Text: Annelie Eriksson
Foto: Privat
  
Det är med sorg och fortfarande chock i rösten Jeanette berättar för Hippson om händelsen som länge kommer att dröja kvar i minnet. Hemma på gården i Väskinde hade hon i går sex hästar, i dag är de bara fem.
– Det är röd dag, så vi får ingen att komma och hämta kadavret. Hon ligger där i sin box, berättar Jeanette om sitt åtta månaders föl.
  
Fyrverkerierna avfyrades tidigt
Precis som många andra vittnat om var det redan under tidig kväll fyrverkerierna lyste upp himlen. Så även om Jeanette visste att hon behövde få in hästarna innan kvällen kom det som lite av en chock när det small redan vid intaget.
– Jag märkte det inte inne i huset, men när jag kom ut hörde jag smällarna lite på håll.
Valacken hon brukar plocka in först ville inte komma, något Jeanette tyckte var oväntat, men hon lät honom vara. I stället beslutade hon sig för att ta hästarna i hagen med fölet. Att leda in första valacken gick bra, men sedan hände det otäcka.
– Jag hann knappt få upp grinden innan det small till rejält och Deena fick panik. Då hann jag inte hålla i utan fick släppa och springa efter.
Fölet sprang upp mot grusvägen och ut i det becksvarta mörkret.
– Där tappade jag bort henne. Jag tittade åt båda hållen och fick sen känslan att det värsta kunde ha inträffat.
Jeanette gick fram till kanten av det djupa krondiket och såg sitt fina föl ligga på rygg, nästintill orörligt.
  
Hjälpsamma grannar kom till undsättning
Direkt sprang hon in till sin man för att få hjälp. Han i sin tur sprang till grannen. Men att få upp fölet med hjälp av longerlinor visade sig vara tröstlöst, hon var för tung.
– Veterinären var på södra Gotland och lovade att skynda, men det är en resväg på över en och en halv timme. Inte heller brandkåren ville komma. Allt jag ville var att få upp henne. Hon låg i regnet och skakade, säger Jeanette.
Brandkåren hävdade att de inte får flytta skadade hästar utan veterinärens godkännande, något den aktuella veterinären inte hade hört talas om. För att få snabb hjälp fick ytterligare en granne komma till undsättning.
– Han kom med traktor och spännband. Då kunde vi lyfta upp henne och backa maskinen mot stallet.
Under hela denna tid hade Jeanette noterat att bakbenen fortfarande var orörliga och när veterinären anlände kunde hon bekräfta att det inte fanns något att göra. Fölet avlivades på stallgolvet omgiven av varma filtar.
Hur reagerade de andra hästarna under tiden?
– De var oroliga ute i hagen och sprang. När vi hade avlivat Deena plockade vi direkt in dem, tände alla lampor och höjde radion. Men det spelar ingen roll, hästarna hör ju alla fyrverkerier ändå.
  
Saknar respekten för djuren
Efter gårdagens otroligt tragiska händelse vill Jeanette att det blir ändring på när man faktiskt får skjuta fyrverkerier. Hon önskar även att människor förstår vilken skada de faktiskt kan göra.
– Man vill att de som bor nära ska tänka lite på det. Det finns alltid någon i närheten som har djur och ofta blir de rädda. De kanske tänker att de bor några kilometer bort, men det hörs ju jättehögt ändå.

Annelie Eriksson

redaktion@hippson.se