Text: Annika Grundberg
Foto: Adobe Stock

– Jag är kritisk mot alla sporter när det handlar om att göra rätt när det kommer till kränkningar och framför allt sexualbrott. Men ridsporten har ju varit uppmärksammad i media under så många decennier, gång på gång. Men de är inte ensamma, jag har fått samma bild från andra håll. Särskilt idrotter som är dominerade av tjejer och kvinnor har problem med omfattande sexuella trakasserier. Och allvarligare sexualbrott förekommer i tysthet. Sexuella kränkningar och tystnadskulturer ses även i mansdominerade idrotter. Och även på några mansdominerade arbetsplatser, såsom härom året på ishockeyförbundet, ses problem med kvinnosyn och kränkande behandling.

Skyller på varandra
Svenska ridsportförbundet har i media många gånger förklarat att de hindras att agera då de står under Riksidrottsförbundet. Att de, som specialidrottsförbund, inte kan ha skarpare regler än paraplyorganisationen Riksidrottsförbundet. En förklaring som Gårdare också har fått till sig under arbetet med lägesrapporten.
– Det är genomgående att man skyller på varandra. Riksidrottsförbundet skyller på specialidrottsförbunden. Det går runt, runt och blir en låsning. Jag har skrivit det i min rapport att om det är en sådan låsning så måste man ändra på reglerna. Framför allt det jag reagerar på är attityden och inställningen, att de lägger fokus på regler. Att det är reglerna som ställer till det och försvårar. Man glömmer helt bort inställning, attityd och de som faktiskt är utsatta, de drabbade.

Svårt att få till en dialog
I arbetet med lägesrapporten har Fredrik Gårdare sökt kontakt med Svenska ridsportförbundet men responsen har varit dålig.
– Jag har svårt att få riktigt bra information och utbyte med ridsportförbundet. Jag har ju haft begränsat med tid men jag har ändå legat på och försökt få till samtal. Det är samma som med andra förbund att det är jättesvårt att få till att prata om de här frågorna.
Han menar att det som brister i agerandet i fall som rör övergrepp och kränkningar är kompetensen. De som drabbats av övergrepp och vill larma möts av lekmän utan kompetens och erfarenhet att bemöta dem.
– Det finns ett felaktigt bemötande och en felaktig hantering på alla möjliga sätt. Att man tar emot samtal på ett felaktigt sätt och med fel pedagogik. Då börjar det väldigt illa och då blir det ofta illa hela vägen. Den första kontakten är jätteviktig. Här handlar det om kompetensbrist. Det kan vara ens tränare eller styrelse eller att man har någon som svarar i någon form av visselblåsarfunktion som inte är utbildad och har erfarenhet att ta hand om brottsoffer utsatta för sexualbrott, säger han.