Kajsa Boström
MAR
29
2016
MEST LÄSTA BLOGGINLÄGG 2016 – PLATS 3
Detta blogginlägg återpubliceras eftersom det var det tredje mest lästa, i sin kategori, på Hippson.se under 2016.

Vad betyder de där orden?

"En uppförandekod (från engelskans Code of Conduct) är riktlinjer för hur ett företag eller en organisation ska bedriva sin verksamhet på ett etiskt, socialt och eller miljömässigt riktigt sätt. Koden kan vara framtagen av företaget eller organisationen själv, eller av en branschorganisation, ibland under medverkan av externa intressenter."  
Källa: Wikipedia

I Ridsportens Tävlingsreglemente finns Code of Conduct nedskrivet: http://www3.ridsport.se/Tavling/Tavlingsreglemente/Code-of-Conduct/

Det är inte en lag eller förordning utan ett frivilligt åtagande. Alla som håller på med hästar i någon form omfattas av detta "frivilliga" åtagande.

Sunt förnuft, omdöme, empati och förståelse för hästen kan tyckas självklart men så är inte fallet.

Ibland brister allt det där hos den som hanterar eller rider en häst och då hoppas jag att det finns människor omkring som kan både reagera och framförallt ingripa.

Vi har under många år haft omvärldens och medias ögon på oss i dressyrsporten, just på grund av det som betraktas som våldsam eller smärtsam ridning/inverkan på våra hästar. I min värld har det varit en positiv uppmärksamhet. Alla kan göra ett misstag men ett inrotat beteende eller hanterande av hästar är inget misstag. Det är systematiserat.

Man skulle kunna tro att andra grenar av ridsporten har ett bättre (mindre våldsamt?) sätt att träna och tävla sina hästar, men det tror inte jag. Det handlar bara om var fokus från omvärld och media hamnar. Samt av vad som av hävd är accepterat eller hur mycket pengar som är inblandade.

Igår, på bästa sändningstid i SVT, visades ett klipp från hoppningens framridning på Gothenburg Horse Show där en hoppryttare på ett brutalt sätt bestraffade sin häst för att den snubblade. Den ryttarens ridning lämnade mycket övrigt att önska överlag, även inne på arenan.

Jag undrar, var befann sig FEI:s stewards, de som ska finnas på framridningen för att se till så att hästarna inte far illa? Det är väl inte så att de valde att titta bort? Det handlar ju om mycket pengar och internationella "stars"...

Ingen kan rättfärdiga det där simpla uppträdandet den ryttaren uppvisade. Nu hoppas jag ett de som lyssnade och tittade på TV:s sändning och fick höra att det var ett korrekt sätt att tillrättavisa en häst som citat: "går och sover" och "inte är här och nu" har någon kunnig och utbildad person i sin närhet som kan berätta att det där var ett exempel riktigt dåligt uppträdande mot ett oskyldigt djur.

Jag blev upprörd, arg och ledsen igår och det håller i sig. Så nu sticker jag ut hakan och säger att det där var dålig ridning av en omdömeslös ryttare. Om man som ryttare inte kan hantera ett dåligt resultat, på vilken nivå det än gäller, då ska man ta en kurs i självbehärskning och självinsikt. För det är INTE hästens ansvar hur DU lyckas på banan.


Läst 86587 ggr Kommentarer Kommentera

Det jag kommer ihåg, bortsett från vad Hugo Simon och de andra världsstjärnorna visade upp inne i arenan, var ”månglarnas tempel”, dvs alla ridsporthandlarna som trängdes i gångarna utanför. Det var TRÅNGT och RÖKIGT, knappt möjligt att förflytta sig eller andas i pauserna. Så Eurohorse-mässan var ett lyft när den sparkade igång.

Ryttarfesten som på den tiden gick av stapeln på lördagskvällen efter tävlingarna (för en del verkade ryttarfesten pågå dygnet runt på den tiden) var också en trång och rökig tillställning, men det var helt ok. Det var en ganska intim tillställning, startfältet var inte så stort då, vi var många lokala representanter ibland världsryttarna.

Hur jag hamnade där? Jo, jag var hästskötare hos en hoppryttare i Åke Hultbergs team. Då fick jag vara med när de stora elefanterna dansade! Och dansade det gjorde jag,  jag har stuffat runt med Eddie Macken – min stora idol på den tiden.

Vi kan säga att Göteborgs stora hästevent var annorlunda förr, dressyrinslaget var inte påtänk och det är roligt att tänka på hur det ändrat sig över tid nu när jag ska sätta mig på läktaren för femtioelfte gången. Nu tittar jag bara på dressyren, hoppningen kan jag se på TV. Det som är roligast är att alla människor i vårt avlånga land är på plats samtidigt. Mingel, mingel…

Om någon undrar så dansade Eddie precis lika bra som jag tyckte att han red. En riktigt stilig irländare med grön ridjacka och glimten i ögat…
  

Eddie Macken - Boomerang Aachen 1978
Eddie Macken i Aachen 1978.

Läst 60796 ggr Kommentarer Kommentera
MAR
24
2016

Det här händer med hjärnan när du slår i huvudet, så TA PÅ HJÄLMEN!

Ridsporten fostrar, tjejer blir ledare (säkert någon kille också) och alla vi som jobbat med hästar vet att blod, svett och tårar är det som ska till för att lyckas.

Allt detta med att lära sig ta ansvar, ta hand om och alltid ge sitt yttersta är bra. Ge aldrig upp, kom igen och lipa inte, är sådant jag matats med sen jag börja klappa på en ponny.

Men finns det en grej, eller mer en tradition som jag tycker är riktigt korkad och otidsenlig.

”Upp igen, nu har du bara xx gånger kvar att ramla av” eller ”Upp igen, den (hästen benämns ofta så när den är i onåd) ska inte lära sig att slänga av när det inte passar!”

Det finns fortfarande de som hävdar att det härdar en ryttare att ramla av. Vem har inte matats med ”sanningen” 100 ofrivilliga avsittningar är det optimala samt att det är klokt att snabbt komma upp i sadel igen? Ett argument brukar vara att ryttaren inte ska hinna bli rädd eller att hästen inte ska lära sig att ”det går att komma undan”

Stopp!! Det är definitivt inget heroiskt i att vara snabb upp i sadel efter en avramling. Du ligger på backen, förhoppningsvis utan några mer smärtsamma eller bestående men och hästen har redan glömt vad som hände och varför det hände. Det är omöjligt att påverka något som redan hänt. Det smartaste här är att tänka efter, andas och framförallt känna efter. Sen kan du sitta upp om det fortfarande verkar vara en bra idé.

Vi hade på träning en situation häromveckan där resultatet blev att ryttaren åkte av och det med eftertryck. Jag har alltid hjärtat i halsgroppen när det händer något, jag har efter alla år inte vant mig. Nu gick det bra, även om ryttaren blev en smula omtumlad.

Det var av olika orsaker aldrig tal om att sitta upp igen och det är jag extra glad för nu. Ryttaren ringde någon dag efter och berättade att den där hjärnskakningen var verklighet, den jag varnade för direkt vid fallet.

I ögonblicket är det nog svårt att känna efter riktigt. Jag vet av egen erfarenhet att det i affekt går att sitta upp och rida med trasiga revben och lättare hjärnskakning även om verkligheten kommer ikapp efter en liten stund.

Min åsikt är att har du åkt av, låt bli att sitta upp direkt. Oftast, tack och lov, är du mer arg än skadad och är även då mindre lämplig som ryttare.

Det finns en anledning till att du idag inte få fortsätta rida inne på tävingsbanan om du åkt av. Även en lättare hjärnskakning, du behöver inte slå i skallen för att få en sån, kan ge långvariga eller bestående men om den nonchaleras.

Jag hoppas att WC-tävlingen i Göteborg nu  påskhelgen blir befriad från olyckor och att hjälmarna även sitter  på dressyrryttarnas huvuden.

                                                  GLAD PÅSK!

Fall of


Läst 66829 ggr Kommentarer Kommentera

Någon dag ibland, speciellt på vinterhalvåret kan jag fundera på varför jag håller på med mitt jobb. Att vara tränare är på vintern är kallt, s----ns kallt. Ta på bra kläder, säger någon hurtbulle. Jodå, jag brukar ha ett antal lager av de bästa kläderna, men jag fryser som en hund.

En namnkunnig företrädare för yrket tyckte att vi, dressyrtränarna, bara ska jobba i isolerade ridhus och begränsa oss till att ha en handfull elever. Jaha, hur tänktes det där? Jag vet inte jättemånga ridhus i Väst- och Sydsverige som är utrustade på det viset och jag vet också många ryttare som vill ha hjälp.

Så jag biter ihop, stretar på genom vintermörkret och är lycklig när det är mars igen. Kylan är en nackdel med jobbet, fina hästar och engagerade ryttare är de stora fördelarna.

Trots (eller tack vare?) alla år som tränare kommer jag ofta på mig själv med att stå med ett leende på läpparna när jag jobbar. Anledningen kan vara en ryttare som får till det, en häst som verkligen anstränger sig att försöka eller bara en positiv och energifylld känsla.
Förra helgen hade jag kurs med elever jag jobbat med i många år. Båda dagarna var det en go´ känsla i ridhuset. Bra gemenskap, 10 grader varmt,  arbetsro och positiv inställning hos alla förgyllde den helgen. För att inte tala om alla duktiga hästar!

Igår var det "vanlig" måndag, men med sol och vi kunde vara på utebanan utan att jag frös! Dessutom var Dollan, en av mina favorithästar, på besök. Hon har det där jag gillar hos en häst och jag tror den har möjligheter att bli en riktigt fin dressyrhäst.

Många tycker hon är vacker, men det tycker inte jag. Däremot blir jag löjligt lycklig när jag ser hur hon tar till sig sina arbetsuppgifter, då blir hon vacker på något sätt. Eller kraftfull kanske är ett bättre ord. Både ryttaren och jag gick hem efter träningen med mungiporna vid öronen.

Möt Delores f -11 e. Diamonit - Fürst Heinrich:


Läst 58311 ggr Kommentarer Kommentera

Under vintern har jag av olika anledningar funderat över det här med sadlar.

In/utpassning, stoppning ut eller stoppning in. Sadlar för extra bogfrihet, sadlar för bättre lårstöd (?), sadlar i kalvskinn, sadlar annat skinn och sadlar med luftkuddar. Bruna sadlar med dekorsömmar eller svarta utan. Bomlöst eller med bom är också en valmöjlighet.

Just det, en nära nog oändlig uppsjö av möjligheter. Det finns i direkt anknytning till denna omfattande sadelmarknad nästan lika många personer som erbjuder sina tjänster för att passa ihop sadel, häst och ryttare.

Sadelinprovare gör sadelutprovningar, så sammanfattades saken i en artikel jag läste. Jag vet inte hur utbildningen till sadelinprovare går till men jag antar att den är lång för det verkar vara väldigt komplicerat att utföra jobbet. Hästnäringen  är stadd i utveckling, det kommer nya yrkeskategorier hela tiden och idag fick jag lära mig ytterligare något, det finns sadeltekniker! Jag vet inte exakt vad titeln innebär, kanske är det en kombo av sadelmakare och inprovare, jag ska forska.

Jag har denna veckan kontaktats av två av varandra helt oberoende ryttare som båda hamnat i omöjligt läge med sina av proffsinprovare utprovade sadlar. (Det gäller att hålla tungan i styr.) Jo, bägge har anlitat sadelinprovare vilka båda åberopar någon form av examen eller legitimation.

Båda ryttarna har alltså sadlar som är speciellt utprovade till deras hästar (fast nu passar de inte längre) inom de senaste 7-8 månaderna och båda sadlarna är nu också totalt utdömda av andra inprovare/sadeltekniker. Rådet till båda ryttarna, byt sadel!

Hur i hela fridens namn kan det vara möjligt? Det handlar om två hobbyryttare som med varsin högst normal vuxen hobbyhäst köpt var sin sadel av etablerade märken i prisklassen 25-35.000:-. Nu står båda med en "ny" sadel som tappat två tredjedelar av sitt nypris vilka nu behöver säljas för att nya ska passas in.

Stackars människor, de är i sin hängivenhet mot hästarna tämligen utsatta måste jag säga. Det kan väl inte vara raketforskning precis att hitta en passande sadel till en vanlig häst?

Mitt eget sadelhandlande genom åren har ekonomiskt inte gynnat någon mer än mig själv. Samma märke har det blivit och långa samarbete med sadlarna har gjort notan billig. Tack och lov...


Läst 38863 ggr Kommentarer Kommentera

”Vi tarrr och rrrrider skolan öppna till vänsterrr.”

Jag kan höra de där rullande r:en om jag blundar, trots att det gått många år. Hans Helge Rasmussen,  en gång kapten i det militära, god tävlingsryttare och FEI International Dressage Judge, stod i manegen och menade att jag skulle göra just det där, ”skolan öppna till vänster”.

Nu kan jag erkänna att där och då hade jag ingen koll. Jag visste att fram- och bakdel skulle gå på olika spår men det fintstilta, det där med ställning – böjning – tvärning, det var överkurs.

Men hur det var så gjorde jag som jag sett andra göra, hästen var förmodligen på tygeln och jag fick med beröm godkänt. Tur, men hur gick det till?

Jag minns inte och med tiden blev jag bra på att rida ”skolan öppna” både till vänster och höger. Något jag hade lovat mig själv när jag satt på Hans-Helges kurs och inte hade en aning.

Så här står det om Öppna i Tävlingsreglementet TR II:

”Hästen ska, med tydlig eftergift i inre sidan vara ställd i nacken och böjd i bålen från rörelseriktningen. Bakdelen ska, utan att (framifrån sett) bakbenen korsas, gå på spåret och framdelen innanför, varvid inre frambenet trampar framför och förbi det yttre. Hästens böjning i inre sidan ska vara så stor att inre bak- och yttre framhov går på samma spår (tre spår) i en konstant vinkel mot spåret om ungefär 30 grader.”

Det låter onekligen krångligt och nu kommer jag till min fundering, varför är ”För lite böjning” den absolut vanligaste kommentaren om en öppna i ett domarprotokoll?

I en korrekt öppna på tre spår är böjningen i bålen på hästen ytterligt liten. Det jag som tränare oftast ser som avvikelse från det optimala är att hästarna blir framtunga, bakdelen faller utåt från linjen och då klarar ingen häst att visa en korrekt böjning i bålen. Men då är det inte ”för lite böjning” som är felet utan balansen och brist på samling.

Som ett följdfel försöker ryttaren böja halsen och nu blir det svårt att reda ut vad som är vad.

Öppnan försvinner ur programmen efter Int I för att ge plats åt piaff och passage. Tur det kanske, för det är ovanligt att betygen på rörelsen kryper över 7.

Betyg 8 (bra) förekommer ibland i bedömningarna, men jag har vid min högst ovetenskapliga undersökning av protokoll mycket sällan sett någon på en öppna. Så ett tips för att höja procenten, öva och bli ruggigt bra på att rida ”skolan öppna”!

/Kajsa


Läst 33927 ggr Kommentarer Kommentera

Nej, det är en sanning med modifikation och när det gäller säkerhetsfrågorna inom ridsporten är jag väldigt glad att de tas på stort allvar idag.

Hjälm på huvudet var inget krav när jag började min karriär. Vi red oftast som vi stod och gick, barhuvade med jeans, träskor, gummistövlar eller gympadojjor på sommaren och Lovikkavantar, tjockmössa och Scoterkängor eller Snowjogging på vintern. Vi hade inte en aning…

Säkerhet i form av utrustning finns det ett oändligt utbud av och frågan är vad som är bra. Efter att ha sett på TV i torsdags, test av 3 olika hjälmar, fick vi skrivet på näsan att ett högre pris inte (alltid i alla fall) ger högre säkerhet. Frågar någon mig om råd säger jag, rätt märkning, passform och ventilerad. Snygg är bonus och vettigt pris ett måste. Dyr, mindre dyr och ”billig” hjälm gav vid TVs test samma skydd åt vår ömtåliga hjärna.

Säkerhetstigbyglar finns också i ett otal variationer.  Jag har genom åren testat de flesta, med blandad entusiasm. Jag har också testat speciella dressyr- och hoppstigbyglar, vinklade åt olika håll, samt en modell där stöveln kilas fast i räfflor i stigbygelplattan.

Inte min grej, jag vill ha och rider bäst med ”old-school”, den otrendiga raka klassiska stigbygeln med lite tyngd i. Plan stigbygelplatta, kort sagt inget nytt, inte metallic-rosa eller svängda i någon led. Men som sagt, det är vad jag gillar. Jag ser gärna att alla andra säkrar upp sig med anpassad utrustning!

Jag red en elevs häst häromdagen och det tog en stund innan jag fattade varför jag inte fick stigbygel stilla som jag ville ha den på foten. Plattan vinglade under foten!!  Skumt.

Idag har jag full förståelse för min träslöjdsmagister Gunnar Falks förvirring när han vintertid fick hjälpa oss hästtjejer att tillverka stigbyglar i trä. De kläddes senare med fårskinn och den riktigt händiga fick också dit en tåhätta, också den fårskinn. Vi var händiga när vi ville!

Som sagt allt var inte bättre förr, vi hade kanske tur som överlevde?

                                                  

                 Mina trogna gamla följeslagare...


Läst 31526 ggr Kommentarer Kommentera

Media eller enskilda personer får emellanåt skäll för vinklade reportage eller "snedvridna" bilder när avsikten är att skapa debatt eller starta s.k. mediadrev. Förfärligt när det drabbar någon oskyldig stackare.

Vi inom ridsporten är inte undantagna från detta fenomen. Kameror av alla modeller finns alltid närvarande och används för det mesta för den goda saken, men tyvärr inte alltid.

Populära, framgångsrika ryttare och tränare är oftast de som har objektiven riktade mot sig så fort de sticker ut näsan från eget stall. De fotas överallt och i alla möjliga och omöjliga ögonblick. En del ryttare känner sig orättvist behandlade då de upplever att de ofta fotas i "fel" ögonblick.

Ingen ska behöva känna sig förföljd, oavsett av vad. Vi vill ha en öppen sport och då har alla ett ansvar. Jag pratade om detta på ett föredrag, att förhålla sig till sporten och hästarna på sådant sätt att möjligheten till att missförstås inte finns.

Jag tog Tinne Vilhelmson Silfvén som exempel. Jag kan inte minnas att hon någonsin varit i hetluften eller ifrågasatt vad det gäller hästhållning, träningsmetoder, ridning eller något annat där hästar skulle kunnat fara illa. En bra förebild!
  

Lyckligtvis är Tinne som nationell eller internationell stjärnryttare inte ensam om att vara ett gott föredöme, de är fler.

Länken här under skickade en kompis till mig. Charlotte Dujardin och Carl Hester har varit i Jerez, Spanien på turné i några veckor. De var följda av media hela tiden och allt de gjorde publicerades. De båda är i min värld väldigt bra på att sprida en positiv bild av dressyrsporten.

Charlotte to join Royal School at Jerez!

Nu är det Bruksprov på Flyinge och stora tävlingar i Borås, Gina Tricot Grand Prix . Det blir många tillfällen att se fina hästar och duktiga ryttare. Hoppas det kommer finnas bra, rättvisa reportage och många fina bilder i media under veckan. Precis som det ska vara när ridsporten visar upp sig för omvärlden.


Läst 32848 ggr Kommentarer Kommentera

Jag har miljoner idéer. En av dem jag gillar riktigt mycket är att jag kom på att jag skulle implementera min golftränare/mentalcoach Lasse Evertsson PELEVA i mitt arbete med mina elever. Vi har kört två föreläsningar i vinter för en större grupp bestående av mina elever, mina "civila" vänner och ett gäng av mina golfkompisar. Temat har i korthet varit: "Ge mig möjlighet att växa och hur leder jag mig själv på bästa sätt." Mycket uppskattat och ett roligt sätt att träffas avsuttet i vintermörkret.

Igår var det dags för nästa steg, de som ville mer, den lilla exklusiva "OBS-klassen" hade sin första sittning. Namnet kommer av en humoristisk tillbakablick till min skolgång. De (vi?) som ibland skötte skolan så-där-bra kunde få lite s k studiejälp i mindre grupp. Då fanns det resurser i skolan! Idén var god och alla fick den hjälp de behövde.

Ämnet för min mycket välartade s k OBS-klass är "Träna för tävling" och tanken är att deltagarna ska få hjälp att på bästa vis hantera sig själva när de är under press, alltså t ex i tävlingsmomentet.

Det är väldigt intressant att ha en föreläsare som inte kan något om hästar. Lasse kan "allt" om golf, mental coaching och mycket annat. Han har bl a jobbat med elitidrottare inom andra grenar. Alltså kunde vi idag lära oss saker från en hockey- eller fotbollsspelares mentala arena. Väldigt lik vår!

Vi hade en rolig och inspirerande dag, insikterna duggade tätt och det blev många goda skratt... Första halvan av dagen pratade jag träning av hästen och andra halvan pratade Lasse om att träna sig själv.

En liten grupp ger ett bra samtalsklimat och det var "högt i tak" i resonemangen. Det är full diskretion, inget som blir sagt kommer utanför rummet. Det är roligt att se hur gruppen växer ihop genom ömsesidig förståelse!

Det är ett projekt, testa nytt är spännande. Vi kan bli mycket bättre på att förvalta och utveckla våra förmågor utanför sadeln. Vill vi vara en julgranskula i glas eller en studsboll?

Vi växer och "Kan du så kan jag!".

Full koncentration...
Full koncentration...
  

Läst 27448 ggr Kommentarer Kommentera
MAR
04
2016

Sto, fux, nyss fyllda fem år och med holländskt Jazz-blod i härstamningen. Klart att den kan bli lite uppstudsig, en smula fräck eller ha attityd.
  
Rund i kroppsformen och mycket välmusklad, inte konstigt att sadeln någon gång kasar lite hit och mest dit.

Het i hoppningen, självklart. Hon är explosiv och blir gärna lite för "stark" men hoppar bra!

Ganska besvärlig att rida ut på tur. Vill inte alltid lämna gården, är tittig och väldigt bestämd på var hon vill gå. Eller var hon inte vill gå.

Otroligt alert på nya ställen, en grävmaskin i närområdet kan fördärva ett tänkt träningspass.

När hon blir riktigt avig är hon uppe på bakbenen i ett huj. Har ibland lite gjordtvång men det är ju inte så farligt.

Ja, det skulle kunna vara så, att allt detta hänger ihop med temperamentet. En ung fuxig märr avlad för prestation, klart att det blir en vass individ. Dessemellan går hon så att alla som ser henne blir imponerade.

Men... jag känner mig ofta som ett enda stort MEN. Det är något jag ser, korsat med en vag känsla. Ingen hälta, eller? Ojämn, eller? Den är ju besiktigad utan anmärkning och friröntgad...

Det hettar till, ryttaren åker i backen och där bestämmer vi oss unisont. Dags för veterinären.

Kliniken bekräftar nu efter några dagar det vi misstänker. Den fuxiga märren skulle lika gärna kunnat vara en brun valack. För oavsett kön eller färg, hon har ont på riktigt och talar på sitt vis om det för oss. Men hon är inte halt.

Nu får vi se vad som händer...


Läst 38416 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 nästa » sista » 

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.