Belöningsbaserad hästträning

Kanske finns det fler än jag som planerat härliga turer med hästarna under påskledigheten nu när vårvädret äntligen tittade fram och ledig tid fanns. För att  (som varje år) bli ungefär lika överraskad som hästarna av all den aktivitet som plötsligt försiggår i omgivningarna. Det krattas, grävs och sågas. Det högtrycktvättas. Det grillas och umgås på altaner.  Sommarstugor ska väckas upp från vinterdvalan och vartenda barnbarn från  storstaden har släppts lös i skogen för att få rasa av sig. Ur hästperspektiv har miljön förändrats radikalt sedan förra turen och det är rörelse och ljud där det under hela vintern varit tyst och lugnt. 

Innan en börjar kalla sin häst för fånig och larvig när den plötsligt inte vill gå förbi samma soptunna som stått där hela vintern så kan det vara värt att fördjupa sig i fenomenet triggerstapling. (Jag har skrivit om det tidigare här)

Triggerstapling (eller trigger stacking för den som vill söka information  på engelska) är det som sker när någon utsätts för flera potentiellt stressande eller skrämmande händelser i följd, utan möjlighet att hinna lugna sig mellan varje upplevelse. Då stiger stressnivån för varje nytt stimuli tills dess att individen känner sig överväldigad och reagerar på olika sätt för att ta sig bort från stressen. Av omgivningen kan det tolkas som en överreaktion, men för individen själv är upplevelsen stark och skrämmande. Den där soptunnan kanske  i vanliga fall är pyttelite obehaglig för att den är stor och mörk med skuggor runt om. Men den brukar gå fint att gå förbi. Obehaget hos hästen kanske är så diskret att du som människa inte ens lagt märke till det förut. Men när hästen nu samlat på sig flera stressande upplevelser redan innan ni kom fram till soptunnan, som grannens högtryckstvätt, de skrikande barnen på den nya studsmattan och den stickiga röken från någons grill  - då ligger hästen så högt i stress att den nu kopplar all samlad rädsla till soptunnan. Soptunnan känns nu ohanterbart farlig och hästen vill fly.  

När hästen är på väg in i triggerstapling kan det egentligen vara vilken banal sak som är helst som får det att rinna över. Sånt som hästen i vanliga fall inte har obehagskänslor inför men som just nu blir sista droppen. Om vi inte har lärt oss känna igen de första tecknen på stress hos vår häst så kan hästens beteende kännas oväntat och obegripligt. 

När jag och Dunnit var nya för varandra så missade jag ofta de tidiga signalerna och upplevde att hon bara plötsligt gjorde 180-gradersvändningar. Jag tror också att hon i början visade ett mindre register av tidiga signaler eftersom traditionellt tränade hästar fått lära sig att fortsätta fram för att undvika obehag (eskalerande tryck) från ryttaren. Numera har vi en bättre kommunikation kring när det börjar kännas för jobbigt för henne. 

Först har vi bekymmersrynkan över ögonen. Den ser man väldigt ofta hos henne, hon är verkligen inte en häst som tar lätt på det här med att lämna flocken och gården. Får hon gå bakom Unna ser jag den inte alls, så då känner hon sig tydligen mycket mer avspänd på tur. 

Nästa nivå är att hon stannar. Ibland behöver hon bara stanna för att analysera något som händer mellan henne och horisonten. Att låta henne stanna och titta en stund är då också ett sätt att låta henne processa och sänka stressnivån innan vi tar oss an nästa upplevelse. Om hon sänker huvudet och börjar söka på marken som om hon letar mat så är det ett tecken på att hon börjar känna att det är för mycket och vill vända. Under gräsperiod kan den här vara svår att skilja från att bara vara sugen på gräs. Men om jag tittar lite extra så ser jag att, hon även om det finns riktigt gräs att beta, vänder huvudet gradvis åt hemåthållet, inte framåt i färdriktningen. 

Då vet jag att jag behöver hjälpa henne komma ned i stress innan vi kan komma vidare. Om jag ignorerar det tecknet och lockar henne att fortsätta så kommer en större reaktion att komma alldeles snart. Även om en inte jobbar med eskalerande tryck så går det ju nämligen att råka locka en häst att passera sin komfortzon genom att använda extra åtråvärda belöningar, superhög förstärkningsfrekvens osv. Ibland kan det vara en rimlig lösning för att komma runt något som inte går att lösa på annat sätt. Men ofta kan det sabotera ens mer långsiktiga träning, så här gäller det att vara försiktig. 

Så oftast är den bästa lösningen för oss att antingen låta Dunnit beta lite åt sitt valda håll en stund om det finns gräs, alternativt strössla ut lite att äta på marken eftersom det är lugnande. Sedan låta henne göra lite enkla välförstärkta övningar som handtarget och följa i gå baklänges position. Sedan checka av om det är ok att fortsätta framåt, vilket det oftast är om inte nya potentiellt läskiga stimuli hunnit dyka upp under tiden. 

Men vissa dagar väljer jag att bara göra väldigt trygga saker på ridbanan (som är hennes happy place) eller ingenting alls med henne när jag märker att hon ligger högt i stress av saker som påverkat henne redan innan jag kommit till stallet. Hur snabbt hästen hamnar i överväldigande triggerstapling beror ju på vilket känsloläge den befinner sig i när en börjar. Ens häst kan vara påverkad av sådant som förändringar i flocken, pälsfällning, mygg och broms, händelser i miljön runt hagen som byggarbeten eller trädfällning. Blåsigt väder gör ofta att hästar är mer stressade än vanligt och etolog Renate Larssen har skrivit ett väldigt bra inlägg om varför som du kan läsa här. 

Smärta påverkar också stressnivån och gör hästen mer reaktiv. Många till synes obegripliga och kraftiga reaktioner kan handla om oidentifierad och obehandlad smärta. Dvs hästen reagerar på saker i miljön som den skulle kunna hantera i vanliga fall, men som ovanpå smärttillståndet blir droppen som får det att rinna över. 

Jag kan lätt relatera till det här efter min ryggskada. I vanliga fall är en lätt puff i trängsel i svängdörren på ICA inget jag ens tänker på. Men när jag är rädd för att en knyck i ryggraden ska ge ilningar av smärta känner jag mig plötsligt folkilsk i trängsel, redan innan någon nuddat mig. Jag har också varit betydligt mer lättretligt och lättare fått ilskeutbrott när jag haft ständig värk. Jag har liksom inte orkat med någon mer motgång ovanpå smärtan. Nu när det ligger bakom mig så är jag en snällare och gladare människa igen. Men jag har också en ännu starkare önskan om att alla som har en grinig, sur häst som visar missnöje vid skötsel, sadling eller träning skulle gå till botten med vad som felas deras häst och åtgärda det. För det handlar inte om karaktärsdrag att vara sur, ilsk och reaktiv. Det är signaler om att något behöver förändras så att hästen kan må bättre. 

Värt att nämna är också att även glädjefylld stress kan leda till triggerstapling. Om hästarna precis dragit världens vårbus i hagen kan det vara väl investerad tid att låta alla lugna ned sig lite innan en plockar in unghästen för hantering och träning.

Min underbara unghäst Unna som alltid vill lite till och undrar varför jag måste åka hem!

Inom belöningsbaserad träning ser vi också hur ätbara belöningar som hästen värderar väldigt högt kan göra att den blir övertaggad i träningen. Det här kan vara en utmaning när en är ny på att träna belöningsbaserat. 500 kilo glad och entusiastisk häst är en helt annan utmaning än 20 kilo glad och entusiastisk hund i träningen.  På torsdag 20 april har vi därför i föreningen BHIS  en onlineföreläsning som riktar sig till alla som är nya på belöningsbaserat eller som är nyfikna men ännu inte testat. Våra föreläsare Sandra Månsson och Elna Lundgren kommer att lotsa er till en trygg och säker start! 

För dem som befinner sig i Knivsta med omnejd så finns möjlighet att träffa föreningen på lördag den 22 april vid Hästens Dag på CIK. Jag och en av föreningens andra Knivstabor Hanne Aune kommer att stå beredda att svara på frågor om  belöningsbaserad träning och berätta om föreningen samt ordna en liten tipspromenad med fina priser. Det här är föreningens allra första livemedverkan någonstans eftersom vi bildades under pandemin. Förhoppningsvis blir det fler i lite större sammanhang framöver, men det känns tryggt att få öva i liten skala först. 

Föreningens allra första fysiska event ägde faktiskt rum för två veckor sedan då styrelsen träffades på plats för första gången för att ha en arbetshelg. Under 24 intensiva timmar på Sigtuna Folkhögskola lärde vi känna varandra lite bättre än vad som är möjligt via Zoom, diskuterade våra visioner för föreningens framtid och planerade för hur vi skulle uppnå dem! Så värdefullt att alla hade möjlighet att avsätta den här tiden tillsammans och en stor eloge till våra långväga styrelsemedlemmar från norr och söder som fick lägga så mycket tid på resandet. Vi har mycket som vi vill göra för att utveckla föreningen men vi behöver också vara realistiska med vad vi kan hinna och orka med som ideellt arbetande. Föreningsliv är roligt och ska fortsätta vara roligt, inte belastande! 

Intensivt visionärsarbete pågår!

Följ gärna föreningen BHIS på våra sociala medier för att se vad som händer framöver! Länkar finns på hemsidan. 




Läst 21908 ggr Kommentarer Kommentera

Här hittar du alla våra husbloggare


Ansvarig utgivare: Cajsa Ekström Arman

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.