Rob Ehrens delar med sig av framgångsknepen.
  
Hur ska den svenska dressyrsporten hålla sig i framkant och ta medaljer i de stora mästerskapen? Vad har vi att lära från tidigare erfarenheter och grannländer? Det diskuterades under två timmar i Falsterbo, av en kunnig panel.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Att det är ett brinnande intresse för ridning, i kombination med pengar, som styr framgången är ingen hemlighet. Ingen försökte heller hymla med detta faktum under dressyrträffen. Men det är dags för dressyren att ta en kraftsamling och fokusera på det som kan få vår nation att bli en av de absolut bästa i världen – nämligen målmedvetenhet.
Dressyrens förbundskapten Bo Jenå talade om det arbete Svenska Ridsportförbundet gör för att satsa på ryttarna. Både de som är etablerade i spetstruppen, men även de yngre som är på väg upp.
– Det handlar om avsuttna träffar, mental träning och sponsorhantering för de yngre ryttarna, men även utlandstävlingar och träning på hemmaplan, berättar Bo.
  
De bästa hästarna måste vara kvar
– Man är inte bättre än sin bästa häst, konstaterar Jenå, och förklarar vikten av att behålla de bästa hästarna i landet.
Enligt honom bör en elitryttare ha minst tre hästar för den högsta nivån, två som är etablerade och en häst på väg upp. Han efterlyste tankar från publiken om hur man kan bilda delägarskap i hästarna för att behålla dem hos ryttaren.
– Målet är att ta medaljer på alla mästerskap och vi har redan börjat med det. Jag ser det inte som en omöjlighet, se bara på Nordiska Mästerskapet som reds nyligen.
  
VM i Kentucky blev en vändpunkt
Inför världsmästerskapet 2010 hade Sverige fyra dressyrhästar som var redo för start. När en av hästarna tätt inpå drabbades av kolik blev det endast tre som skickades till Kentucky. Kyra Kyrklund berättar om sitt arbete på väg hem från det VM:et, och hur hon lovade sig att aldrig hamna i den sitsen igen.
– Tre ryttare till ett mästerskap är ett sårbart lag, så vill man inte ha det. Inför årets EM är vi i en annan sits, med fler hästar som är kvalade att få starta och sju ryttare det står mellan.
  
Hollands talangplan – en förebild
Rob Ehrens, förbundskapten för det holländska hopplandslaget, är på plats för att dela med sig av deras framgångsrika koncept. Oavsett om det är hoppning, dressyr, fälttävlan eller paradressyr satsar nationen på samma talangplan, något som har gett stora framgångar.
Han berättar att ledarna för projekten samlas en gång om året hos förbundet tillsammans med förbundskaptener, tränare och ryttare. Det blir som en avstämning i arbetet, hur mycket har eleverna som antagits till programmet utvecklats och vad krävs för den fortsatta satsningen?
– En elev måste vara öppen för coachning, någon som är en stor talang men som inte tar till sig lärdomar och träning kan inte vara kvar i satsningen, förklarar Rob.
Det strikta programmet går ut på att samtliga inblandade strävar efter samma mål, vet vad som krävs för att komma dit – och är redo att satsa.
– När vi levererar talanger som går över till seniornivå och är aktuella för landslaget, då får vi en bonus från olympiska kommittén.
  
Satsningen är en livsstil
Två av våra bästa dressyrryttare, Patrik Kittel och Tinne Vilhelmson Silfvén, är på plats och är övertygade om vad som krävs mer än bra hästar.
– Fler ryttare inser att de måste ha helheten för att kunna prestera på topp. Det handlar om att man måste kunna leva det här livet och ge allt, menar Tinne.
Patrik påpekar att det utöver livsstilen handlar om långsiktig planering och envishet, i stallet finns inga fasta arbetstider.
– En lovande ryttare som vill jobba professionellt med hästar och är beredd att ge det lilla extra, den ska komma till proffsryttare som ständigt utbildar hästar och tar upp dem till hög nivå – det är där man lär sig, menar Patrik.
Det krävs att man är väldigt envis, har en långsiktig planering och är beredd att jobba hårt.
– I mitt jobb arbetar jag inte 8.00 till 17.00, det fungerar inte. Vill man jobba professionellt med hästar handlar det om att ge det sista.
  
Teamkänslan är viktig för SOK
Per Palmström från Sveriges Olympiska Kommitté håller med ryttarna, en 90-procentig satsning ger inga medaljer, det krävs att man satsar helhjärtat för att uppnå målen. Inom ridsporten jobbar vi som individuella idrottare, något som både stärker och kan bli vår svaghet.
– Alla idrottare behöver teamkänsla, det skapar energi och ger möjlighet att stötta varandra, menar han.
Att presstältet i Falsterbo är fullsatt i två timmar en torsdagskväll, trots isande kyla och en blåst som nästintill fick av taket, visar just detta – teamkänslan.
På plats är hungriga ryttare, intresserade hästägare och sponsorer – samt en ledning som vill se utveckling. Låt det målinriktade arbetet fortsätta.

Hej,

Tack för att ni följde med mig bakom kulisserna på min första bevakning av en stor tävling i Sverige. Att få bevaka den på "hemmaplan" här i Stockholm har varit riktigt roligt!

Jag har fått träffa personer från Svenska Ridsportsförbundet som själva kommit fram och tackat mig för att jag ibland är lite jobbig och sätter press på dem.

Jag har fått träffa våra duktiga ryttares ännu duktigare (och otroligt trevliga) hästskötare och har blivit väl omhändertagen av alla ryttare, tränare och förbundskapten på framridningarna och i stallarna.

Så tack alla ni för att ni gjorde denna helg enkel, rolig och inspirerande för mig.

Fortsätt att följa mig från och med imorgon i Sportkollen, där vi tillsammans fortsätter att följa våra duktiga ryttare. Jag har en sak från helgen som jag inte har hunnit skriva ihop ännu, då jag följde banbyggare Peter Lundström och fick sitta med honom i domarbåset under en av hoppklasserna.

Det var riktigt roligt!

Nu väljer jag att fira in första advent med julpyntning och glögg, hoppas ni får en fortsatt härlig kväll!

Ps. Lite rolig fakta från min helg i Globen:

Antal druckna Loka efter att ha sprungit upp och ner till trappan vid pressrummet: 7

Antal ätna kanelbullar: 3

Antal ätna mackor: 2

Antal koppar kaffe: 0

Antal koppar te: 1

Antal koppar glögg: 1

Antal gånger jag sprungit vilse i gångarna inne i arenan: 11

Antal sparkar jag undvikit av pigga hästar i gången mellan arenan och Hovet: 3

Antal gånger jag bett stallkontoret om att få en penna då jag tappat bort min: 2

Antal gånger jag fått skratta ihop med härliga ryttare, skötare och medhjälpare: Går inte att räkna!

Antal gånger jag känt att trapporna upp till pressrummet är på tok för långa: Varje gång!

Antal bilder jag tagit med kameran: 3192

Vänliga hälsningar,
Annelie

Jag tog mig en sväng in på mässan för att titta på utbudet - och som vanligt kan man köpa allt från strumpor till hästlastbilar.

Besökarna trängdes i de smala gångarna och utställarna är inte jättenöjda med att behöva vara ute i tälten vid Söderstadion.

En utställare som är väldigt besviken är Back on Tracks försäljningschef Mathias Blomqvist.

- Vi har betalat för Globen, men fått Kiviks Marknad.

Varje morgon brukar gästerna komma in på mässan direkt när den öppnar, men inte i år. Spontanshoppingen verkar har försvunnit nu när det är längre att gå från arenan.

När det väl är längre pauser kommer alla samtidigt och det blir kaos.

Mattias och hans kollegor på Back on Track anade att det inte skulle bli så bra när de måste befinna sig ute vid Söderstadion, därför har de minskat ner sin monterstorlek och personalstyrka för helgen.

De kommer att återvända nästa år, men då under helt andra förutsättningar, berättar Mathias.

Han tycker synd om utställarna och besökarna i år och frågar sig själv om någon tycker att detta blev bra?

Jag fortsätter att fråga runt bland utställarna om de tycker att det har varit en bra helg?

Ingen mer än Mathias vill gå ut med namn, men det dåliga betyget är detsamma.

Några mindre utställarna kommer inte att återvända nästa år och alla jag pratar med kommer att tänka efter en extra gång inför nästa år.

Förhoppningsvis kanske Globen kan använda Annexet som vanligt 2013? I år spelas ju X-faktor in på plats, därför är mässan hänvisad till Söderstadion.

Jag kliver in på banan med siktet inställt på förbundskapten Sylve Söderstrand, han går banan och antecknar på en startlista - jag vill veta varför!

- Jag finns på plats som ett extra stöd åt ryttarna, och går alltid banan och noterar avstånden mellan hindren, förklarar Sylve.

Vi tittar på den byggda banan tillsammans och jag frågar vad han tycker om den?

- Banan är lång och tuff, något av det största jag har sett att de har byggt i Globen under alla år. Men å andra sidan har ryttarna mycket att rida om idag, säger han och ler.

Jag tar rygg på Sylve som vill säkerhetsställa att våra svenska ryttare är medvetna om att det är en winning round?

Några har noterat detta, några inte.

Jur Vrieling är först ut på banan och får med sig ett tidsfel, han tror att hans insats för idag är klar så hästen får gå hem till stallet igen, knopparna tas ur och Jur återvänder till framhoppningen i gympaskor.

Sylve tittar på varje ryttare och ger feedback när de kommer ut. Mest imponerad är han över Emma Emanuelsson idag.

- Emma red mycket, mycket bra idag, berömer han flera gånger.

Vad hände med Henrik von Eckermanns häst, undrar Sylve?

- Hon blev osäker och väjde av, blir den enkla förklaringen från Henrik.

Fyra ryttare ska till omhoppning, det blev tre felfria och Jur på ett tidsfel.

Som jag skrev innan trodde han att hästen var färdig för idag så när sista ryttaren är inne - Scott Brash - ser vi en snabbfotad Jur springa i full fart ner mot uppstallningen.

Några minuter senare är han tillbaka på VDL Babalu, som har en lite mer permanentad man än vanligt. 

Efter prisutdelningen frågar jag Jurs hästskötare vad som hände.

- Jur trodde att det inte blev någon omhoppning, så jag var nere i stallet när han kom springande. Vi måste ha slagit något typ av rekord på att ta sig hit, skrattar han.

Och det måste jag hålla med om - snabba var de. Trots att han inte kunde banan och hämtade sin häst i stallet så tycker jag att resultatet 5 fel var riktigt bra!

Daniel Zetterman blev femma i denna plats efter 4 fel i grundomgången.

- Idag valde jag att lita på Glory och inte överjobba som jag gjort i de andra klasserna, han kan själv och det bevisade han idag, säger en nöjd Daniel.

Missa inte bildspelet från framhoppningen i början av inlägget!