Text & foto: Sigbrit Mattsson  
  
Anders Eriksson berättar först lite om sin hästbakgrund. Han började som jordbrukselev, var sedan kusk på Hovstallet, arbetade som hovslagare och tävlade så småningom i parkörning. Bland annat deltog han i två VM.
Hans stora intresse för hästens exteriör och hur den fungerar grundlades när Anders läste Lars-Erik Magnussons exteriörlära under sin hovslagarutbildning i Skara. Därefter har intresset vuxit och han har gett ut ett antal planscher, häften, filmer och böcker i utbildningssyfte. Den senaste boken, Hästens förutsättningar för arbete, behandlar det mesta du som tränare eller hästägare kan behöva veta.
    

   
Anpassa utrustningen efter hästen
Anders förklarar vilken utrustning man bör välja vid tömkörning. En mjuk gjord passar en bred och rund häst utan manke. Bågdäckeln har i stället sitt ursprung i en vanlig loksele, den formar sig efter hästen och kan därför användas till alla hästtyper.
Tömmarna ska enligt honom vara tunna, cirka tre millimeter, och 16 meter långa. Av praktiska skäl tycker Anders själv bäst om när tömmarna sitter ihop i ändan.
Eriksson visar en hel massa olika bett, men detta är ändå bara några av alla modeller som finns att välja mellan i handeln. Det är inget lätt val.
– På frågan vilket bett man ska använda har jag inget direkt svar. Jag brukar säga ”fråga hästen”, berättar Anders och fortsätter:
– När bettet är rätt tillpassat ska hästen ”suga” på det, söka kontakt och svara på hjälperna. Om din häst i stället biter på metallen orsakar det tandslitage som kan leda till karies. Är så fallet bör du prova en annan typ av bett. Ett alternativ är att jobba hästen bettlöst, med exempelvis kapson eller sidepull.  
  
Får inte vara ihopdragen
Anders Eriksson berättar om ett försök som gjordes vid SLU, för att undersöka hur hästens huvud- och halsposition påverkar dess steglängd och ryggverksamhet. Resultatet blev att när hästen gick i en något öppen form var steglängd och ryggverksamhet som bäst. Efter att hästen hade fått i gång motorn bak kunde den även gå med lite högre nacke, utan att något försämrades.
Försöket visade att den sämsta positionen var när hästen gick över tygeln med alldeles för hög nacke. Då sökte den inte kontakt med bettet och ryggverksamheten försämrades. Näst sämst var låg och ihopkrullad form.
– Jag anser att alla hästars utbildning ska starta från marken. Det är då man lär in ett signalsystem och bygger upp en bra kommunikation. Om detta väl är etablerat hos hästen är det betydligt enklare att rida in den när det är dags, säger Anders.
Att hoppa över arbetet från marken i hästens grundutbildning, det kan enligt honom jämföras med att du skulle hoppa över grundskolan i ett barns utbildning.
– Det är först när man studerar hästen avsuttet som man ser hur den fungerar. Att tömköra eller köra är som att rida sin häst från marken. Men jag tycker inte att det är någon utbildning för hästen att springa runt, runt i en lina, säger han.
Om hästen är lite stökig med sin mun under tömkörningen kan det enligt Anders underlätta att sätta en avlastningsrem genom bettringarna och över nosen. Den ska inte spännas, men trycket från bettet i hästens mun minskar. Många trivs med denna rem, eftersom hästen inte påverkas lika mycket i munnen.
  
Försiktigt med svanskappan
Första hästen under clinicen är Stellan som är fem år, e. Floré Star – Maraton. Det är en vaken individ som ser sig omkring på publiken och på den omgivning han har kommit till.
Anders går fram och hälsar på hästen, han sätter lugnt på tömkörningsdäckeln och svanskappan. Stellan är tömkörd tidigare och har haft svanskappa en gång. Enligt Anders är det bäst att ha svanskappan på eftersom gjorden kan glida framåt annars. Han är mycket försiktig när han sätter på den och ser till att han står i säkerhetszonen.
Stellan får skritta runt med utrustningen och det ser lugnt och fint ut – en stund. Tills tömmen fastnar vid svansen och hästen kommer på att det här med svanskappa är rätt obehagligt. Han brallar runt och försöker sparka bort obehaget, men Anders är lugn och ser till att hålla sig i ett hörn. Detta så att hästen inte får så stor möjlighet att springa i väg.
– Det är bra att jobba i hörn, för då får de inte så mycket fart. Det är också bra att gå upp mot hästens huvud för då slappnar den av, säger han.
Stellan lugnar sig efter några varv och de fortsätter att jobba. Efter en stund ser det riktigt fint ut, valacken söker sig ner i en bra form och trampar på med sina bakben. Han ser trevlig ut och verkar trivas med tömkörningen.
  

Trots att svanskappan sätts på försiktigt...
  

... kan hästen blir rädd. Så håll säkerhetsavstånd!
  

Därefter går det dock riktigt fint.
  
Försök att få fram nosen
Anders visar vad som händer när han intar olika positioner. När han lägger på höger töm flyttar sig Stellan till vänster och när han samtidigt fångar upp hästen framtill går vänster bak åt sidan. Då valacken ska sakta av från trav till skritt gör Anders så lite som möjligt med tömmarna. Genom att  minska sin egen steglängd och stärka upp sin bål får han Stellan att utföra avsaktningen.
– Det finns fem till åtta sätt att fästa tömmarna på. Det är sällan jag sätter dem som en graman, men det kan i vissa fall ge bättre kontakt och dessutom är det bra för att rama in bogen, förklarar Anders.
Vad gäller formen så vill han ha fram nosen så att hästen får plats att röra sig. Den ska inte krullas ihop.
Eriksson tycker att Stellan är en trevlig häst.
– Han kan ju inte rå för att han är ovan med svanskappa, skämtar han.
Tina, som äger Stellan, konstaterar att hon är glad att hästen kom ihop sig bra i kroppen och att han lade lite mer vikt på bakbenen.
  
Har stärkts av tömkörning
Nästa häst är en svenskfödd, tolvårig frieser som heter Oprah of Noble Art och är e. Andries 415 – Olof 315. Rasen kommer från Friesland i Holland där den användes i jordbruket. Enligt Anders är det hästar som vanligtvis har väldigt hög nacke och som ibland har lite svårt med galoppen. Oprahs galopp har blivit mycket bättre efter att hon har arbetats i töm, hon har inte heller den där typiska höga nacken.
Stoet är tömkört en hel del tidigare. Anders visar med positioner och tömtag hur hästen flyttas till höger och vänster, går i öppna och sluta. Det hela ser väldigt enkelt ut.
Eriksson får hästen att göra som han vill bara genom att flytta sig ett steg åt sidan eller genom att ta en lätt förhållning. Ibland ser det inte ut som att han gör något alls, men hästen reagerar och utför det hon ska. 
En liten tröst: Anders har tömkört cirka 30.000 hästar under årens lopp. Så kanske är det inte så konstigt att vi andra inte lyckas riktigt lika bra, dessutom är Oprah mycket lyhörd och välutbildad.
  

Oprah är lyhörd och välskolad.
  

Sidvärtsarbete mot väggen.
  
Styrkearbete på töm
För att hästen ska göra en sluta kan du enligt Anders ta tömmen över ryggen och trycka med den mot höftknölen. Tänk på att det är mycket viktigt med eftergift.
Om du inte lyckas så bra med sidvärtsrörelser kan du som styrketräning i stället jobba med galopparbete och tempoväxlingar på rakt spår. Att trava över kavalettibommar är också nyttigt.
Anders visar med Oprah hur man tömkör över kavaletti i ett hörn. På mitten är det 1,30 meter mellan bommarna.
Ryggning är en annan bra övning, som får hästen att vinkla bäckenet. Det är ett utmärkt hjälpmedel för att få den i bättre balans, i eftergift och för att öka uppmärksamheten. Det är även en kontroll av hästens lösgjordhet.
– Kan man jobba varierat på det här viset får hästen inga ryggproblem, menar Anders.
Om Oprah säger han:
– Det är en trevlig häst det här, den är mycket lyhörd. Är de inte trevliga så får man lära dem!
  

  

Redaktion Hippson

redaktion@hippson.se