Text: Ida Röök
Foto: Privat
  
Anna Kallings Larsson är 18 år gammal, hon bor i Eskilstuna och fram till för något år sedan tävlade hon mest fälttävlan tillsammans med sin ponny Cob Flight. Hon började rida på ridskola när hon var fem år och fick sin första ponny när hon var tio, tre år senare började hon tävla på högre nivå.
– Fram till dess hade jag egentligen mest tävlat lokalt med mycket begränsad framgång och hade bara vid två tillfällen prövat – men förstås redan fastnat för – terräng, säger hon.
Anna kom alltså i gång med tävlandet ganska sent, jämfört med andra som rider ponny på hög nivå.
  
Massor av framgångar
När hon tog över Cob Flight hade han gått regional hoppning och nationell fälttävlan, och även startat ett SM i fälttävlan. Tillsammans har de mängder med meriter. De har bland annat vunnit fälttävlansklasser upp till nationell enstjärnig nivå och Svenska cupen, de har tagit SM-guld och brons i lag och har representerat Sverige i två NM – varav de var åtta individuellt i det ena.
– Ett tag var siktet inställt på ponny-EM, men den drömmen fick jag ge upp när verkligheten kom ikapp. Även om vi hade varit framgångsrika i fälttävlan så kom vi i gång sent och hann inte till den nivån innan mitt 16:e år var slut.
Tanken var att Cob Flight skulle säljas då.
– Vi fick bud både från Sverige och utlandet, men mitt hjärta gick verkligen i tusen bitar. Vi har ett "partnership" och även om jag vet att han kan få det utmärkt hos någon annan värdesätter jag vår relation väldigt högt. Han blev alltså kvar. Och det var då dressyrandet tog fart på allvar, säger Anna.
  
Tränaren en stor del i satsningen
Hon tränar för Pia Fälth, vilket hon har gjort ända sedan 2010 då hon red sin gamla ponny i LC och fick 47 procent på tävling. Redan när funderingarna på ponny-EM i fälttävlan kom upp började Pia prata om SM i dressyr.
– Ärligt talat tror jag inte ens att Pia, som annars alltid legat steget före mig i tron på oss som ekipage, först kunde föreställa sig att Cob Flight kunde ta sig hela vägen till SM. Jag skrattade själv mest bort det då.
Men så, efter Annas sista internationella ponnyår, tänkte hon att det var dags att ta sig an nya utmaningar.
– Då bestämde jag mig för att bara köpa att Pia sade att vi kunde ta oss till SM och sedan rida därefter. Och så småningom kom SM-kvalen, i sällskap med flera placeringar på nationell nivå, säger Anna.
Under förra året tävlade hon nästan ingen fälttävlan alls utan fokuserade helt på dressyren. Hon saknade dock fälttävlanssvängen mycket.
– I vintras bestämde jag mig för att satsa på det "omöjliga" igen, denna gången att försöka knipa sista SM-kvalet i dressyr och samtidigt ladda för ett SM i fälttävlan.
  
Vill pusha till det yttersta
Cob Flight blev alltså kvar hos henne.
– Anledningen att jag rider SM i både fälttävlan och dressyr är att jag har valt att i stället för att sälja ponnyn investera i min egen utveckling på ett lite ovanligare sätt. Nämligen genom att försöka pusha oss till vårt yttersta. Men hade det inte varit för Pia vet jag inte om vi hade tävlat dressyr över huvud taget.
De flesta runt omkring henne reagerar med skepsis och förvåning på att hon rider på så hög nivå i två discipliner.
– Det är bara en handfull som är så insatta i båda grenarna att de riktigt vet vad som krävs, resten skulle jag gissa tror att det antingen är lätt att kvala in eller möjligtvis att jag ljuger. Man har ju inte hört talas om någon som med samma ponny ridit individuellt SM i dressyr och fälttävlan förut, så jag förstår dem.
  
Dömer varandra
Anna märker också av att de olika sidorna har en tendens att döma varandra.
– Många av våra dressyrvänner tycker nog att fälttävlan är livsfarligt och obegripligt, och många av våra fälttävlansvänner ser nog bara dressyr som ett nödvändigt ont. Alltså tycker väl båda att det är lite av ett tidsslöseri att ägna sig så mycket åt den andra grenen. Jag tror däremot att de gynnar varandra.
Det säger ju sig självt att dressyren är grunden, men Anna tror inte att det är ovanligt att fälttävlansryttare ibland glömmer det och bara ser dressyr som det man gör mellan fyra väggar av ett vitt staket. Och att man kanske inte vill lära sig mer avancerade rörelser bara för att de inte ingår i fälttävlans dressyrprogram.
– Men när min ponny började träna galoppiruetter märkte jag omedelbart att han rev färre hinder i banhoppningen. På samma sätt minns jag en tittig häst jag red, som genast slappnade av mer på dressyrtävling när han med jämna mellanrum fick träna terräng. Alltså där man tränar mycket på förtroende mellan häst och ryttare.
Hoppningen hjälper henne med precisionen i dressyren och dressyren hjälper henne med styrkan och lydnaden i hoppningen.
– Terrängen bidrar med mod och framåtbjudning till dressyren och så vidare. Det är alltså inte svårt att optimera för tävling i två grenar, snarare underlättar variationen. Både jag och hästen tappar motivationen av att göra samma sak för ofta, säger Anna och fortsätter:
– Vi får ut mer av att rida dressyr var fjärde-femte dag med glädje och engagemang, än att göra det fem gånger i veckan bara för att nöta in en perfekt skrittpiruett. För att optimera inför en dressyrtävling brukar jag alltså se till att inte ha ridit för mycket dressyr.
  
Dressyren viktig för resultatet
Hon har följt diskussionen kring hur viktig dressyren har blivit i fälttävlan.
– Det har alltid varit en ganska enkel ekvation för mig. Sättet man räknar straffpoäng i fälttävlan innebär att man aldrig kan bli bättre än sitt dressyrresultat. Alltså spelar det ingen roll om du var felfri i både terräng och hoppning om någon som rider bättre dressyr än dig också var det. Då kan du inte vinna, så enkelt är det. Världens bästa fälttävlansryttare har redan förstått det och ser därför till att optimera sin dressyr.
Nu har hon och Cob Flight alltså just ridit fälttävlans-SM, där tog de sin första individuella medalj i tuff konkurrens. Efter det har Cob Flight bara gått i hagen och ätit gräs i början på veckan, sedan ska han jogga i gång för dressyr-SM som ju går nu i helgen. Alltså bara en vecka efter fälttävlans-SM.
– Där kan vi ha tappat lite jämfört med andra deltagare i dressyr-SM. De har ju inte haft en sådan urladdning som en fälttävlan bara en vecka tidigare, utan har kunnat lägga upp träningen helt efter SM. Samtidigt vet jag att min ponny mår bäst att variation och vila så jag är inte orolig.
– Det värsta man kan göra med honom inför en tävling är att nöta. Så att ha fått hoppa och galoppera, vila och äta gräs inför dressyren tror jag är optimalt för honom.
  
Blir det fler SM-medaljer i år?
– Inte för mig och min ponny i dressyr. Han är faktiskt egentligen en riktig medelmåtta gångartsmässigt, överbyggd med lång kropp och korta ben. Så till exempel övertramp i skritten är fysiskt omöjligt för honom. Och dressyrbedömning utgår från gångartskvaliteten, så vi kommer aldrig att kunna höra till de tre bästa och ta medalj.
– I stället brukar vi vinna poäng på samspel, lydnad och prydligt genomförda program vilket är varför vi kunde kvala in. Vi är i första hand med för att ha roligt, säger Anna och fortsätter:
– Däremot är dressyr-SM inte årets sista SM! Samma helg som vi tog brons i fälttävlan med ponny kvalade jag till JSM med min – tidigare mest dressyrtävlade – storhäst när vi kom på tolfte plats i U25-klassen. Och så finns det förstås lag-SM i höst!
  

Anna och Cob Flight har ett speciellt band till varandra.