Text: Annika Grundberg
Foto: Haide Westring

Stephanie Holmén, med Thelma Hästak, och Victoria Almgren, med Hello Kitty de Levee, var ensamma nollor i seniorfinalen och sist ut i startfältet. Men bommarna föll, Stephanie valde att utgå och Victoria fick rida omhoppning om bronset. I stället blev det Viktor Melin, som gick in med fyra fel i finalen med Atina, som stod som guldmedaljör i mästerskapet.
– Det känns bra. Det var lite träligt i fredags, det var en bra runda men jag hade ett ner. Då kände jag direkt att jag var lite i underläge. Jag visste att jag var tvungen att vara nolla i dag, säger Viktor efteråt.
Nollan höll han och det var bara han som lyckades klara finalrundan med en nolla i protokollet, silvermedaljören Johan Lundh hade ett tidsfel med Mylento.

Atinas tredje SM-guld
Det lilla stoet Atina (e. Cartier VD Heffinck ue. Waitaki) har hunnit bli 17 år och det här var deras tredje tillsammans, det andra inomhus:
– Hon är bättre inomhus, lite kort i rocken för att vara allra bäst utomhus, säger han.
Nu ska Atina få åka hem och vila två veckor sedan bär det iväg till Norge och Lilleström för trestjärnig tävling.
– Jag är glad så länge det går. Så länge hon håller och är fräsch är jag glad. Hon är den typen av häst, liten och snärtig, lätt i kroppen och så det enorma blodet. Så håller hon sig bara fräsch och inte får några tråkiga skador så är hon den typen av häst som kan gå ett tag till. Men man får ta det väldigt försiktigt. Men som i dag, hon är i sluttampen på 17 år och det känns precis lika bra som för fem år sedan.

Turmina kan vara nästa stjärna
Viktor berättar att han har en häst i stallet som är tänkt som nästa stjärna. Det är tioåriga stoet Turmina (e. Turmalin (SWB), u. Hermina (F. 4) (SWB) ue. Maraton, uppf. Eva Ågren och Göran Petersson)
– Den är riktigt bra, kanske inte riktigt som Atina men vi kämpar på. Sen har jag massa hästar, jag tror jag har 15-16 stycken som tävlar nu. Så det är väldigt mycket, men Turmina har gått stabilt i 1,50.
Att vinna SM-guld är såklart roligt men det finns andra tävlingar som Viktor gärna åker på i framtiden.
– Ett SM är alltid ett SM och det är roligt men det finns ju alltid tävlingar varje helg som är viktigare. Den här helgen är det Stuttgart till exempel, det är klart att någon dag vill man hellre göra den om det krockar. Men för mig just nu så var det här perfekt, säger Viktor med ett leende.

Äntligen släpper det
Johan Lundh var felfri på hinder i finalen men fick ett retligt tidsfel med Mylento (val f. 2011, e. Mylord Carthago ue. Cento). 
– Det kändes jätteskönt. Han har bara gått bättre och bättre, vi är lite ”late bloomer”. Han har egentligen varit bra hela tiden, schabblar inte jag för mycket så går det bra. Han är en kämpe, säger Johan glatt efteråt.
Han berättar att han köpte hästen på Flyinges auktion när den var fem år.
– Så det här är jätteroligt, nu börjar det lätta.
Johan har inte jättemånga hästar och vet att det tar tid att bygga nytt.
– Det är först nu han har börjat blomma ut och vi är mer samstämda.
Förändringen som lett till framgång är bland annat att Johan äntligen hittat ett bett som Mylento trivs med och att valacken rids barfota. 

Omhoppning om bronset
Det blev omhoppning om bronset mellan Ottilia Lundgren med ComeOnConrad (val f. 2013, e. Comme il Faut ue. Come On), Pontus Westergren med Hästkullens DiMarabou (val f. 2013, e. Diarado ue. Indoctro) och Victoria Almgren med Hello Kitty de Levee (sto f. 2012, e. Emerald van't Ruytershof ue. Oramé). När Ottilia var ensam om att klara av omhoppningen var bronset hennes, och det kändes nog nästan som en seger.
– Helt fantastiskt, det är så roligt. Jag har haft honom sedan han var fem år och tagit honom hit själv. Nu är han nio så han är fortfarande unghäst, säger hon glatt efteråt.

Resultat