Text: Ida Röök
Foto: Adobe Stock och LRF
  
Ärendet som nu har fått sin dom i högsta instans handlar om en travtränare, Robert Bergh, som köpte en fastighet för att kunna driva sin verksamhet.
– Där hade det tidigare hållits nötkreatur på markerna och Robert köpte fastigheten i tron om att hans hästar också kunde beta där, säger Lotta Folkesson.
  
Först negativt besked
Men eftersom en del av marken är strandskyddad och ligger i anslutning till ån Surtan gav först länsstyrelsen och sedan Mark- och miljödomstolen negativt besked till Robert. Hästarna fick inte beta marken.
Ärendet överklagades till högsta instans, Mark- och miljööverdomstolen, och där fick alltså travtränaren rätt att hålla sina hästar på den strandskyddade marken. Domen kan inte överklagas och blir därför prejudicerande i liknande fall.
– Det här betyder att hästar likställs med andra betande djur vilket de inte har varit tidigare. På vissa ställen har det här varit ett jättestort problem så för hela hästnäringen är det en oerhört viktig dom, säger Lotta.
LRF har drivit ärendet tillsammans med Robert Berghs juridiska företrädare.
– Det var ett solklart fall att driva eftersom det kunde ge sådana positiva konsekvenser, förklarar hon.
Länsstyrelsen menade att Robert i första hand har tävlingsverksamhet och att hästarna därför inte kunde räknas som att de ingick i ett jordbruk. Även Naturskyddsföreningen har uttalat sig i ärendet och menar att hästtätheten på anläggningen gör att det inte är fråga om något bete för djuren. Naturskyddsföreningen menade också att ”hagarna dessutom kommer att ha miljömässigt negativa effekter på ån Surtan, genom läckage av fosfor och kväve – vilket inte är förenligt med strandskyddets syften”.
Inte heller Naturvårdsverket ansåg att det var fråga om jordbruk i den mening att strandskyddsdispens skulle ges.
  
Har nu samma rättigheter
Men Mark- och miljööverdomstolen har varit på plats hos Robert Bergh för att själva bilda sig en uppfattning. I domen skriver man bland annat:
”Mark- och miljööverdomstolen har vid synen kunnat konstatera att en relativt stor del av hagarna på fastigheten är stora och bevuxna med gräs. Domstolen finner inte skäl att ifrågasätta bolagens uppgift att de används för beteshållning avseende hästarna i verksamheten och annat har inte framkommit än att betet är anpassat till hästarnas behov i detta avseende.
Beteshållningen får därför anses utgöra jordbruk och beteshagarna behövs för detta ändamål. Ansökan omfattar även en mindre areal rasthagar utan bete. Eftersom dessa har en naturlig koppling till de hästar som betar får de anses ingå i jordbruket.”
– Hästar har nu alltså samma rättigheter som andra djur att beta på strandskyddade områden, det har de inte haft innan. Domen visar att Mark- och miljööverdomstolen har förstått hur varierade våra moderna svenska jordbruk faktiskt är och att hästen är en del av jordbruket, säger Lotta.