Text: Anki Yngve
Foto: Johan Sjögren
  
Madeleine Malmsten är projektledare för Ridsportens Innovationer, som finansierar det smarta ridhuset. Hon är själv ryttare, har programmerat sedan hon var nio år gammal och har tidigare bland annat jobbat med utveckling av IT-system med inriktning mot sensorer och sensordatalagring.
– Ridsporten ligger tyvärr långt efter när det handlar om innovation och teknik. Hårdrar man det lite var den senaste stora uppfinningen när skottkärran fick två hjul i stället för ett, säger hon med ett snett leende.
I jämförelse med exempelvis golf eller segling har det samlats in ganska lite mätbara och objektiva data om hur ridning egentligen fungerar. Sådan utveckling börjar visserligen komma i gång lite smått, men enligt Madeleine behövs det någon som stöttar startup-företag och andra initiativ. Och det är där projektet Ridsportens Innovationer kommer in.
– Syftet är inte vinstdrivande utan det handlar om att öka innovationskraften. Att Saab har gått in i det här, tillsammans med riksanläggningarna Flyinge och Strömsholm, handlar i slutändan om att det råder stor ingenjörsbrist i Sverige. Får vi inte in fler kvinnor i ingenjörsyrket kommer rekryteringen att behöva ske utomlands i framtiden. Så vi vill uppmuntra unga ridsportare att intressera sig för teknik.  
  
Ridforskning ”i verkligheten”
Inspirationen till det smarta ridhuset kommer från så kallade living labs, där man skapar forskningsmiljöer ”ute i verkligheten”. Något Madeleine själv har varit involverad i under tidigare projekt.
– Det är svårt att studera och utveckla något fullt ut till färdig produkt i klassiska labb. Living labs handlar därför om test och utveckling i verklig miljö. I vårt fall i ett ridhus, säger hon och fortsätter:
– Vill du till exempel undersöka hur en häst påverkas av en viss dressyrrörelse kan du absolut testa det i detalj i ett labb. Men det blir inte samma sak som vid återkommande ridpass i verklig miljö. Då kan det vara jättebra att verifiera det du har sett i labbet med tester i det smarta ridhuset.
Att man har valt just Stora ridhuset på Flyinge som plats för projektet är ingen slump.
– Flyinge är en jättebra miljö för detta. Vi vet vilka hästar och ryttare som rider här och vad de har för bakgrund, eftersom de ingår i utbildningsverksamheten. Flyinge har koll på hästarna och de vet vilka eleverna är vi kan göra mätningar på. Dessutom finns det gott om kunnig personal som kan ta exakta instruktioner från innovatörerna, säger Madeleine.
  

Servern "Ada" är hjärnan i det smarta ridhuset.
  
Temperatur och luftfuktighet
Det som har installerats inledningsvis är sensorer för mätning av inomhusmiljö, samt för mätning av närvaro vid in- och utgången.
– Något vi kommer att kunna mäta från start är alltså temperatur och luftfuktighet i ridhuset. Vi skulle till exempel kunna se hur temperaturskillnader påverkar hästens prestation, vilken temperatur och luftfuktighet som är optimal för ridning och så vidare, säger Madeleine.
Vid sidan av de fasta sensorerna i ridhuset är tanken att man ska kunna förse både ryttare och hästar med trådlösa mätare.
– Det som blir intressant är att korsköra data från de olika sensorerna. Alltså att exempelvis jämföra temperaturen i ridhuset med mätning av ekipagets prestation, förklarar projektledaren. 
Sensorerna vid in- och utsläppet ger en indikation om hur många hästar som vistas i ridhuset och hur mycket det utnyttjas.
– Dock är det antalet in- och utgångar som loggas just nu, inte antal ekipage. Det kan ju vara flera hästar som kommer in på samma gång…
  
Kommer ni att ha trådlösa ryttar- och hästsensorer att låna ut?
– Det beror lite på, om vi ser att en viss sensor kan användas till flera projekt skulle vi kunna hjälpa till med inköp. Men det vi framför allt kommer att tillhandahålla är tekniken för att samla in data och för att visualisera den. Det är egentligen detta som är den stora investeringen. Sensorerna man sätter på hästar och ryttare har kommit ner rejält i pris, det finns sådana att köpa för en femhundring.
  

Flyinges anläggningschef Anders Grane rider skolhästen Rivage W (valack född 2005 e. Quite Easy – Cortus) under det första sensortestet.
 

Madeleine sätter lastceller som mäter tryck – samt en sensor som mäter acceleration, gyro och magnitud – på stigbyglarna.
  

Data från sensorn visualiseras sedan i en mobil-app.
  

"På detta sätt kan man mäta sådant som hastighet, gångart, riktning, stigbygeltryck med mera. Innovatörerna får bestämma vad de vill titta på, vi på Ridsportens Innovationer tillhandahåller den tekniska infrastrukturen", förklarar Madeleine.
  

Anders bär en pytteliten sändare i fickan. Enligt honom blir det otroligt betydelsefullt för skolan att den här tekniken finns på plats. "Det är bara fantasin som sätter gränser för hur vi kan använda den. Varje år finns det jätteroliga ex-jobb där detta skulle kunna komma till praktisk nytta."
  
En interaktiv dressyrtävling
Efter hand kommer fler ”funktioner” att installeras i ridhuset.
– Något vi kommer att sätta in inom en snar framtid är sensorer för inomhuslokalisering. Det vill säga så att vi kan ha koll på var på banan ett ekipage som har försetts med mätare befinner sig, berättar Madeleine.
Och i september, under den internationella tävlingen Saab International Grand Prix Dressage på Flyinge, kommer arrangören att använda och visa systemet på olika innovativa sätt.
– Vi har massor av roliga idéer, men inget är helt klart och officiellt ännu. Sedan kommer vi förstås att föra dialog med ryttarna inför tävlingen, vi vill veta vad de har behov av och skulle önska fanns.
  
Hur funkar det smarta ridhuset rent tekniskt?
– Vi har ställt hit en server som jag har döpt till Ada efter Ada Lovelace, en matematiker som levde på 1800-talet och som brukar kallas världshistoriens första datorprogrammerare. Den är uppkopplad mot ett moln med datalagring och analysering. På så sätt kommer datan som samlas in att kunna visualiseras.
– Via switchar (ett slags nätverksväxlar, reds anm.) kan vi koppla ihop servern med både fasta och trådlösa sensorer. Systemet är heterogent byggt så att man i princip ska kunna sätta in vilken sensor som helst, vi är inte knutna till ett visst operativsystem eller så.
  

En av de fasta sensorerna skruvas upp.
  
Tillgängligt för innovatörer
Tanken är att det smarta ridhuset ska vara öppet för innovatörer som är i behov av tekniken.
– Vi bygger infrastrukturen och är övertygade om att den kommer att inspirera till många projekt. Arbetet kommer att ske i samarbete med startups, som till exempel behöver kunna se vad som händer när en häst tränas på ett visst sätt, säger Madeleine.
Hon berättar att de i skrivande stund för diskussioner med innovatörer, forskare, företag, studenter och universitet. Och att konkreta projekt är på gång, även om det än så länge är inofficiellt vilka de är. Det Madeleine tror och hoppas är att projekten kommer att innebära ett lyft för hela ridkonsten.
– Du får en objektiv bedömning med sensorer. Exempelvis skulle vi kunna mäta hur mycket ryttare rider på volt respektive på rakt spår under ett pass, hur mycket det rids i varje varv och så vidare, säger hon och fortsätter:
– Det smarta ridhuset blir definitivt inte lika exakt som en labbmiljö, men det kommer att gå att göra en hyfsad bedömning av både hästens och ryttarens rörelser. Möjligheterna är oändliga!
  
Sporten blir ”sportigare”
Även tävlingssporten har mycket att vinna på att anamma modern teknik.
– Tänk exempelvis en dressyrtävling, vad mycket kul man skulle kunna hitta på. Monitorer skulle inte bara kunna visar domarpoängen i realtid, de skulle även kunna räkna upp antalet steg i piaff och så vidare, spånar Madeleine.
Hon är övertygad om att ”smart” teknik under ridtävlingar kan bidra till att göra sporten mer intressant för utomstående.
– Får vi in mer teknik blir det liksom mer sport, vilket i sin tur kan få fler att vilja titta på ridsport antingen live eller på tv. Om man kollar på en golfsändning visualiseras exempelvis bollbanorna live.
Samtidigt är Madeleine noga med att poängtera att forskare och innovatörer inte kommer att sitta och spionera på ryttare eller publik.
– Data samlas enbart in anonymt och bara från dem som har godkänt det. Vi har säkrat hela systemet utifrån de nya GDPR-reglerna för personlig integritet. Det vi kan göra är att kategorisera hästar och ryttare utifrån vissa egenskaper, men data lagras inte med mer specifika ”personuppgifter” än så.
  
Ett lyft för ryttare och hästar
Den största vinsten med det smarta ridhuset tillfaller ändå ryttarna och deras hästar.
– Vi ryttare kan få mer objektiv kunskap, som gör att vi kan lämna mindre åt tyckande och slump i träningen. Sedan får man inte glömma att både människor och hästar är individer, det här kommer inte att ersätta ridhandböcker eller tränare. Men objektiva data kan absolut komplettera de mänskliga sinnena och ryttarkänslan, säger Madeleine.
Något hon tycker är väldigt fascinerande med det här projektet är att ridsporten har en så lång och viktig historia, med mängder av traditioner och erfarenhetsbaserad kunskap.
– Det vi kan göra med modern teknik är att hitta bevis för att det vi tror oss veta faktiskt stämmer. Har en viss övning den effekt vi hoppas? Det här är riktigt kul ur ett ridkonstperspektiv, att vi kommer att kunna bevisa eller dementera olika hypoteser och ”sanningar”.
  

Du behöver inte kunna tekniken själv för att använda det smarta ridhuset på Flyinge, det viktiga är en riktigt bra idé.
  
Kommer systemet att användas i utbildningarna här?
– Absolut, exempelvis kommer hippologerna som gör sina ex-jobb att ha tillgång till det här. Även studenter från andra utbildningar kan höra av sig med idéer, det är bara att kontakta min kollega Kristina Berggren på Ridsportens Innovationer och presentera sitt projekt.
– Den tekniska biten har vi koll på, vi kan dessutom tipsa om kunniga personer på olika områden. Så man måste inte ha den tekniska kompetensen själv för att nyttja det smarta ridhuset. Du behöver inte kunna programmera, det viktiga är en riktigt bra idé.
 

Anki Yngve

redaktion@hippson.se