Portugal-bloggen
MAR
28

Årets första we-tävling!

Full rulle som vanligt! I torsdags lämnade jag Ulrika på flyget, vi har haft väldigt roligt ihop och hon har varit till stor hjälp. Torsdag kväll hämtade jag nästa working student som är en finsk tjej, men som har bott på Madeira i 2,5 år. Isa heter hon och ska vara med mig till maj. Hon rider på Madeira och vill utveckla sin ridning och komma igång med working equitation på ön. Ska bli bra att få fortsatt hjälp då jag har lite för många hästar just nu. Våra småpojkar är kastrerade nu så om någon vill ha ett par 4-åriga valacker hojta till!


Fredag morgon red jag och vi packade för helgens tävling. Efter lunch kom vi iväg, bästaste polaren Nuno körde sin jeep och transport med mig, Isa och Altivo. I Porto var det en olycka så det tog oss cirka 45 minuter extra för att komma ut på motorvägen. I Aveiro var det full storm och det regnade massor så vi kunde bara ligga runt 60 km/h. En timme innan vi var framme i Mafra gick bilen upp i temperatur. Lyckligtvis så kom det en mack på en gång där vi kunde svänga in och se vad som är fel. "En grej" som har att göra med vattnet hade gått sönder (bilkunskaperna är på topp som ni hör) och vi kunde inte köra längre. Som tur var fanns det fantastiska människor 10 minuter bort som kom med jeep. På med trailern på deras jeep och jag, Isa och hästen hängde med till Mafra, lämnade hästen och körde tillbaka till deras hus där Nuno redan väntade. En mekaniker hade tagit bilen och skulle fixa den till söndag. Boa! Vi däckade i säng klockan 1 på natten. Vi skulle egentligen sova hos bästa Barbro men efter allt strul och ingen bil så fick vi övernatta hos denna ryttare som också skulle tävla. Tack Catia och Faustino <3

Lördag morgon var det vet check och Altivo skötte sig riktigt bra. Inga viftande framben och skakande på huvudet. Han kände nog att det inte var läge efter allt kaos kvällen innan. Jag tog red en sväng efteråt och han var fin. Vi startade dressyrtestet runt 14 och han var väldigt avspänd på framridningen. Banan var blöt efter nattens storm och det var mest gegga. Det fortsatte att blåsa men Altivo skötte sig bra ändå. Det var lite äckligt när staketet gungade och gnällde av blåsten, men han kunde passera och vi hade en hyfsad runda. Det var 3 internationella domare, en tysk, en svensk och en portugis. Jätteroligt att få nya ögon på sig och jag fick många bra tips med mig från alla 3. Tyskan höll mig på förstaplats i dressyren och det är jag otroligt glad för. Vi fick totalt 64,8 % och en sjätteplats av 9 starter (alla utom 1 som är professionella ryttare). Det var väldigt tight mellan placeringarna så det kändes lite surt att hamna så långt ner. Men men, bara att rida bättre nästa gång!

Söndag fm var det dags för teknik och Altivo har aldrig gått så bra på framridningen som han gjorde då. Tekniken red vi på en superfin gräsbana och jag tänkte att "nu jäklar sätter vi den". Altivo var inte på samma humör som jag och spände till så fort vi red från framridningsdelen in på banan. Vi tog oss igenom och vissa saker kunde vi göra riktigt bra, andra mindre bra. Speciellt på parallellslalomen som vi har tränat så mycket var det några reklamskyltar i plast som blåste omkring 10 meter ifrån, så hälften av bytena blev bajs. Så tråkigt. I protokollen hade vi allt mellan 8,5 till 4. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra när han spänner till så för han blir väldigt svårmanövrerad. Nu är han betydligt mer ridbar än för något år sedan, men jag blir lite less att han inte kan ta det lugnt och lyssna på mig. Han är en självständig hingst och jag tror att han inte alltid litar på att jag vet vad jag håller på med. Han måste ha koll på allting och han stänger mig ute när han tror att något är farligt. Men... det finns massor av potential i detta lilla krutpaket och trots detta så får vi ändå rätt bra procent. Jag vet ingen annan som rider en Veiga häst och det kanske finns en anledning. Men man har det man har och jag får lära mig otroligt mycket med Altivo. När han är bra är han fantastisk, men vi måste höja våran lägstanivå för att vara i klass med portugiserna. Vi fick 64,8 % igen i tekniken, vilket är en bra poäng, men de andra rider på 70. Jag har bett om råd men portugiserna säger att det är svårjobbat med sådana hästar och att det är omöjligt att få de helt med sig. Jag har tänkt bevisa motsatsen så nu ska vi miljöträna massor fram till VM!

Eftersom WAWE, den internationella working equitation organisationen, har som kvalregel för att rida VM måste man rida på 58 % och genomförd speed på nationell tävling med internationell domare var detta ett tillfälle för oss att kvala. Jag fick skarpa tillsägelser av flera (som vet hur jag brukar rida i speeden) att rida säkert och eftersom jag låg 8:a totalt efter att ha hamnat 8:a i tekniken, fanns det ingen chans för mig att ta någon placering. Därför valde jag att rida säkert och bara släppa på när det var raksträckor. Altivo var djupt upprörd över att han inte fick göra det han är bäst på, springa fort! Nu var det minsann inga spänningar, han bara låg och väntade på att jag skulle låta honom gå. Han var lite nöjdare när han sen fick gå in på prisutdelning, även om vi inte fick ta emot något pris så ville jag passa på att rida honom en sväng till inne på banan. Det var som ni förstår en nyttig tävling och vi klarade kvalet vilket var målet. Men jag vill upp i procenten och göra stabilare rundor. Träna träna träna...

Någon av er läsare som har tips på spända/tittiga hästar? 

Min kära vän Hanna Larsson tog riktigt fina bilder och även om jag kan bli galen på Altivo så är han otroligt snygg <3 Enjoy! Kom ihåg att följa mig på instagram astridhedman

Dressyren. Gegga men fin häst!

Världens härligaste människor! Catarina, Catia, Nuno och Hanna bakom kameran <3

Teknik

Speed

Seriösa klubben..

3 kort tagna av Sabine Rolfs från speeden.

Prisutdelning. Klart vi var tvungna att ha vårt snygga Sverige-täcke vi fått av Maria. Älskar det sista fotot med alla hingstarna, ljuset och de häftiga träden i bakgrunden! Proffsfotografen Hanna Larsson mina damer och herrar.


Läst 16379 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
23

Gästblogg med Ulrika

Olâ!
  
Jag heter Ulrika Jonsson har nu gjort tre veckors praktik hos Astrid på Lusopiario i norra Portugal. Hemma i Sverige går jag en YH-utbildning till ridlärare på Vreta Utbildningscentrum utanför Linköping. Framåt senhösten är jag klar med plugget och ser fram emot att få jobba med det bästa jag vet – hästar och ridning.
  
Av alla fantastiska hästar i världen har jag fastnat för lusitanon, rasen som avlats i tusentals år för ridning och strid till häst. Portugiserna kallar dem för ”vindens söner” och sägnen säger att vinden från Atlanten svepte in över landet och gjorde stona dräktiga. Jag förundras varje dag över lusitanons temperament, arbetsvilja och deras önskan att behaga ryttaren. Så när chansen dök upp att få göra en del av utbildningens praktik utomlands sökte jag mig genast till Portugal och hamnade hos Astrid för att få möta en annan kultur, lusitanos och lära mig mer om working equitation.
  
Det har varit tre lärorika veckor här och jag har bombats med nya intryck högt och lågt. Häromdagen frågade en vän vad jag lärt mig och jag blev mållös. Efter att ha grunnat lite på frågan så kan jag säga att jag fått ett helhetsintryck med mig. Ett helhetsintryck över hästhållning, horsemanship och skolning av hästar. Både grundutbildning av unghästar och träning av tävlingshästar upp till högsta klass i WE. Föga förvånande är det alltid grunderna som man jobbar med, att träna hästen så att den med lätthet kan bära upp sig själv och ryttaren. Hästen är inte skapt för ridning, vi måste träna den för det och det ska ske på hästens villkor.
  
Hästar är hästar överallt i världen men hästhållningen i Sverige och Portugal är ganska olika. Hästar som rids här i Portugal står på stall och det är inte så vanligt med rasthagar. Hästar som inte rids går ute på de fält som inte duger till vinodling eller annat jordbruk. För en svensk som kommer hit är det bra att ha det i bakhuvudet, hästarna i hagarna ser inte alltid så fina ut och det kan tyckas hemskt att hästarna står på box alla dygnets timmar förutom när de arbetar i ridhus eller på bana. Men så funkar det här och det är bara att gilla läget. Astrid är mycket noga med att hennes hästar i träning ska få komma ut alla dagar som hon jobbar. Det finns tyvärr ställen där hästarna inte kommer ut så ofta.
  
Jag har varit i Portugal en gång förut på en ridresa med Rotbrunna Häst och Kursgård. Då prövade jag för första gången att rida WE och jag tycker det är så roligt. Portugiserna är bäst i världen på WE och Astrid som ständigt tävlar mot dem möter alltid värsta motståndet. Jag har spanat en del när hon och Altivo tränar inför VM i maj och fått rida på hinder själv. Tyvärr så blev WE-tävlingen som jag skulle följt med på i Trofa inställd. Men en hel del tips och tricks har jag med mig i bagaget med hem. Och jag är riktigt sugen på att köra igång WE-träning med mina egna hästar och med alla som vill testa på denna häftiga gren med samspel, lydnad, förtroende och speed. Det är inte så lätt som det ser ut!
  
Dagarna i ett utbildningsstall är sig lika men ständigt skiftande. Hästar är individer likväl som människor. Under mina tre veckor har vi haft regn nästan varje dag i varierande mängd. Det är bara de sista dagarna som varit riktigt fina. Dessutom har det blåst ordentligt vissa dagar. Omständigheter man inte rår över och då får man anpassa sig. Det får bli lösgalopp i stället för att rida unghästarna och om det inte har regnat in för mycket i ”ridhuset” då får det bli longering.
  
Men trots väder och vind har jag fått förmånen att rida många fina hästar alla med något att lära mig. Jag har fått minnen och erfarenheter som jag kommer att bära med mig för resten av mitt hästliv. Som häromdagen när jag red Enjeitado och han plötsligt stannar upp i traven och bjuder mig på en spontan piaff. Eller fyraårige Jasmim, med en vilja av stål och hjärta av guld, som jag blir så glad av att rida.
  
Om du vill läsa mer om mitt Portugaläventyr så har jag bloggat, nästan varje dag, på www.devote.se/stallkatt  Nu blickar jag framåt mot nästa praktik på en svensk ridskola för att sedan fixa min ridlärarexamen. Hoppas vi ses framöver på WE-banan, någon ridskola. Eller varför inte på Svenska Lusitanosällskapets Feira som hålls varje år i september?
  
//Ulrika
   
Ps. Håll tummarna för Astrid, Altivo och hela svenskgänget på VM!
WE-träning med Enjeitado.
Ibland sken solen så man kunde rida ut!
 
Feira i Trofa. Working equitation blev inställt, men de kunde genomföra modell- och gångartstävlingen.
Astrid och Altivo tränar WE.
 
Fyraåriga Jasmim blev en av mina favoriter.

Läst 17225 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
20

Back home

Nu är jag tillbaka hemma efter en helg i Örebro/Västerås. Har bott hos min kusin och hennes familj fredag till lördag och sedan söndag till idag. Så mysigt att få träffa mitt grymt söta kusinbarn Alice. Tänker att det kan bli en hästtjej av henne. Lite dåligt med hästfolk i min släkt, det är bara jag och mamma så vi behöver förstärkning i nästa generation. Lördag åkte jag till Linnea Lycke i Örebro där vi körde working equitation två dagar. De flesta som var med på träningen red i höstas när jag var dit, men det var även några nya ryttare med. Intresset för we ökar hela tiden, kul att fler och fler hittar till denna fantastiska sport. Hoppas att deltagandet i VM iår ska ge sporten mer respekt bland de andra disciplinerna. Nu får man ofta förklara för andra ryttare vad we är och många tror att det är någon form av ghymkana. Min kortaste förklaring brukar vara "dressyr med hinder och en klick adrenalin". Det är så roligt att tävla i och hästarna älskar det. Blir tydligt när man har tunnor och stolpar att svänga runt. Det kräver både precision och förtroende mellan häst och ryttare. Man kan tro att det är superlätt att öppna och stänga en grind, men det krävs en hel del sammarbete och att man kan kontrollera sin häst.

Jag satt även upp och red på några av elevernas hästar och det är bra att göra det då och då. Jag har inte tränat andra i så många år, därför sitter jag gärna upp ibland för då kan jag känna saker som jag mitt öga ännu inte är tränat att se. Fast ibland är hästarna så roliga att rida att jag inte vill sitta av! Men mitt mål är att jag ska klara av att guida eleven genom svårigheter från marken. Jag sitter upp för att kontrollera om det jag ser stämmer med det jag känner. Jag kan också sitta upp för att visa, så eleven kan få en bättre förståelse för vad jag menar. Förr satt jag upp på allt utan att tänka efter så mycket. Nu är jag mer försiktig och skulle inte sitta upp på världens vildhäst. Det är helt enkelt inte värt att ramla av och riskera att vara borta från ridningen en längre period. Men givetvis vill jag kunna hjälpa mina elever vid behov, men fram tills nu har jag aldrig hamnat i en situation där jag känner att jag inte vill sitta upp för hästen är så vild. Hoppas att det fortsätter på det spåret.

Nu ska jag gå och sova, var uppe vid 4.30 för att åka med bussen till Arlanda imorse. Mellanlandade i Munchen där det var snö. Nästa gång jag ska dit blir i maj för VM i working equitation. Galet!

Sov gott :)

Kom ihåg att följa mig på instagram: astridhedman

Alla var så otroligt välmatchade denna helg. Här är Gertrud med sitt fina connemarasto som gjorde några fina byten.

2 fina lusar, Maria och Johanna som rider.

Linnea med sin fantastiska lusitano Tremoco (togge).

Mycket motljus... Söt Linnea!

Mellanlandning i Munchen. Jobba våren!

Ulrika hämtade mig på flyget och sedan åkte vi till Porto för lunch. Underbart i solen, lite kontrast mot Sverige och Tyskland.


Läst 18213 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
11

Effektiv vecka

Regnet fortsätter ösa på, men det har inte varit så farligt som förra veckan. Vi har till och med kunnat rida ut mellan skurarna och träna på utebanan. Igår tränade jag och Altivo hinder och han kändes superfin. Min praktikant Ulrika fick också testa på we-hinder med Enjeitado. Jag hoppas att hon sen som ridlärare ska sprida working equitation mer bland ridskolorna. Har tänkt att hon ska få gästblogga innan hon åker hem till Sverige. Jättefint initiativ i Uppland där man har gjort en ridskolecup. Vore kul om fler tog efter den idéen för att få igång motivationen hos eleverna.

Om någon skulle vilja ha mer we-träningar på sina lektioner, men känner sig osäker på hur de ska ridas så rekommenderar jag att gå in och kolla TR. På svenska ridsportförbundets hemsida finns TR X som är för working equitation. Det finns även en bilaga där det står väldigt utförligt om hur varje hinder för varje nivå ska ridas. Är även bra att kolla om man själv rider eller tränar. Jag ska iväg och träna i Örebro nästa helg om någon vill komma och kolla (gratis för fotfolk). Går även att klämma ett par till ryttare. Om någon är intresserad av att vara med och träna för mig så kan ni mejla på astrid_hedman@hotmail.com .

Småpojkarna Jupiter och Jasmim gör stora framsteg varje dag. Jag och Ulrika har kört på litegrann varje dag och de utvecklas i stormfart. Jupiter är så otroligt cool och härlig attityd. Jag tror han skulle göra vem som helst lycklig, han anpassar sig efter varje människa. Jasmim ger otroligt fin ridkänsla, Ulrika testade honom i fredags och han skötte sig utmärkt med en ny ryttare. Jag börjar bli sugen på att behålla honom, han kommer bli en galet fin we-häst och är lite mer nerv i än Jupiter. Men.... man kan tyvärr inte behålla alla så jag ska jobba för att hitta bra hem till båda småpojkarna.

Till veckan är planen att göra en ny video på Giesta. Den gamla försäljningsvideon är bara i skritt, trav och galopp. Nu gör hon mer "grejer" så tänker uppdatera hennes annons. Annars händer inget speciellt förutom Örebro till helgen. Har ni några frågor får ni gärna bomba. Har dåligt med inspiration i regnet.

Ha en fortsatt fin söndag,

Kram

Kom ihåg att följa mig på instagram: astridhedman

Solen visar sig emellanåt. Jag sitter på Fandi och Ulrika framför på Giesta.

Längtar som tusan till tävlingarna kommer igång igen. Här är fina Indio som vann sin första start.

Lillkillen Jupiter går som tåget <3

WE är så himla roligt!


Läst 15875 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
08

Inget Trofa och en häst mindre

Som väntat blev working equitation i Trofa inställt så jag och Altivo laddar för sista helgen i mars. Då är det första nationella för året i Mafra och vi ska få rida kür vilket ska bli roligt. Eftersom Trofa blev inställt kommer jag rida en regional första helgen i april också och sedan hoppas vi komma hela vägen till München och VM.

Det är inte så lätt att träna när det regnar så mycket. Jag har aldrig varit med om så dåligt väder under en så lång period. Min stackars praktikant Ulrika får uppleva Portugal från sin allra värsta sida. Jag hoppas solen tittar fram snart för jag är så less på detta väder. Denna vecka har varit helt ok även om det regnat en hel del. Är otroligt glad för plastduken som täcker ena långsidan på ridhuset. Utan den hade det troligen varit en swimingpool därinne.

En stor nyhet är att jag har en häst mindre. Invictus ägare har flyttat honom till en annan ryttare där han ska tränas i portugisisk equitation. Vi är fortfarande vänner och hon är väldigt nöjd med mitt arbete. Invictus hade fått toppbetyg från sin nya ryttare på första ridturen idag. Även om man har ett bra sammarbete så kan man vilja gå olika vägar i hästens utbildning. Jag önskar de båda stort lycka till och hoppas få se Invictus på någon stor uppvisning i framtiden.

Vi har kört på med unghästarna som gör framsteg varje dag. Jupiter och Jasmim är fortfarande till salu så hör av er på min mejl astrid_hedman@hotmail.com om ni är intresserade. Det är två väldigt trevliga killar. Vi kommer att kastrera de inom några veckor och det ingår i priset.

Kom ihåg att följa mig på Instagram: astridhedman

Ha en fin helg allihopa!

/Astrid

Stencoola Indio i regnet.

Lycka till Invictus!


Läst 15356 ggr Kommentarer Kommentera



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Sista tävlingen & Första träningen

Saras vardag

Alvin retades – vill inspirera andra killar att börja rida

Gästbloggen

Mitt åttonde Golega

Portugal-bloggen

Till Husbloggarna