge Eklund, medan Alex Schulman har fått hjälp av Peder Fredricson. Inför tävlingen kände sig den ena av dem nervös och den andra laddad.
Alex, som har stor respekt för ridningen och hästarna, tog hem segern efter att Sigge ramlat av två gånger. Därmed lyckades han utnyttja både sin och Alex uppblåsbara säkerhetsväst.  

En livrädd Alex
Inför starten frågade kommentatorn Henrik Johnsson hur Alex kände sig?
– Jag känner mig mest död, men förhoppningsvis känner jag livet efter ritten, svarade han.
Sigge var mest orolig över att hela publiken skulle höra honom prata med hästen Clifton under ritten.
– Jag är mannen som talar med hästar, men hästen pratar inte tillbaka så ofta. Även om jag pratar mycket kärlek, förklarade Sigge.
Först ut var Alex som kände att hästen Clifton var på gång, "han är laddad för att köra nu" konstaterade Alex, som även trodde att hästen var halt eftersom den gick så mycket i sidled.
– Det är tighta svängar och hög fart som gäller, beordrade Peder sin elev.
Jessica Almenäs, som var domare, frågade Alex om han var redo innan startsignalen gavs. När han svarade med ett skräckslaget "nej" tryckte hon på startknappen!

Mycket nöjd och stolt
Banan reds i både trav och galopp, men med lite vingliga vägar och en miss på sista hindret – som ledde till att ekipaget travade runt halva banan för att rida på det igen.
– Vad duktig han är alltså, utbrast Alex under ritten.
Efter målgång gällde det att hitta bromsen, något som var ganska svårt. Clifton hoppade glatt hinder nummer två igen - baklänges...
– Ta av mig, ta av mig, hojtade Alex efter ritten. Men han berömde sig själv med ett gott betyg, när han väl hade fått fötterna på marken.
– Oj vad bra jag var. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, jag är så stolt, utbrast han.

Malin försökte bromsa
Nu var det dags för Sigge att visa var skåpet skulle stå, Alex tid var inte omöjlig att slå. Med raka vägar och fokus skulle han vinna Poddkampen. Sigge beslutade sig för att lära känna hästen och skapa kontakt, innan de gav sig iväg på sin segerrunda.
Hans tränare Malin blev lite orolig över sin taggade elev och bad domaren Jessica om att få taktika lite med honom, innan han släpptes iväg för start.
– Jag vet att du har sagt att du ska galoppera hela vägen, men ta det lite lungt, uppmanade Malin. Fokusera på att inte ramla av och rid hela banan.

Tur att det finns säkerhetsvästar...
Det började lite nervöst för både Sigge, Malin och publiken när han nästan trillade av efter hinder nummer ett. Dock satt Sigge inte kvar så länge, efter hinder nummer två föll han av och säkerhetsvästen blåstes upp. Arrangören lånade snabbt västen från Alex och kastade upp en oskadd Sigge igen.
– Nu tänker vi trav, uppmanade Malin, medan Alex utbrast att det var den bästa stunden i hans liv.
Sigge hoppade hinder nummer tre, men sedan var det dags att testa även denna säkerhetsväst, han åkte nämligen i backen. Nu fanns det inte fler säkerhetsvästar, och för Sigges säkerhets skull avslutades Poddkampen med Alex Schulman som vinnare.
– Jag gick ut för hårt och var för hungrig på bucklan, förklarade Sigge, när han stod med båda fötterna på marken igen.