Krönikor
Publicerad: 2006-11-05Sara Söderbergs krönika:
Dåliga sulor på både häst och bil
Här har Cabben och jag kämpat med att få till vår vardag så att vi kan delta på tisdags-hoppträningarna för Daniel Svensson, så att det i sin tur ska generera att vi är någorlunda förberedda för att eventuellt möjligen kunna ta oss iväg på någon stackars tävling någon gång framöver. Jag har studsat fram i stallgången innan hoppträningarna och verkligen NJUTIT av att inte behöva stå med stelfrusna fingrar i regn och blåst och koppla på en genomfrusen transport som luktar gammalt hästbajs till min Opel som till råga på allt knappt orkar dra den.
Av: Sara Söderberg
Vad gäller Opelns ovilja att dra hästsläp är det på det viset att jag hade den på reparation en gång i våras. Då gjorde jag misstaget att skälla på verkstadsnissarna innan de var klara, varpå de (det här är jag helt säker på) gjorde något med något i motorn så att bilen helt plötsligt inte var så pigg att köra längre. Jag märkte det direkt när jag åkte ifrån verkstaden men eftersom jag precis hade skällt ut all personal kändes det inte rätt att vända tillbaka och anklaga dem för att i protest ha mixtrat med motorn. Jag kände att jag i och med det riskerade att bli inlåst på mentalsjukhus för all framtid. Och sedan har det liksom inte funnits tid och kraft eller pengar heller för den delen att fixa till det där, varför jag har rå-ångest varje gång jag ska dra släp med den bilen.
Som tur är står Cabben numera på en anläggning där det finns tillgång till tränare av alla de möjliga slag, man slipper alltså åka till dem, underbart! Det enda jag upplevt som kanske lite, lite besvärligt på Fornbodas lyxanläggning är möjligen att jag måste leda Cabben utomhus cirka tjugo meter för att komma till spa-avdelningen där jag dagligen spolar av hans hag-leriga ben, och sedan cirka tio meter för att komma in i ridhuset. Dessa metrar utomhus har ibland genererat att vi blivit lite blöta om våra huvuden då det regnat ute, usch vilket störningsmoment...
Men träningarna för Daniel har i alla fall gått väldigt bra, långt över förväntan, Cabben har kort och gott varit fullkomligt briljant. Själv har jag naturligtvis gjort några pinsamma blunders men man får försöka tänka att det är bättre att man stökar av dem på träning i stället för på tävling. För några veckor sedan kände jag mig så full av självförtroende, energi och motivation att jag - hör och häpna - gjorde en klassiker, nämligen kastade iväg en anmälan till en tävling!
Men med den senaste tidens facit vad gäller min förmåga att anmäla mig till tävlingar och min efterföljande oförmåga att sedan ta mig dit, har jag den här gången försökt ligga lite lågt med att berätta för folk om mina planer. För den här gången skulle jag nämligen surprisa mig själv och alla andra och göra slag i saken och åka dit! På riktigt. Gud så kul det skulle bli att göra comeback, jag skulle få tillfälle att använda min nya fina kavaj som jag bara använt en enda gång förut, typ när Dackefejden inträffade, Cabben skulle hoppa som aldrig förr, det skulle bli succé och vi skulle visa oss vara ett ekipage som är back in business snabbare än något annat.
Det var ungefär när de här tankegångarna var som starkast som några riktigt jävliga moln fulla med problem började hopa sig. Det började med Cabbens skor. Han skoddes i början av september medan han fortfarande stod kvar på Lunda, Drottningholm (ni vet då jag hade problem med betalningen). När man flyttar sin häst till andra sidan Stockholm brukar det innebära att man får titta sig om efter en annan hovslagare för normalt sett håller de sig bara till ett visst område som är väldigt tydligt avgränsat. De första veckorna på Fornboda tänkte jag inte så mycket på det där men sedan vaknade jag till liv för över en natt såg gubben helt plötsligt gammelskodd ut! Då började jag fråga runt bland mina nya stallkompisar om vem som var bäst, pålitligast, prisvärd och så vidare. Ni vet en alldeles egen liten marknadsundersökning.
Marknadsundersökningen tenderade dock att dra ut på tiden och det dröjde ytterligare någon vecka innan jag fick ur mig att jag ville anlita just en speciell hovslagare. Som tur var skulle han ringas in till anläggningen inom en mycket snar framtid för hans andra kunder på gården var också i behov av hans tjänster. Jag kände mig fortfarande någorlunda i "fas" med situationen, kände att visst blev det kanske lite för många veckor den här gången men det fanns inte någon anledning till katastroftankar. Dessvärre visade sig hovslagaren vara bortrest och det dröjde flera dagar innan han ens hörde av sig. När han väl gjorde det fick jag höra att han kunde komma om tidigast åtta dagar, det vill säga tisdagen efter att vår tävling skulle gå av stapeln.
Hmmmm... Hur skulle detta gå? Men Cabben har bra hovar, det skulle nog gå det här i alla fall tänkte jag. Inga negativa tankar, bara positiva. I onsdags kom jag sedan i vanlig ordning till stallet, fast den här gången tillsammans med min dotter Tilda (för pappa Henke hade kört i diket i Uppsala och tog sig inte hem i tid att kunna ta hand om henne när jag var i stallet) och hunden Allan. Ledde min vana trogen Cabben till spa-avdelningen för tvättning av ben medan Tilda satt på hans rygg och skrek "Hoppla, hoppla Cabben, hoppla!" Det var då jag hörde att detta lät inte bra. Klink, klonk, klirr, klonk, knirr, klink. Den vänstra bakskon var helt lös! Jag kastade mig på telefonen och försökte akut-ringa dit någon av de andra hovslagarna som jag ratat i min halvtaskiga marknadsundersökning, men ingen av dem hade möjlighet att komma förrän i nästa vecka. Men slipp då, rackarns sur-hovslagare tänkte jag.
Jaha, det var bara att ställa in tävlingen, jag kunde ju inte precis ställa mig och sömma om honom själv för det kan ju sluta precis hur illa som helst. Lite säkerhetsmedveten är man ju ändå.
Ledsen och deppig placerade jag in mig själv, Tilda och Allan i bilen som fortfarande hade sommardäck för att åka hem och äta middag. Kanske ta ett bad eftersom man var lite hurven denna kalla, blåsiga eftermiddag. I samma stund som jag körde ut från gården blev det mörkt ute och sedan rasade miljarders, miljarders, miljarders snöflingor ner på motorhuven, jag såg inte en decimeter framför mig. Efter en halv mil under ytterst traumatiska förhållanden där dödsångest var den absolut starkaste känslan kom vi ut på en större väg som hade gatubelysning och där det fanns en massa andra bilar som man kunde "ta rygg" på. Obeskrivligt skönt. Tre timmar senare var det inte så skönt längre att dela väg med tusentals andra bilar, det var ganska tröttsamt faktiskt. Trafikaoset liknande rena rama krigszonen, det var knappt man trodde det var sant.
När vi hade tittat på Scandic Hotel Järva Krog och deras restaurang med varm belysning i ungefär en timme eftersom trafiken inte rörde sig ett dugg när vi var just där, lyfte jag luren och ringde hotellet. Frågade om de kunde ta emot en tjej i ridstövlar med en tvåårig dotter som ville äta och byta blöja och en gammal rottweiler som ville sova, och det kunde de! De hade ett rum åt oss alla tre, både folk och fä. Ett alldeles eget rum, med möjlighet att gå på toaletten, duscha, äta, sova! Fast det skulle kosta 1900 kronor och det är inget min ekonomi skulle må värst bra av, samtidigt undrade jag hur kul det skulle vara att kliva i stallkläderna morgonen efter och gå till jobbet i dem. Nej, vi fick faktiskt bita ihop och försöka ta oss hem, så fick det bli.
Allt som allt tog det oss fyra timmar att komma hem från stallet den här eftermiddagen/kvällen och det var jag "nöjd" med. För det fanns de som satt i sex, sju timmar, vissa kom inte ens hem. Och med sommardäck på bilen i ett snöoväder ska man vara glad att man ens överlevt, det är verkligen SKANDAL att en norrbottning som jag inte har mer vett än att köra runt på sådana däck i november månad. Huvva!
SARA OM SIG SJÄLV
Namn: Sara Elin Söderberg
Ålder: 30, fast mognadsnivån ligger något lägre.
Bor: I en liten trea i ett jättehöghus på Lidingö, inte alls ett passande boende för en norrbottens-lantis som mig men det får gå så länge.
Familj: Sambon Henke, 32 år, gammal hockeyspelare, nu försäkringsrådgivare, också norrbottning.
Dottern Tilda, 1 år, går ofta under smeknamnet duracellkaninen.
Hunden Allan, 7 år, en överhormonell rottweiler som tror att han är 7 månader.
Och så har jag en mamma, en pappa och en lillasyster men de bor i Boden.
Kort beskrivning: En glad och sprallig dramaqueen som av en del kallas för argbiggan, förstår inte varför.
Andra intressen: Det finns så otroligt många saker som intrsserar mig men det är MYCKET svårt att hinna med sådant när man håller på med de här hästarna. Om jag måste välja en sak får det bli en god drink på ett trevligt ställe där solen skiner.
Häst: Cabaré, 12 år, valack, Irco Marco-Koncerz. Hopphäst, jag har haft honom sedan han var fyra. Som bäst har vi lyckats få till några 4-felsrundor i ett par 140, annars är det 120-130 som gäller även fast jag fortfarande drömmer om debut i 145. Världens goaste, snällaste, underbaraste kompis som aldrig sviker, totalt orädd. För bommar också, vilket innebär att de brukar kastas av från bomhållarna med jämna mellanrum.
Hästgård på Ekerö med ridhus
På Stall Marieberg finns ridhus, ridbana, stall med nio boxar och ett stort bostadshus. En gård med knappt fyra mil in till Stockholm.
Dennis Lynch unghingst till svensk seminstation: "coolt att börja med en hingst som har alla förutsättningar"
Den lovande fyraåringa Prophet har precis anlänt till Sverige. Det är genom ett samarbete mellan toppryttaren Dennis Lynch och D’Lyon Stud & Sporthorses som hingsten blir tillgänglig i Sverige.
Så skyddar du din häst mot kvarka
Kvarka är en smittsam luftvägsinfektion som kräver isolering. God hygien, rengöring och desinfektion är väsentligt för att hindra smittspridning.
Från smitta till sjukdom räknar man med tre dagar till två veckor
Arrangerar hoppningtävling för pararyttare
Under en pay and jump hoppas Åmåls ridklubb locka personer med olika funktionsvariationer till start. Målet är att skapa en större gemenskap.
Här är stallplatsen billigast – och dyrast
Att ha egen häst kräver såväl tid som pengar. En enkätundersökning visar att de flesta hästägare spenderar mellan 4 000 till 6 00 kronor i månaden.
En fälttävlansgigant lämnar toppsporten
Han är den ryttare som har flest femstjärniga segrar i fälttävlan. Efter årets Badminton meddelade William Fox-Pitt att hann nu tackar för sig.
Säger till British Equestrian: "Jag är väldigt säker – är rätt sak att göra"
Maxa hästens kondition med Lina Forsberg
En fälttävlanshäst behöver ha en bra kondition för att orka alla tre grenar. För Lina handlar det om att bygga kondition i långsamt tempo.
Inridning och utbildningsskalan
Hippsons panel har ställt inför frågor om hur de rider in unghästar, önskvärda kvalitéer hos en häst och vad de kan om utbildningsskalan.
Marina Mattsson: "Det är hästens inställning till arbete jag letar efter"
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Mycket att tänka på vid träckprov
Att avmaska "för säkerhets skull" leder inte till parasitfria hästar, smittan ligger i stället dold och man riskerar att missa förekomst av stor blodmask.
Lösgörande övningar med bommar
Den här ridövningen med flera bomserier bjuder på tre övningar i ett. Låta bommarna ligga kvar i ridhuset hela veckan – och träna på olika saker.
Viktigt att hästen går i en balanserad trav och att den bär sig själv
Förebyggande arbete vid årets dressyr-SM
Redan inför SM i dressyr på Grevagården valde arrangören att säkra upp med polisiär närvaro. Något som bemötts med positiv respons.
"Hon verkligen älskade att visa upp sig"
Wega och Sara Algotsson Ostholt vann silvermedaljen i OS i London 2012. I dag är Wega avelssto hemma hos Sara på gården i Tyskland.
FEI Dressage Nations Cup åter till Falsterbo
Tidigare i år drog de sig ur serien efter att reglerna ändrats, men nu vänder de och kommer arrangera tävlingen. Här berättar Jana Wannius mer.
Hela vägen till guld för Evelina i U25-SM
Evelina Söderström med Cilantro har såväl ett SM-brons som SM-silver i bagaget. I år toppade de båda U25-klasserna under mästerskapet.
"Alltid skönt att vinna första kvalet, så att man har lite försprång"
Svenskarna visade formen i fyrstjärnigt
Det blev en lyckad fälttävlanshelg i Tyskland. Ännu en svenskhäst är kvalad till OS i Paris – och därutöver blev det flera andra blågula framgångar.
”Bygger på SLU:s rekommendationer”
För att underlätta för kunderna lanseras nu en AI-tjänst baserad på forskning från SLU. Syftet är att hjälpa kunden välja rätt analyserat grovfoder.
Rekommenderar grovfoder utifrån ägarens beskrivning av sin häst
Arvika ridklubbs anläggning kan flyttas
Under två vintermånader kunde Arvika ridklubb inte bruka sitt ena ridhus på grund av dess skick. Till sommaren ska ridhusets tak rustas.
Kommunen utreder också möjligheten att bygga en ny ridanläggning
Ingen spikrak avelsresa med Main Hillary
En inflammerad livmoder satte stopp, men trots det har stoet fått tio föl utan att själv bära dem. Reproduktionstekniken öppnade nya möjligheter.
Uppfödaren Helena Stjärnholm berättar om sin resa med OPU/ICSI
Små detaljer för helheten
Att ha en tydlig plan och att förbereda sig så gott det går på tävlingsplatsen är enligt hopptränare Maria Grane A och O. Här ger hon sina bästa tips för att lyckas.
"Planera för vad du ska göra på framridning och framhoppning"
Otillåtet att ta bort svalornas bon i stallet
Under sommarhalvåret är det vanligt att svalor bygger bo i stallet. Enligt Svenska djurskyddsföreningen är det viktigt att skydda fåglarna.
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!