Portugal-bloggen

Jag fick en helt fantastisk jul med min älskade familj. Nu är jag uppe i min gamla hemstad Piteå i norrbotten. Jag har hunnit med att ha en 2-dagarskurs på ridskolan i working equitation. Det var 6-7 ryttare på olika nivåer. Jag hade några ridskoleryttare som red på Piteå Ridklubbs hästar. Jag blev så otroligt glad i själen av att se dessa ryttare. Jättefin sits, bra balans och bäst av allt var deras inställning till hästen. Det var aldrig något om att hästen inte gjorde si eller så utan direkt det inte gick så tog ryttarna ansvar och försökte korrigera sig själva. Andra dagen fick deltagarna rida och träna på en bana jag hade ställt upp. En av dem var lite yngre och jag frågade om hon ville lägga upp hindret till ett räcke då det bara var ett kryss. Jag kommer ihåg hur jag var i min ålder, då ville man helst galoppera och hoppa hela tiden. Men tjejen (som jag valt att inte skriva namn på) sa till mig att ridskoleponnyn hon red hade haft ett problem med hovarna och inte skulle hoppa så mycket. Man kan lätt tänka sig att någon i den åldern skulle ha "glömt" att berätta om det för att få hoppa 60 cm i galopp, men hon tänkte på hästens bästa. Jag vill ge massor med beröm till PRK för deras elever och deras attityd till hästarna.

Även de ryttare som kom utifrån skötte sig toppen och jag tror alla var nöjda med kursen. WE är så roligt när alla kan vara med, oavsett nivå och hästras. Jag är fortfarande väldigt oerfaren när det gäller att träna andra, men det är en rolig utmaning då alla är olika och man får pröva sig fram till bra lösningar.

Igår satt jag hela förmiddagen (japp, jag är en hästnörd) och tittade på träningar för Eva Holmgren som lotsade ekipage i dressyrens konst igår. Eva tränar ekipage i hela norrbotten och har själv många framgångar i sadeln i både hoppning och dressyr. Hon är en god vän och en förespråkare för hästens bästa. Det var väldigt inspirerande att lyssna på hennes instruktioner till dessa ryttare på lite olika nivåer. Hon har massor med erfarenhet och kan snabbt sortera ut var fokus ska ligga på under dagens pass. Hon förklarar på ett sätt som passar varje ryttare och har alltid svar på varför vilket jag tycker är viktigt för att ryttaren verkligen ska kunna ta det till sig. Sitsen var hela tiden återkommande hos alla ryttarna och hon ser till att det händer, inte bara säger till två gånger och sedan går vidare. Alla ryttare fick rida framåt och att hästarna skulle söka kontakten, inte ryttaren som drar ihop halsen och säger att hästen går på tygeln. Jag hoppas att jag någon gång ska kunna bli lika bra på att träna ekipage som Eva! Tränarna är så otroligt viktiga och jag tror återigen att Piteå Ridklubb verkligen har lyckats samla tränare som bidrar till bra ridning och inställning till hästarna.

Ibland behövs det bara en tränare som har tuffare attityd och inte följer boken. Kanske tar genvägar i utbildningen och har fokus på hästen så ryttaren inte behöver ta någon kritik eller ändra sin ridning. Börjar många följa den strömmen och gå efter resultat på tävlingsbanorna blir det lätt en ond spiral. Jag hoppas att alla ni som tränar för någon är nöjda och gör framsteg tillsammans med era hästar. Men jag tror det är viktigt att ibland analysera och tänka efter hur man rider och tränar. Har tränaren fokus på mig som ryttare och min sits? Stämmer det min tränare säger med vad som står i tex ridhandboken? Är min häst avspänd och harmonisk när jag tränar? Får jag mycket motstånd från min häst under passet? Måste jag jobba hårt eller kan jag rida med lättare hjälper? Blir min häst bättre i kroppen med muskler på rätt ställe eller blir den fulare?

Vi rider på levande djur utan en egen röst. Det gäller att vi tar ansvar och söker kunskap hos kunniga människor med bra hästsyn.

Gott nytt år på er <3

Astrid

Våran lilla familj :)

Eva och mamma när de hälsade på mig våren 2015.

Hittade en härlig bild på mig och Franja. Eva bad ibland sina elever att göra en överstrykning för att kontrollera att de inte håller i för hårt i tygeln och att hästen kan gå kvar i balans. Testa det ibland! Denna bild finns också på mitt instagram där ni kan följa mig på astridhedman .


Läst 31683 ggr Kommentarer Kommentera
DEC
23
2016

I tisdags anlände jag med flyg till huvudstaden och blev upphämtad på Arlanda av mina föräldrar som bilat ner. Vi hade en dag i Stockholm och umgicks med min faster och min kusin. Mysigt! Torsdag körde vi vidare till Leksand där vi är nu och ska fira julen med min farbrors familj. Älskar att vara här, dalarna är så himla mysigt och jag har så många underbara minnen härifrån. Jag blir alltid väldigt trött första dagarna på min semester så jag har inte gjort många knop. Men det är skönt att inte ha så många planer utan vill man lägga sig och vila 1 h mitt på dagen så kan man göra det. Jag hoppas att mina hästar mår bra, har inte börjat längta hem ännu, men jag vet att de är i goda händer.
  
Är lite ridsugen, men kommer ha kurs tisdag och onsdag i Piteå så det ska bli roligt. Är det någon som vill komma och titta är ni välkomna :)
  
Såg dokumentären på SVT idag om Peder Fredricson. Blev så otroligt imponerad och inspirerad. Snacka om fokus! Att inte lämna saker åt slumpen utan att planera och förbereda. Jag blir helt pirrig i magen då jag tänker på hur det skulle kännas att gå in på banan i en OS-final och veta att om man gör en felfri och snabb runda har man medaljchans. Jag är en väldigt lugn person och blir sällan nervös inför tävling. Klart att man ibland kan känna press, men jag hanterar normalt det på ett bra sätt. Jag har aldrig jobbat med mental träning, det är bara så jag är. Det skulle vara intressant att lägga tid på detta och se om jag kan bli ännu bättre om jag jobbar aktivt med det. Ska kolla efter bra böcker om mental träning för att beställa hem. Tips mottages tacksamt :)

Jag tror något som Peder säger är väldigt viktigt, att inte sätta för låga mål. Man ska inte vara för blyg utan våga gå in för vinst och planera därefter. Jag ska försöka bli lite kaxigare och lägga upp en plan för både mig och hästarna. 2017 blir mitt år!

God jul och jag hoppas ni får tillbringa den med er familj.

Kram

Känslan när man vet att man vunnit är svår att beskriva. När jag har vunnit känner jag mig väldigt uppfylld. Men det dröjer inte länge förrens man vill ha den känslan igen. Fast även om det är härligt att vinna kan det vara minst lika viktigt och lärorikt att förlora ibland.


Läst 32897 ggr Kommentarer Kommentera
DEC
14
2016

I söndags gjorde jag och Nuno en liten film. Nuno har nämligen kommit på ett supersmart sätt att göra knoppar på lång man! Det är mycket lättare att göra än den traditionella flätan och man slipper klippa och rycka för att göra få "knoppman". Det sitter väldigt bra så man riskerar inte att få "berg-och-dalbana-fläta".

Har kommit på massor med bra saker jag vill skriva om, tänker ta med mig datorn när jag åker till Sverige om 1 vecka. Då kommer jag ha massor med tid att sitta och skriva utan att somna :) Just nu är det väldigt nära då jag sitter i soffan och har brasan igång. Har noll julstämning dock. Portugiser är otroligt smaklösa när det kommer till julpynt (om de ens pyntar). När man kör genom byarna är det nära att man blir blindad av alla blinkande ljus i grönt, rött och blått. Förstår verkligen inte varför de måste ha blinkande ljus! Mycket finare att ha vanligt vitt ljus som är på konstant. Lite konstigt utan snö och med palmer istället för granar.. Får jobba upp stämningen när jag kommer till Sverige, längtar!

Här är the movie:

Stor kram!

Astrid


Läst 75461 ggr Kommentarer Kommentera

I söndags åkte jag och Cauteloso på årets sista tävling. Det var regional dressyr på min gamla arbetsplats i Freamunde. Jag bestämde mig för att rida samma klass som jag har ridit de andra 2 gångerna. Jag hade kunnat rida ett snäpp svårare nivå, men det är rätt kul att jämföra procenten från varje tävling. Tänker också att Cauteloso är i mer behov av att få komma ut och få erfarenhet än att visa upp svårare rörelser. Nästa år!

Tävlingen gick jättebra, hästen kändes verkligen superfin och helt med mig. Han har varit lite markskygg tidigare och det var rätt mycket solkatter på ena långsidan. Cauteloso tittade lite när vi red runt innan startsignalen, men väl inne på banan var han 100 % koncentrerad på mig. Härlig känsla! Har film som jag ska lägga ut också. Vi fick 67 % och vann även om vi bara var 3 starter i min klass. Då har vi gått från 62 till 65 och nu 67 % :)

Har funderat på hur mycket fokus det är på vart hästen har sitt huvud. Har tittat på videon med Cauteloso där han momentalt kommer lite bakom lod då det fortfarande fattas styrka. Men vi måste lära oss att se skillnad på varför hästen kommer bakom lod. Är det för att ryttaren drar i tyglarna för att hästen ska gå där eller är det för att hästen inte är stark och ibland inte håller upp sig för att gå med nosen i lod eller framför. Nu vill jag inte att ni ska tro att jag kommer försvara att hästen går bakom lod. Jag menar snarare tvärtom, det gör ingenting om huvudet kommer upp ibland. Var inte rädd och få panik, du är ingen sämre ryttare för det. Fundera varför och försök rida ur det, inte genom att försöka dra ner huvudet eller sätta på graman.

När jag rider tänker jag egentligen inte så mycket på vart hästen håller sitt huvud. Jag vill att hästen ska vara lätt att styra, bjuda framåt och bromsa när jag ber om det. Den ska gå i balans och hålla upp sig själv. Jag försöker ha en lätt kontakt med hästens mun och givetvis måste man ibland ta lite mer för att hästen accepterar tyglarna. Jag ska förklara mer ingående med vad jag menar när jag säger att hästen ska acceptera tyglarna.

När jag vill bromsa upp (avsaktning, halvhalt tex) använder jag först min kropp. Jag sitter lite mindre med i rörelsen, spänner mellandelen och skänklarna går ner och lite bakåt för att sittbenen ska hamna rätt i sadeln. Låg tyngdpunkt, ej tungt och absolut förbjudet att luta bakåt med överlivet. Då blir det motstridiga signaler för när vi lutar oss bakåt skjuter vi fram sittbenen som säger till hästen att gå framåt.

Händer det ingenting när jag gör detta så kramar jag i tyglarna. Jag kramar med mer och mer tryck tills det att hästen svarar upp, då mjuknar jag omedelbart av i fingrarna utan att släppa och få glappkontakt. Här tror jag att många, i tron om att vara snälla med hästen, gör misstaget att mjukna av innan hästen faktiskt reagerat på din förhållning. Detta leder till att man aldrig blir "klar" med förhållningen och då är det lätt att det blir mer och mer i handen. Det är superviktigt att man har en elastisk kontakt, inga ryckiga tygeltag mao. Då är det också viktigt att man är tillräckligt balanserad för att kunna ha händerna oberoende från resten av kroppen. Tex när ni rider lätt, kan ni hålla händerna stilla istället för att de följer med kroppen? När ni sitter i trav, guppar händerna omkring eller klarar ni av att sitta så pass följsamt och ha den kroppskontrollen att ha en stilla hand? Sitsen är allt! Jag och andra som jobbar med detta gör fel ibland och det finns alltid saker att jobba med. Det är bara se skillnaden om en duktigare ryttare rider mina hästar, de har en bättre sits och tajming så givetvis går hästarna bättre med dem. Alltså måste jag bli bättre, känsligare och mer erfaren för det är uppenbart att det inte är hästarna det är fel på. Har otroligt svårt att höra om att hästen är si och så och den är tjurig och springer eller vad det nu kan vara för fel. Kasta upp ett riktigt proffs så ser man snabbt att det inte alls var hästen utan ryttaren som gjorde fel.

Nu tappade jag lite tråden, men poängen med detta inlägg och hästens huvudposition var:

Tänk inte så himla mycket på vart hästen håller sitt huvud! Idag galopperade jag en av de nya hästarna med huvudet rakt upp i luften nästan. Hästen är riden en del på graman och har svårt att hitta en ärlig kontakt och framåtbjudning. Så jag kortade tyglarna, gav hästen ett mjukt stöd och lät den gå på efter fyrkantsspåret i lätt sits. I början var den spänd och försökte rycka eller släppa. Jag följde med så att kontakten hela tiden var lika vad den än hittade på. Efter cirka 15 minuter började den bjuda ärligt och bli rundare och höll huvudet i lodplan. Sedan tycker jag inte det är ok att försvara alla bilder som har kretsat på internet med att det är helt normalt att hästen går bakom lod i ett par minuter. Det är skillnad på att hästen kommer 3 cm bakom lod och går med nosen i bringan. Målet ska alltid vara att hästen klarar av att gå i eller lite framför lod. Sedan kan det gå över eller lite under på vägen mot målet, men med korrekt ridning och en bra sits så kommer man dit. Det är inte omöjligt att rida hästen i lod som vissa verkar påstå.

Nog om detta, hoppas ni orkade läsa allt!

Avslutar med ett citat om just kontakt från arméns ridinstruktion 1940, moment 610:

"En jämn förbindelse mellan hästens mun och ryttarens hand är nödvändig för säkerställandet av ovillkorlig lydnad för de förhållande hjälperna. Denna förbindelse vinnes, om remonten drives framåt i naturligt fritt och livligt tempo under det att händerna hållas stilla för att mjukt uppfånga det stöd, hästen söker. Stöd på bettet får således icke eftersträvas, förrän remonten uppmärksamt reagerar för de framåtdrivande hjälperna, och stödet får aldrig åstadkommas genom handens tillbakaförande. Stegringen av av den bakifrån utvecklande drivkraften skall förmå hästen att själv söka bettet."

För er som inte vet vad remont är så är det benämningen för unghäst. Men dessa instruktioner kan man ha i åtanke på hästar i alla åldrar.

Mina nya hästar, Aquario och Fandi.

Cauteloso i söndags. Här är han väldigt fin i formen!

Natti,

Astrid


Läst 67489 ggr Kommentarer Kommentera
DEC
03
2016

Denna vecka gick inte riktigt enligt plan. Att jobba med hästar är verkligen ett varierande jobb. I början på veckan har jag och min chef jagat stoflocken som har varit ute på äventyr. Igår hade vi en portugisisk hästhandlare som såg våra ston för avel och ridning. Mikael red sitt sista pass innan han åkte tillbaka till Sverige och de 2 nya hästarna anlände. Idag var jag hos Nuno på förmiddagen och hjälpte till med unghästarna som skulle visas för hästhandlaren. När jag skulle köra tillbaka till stallet lyckades jag köra in i en annan bil. Great! Min tur var att Rento var i närheten och kom och ordnade upp allt. Det var egentligen en superklantig grej att göra. Jag kommer definitivt vara mer uppmärksam och hålla avstånd i framtiden.

Idag red jag de två nya hästarna en liten stund i ridhuset. Otroligt trevliga hästar som är totalt olika varandra. Ägarna är också helt fantastiska och så trevliga så det kan nog inte bli annat än bra :) Ska försöka ta kort på Fandi och Aquário så ni får se dem. Fandi är iallafall 6 år gammal och vacker som en dag. Gulbrun med mycket man. Han är rätt stor, ca 165 cm. Han är väldigt rörlig och mjuk. Det jag tror vi kommer jobba mycket med är att få honom lite mer framåt utan spänning. Jag skulle vilja ha lite sug på bettet vilket inte finns där just nu. Galoppen behöver gå mer framåt för att han börjar jobba med hela kroppen. Aquário är redan 11 år gammal (som Altivo) och den är liten, kompakt och musklig. Den är inte tränad så mycket senaste tiden så jag får påminna mig om att ta det lugnt. Den hästen behöver mer stretching och böjas i sidorna.

Nu  håller jag på att somna så får avsluta här.

Altivo i piaff <3 Kraftfullt!


Läst 71594 ggr Kommentarer Kommentera

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.