Krönikor
Publicerad: 2006-12-23Krönika: Saras julgodis anno 2006
Det är jul! Hur underbart är inte det? Hela familjen samlas på gården i Norrbottensskogarna och där sysselsätter vi oss med att äta, äta lite till och sedan ytterligare lite till. Härligt. Ibland ser jag till att motionera lite genom att gå uppför trappan till övervåningen för att hämta något, eller kanske för att lägga mig och vila lite.
Av: Sara Söderberg
Saker och ting vore helt perfekt om det inte vore för att hela gårdsplanen - i stället för att vara vackert snöbeklädd - nu är täckt av ett genomskinligt islager som kan få den mest atletiske rackaren att bli orolig för att slå en rova och skada sig illa.
Vädergudarna har tydligen bestämt sig för att det ska bli en snöfri jul till och med här uppe i självaste vinterlandet. Det är naturligtvis otroligt skandalöst men jag har bestämt mig för att jag inte har ork eller kraft att ta strid med några vädergudar i år.
Jag minns sommaren 1998 när det regnade en hel sommar och jag under en ridtur i skogen (när jag trodde att jag var helt ensam) passade på att skrika ordentligt högt till vädergudarna att de var ena helvetes idioter som lät det regna så mycket så fort jag skulle till att rida. Bakom kurvan mötte jag ett hyfsat stort sällskap som var ute och flanerade på någon slags söndagspromenad, de sneglade på mig med oroliga blickar när jag red förbi dem.
Men nu till roligare saker - min lilla julgodispåse. Några små fadäser från livet som hästmänniska. Jag börjar med att berätta om vad som hände lilla Louise, en tjej som tävlade ponny samtidigt som mig för en herrans massa år sedan. Hennes b-ponny var en vit liten dröm som hette Silver, det brukade gå väldigt bra för det söta lilla ekipaget på de tävlingar de deltog i. Men till just den här tävlingen kunde inte Louises duktiga mamma - tillika ytterst skickliga marktjänsteman - följa med så det fick bli Louises pappa i stället. Han var en snäll människa men dessvärre fullkomligt novis inom området hästar, och i synnerhet hästtävlingar.
Som b-ponnyryttare har man det ofta väldigt stressigt med att hinna gå banan och rida fram och så var det även denna gång. För att hinna med allting bad Louise sin pappa att leda Silver under tiden hon gick banan, på det viset skulle han ju vara framskrittad och klar till dess att hon var färdig med sitt stegande och memorerande. Fiffigt.
När banan var promenerad småsprang Louise mot baksidan av stallet där hon hade lämnat Silver och hennes pappa en stund tidigare. Väl där mötte hon sin pappa, fast utan Silver.
"Var är Silver, pappa?" ropade hon med andan i halsen. Hennes pappa såg inte värst bekymrad ut, men han gav ifrån sig en uppgiven gest och svarade: "Han är borta, han ville inte gå med mig utan sprang hips vips iväg och nu vet jag inte var han är."
Jaha ja! Svårare än så tyckte tydligen inte han att läget var. Men det var ju naturligtvis kris, när som helst skulle klassen börja och då var det dags att gå in på banan och tävla! Det vore ju trevligt om man hann rida fram till dess. Det vore också trevligt om man hade en häst att sitta på när man skulle rida in på banan! Detta kunde bara inte vara sant, hur dum kunde hennes pappa egentligen bli? Louise kastade ur sig en hel del okvädesord om situationen samtidigt som hon kastade sig iväg för att leta reda på sin kära ponny. Han fanns ingenstans. Det började informeras i högtalarna om att klassen skulle börja om fem minuter och inte någonstans fanns ett enda spår av lilla Silver. Panik!
Men då helst plötsligt mötte Louise en kvinna som kom småspringandes med en tom skottkärra från spånboden. Kvinnan ropade: "Jag tror det är en häst i spånboden, för spånhögen rör på sig och det sticker upp ett par vita öron långt där inne." Javisst ja! Silver var ju helt galen i nytt spån! Louise rusade dit och mycket riktigt, där låg hennes lilla stjärna ordentligt nergrävd. Hon lyckades med konststycket att få fram honom och att dra sadelgjorden innan hon äntrade sadeln, sedan hann hon trava runt några varv på framridningen innan hon blev inropad på tävlingsbanan. Ni kan ju bara föreställa er vilket enormt moln av spån som yrde om dem när de susade fram över hindren...
En annan historia utspelar sig på en stor hopptävling i Finland. Jag och min syster var där och tävlade med våra hästar Colorado och Cabaré. Det var en tävling på flera olika banor för både ponnyer och stora hästar med klasser från 0,90 meter till 1,50 meter. Tävlingsområdet var enormt stort och totalt fanns det omkring 400 stycken hästar där. Under hela meetinget var det två stycken hästar som var lösa, den ena lösa hästen hette Cabaré och den andra lösa hästen hette Colorado.
Cabarés rymning inträffade en tidig morgon när min syster Malin skulle morgonfodra honom och Colorado. Hon är en ganska morgontrött varelse så hennes klädsel var kanske inte det mest representativa man kan tänka sig; en randig pyjamas och ett par gröna gummistövlar. När hon skulle plocka ner Cabarés vattenhink passade han på att rusa ut ur boxen för att köra en kombinerad intervallträning och "finta-alla-som-vill-fånga-mig"-träning. Han sprang som skjuten ur en kanon genom alla korridorer av boxar med dyra tävlingshästar.
Bottennappet inföll när han kutade genom korridoren som finska landslaget huserade i med alla sina ston och hingstar, av vilka ungefär hälften var utanför sina boxar för att bli masserade eller lindade eller något liknande. Malin skrek åt människorna som hanterade de dyra hästarna "Stop the horse for gods sake!" varpå alla förbarmade sig över ödet och stoppade gangstern i hans vilda framfart. Malin kände sig inte särskilt cool när hon iklädd sin randiga pyjamas och gummistövlar fick honom överlämnad till sig.
Colorados rymning inträffade mitt på ljusa dagen när tävlingarna var som mest intensiva. Malin satt på hans rygg och var i full färd med att börja hoppa fram honom till den 1,20-klass de skulle delta i. När en finska kände sig nödgad att med höga tillrop göra en rätt så kraftig tempoökning på sin lata springare - precis när de befann sig intill Colorado - kunde han inte hålla sig utan var tvungen att göra en liten tokrusning även han, med efterföljande tvärstopp och sedan kraftigt sidohopp. Malin damp i den leriga backen fortare än kvickt och Colorado tränade passage i några varv på framhoppningen. Malin är dock inte den som ger upp i första taget så hon torkade av sig den värsta leran och hoppade upp i sadeln igen så fort Colorado blivit infångad.
Då kom det en vindpust som gjorde att ett staket i närheten blåste omkull. Colorado kunde inte hålla sig denna gång heller utan gjorde ytterligare en liten tokrusning, med efterföljande tvärstopp och sedan kraftigt sidohopp. Malin flög som en liten vante rätt ned i leran. Colorado satte iväg i Grand National-tempo rätt över hela anläggningen och försvann med svansen i vädret långt bort i fjärran. Överallt där han hade dragit fram såg det ut som ett krigsslag. Efter att jag blivit varse att min syster överlevt kastade jag mig iväg för att leta efter idioten till häst, men när jag kom på andra sidan om ett väldigt högt staket var han som bortblåst.
Där promenerade hästar och människor som om inget hade hänt, ingen jag mötte hade sett en svart, galen, skenande häst. Inte en kotte. Men jag såg ju att han sprang in bakom stakethelvetet! Varför hade ingen sett honom? Efter ett tag slutade jag springa, jag kände att det här var banne mig droppen. Han fick skylla sig själv helt enkelt! Springa vilse i Finland, hamna i prostitution, vad som helst. Vi hade gjort vad vi kunnat. Jag tänkte då inte spränga mina lungor för hans skull, så det så.
På vägen tillbaka till tävlingsplatsen och stackars Malin funderade jag på vad jag skulle säga åt henne. "Ja, vi åker väl hem då. Synd att inte Colorado kan följa med, men så måste det bli." Väl där såg jag dock ett bekant ekipage snurra runt inne på banan. De hoppade hinder nummer ett och två och tre och rev hinder nummer fyra och då gick ryttarinnan ut på egen begäran. Men herregud, det var ju Malin och Colorado! Tydligen hade hon suttit och deppat på en stol utanför banan när en finska knackade på hennes axel och frågade om hästen hon höll i var Malins. Malin såg sin Colorado stå där helt utan skuldkänslor och övervägde allvarligt att neka till allt samröre med honom men sedan flög fan i henne och hon bestämde sig för att hästjäkeln skulle in på banan till vilket pris som helst och så blev det. Vilken tapper syster jag har!
Colorado är numera omhändertagen av min stallkompis Camilla, på Fornboda, såvitt jag vet har han hittills inte hittat på något liknande med henne. Vi får hoppas att han inte gör det för i samma stund kommer det nog att bli aktuellt att hitta någon annan som orkar förbarma sig över honom...
Det var allt för den här gången mina vänner.
Ha nu en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År, vi syns i januari igen!
SARA OM SIG SJÄLV
Namn: Sara Elin Söderberg
Ålder: 30, fast mognadsnivån ligger något lägre.
Bor: I en liten trea i ett jättehöghus på Lidingö, inte alls ett passande boende för en norrbottens-lantis som mig men det får gå så länge.
Familj: Sambon Henke, 32 år, gammal hockeyspelare, nu försäkringsrådgivare, också norrbottning.
Dottern Tilda, 1 år, går ofta under smeknamnet duracellkaninen.
Hunden Allan, 7 år, en överhormonell rottweiler som tror att han är 7 månader.
Och så har jag en mamma, en pappa och en lillasyster men de bor i Boden.
Kort beskrivning: En glad och sprallig dramaqueen som av en del kallas för argbiggan, förstår inte varför.
Andra intressen: Det finns så otroligt många saker som intrsserar mig men det är MYCKET svårt att hinna med sådant när man håller på med de här hästarna. Om jag måste välja en sak får det bli en god drink på ett trevligt ställe där solen skiner.
Häst: Cabaré, 12 år, valack, Irco Marco-Koncerz. Hopphäst, jag har haft honom sedan han var fyra. Som bäst har vi lyckats få till några 4-felsrundor i ett par 140, annars är det 120-130 som gäller även fast jag fortfarande drömmer om debut i 145. Världens goaste, snällaste, underbaraste kompis som aldrig sviker, totalt orädd. För bommar också, vilket innebär att de brukar kastas av från bomhållarna med jämna mellanrum.
Ukrainahästarna levererar på ridskolan
Kalmar HSK chansade när de räddade fyra hästar från Ukraina. Importen blev lyckad och en av hästarna debuterade nyligen på tävlingsbanan.
Galoppiruett i fyra steg
Att få till fina galoppiruetter är en process som tar tid. Liane Wachtmeister använder sig av fyra övningar som leder till den åtråvärda vändningen.
Mycket att tänka på vid träckprov
Att avmaska "för säkerhets skull" leder inte till parasitfria hästar, smittan ligger i stället dold och man riskerar att missa förekomst av stor blodmask.
Malins smarta lösning för packning av hö
Hoppryttaren Malin Wikström har varit på mängder med meetings genom åren. Hon har kommit på en smart lösning för packning av hö.
Ungdomssektionen köpte ridskolehäst
Ungdomssektionen på Vissmålens ridklubb har samlat ihop pengar för att köpa en häst. I veckan kom efterlängtade Beauty till ridskolan.
"Hela föreningen är verkligen jättestolt över våra ungdomar"
Ryttarförening kan behöva flytta
Sundbybergs ryttarförening kan behöva flytta från anläggningen på Råsta Gård. Ett förslag påverkar området där hagarna och ridbanan är.
Se klippet med King Edwards hästskötare
King Edwards hästskötare Louise Barraud vann Årets hästskötare förra året. I ett klipp hos Svenska ridsportförbundet berättar hon om jobbet.
Så hjälper du din häst under pollensäsongen
Hästar likt människor kan drabbas av pollenallergi och vissa hästar är mer känsliga för pollen än andra. Här är symtomen du ska ha koll på.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Känsliga luftvägar? Ta del av råd & tips
Våren är en härlig period, men också den tid då andelen partiklar i luften är som högst. För vissa hästar kan det innebära en utmaning för luftvägarna.
Andningshälsan är väldigt viktig för hästens allmänna välmående
Stärk sits och framåtbjudning
Pararyttaren Sandra Karlsson berättar hur hon lägger upp träningspassen och tipsar om sin allra viktigaste övning, kvartsvändningarna.
Hett under täcket när vårsolen värmer
För flera år sedan mätte Cerrie Hedin temperaturen på sina hästar, för att se hur varmt det blev under täckena när vårsolen värmde.
Ta del av resultatet i en läsarfavorit: "Koka inte hästarna"
Lyckad insamling för ridskolehästen Paddy
Ridskolehästen Paddy är populär på Bollnäs ridsällskap. När han fick en senskada startades en insamling som fick ihop över 30 000 kronor.
Smart tröja mäter rörelser i stallet
Axevalla hästcentrum utanför Skara bygger en modern anläggning. I en ny studie kan en smart tröja mäta rörelser och belastning.
Studien ska mäta människors fysiska och psykosociala arbetsmiljö
Flera brister i djurhållning på gård i Heby
Länsstyrelsen i Uppsala län har uppmärksammat flera brister i djurhållning på en gård i Heby med magra och sjuka djur.
Bruksprovsvinnare stannar i Sverige
Devin Franco GJ från Tollsbo gård korades till bruksprovsvinnare. Nu har hingsten sålts till Lövsta Stuteri, trots flera internationella bud.
"Det syns på utsidan att de mår bra"
Unghästutbildaren och hoppryttaren Björn Svensson delar här sina tankar och rutiner om hur de ser till att hästarna alltid kan prestera på topp.
Rutiner vid tävling, resa och ridning under sommarens månader
Planera för sommarbetet
Sommaren står för dörren och så även det stundade sommarbetet. Cecilia Müller ger tänkvärda tips utifrån hästens behov och hullstatus.
Handlar om att lyckas bryta en hulluppgång efter betesperioden
Varg skjuten under skyddsjakt i Norrtälje
Tidigare i april inleddes en skyddsjakt på en varg som dödade två minishetlandsponnyer. Under torsdagskvällen sköts en varg i närheten.
FEI startar inte disciplinärende
För några veckor sedan publicerade Sportbladet en granskning av bilder på dressyrhästar. Nu meddelar FEI att de inte startar ett disciplinärende.
Stoet som fick ett extra föl
När fölet Bellatrix föddes slutade det i sorg, mamma Copperbridge klarade sig inte. I all förtvivlan tog historien dock en ljus vändning.
Trulsan fick inte bara ett eget föl – utan adopterade även Bellatrix
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!