Veterinär & Hästvård

Följ med på dopingprovtagning:
"Vi väntar en timme på att de ska kissa" 

Vid alla stora tävlingar har man dopingkontroller, för att se till att hästarna dels är friska och i tävlingsmässigt skick, dels för att kontrollera att deras prestationsförmåga inte ändrats på något sätt. Vi har pratat med den ansvarige veterinären på Göteborg Horse Show, Peter Kallings, som berättar hur dopingtesterna går till.
 
Text & Foto: Emma Rost
 
Journalister brukar inte få följa med när dopingprover ska tas. Det är självklart en känslig fråga för ryttaren till den häst som ska testas och dessutom är sekretessen runt proverna viktig. Men Peter Kallings gav Hippsons reporter exklusivt tillstånd att vara med, efter att ryttaren - i det här fallet Malin Baryard - gett sitt godkännande.
- Självklart är det bra att folk förstår hur det går till och Malin tycker också att det är en bra sak att upplysa om, säger Peter Kallings.
 
Under eller efter en klass är slut så plockas ett urval av hästar ut för att dopingtestas.
- Det är ett slumpmässigt urval. Det kan till exempel vara den som först felar ut sig på åtta fel eller trean. Urvalskriterierna bestäms på förhand av veterinärerna i samråd med överdomaren, säger Peter Kallings, FEI-veterinär under Göteborg Horse Show och ansvarig för dopingkontrollerna.
Han berättar att nästa år, när det är världscupfinal i Göteborg, så kommer även de tre främst placerade hästarna att testas.
 
Vid stora internationella tävlingar har FEI tre iordningställda provtagningsboxar i en låst del nära stallområdet. Boxarna är ströade med spån eller halm så att hästen får stå på det som den är van vid. Efter tävlingen, eller efter prisutdelningen om hästen varit med på den, tas den till någon av de tre iordningställda provtagningsboxarna. Det är alltid någon med som ansvarar för hästen, skötaren eller ryttaren.
- Dressyrryttare följer nästan alltid med själva, medan det oftast är hästskötaren om hon eller han är över 18 år, när det gäller hoppning, säger Peter.
 
 

När hästen kommer har Peter kontrollerat passet och fyllt i uppgifterna på FEI-blanketten. Han har också packat upp det lilla provtagningskitet och dukat fram det. Det innehåller två flaskor för urinprov, en för A-provet och en för B-provet, samt rör för blodproverna.
 
 

Innan hästskötaren får ställa in hästen i boxen kontrollerar Peter att det är rätt häst genom att jämföra signalement mot passet. När det är klart ställs hästen i provtagningsboxen och sedan är det bara att vänta. 

 

Dopingprover tas på både urin och blod och man börjar med urinprovet.
- Man väntar i upp till en timme, men de flesta kissar inom en kvart, berättar Peter.
Den här gången är det H&M Espri som ska testas efter en seger i en 1.40-hoppning och Peter berättar att ston kan vara lite extra känsliga och vi får inte störa Espri när hon väl börjar kissa. Då kan stoet nämligen knipa igen och man får inte tillräckligt med urin för provet.
Urinen hälls därefter över i flaskorna som är märkta med streckkoder. När man väl stängt flaskorna är de förseglade och kan inte öppnas igen utan att förseglingen bryts.

 

Urinprovet kompletteras med blodprov och skulle hästen ha vägrat att kissa så tappar man den på några extra rör blod.
- Vi tar fyra till sex rör med blod, sex om den inte har kissat. Därefter delas proven upp i A och B-prover, läggs i säkerhetspåsar som plomberas. Den som ansvarar för hästen kontrollerar att rätt prov hör ihop med rätt häst, säger Peter.

 

Alla proverna märks med streckkoder. Själva proverna är anonyma och labbet i Frankrike får bara veta ålder och kön på hästen, förutom provtagningstillfälle. Därefter skickas proverna för analys till FEI:s labb i Paris. Ungefär 2,4 procent av de tagna proverna är positiva. Vanligast är att hästen har fått antiinflammatoriska eller smärtstillande medel, men det blir allt vanligare att man hittar lugnande medel vilket oroar veterinärerna.
Och ja. Även ryttarna dopingtestas.
- Men det är det inte jag som gör, säger Peter Kallings och skrattar.