Krönikor
Publicerad: 2009-12-08Hippofil i exil: I USA debatteras rollkur – inte den progressiva listan
Ett grymt öde väntade det indonesiska hängbukssvin som försökte bli kompis med unghästflocken. En fridsam förmiddag när jag sitter vid datorn och jobbar hör jag plötsligt ett brak och ljud av tumult från hästhagarna...
Av: Krönikören Hippofil i exil
Jag rusar ut hals över huvud för att se unghästarna och årsfölen, tillsammans med nannyn, galoppera runt på gården. Tydlig paniksituation - grind, stolpar och elrep ligger överallt, jag förväntar mig krossår, avbrutna ben med mera. Något har fått hästarnas reptilhjärna att gå in i "flight mode extraordinaire". Det tittas upp i hagen, det blåses och det springs, så tydligen är det ett monster någonstans därute - som jag nu förväntas ta hand om innan hästarna kan låta sig fångas in på ett säkert sätt.
Självsäkert joggar jag upp i hagen, flocken som på nannys kommando samlats i ett hörn på gården tittar nervöst på mig. Och plötsligt står jag öga mot öga med ett groteskt, överviktigt hängbukssvin. Svinet grymtar vänligt och börjar trava mot mig och hästarna, panik utbryter igen, nu panikar också jag. Svinet kommer att ta kål på mina hästar, min reptilhjärna tar över, jag rusar mot huset och skriker till min make att nu får du skjuta grisjv-ln, det är den eller mina hästar.
Till saken hör att vi som alla andra djurägare i området har gevär för att främst kunna avstyra attacker från coyotes. Min make far ut med vildsint blick, har geväret i högsta hugg och skjuter grisen.
Då grisen slutar röra på sig lugnar hästarna ner sig och de kan tas in i stallet för inspektion. Inte en skråma på någon av dem! Tur att man har staket som är stadiga, men ger efter för hårt tryck.
Adrenalinet slutar pumpa och jag inser att jag är skyldig till en oskyldig gris död. Tänk att jag verkligen är kapabel att döma ett djur till döden på detta sätt!
Min make är också chockad, han har aldrig skjutit ett sådant stort djur förut. Well, grisen släpas ut till skogen som mat till, antagligen coyotes, och staketet lagas. I flera dagar efter grisens död påminns vi om vårt dåd, då flockar av gamar cirklar över det ställe där grisen lämnades. Det blev inte bättre av att vi hörde rykten att ett hängbukssvin vid namn Paris Hilton hade försvunnit från sina ägare några kilometer från oss...
Man är ju bra crazy som håller på med det här. Fast jag tyckte nog att jag fick en nick av uppskattning och samförstånd från nannystoet, när grisen släpades ut från hagen. Och, jag är stolt över att jag sätter mina hästars väl och ve före mycket annat.
Tja, vad ska man säga om FEI:s uppfattning om hästars väl och ve. För att återknyta till gristemat så var det väl många som tyckte att det var svinaktigt av ledningsgruppen att pressa igenom den progressiva listan, som bland annat skulle medge följande gränsvärden för tävlingshästar: 8mcg/ml fenylbutazon i plasma och serum, 750 mcg/ml i urin och upp till 6,5 mcg/ml i plasma och serum av salicylsyra, upp till 500mcg/ml i plasma/serum av flunixin.
FEI:s mantra "clean sport" och "clarity, integrity, transparency" låter ju mer som floskler efter det sätt man hanterade en sådan genomgripande ändring av policyn som implementeringen av den progressiva listan medför.
I USA tävlar vi redan under generösare gränsvärden för fenylbutazon och flunixin än vad som föreslås i den progressiva listan. USEF medger dubbelt så hög dosering av "butta" som FEI:s förslag. Därför har det inte varit så mycket debatt kring den progressiva listan här i USA. Jag har nämnt i flera krönikor att man i USA har en mycket mer liberal syn på medicinering av tävlingshästar. I varje stallapotek, inklusive mitt, finns butta, flunixin, plegicil och antibiotika, utskrivet av veterinär för hästägaren att använda vid behov. Det är inget att sticka under stol med.
USA är ju totalindoktrinerat av big pharma. Här finns det en tablett för varje åkomma, en för ryggvärk, en för mensvärk, en för knävärk, en för stresshuvudvärk, en för förkylningshuvudvärk. När man kommer hem från ett läkarbesök har man drivor med tabletter med sig hem. Inställningen här är också att om man har ont så tar man en tablett och går till jobbet. I USA är det mer okej, och ofta tvunget, att släcka smärta med tabletter - så att man kan jobba på som vanligt och inte förlora jobb eller inkomst.
Det avspeglar sig också i hästhållningen. Det medicineras mycket mer på hästar här, det är helt okej att hålla halvskröppliga hästar på en regim av butta och flunixin så att de kan ridas. Nervösa hästar injiceras med pleg före ridpass, och minsta problem med ston så sätts de på regumate för att hålla nere hormonnivån så att de blir mindre besvärliga.
Många hovslagare och veterinärer kräver lugnande på alla hästar innan de börjar behandla dem. Många, många hästar åker aldrig transport utan pleg. Det är inte så många här som ifrågasätter detta och jag tror att filosofin här är att om man kan hjälpa hästen att inte känna smärta från överansträngning eller den hårda träning en toppatlet måste genomgå, så är det okej så länge hästen inte är uppenbart skadad.
Flunixin är ju väldigt effektivt på hästar med koliksymptom, det är first line of defense här, ringer du din veterinär om kolik så förutsätter de nästan att du redan försökt med en spruta flunixin, som i regel ger mycket god effekt på mindre än en timme. Detsamma gäller för sårskador, en veterinär kan per telefon be dig att sätta in hästen på antibiotika vid sårskada som inte ens veterinären har sett.
Man kan ju resonera som så att om ryttaren, och kanske sponsorer, investerat i att åka på en tävling på andra sidan jordklotet, typ från USA till Beijing, och hästen får kolik en eller två dagar före tävling - så ska man kunna ge hästen en effektiv behandling. Och om hästen svarar på den behandlingen ska man kunna göra de starter man planerat.
Jag säger inte att det är rätt eller fel, men jag tror att debatten måste ske utifrån olika "stakeholders" behov, inte utifrån nationella behov eller traditioner. Det är fel att bemöta en progressiv lista med att "så här har vi gjort i 20 år" - det är inget relevant argument. Om man som FEI-delegat börjar flagga med sina nationella behov och traditioner så glömmer man de viktigaste aktörerna, det är hästarna, hästägarna, ryttarna, sponsorerna och publiken. Utan dessa aktörer stannar sporten och det har hänt mycket i sporten på 20 år.
Det är rätt att då och då titta på och diskutera gamla rutiner, så att ny forskning och nya rön kan implementeras i hästsporten. Jag skulle bli förvånad om det kan presenteras belägg för att det är oskadligt för en häst att tävlas med smärtstillande och antiinflammatoriskt i kroppen. Och det är felaktigt att WADA kommer in och jämför hästar med vuxna atleter. Om hästar överhuvudtaget ska jämföras med människor (vilket egentligen är absurt) så är deras situation att jämställa med barnidrottare. Man kan undra hur populärt WADA skulle bli om de skulle sitta och tillstyrka att barn proppas fulla med smärtstillande för att kunna tävla utan obehag.
En intressant iakttagelse är att de amerikanska ekipagen gör mycket bra ifrån sig i Europa, där de måste tävla drogfritt. Detta gäller också för travet och galoppen i USA, där tränarna är lasixberoende. När hästarna tävlas i Europa utan lasix, och de droger som lasix döljer, så vinner de även där. Detta skulle betyda att det går att prestera lika bra med som utan smärtstillande och antiinflammatoriska mediciner. Detta skulle slå undan argumentet från de som hävdar att det är för hästens och sportens bästa man skulle vara mer generös med smärtstillande droger till tävlingshästar. Det skulle vara mycket intressant med statistik på detta område.
Likadant vore det spännande att veta hur många europeiska ryttare som anpassar sin medicinering till USEF-nivåer när de kommer hit. Vintertävlingarna i Wellington borde vara ett utmärkt ställe att göra sådana undersökningar på. Där skulle man kunna se om man måste medicinera på lika villkor för att vinna och därmed sälja hästar.
En veterinär jag känner jobbar heltid som träningsvet för ett galoppstall, hon genomför regelbundna röntgenundersökningar och ultraljud på träningshästarna - för att snabbt upptäcka tendenser till överansträngning. Hon menar att hästar själva är mycket bra på att dölja smärta och stelhet. Det enda sättet att säkerställa att man inte tränar en häst med överansträngda senor eller sprickor i benen, är att regelbundet undersöka dem menar hon, eftersom hästarna inte kommer att tala om för dig att de har ont förrän en skada har blivit så stor att den kräver lång behandling och rehabilitering.
Ett berättigande för att tävla på butta här i USA är som sagt att högpresterande hästar behöver rundsmörjning för att orka med. En före detta landslagsveterinär i USA, som ger sitt stöd för den progressiva listan, menar att man med antagandet av listan äntligen kan ge den högpresterande sporthästen den behandling den behöver och förtjänar för att må bra. Ett sådant resonemang borde man kunna besvara med att det inte är i enlighet med FEI:s och sportens riktlinjer att överanstränga sina hästar så att de måste ha regelbunden medicinering för att kunna tävla.
I Sofia Kroon-fallet hittade jag i Ridsportförbundets databas att Sofia Kroons hästar hade tävlat svåra klasser varje månad i över tolv månader i sträck. Det går att titta på fler hästar i den databasen för att se hur hårt de svenska tävlingshästarna pressas. Det är lätt att bli förblindad av framgång eller pressad av sponsorer eller tränare. Detta kan leda till att hästar tävlas alltför mycket utan vila. Det skulle kunna regleras av FEI väldigt lätt.
I ett nötskal har vi ett läge där några nationella förbund och veterinärer anser att det är etiskt och i enlighet med modern veterinärmedicin att behandla tävlingshästar med smärtstillande och anti-inflammatoriskt, medan det andra lägret anser att det är oetiskt att tävla hästar med sådana substanser i kroppen. Det kommer att krävas mycket diplomati och kompromissvilja i detta arbete. Förhoppningsvis kommer det att drivas krav på att beslut fattas grundat på forskning, fakta och statistik. Endast då kan den mycket olyckliga situation som FEI:s ledning nu skapat lösas - på bästa sätt för alla inblandade i hästsporten.
Då mina hästar behandlats med butta i Sverige har det alltid varit med veterinär föreskrift om vila i samband med behandling. En eloge här till de ambulerande veterinärerna på SLU, Uppsala, som verkligen har integritet och alltid lämnar en behandslingsjournal till hästägaren med mycket tydliga instruktioner. En veterinärkår med integritet, och som sköter sitt jobb, är ju ändå grunden i ett gott djurskydd. Läs gärna kängan mellan raderna till de veterinärer som behandlade Sofia Kroons hästar och som inte verkar ha skött journalföringen. Innan vi ställer oss upp och gör oss till förespråkare för etik inom ridsporten ska vi se till att vi har ordning och reda på hemmaplan.
Det verkar som att det finns skilda åsikter mellan veterinärer och förbund, där klyftan nu kan skönjas mellan USA och Europa. Jag hörde häromdagen någon mumla, så att jag skulle höra det, att om det är så känsligt med medicinering behöver ju inte rollkur-tyskarna komma hit och tävla. Här i USA har man inte släppt Kittel-affären.
Många är upprörda över att den typen av ridning tillåts på en tävlingsplats och flera har nämnt att om de ser sådant från européerna under WEG så ska de minsann ta till hårdhandskarna. Det har varit ett tryck på United States Dressage Federation, USDF, som i dagarna skrev ett pressmeddelande att man inte godkänner extrema träningstekniker som hyperflexion. Detta följdes av ett välskrivet och tydligt pressmeddelande från International Dressage Officials Club, att den ridning som svensken Patrik Kittel visade i uppvärmningen inte är acceptabel varken för häst eller för åskådare.
Klubben vill att FEI förtydligar regelverket för stewards och domare vad gäller tveksamma metoder, typ hyperflexion vid framridning. Ett mycket bra initiativ som jag hoppas får fler i publiken att anmäla denna typ av ridning. Även om FEI inte kan eller vill presentera belägg för att det inte är smärtsamt eller obehagligt för hästen, så är det obehagligt för många i publiken. Var står egentligen Sverige i den frågan?
Sammanfattningsvis kan man säga att amerikanerna ser rollkur-ridning som betydligt värre än den progressiva listan. Medan det i Sverige är tvärtom. USEF har pressmeddelat att de stödjer den progressiva listan, i motsats till vad deras vd John Long sa vid FEI-mötet. USEF tillägger att de anser det för tidigt att implementera den redan 1 januari 2010.
Jag är förbryllad över rättsläget vad gäller FEI och de nationella förbunden. Hur kan USEF, som är medlem i FEI, ha helt andra regler för doping och medicinering än Sverige? Jag trodde att - i enlighet med 13.1 som ju anfördes av Riksidrottsnämnden i Sofia Kroon-fallet - så ska de nationella förbunden följa FEI:s regelverk, något som verkar självklart.
Bo Helander, som under sommaren sa att han skulle jobba med FEI om den punkten, menade att det måste vara landets egna regler som gäller i dopingfall. Och det står luddigt skrivet på Svenska Ridsportförbundets hemsida att Bo Helander, under sittande möte i Köpenhamn, lyckades få till en regeländring i det fallet. Det verkar konstigt att man kan få till en sådan viktig ändring utan någon röstning eller diskussion inom förbundet.
Han tillägger även på förbundets hemsida att FEI inte kan skriva bort svensk djurskyddslag. Givetvis inte, det vet väl alla som följde Sofia Kroon-fallet efter att Ridsportförbundet sjabblat bort sitt ansvar att ta ett dopingprov på Sofia Kroons hästar. Det är endast svensk djurskyddslag som värnar svenska tävlinghästar i det fallet.
Om det nu är så att FEI:s regler inte behöver följas av förbunden, och att svenska ryttare alltid och oavsett var de tävlar måste följa det svenska förbundets regler, då är ju den progressiva listan inget problem. Men å andra sidan - varför ha ett internationellt samarbetsorgan när de nationella förbunden sätter sina egna regler?
Det har varit mycket upprörda uttalanden från olika håll. Inte minst från Svenska Ridsportförbundet som är väldigt känslosamma och dramatiska, men kanske inte så sakliga, om den progressiva listan. TV-sändningen från FEI-mötet dagen innan röstningen fick mig att undra om det är fler än jag och mina hästar som kopplar på reptilhjärnan lite väl snabbt ibland.
Jag ser fram emot en balanserad och intelligent debatt i detta viktiga ämne. Betänk att ett huvudlöst agerande från ansvariga inom sporten likväl kan skrämma bort både publik och sponsorer.
Hippofil I Exil
Den 3 december 2009
OM HIPPOFIL I EXIL
Den som älskar hästar kan kalla sig hippofil och den som lämnar sitt moderland lever i exil. Jag är en svensk hästälskare i USA, med andra ord en hippofil i exil.
Samtidigt som jag allt som oftast känner av det vemod som nog kan kallas hemlängtan, är jag uppfylld av alla nya intryck här i USA. Jag hoppas att krönikeskrivandet kommer att stilla mitt vemod och samtidigt ge dig en bild av landet - ur ett svenskt perspektiv.
Hippofil i Exil återkommer här på Hippson ungefär en gång i månanden.
Bättre fly än illa fäkta.
Ibland är hästar som människor, speciellt när det gäller moderskänslor.
I USA tillåts redan viss medicinering av tävlingshästar.
Där är frågan om dressyrhästarnas form mer diskuterad än den "progressiva listan".
taggar
Liknande webbartiklar
- Hippofil i exil: ”Tränare vill ha hingstar på lugnande, hela tiden”
- Hippofil i exil: ”Yoga är fantastiskt för ryttare”
- Hippofil i exil: ”2010 är året då ingenting hände”
- Hippofil i exil: ”På tiden vi blir en stormakt inom dressyren igen”
- Hippofil i exil: ”Sveriges varumärke som ridsportnation falnar”
- Hippofil i exil: Så nära, men ändå så långt bort
- Hippofil i exil: Kommunikationsproblem i hästvärlden
- Hippofil i exil: ”Usel biljettförsäljning och dyr WEG-parkering”
- Hippofil i exil: ”Fientlig aktion från Europa - riktad mot USA?”
- Hippofil i exil: ”Just nu debatteras hjälmlös ridning här”
Elitryttarens tips för en stabil skänkel
Många ryttare kämpar med att hålla skänkeln stilla. Men Marcel Modolo Zanotelli har hittat ett knep för att få bukt med problemet.
Hon gör kometkarriär inom paradressyr
I bagaget finns en internationell karriär i tre ridsportdiscipliner. Efter ett längre uppehåll är Lotta Wallin tillbaka i landslaget med sikte på Paris.
"Jag vill rida bra tävlingar, älskar sporten och vill vara med i toppen"
"Det syns på utsidan att de mår bra"
Unghästutbildaren och hoppryttaren Björn Svensson delar här sina tankar och rutiner om hur de ser till att hästarna alltid kan prestera på topp.
Rutiner vid tävling, resa och ridning under sommarens månader
Förfina hjälperna med hästens ABC
Få hästen att lyssna för små signaler och förbered samtidigt för samling. Den matnyttiga övningen kan enkelt anpassas och passar oavsett nivå.
[VIDEO] Massera din häst som hästmassören
Att kunna massera sin häst är bra för det dagliga välmåendet. Här visar hästmassören Eva Andersson olika tekniker och vart vilken teknik ska användas.
Se upp för giftiga växter i hagen
Våren är här och med den kommer även grönskan. Men vilka växter kan vara farliga för våra fyrbenta vänner när vi släpper dem på gräs?
Unga talanger ska tävla i LGCT Stockholm
I sommar är det dags för LGCT Stockholm. Lövsta Future Challenge arrangerar internationella klasser för U25-ryttare och sjuåriga hopphästar.
Lady räddad efter tio timmar i bäcken
Lady fastnade i en bäck under natten till torsdag. Med hjälp från grannar och räddningstjänsten kom hon tillslut upp efter tio i bäcken.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Mycket att tänka på vid träckprov
Att avmaska "för säkerhets skull" leder inte till parasitfria hästar, smittan ligger i stället dold och man riskerar att missa förekomst av stor blodmask.
Sigrid åt Tysklönn - dog på en timme
Ettåriga Sigrid dog efter att ha ätit Tysklönn. Trots snabb vård gick Sigrids liv inte att rädda. Nu vill Johanna varna andra för den dödliga växten.
Eamon Hickey: ”Om jag gör rätt, gör de rätt”
Den tredje hästen till Eamons clinic var en utmaning. Det var en femårig hingst som lätt tappade fokus vilket krävde ett starkare kroppsspråk.
[VIDEO] Bomövning för lösgjordhet
Upphöjda bommar är bra för rakriktning och för att få hästen lösgjord. Här visar Sophie Lindström hur hon använder en enkel bomserie på flera olika sätt.
Att rida över kavaletti får igång hästens ryggverksamhet
Skjutbar tränsförvaring underlättar
Platsbrist kan lätt bli ett problem i sadelkammaren. Matilda Trawén hittade en smart kroklösning för att optimera förvaringen på en hylla.
Bildspel: Eamon Hickey visar sitt system
Missade du clinicen med Eamon Hickey och Maria Gretzer på Flyinge? Hippson var på plats och dokumenterade hela kvällen. Följ med i ett stort bildspel.
20% av hästarna bär på 80% av parasiterna
Alla hästar har mer eller mindre mag- och tarmparasiter. När dessa nivåer stiger över ett gränsvärde behöver vi avmaska.
Om träckprov, effektkontroll och när en ny häst kommer till gården
Så skyddar du din häst mot kvarka
Kvarka är en smittsam luftvägsinfektion som kräver isolering. God hygien, rengöring och desinfektion är väsentligt för att hindra smittspridning.
Från smitta till sjukdom räknar man med tre dagar till två veckor
OS-kanditad avstängd från tävling
Den franska OS-dressyrkandidaten Morgan Barbançon har blivit avstängd från tävling. Anledningen är att hon missat dopingkontroller.
Hästarna återhämtar sig efter operation
Två militärhästar som opererades efter att ha sprungit lösa i London förra veckan har gjort framsteg i läkningen. Det bekräftar en talesperson.
"Ynnest att få behålla två ponnyer så länge"
Dimmans Elmia och Dimmans Eros har båda framgångsrika meritlistor i bagaget. Men det är inte det enda mamma och avkomma delar.
Ida kämpar för rättvisa efter bristande vård
Trots tydliga signaler och flertalet försök att få hjälp fick Nässlan livshotande komplikationer efter en operation. Ida anmälde kliniken till ARN.
"Jag frågade flera gånger om jag verkligen kunde åka hem med henne"
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!