Söndag eftermiddag avgjordes finalen i hoppserien 7-star på stora gräsbanan i Falsterbo. Och rookien Amanda Kjellberg från Borlänge, på fantastiska Carinthina Z, gjorde det igen. Hon vann och får rida internationellt i Falsterbo.
– Allt är en fantastisk saga, jag fattar ingenting! jublar hon efteråt.
  
Text & foto: Anki Yngve
  
Hon hade bara fyra hundradelar till godo till andraplacerade Henrik Ankarcrona i omhoppningen. Men vann gjorde hon, Amanda Kjellberg, som inte ens trodde att hon skulle kvala till Falsterbo.
– Mitt mål när jag kom hit var att jag inte skulle göra bort mig. Jag vet att hästen är kapabel men jag litar inte riktigt lika mycket på mig själv, säger hon med ett stort leende.
Sedan ville hon förstås göra hästägarna stolta. Och pappa.
– Fast han är i och för sig alltid stolt!
Amanda passar på att hylla sin häst också.
– Hon är helt … det finns liksom inte ord. Hon ger allt!
  
Hästen Jens nobbade
Carinthina Z har hon ridit i över tre år. Det började med att hon provred hästen för sin mentor Jens Fredricsons räkning, men han hade inte möjlighet att ta stoet just då.
– Så familjen Zeinoff frågade mig om jag ville ta över och rida henne, och det ville jag förstås.
Det började dock inte så bra. I första starten som var i en 1,20-klass vägrade de ut sig. Men sedan dess har det alltså gått stadigt uppåt och i kväll firar Amanda segern med de lyckliga hästägarna.
– Det kan nog bli en flaska champagne…
  
Har ridningen som hobby
De fyra högst placerade i 7-star får rida de femstjärniga klasserna här i Falsterbo. Vilket med råge är det största Amanda har gjort.
– Jag har inte ens hunnit kolla vad det är för klasser det finns. Det är helt sjukt, jag fattar ingenting! utbrister hon.
Amanda Kjellberg har visserligen ridit EM på ponny och tagit SM-guld som junior. Men så tog hon ett par års uppehåll från hästarna och tänkte att hon skulle leva ett ”normalt” liv.
– Det gick inte, jag kan ju inte vara ifrån det här…, skrattar hon.
Men ridningen och tävlandet är fortfarande en hobby, till vardags arbetar hon med ekonomi och bokföring på Bravida. Och det tänker hon fortsätta med eftersom hon tycker att mixen mellan ”vanligt liv” och hästar är perfekt som den är just nu.
  
Sörjer inte sin missade resa
Vid sidan av att hon får rida internationellt vann Amanda en Butet-sadel och 100 000 kronor. Vad hon ska göra med pengarna har hon inte hunnit fundera på.
– Det får bli något kul. Kanske en resa till Marbella? säger hon med glimten i ögat.
För en sådan, icke-ombokningsbar resa, hade hon ju köpt till den här helgen. För hon trodde aldrig att hon skulle kvala till Falsterbo.
– Resan brände inne men jag klagar inte. Jag hade valt Falsterbo framför Spanien vilken dag som helst.
  
Övriga ryttare som har kvalat till den internationella touren i Falsterbo är de som var andra- till fjärdeplacerade i dag. Nämligen:
Henrik Ankarcrona (i dag på Vincero)
Irma Karlsson (i dag på Wireina)
Evelina Tovek på (i dag på Oz De Breve)
  
Fullständigt resultat, 7-starsfinalen
  

Carinthina Z hoppar fantastiskt.
 

Amanda kunde inte förstå att hon hade vunnit.
   

Torkar tårarna.
  

Vinkar till publiken.
  

No hands!
  

Prisutdening på podiet.
  

Tvåan Henrik Ankarcrona ger Amanda en grattiskram.
  

Det var riktigt stora prispengar i finalen. 100 000 till segraren.
  

Rörd Amanda på presskonferensen.

Kristian von Krusenstierna gav Biggles en puss efter ritten.
  
Söndag red Kristian von Krusenstierna sin sista start på Biggles 1015 – efter framträdandet i världscupen fick ekipaget stående ovationer av publiken. Vilket rörde hela teamet kring hästen till tårar.

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Annelie Lundkvist och Anki Yngve
  
Som den tävlingsmänniska Kristian är blev han besviken över domarsiffrorna, han tyckte att de var värda lite mer. Men samtidigt var detta sekundärt, känslorna till Biggles – att få pussa honom på mulen och krama om hästskötaren Karin och hustrun Linda var det som verkligen betydde något denna dag.
  
Känslosamt direkt efter ritten
När FEI-veterinären hade gjort den obligatoriska bettkontrollen direkt efter start hoppade Kristian av och torkade tårarna. Även hästskötaren Karin blinkade ordentligt i ett försök att hålla gråten inne, men när chefen kom för att ge henne en kram gick det inte längre.
– Det är väldigt skönt att sista starten gick så bra, jag har knappt kunnat prata om att det är hans sista tävling, berättar hon för Hippson när vi promenerar med Biggles.

Kom till stallet nästan samtidigt
Karin utsågs till Årets hästskötare på Ryttargalan i onsdags och har arbetat hos Kristian i drygt fem år, nästan lika länge som Biggles har varit en del av teamet.
– Han kom till stallet 20 dagar efter att jag hade börjat, för alla dessa år sedan. Biggles är den arbetskamrat jag kommer att sakna mest, säger Karin med tårar i ögonen.
Direkt när Biggles hade fått skritta av var det dags att promenera ner till stallet, där det serverades morötter i stora mängder och där många kramar delades ut.
  

Hingsten visade att han fortfarande kan!

Karin tävlingsfilmar ekipaget för sista gången.
  
Planerna är ännu inte klara
Att publiken gav stående ovationer, och överöste ekipaget med applåder, blev för Kristian en perfekt avslutning på en lång karriär tillsammans. När han fick Biggles till sitt stall visste han att Briar-sonen skulle kunna hjälpa honom med hans egen svaghet.
– Jag var dålig på piaff och passage när jag tog över honom från Jan Brink. Biggles har hjälpt mig väldigt mycket i karriären, säger ryttaren.
Kristian berättar att Biggles kommer att bo kvar i stallet på Ågesta ridskola ett tag till, några beslut om vart han ska ta vägen sedan har ännu inte tagits. Kanske flyttar han hem till sin uppfödare och ägare, familjen Lundberg Persson, för att gå i pension. Men Kristian vet samtidigt att Biggles inte är en häst som kommer att trivas med att bara gå i en hage hela dagarna.
– Det kan bli så att han får flytta till en yngre ryttare som han kan hjälpa i de lättare klasserna.
  
Fortfarande fräsch och motiverad
Beslutet om framtiden kommer inte att stressas fram, men en sak är säker. Kristian ville sluta när Biggles fortfarande var på topp.
– Jag har lyckats hålla honom motiverad för den högsta nivån i fem år, nu vill jag sluta medan han fortfarande tycker att det är roligt och är fräsch i kroppen, avslutar han.
  

Puss och kram direkt efter ritten.

Kristian applåderar sin fina häst...

... och de får stående ovationer av publiken.

Tack för allt, fina Biggles!

Lorenzos hästshow bygger på ett unikt samspel mellan hästar och människa.
I de natursköna omgivningarna i Camargue i södra Frankrike lever och tränar han med sina hästar. Lorenzo lever mitt ibland dem i ett litet hus omgärdat av en rad boxar med konstant öppna dörrar. Hästarna går ut och in som de vill och Lorenzo är alltid närvarande.
Under tävlingarna i Friends Arena har hästartisten gjort ett antal framträdanden. Upplev ett av dem i bildspelet ovan!
  
Läs mer om Lorenzo på SIHS:s sajt
  
Foto: Anki Yngve

  
I söndagens världscup valde Axel Olin att ta in reservhästen Wittstein 2, för att ersätta avlidne Filur. Ett beslut han tog tillsammans med sitt team och med stöd av de andra kuskarna. Vi träffade honom efter tävlingen.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Vid presskonferensen är Axel tystlåten och ser stundtals ut att bli berörd av stunden. I hans tankar finns fortfarande fredagens händelse, där Filur föll ihop efter målgång.
– Jag valde att köra för att hedra "Fille" och för att visa publiken att man måste gå vidare. Hur jobbigt det än är, säger Axel efter att den internationella presskåren har lämnat rummet.
  
Har fått stort stöd i stallet 
När olyckan var framme i helgen fick han genast stöd på plats av veterinärer, funktionärer, de andra kuskarnas hästskötare och förstås av kuskarna själva. Direkt efter olyckan visste Axels motståndare i världscupen att det handlade om en sak, att komma upp i vagnen igen och att inte låta sorgen ta över.
– Samtliga kuskar kom fram och frågade om jag ville låna någon av deras reservhästar till söndagens tävling, berättar Olin.
Han säger att han inte skulle ha varit kvar på tävlingen utan stödet från sitt team. Under fredagen såg han inte publikens hyllning med lamporna, men han fick den återberättad för sig i efterhand. När det var dags för dagens prisutdelning fick Axel dock se hyllningen med egna ögon.
– Jag fick bita mig i tungan när vi skrittade in på banan och såg alla lampor, säger han om publikens tribut.

   

Publikens hyllning under söndagskvällen.